Enskilda riksdagsledamöter kan 21:a juni genom ett knapptryck göra sexsäljare mer otrygga

Alla som tror att ändringen av minimumstraff för sexköp från dagsböter till fängelse innebär att sexhandeln minskar är idioter.

Då har jag det sagt, och kan förhoppningsvis vara mer saklig i resterande text om detta förslag som inom kort röstas om i riksdagen.

Vi börjar med att titta på en del av motiveringen för regeringens förslag:

Prostitution är en oacceptabel företeelse som medför skador både för den enskilda individen och för samhället i stort. Prostitution är vidare ett all- varligt hot mot att uppnå jämställdhet mellan könen och innebär inte sällan en cynisk och hänsynslös exploatering av redan utsatta personer. Att förebygga och bekämpa prostitution är därför ett angeläget samhälleligt intresse. I det arbetet utgör straffbestämmelsen om förbud mot köp av sexuell tjänst ett viktigt instrument. Det är i detta sammanhang angeläget att straffet i det enskilda fallet motsvarar brottets allvar. Effekterna i Sverige av straffbestämmelsen har varit positiva och förbudet har haft en normativ verkan (jfr prop. 2018/19:157 s. 6).

Jag skulle vilja ställa några frågor till Magdalena Andersson och Morgan Johansson:

– Vad är bakgrunden till påståendet att ”prostitution” medför stora skador för ”individen”? Är det rimligt och produktivt att generalisera såhär grovt? Och hur kan ytterligare inkomstbortfall hjälpa? (*1)

– Vad grundar ni påståendet att ”prostitution” medför stora skador för samhället på? På vilket sätt ställer vi till det för samhället egentligen? Jag förstår att vi är obehagliga och man tycker vi är jobbiga, men jag skulle nog vilja påstå att de största samhälleliga problemen kopplade till sexhandeln är orsakade av er lagstiftning (*2).

– Vem står för denna ”hänsynslösa exploatering”? Ni menar förstås inte människohandlare, då de omfattas av en annan lag, utan sexköparna. Även här är generaliseringen inte bara dum, utan också rent av farlig för sexarbetare och andra som säljer sex (*3).

Regeringen har frågat flera instanser och organisationer, och väljer att ignorera samtliga.

De som vill göra det ännu värre för sexsäljare, bland andra Roks, Unizon, Sveriges Kvinnolobby, Kvinnofronten, Inte din hora och Fatta! är alla sedan åratal kända för att vara lobbyister mot kapitalism om den innefattar sex och benhårda hatare av sexarbetare, och att de ens tillfrågats är för mig ett sorgligt bevis på regeringens vilja att inkludera extremister i sitt beslutsfattande.

Däremot fick KAST och RUS (Red Umbrella Sweden) göra sig hörda; förvaltningar och organisationer som faktiskt har kontakt med sexsäljare och -köpare, men de tycker regeringen man kan strunta i för att sex i utbyte mot pengar är ett värre samhällsproblem än det faktum att man direkt utsätter sexarbetare för större risker i och med lagen.

Sveriges kvinnolobby.

De som straffas hårdast är som vanligt ”mindre bemedlade” sexarbetare. Där inkluderas bland andra migranter, brukare, HBTQ och personer med olika nedsättningar som psykisk ohälsa. Kunderna kommer söka sig utomlands eller till säljare som verkar ”tryggare” att träffa. Då får dessa grupper två val: ingen inkomst, då samma stat som tar ifrån dem deras lön inte erbjuder några alternativ (läs gärna om bristen på exitprogram här på bloggen), eller att börja acceptera riskfyllda kunder de tidigare kunde tacka nej till.

Om ni hörde mig i God Ton noterade ni säkert att Hanif Bali tyckte man måste kasta en del under bussen för det ”stora goda”. Det här är personerna ni kastar under bussen. Visst är jag orolig för min inkomst också, men det är ingenting mot många andra sexarbetare som inte kan eller vill vara lika selektiva och hårda kring sin business.

Rättsväsendet står inför en utmaning här också. Högre straff kräver större bevisning. Att utpressa nervösa snubbar i baksätet på en polisbil kanske inte räcker om detta förslag går igenom.

Har Andersson och Johansson inte funderat på vad högre beviskrav kan innebära i form av den ökade makten över offer för tvång? En säljares vittnesmål kommer i mycket större utsträckning krävas för fällande dom och vad gör då hallickar eller våldsamma kunder? De hotar, eller värre, sina offer till tystnad.

Jag uppmanar samtliga riksdagsledamöter, oavsett parti, att våga stå upp för grundläggande mänskliga rättigheter, lyssna på vad sexarbetare faktiskt vill och behöver och att oavsett vad partilinjen är i denna fråga RÖSTA EMOT proposition 22:231, när den (som den måste om justitieutskottet har något vett) delas upp så ni kan rösta för straffskärpningar kring riktiga sexualbrott.

Det här är första delen i en större politisk kampanj som jag driver helt ensam. Människor är rädda för att stötta mig i detta då den högljudda och rabiata ”andra sidan” gladeligen svartmålar kritiker av sexköpslagen och den outtröttliga stigmatiseringen av sexarbetare. Som jag bevisat tidigare är det OSS man vill bli av med; inte sexköparna. De kan ju betala skatt, vilket man försvårar för oss sexarbetare så endast ett fåtal ens har kraften att göra det.

Jag förstår att man vill ta den enkla vägen som utåt sett många svenskar står bakom, men opinionen och kunskapen kring verklighetsförankrad skademinimering har vänt kraftigt och vi är många som aldrig kommer ge upp innan varenda svensk har tvingats fundera på hur sexköpslagen faktiskt hjälper sexarbetare och motverkar trafficking. Ni har möjligheten att stå på rätt sida av historien den 21:a juni.

Återigen vill jag påminna om att lagstiftning mot människohandel, slaveri, våldtäkt, misshandel, ofredande och olaga hot existerar. Sexköp är en överenskommelse mellan myndiga människor; annat kan falla under ovanstående. Övertramp ska vi kunna anmäla, precis som alla andra som befinner sig i detta land.

Debatt sker 20/6, omröstning 21/6. Lagändringen föreslås träda i kraft 1/8.

Vill någon riksdagsledamot diskutera detta innan debatt/omröstning är ni välkomna att kontakta mig. Även media, med vissa restriktioner. hej[a]lisaslappar.com

____________

*1 – Läs gärna min definition av frivillighet. Oavsett varför man väljer att sälja sex blir man knappast hjälpt av att bli av med sin inkomst. Att konstant eftersträva detta visar bara på att lagen på inget vis tjänar sitt påstådda syfte.

*2 – Partiell kriminalisering eller ”end demand”, som den svenska lagstiftningen kallas internationellt, har bevisats vara skadlig för sexarbetare och inte hjälpa motverka trafficking och tvång. Detta säger många organisationer, bland annat WHO och Amnesty.

*3 – Då en del inte vill identifiera sig som sexarbetare har jag valt att inkludera ”andra som säljer sex”. Med uttrycket menar jag personer som valt att sälja sex, oavsett anledning, och kommer även fortsättningsvis vara tydlig när jag skriver eller talar om personer som utsätts för yttre tvång.

Replik till Märta Stenevi: ”Döm alla sexköpare för våldtäkt” – Expressen debatt

Mitt första utkast var inte lika vänligt i sin framtoning. Den svenska sexköpslagen har redan tagit minst ett liv från en sexarbetare i Sverige, och trots bevis på de fruktansvärda konsekvenser den har för personer Stenevi och andra politiker kallar utsatta så fortsätter man på samma spår. Från svenskt håll har man lagt enorma resurser på att exportera lagen, vilket lett till massiva ökningar av våld mot sexarbetare i bland annat Frankrike och Irland. ÄNDÅ fortsätter man, och i många fall strävar efter att förvärra läget för sexarbetare. Det är en mänsklig tragedi, och att våra politiker inte ställs till svar för det våld, den otrygghet, att vi inte får betala skatt och därmed rätt till samhällets skyddsnät, att vi tvingas välja mellan säkerhet och inkomst – det är en av 2000-talets största brott mot mänskligheten och en dag kommer man undra hur detta fick fortgå.

Här är min replik till Stenevis debattartikel i Expressen. Och innan jag avslutar med den: alla riksdagspartier kan dra åt helvete.

Stenevis faktafattiga antaganden om sexköp är visserligen inte unika, men när hon likställer köp av sexuella tjänster med våldtäkt är hon sannolikt inte medveten om konsekvenserna av detta.

Politiker påstår sig vilja skydda sexarbetare och minska människohandel, men samtidigt ignoreras all evidens på att åtgärderna i den internationellt namngivna ”svenska modellen”, där köp är kriminaliserat men inte försäljning, är skadliga och kontraproduktiva. Man struntar i WHO, Amnesty, RFSL, Human Rights Watch och flera andra organisationer som i åratal påtalat att det mest humana för sexarbetare, och effektivaste för att bekämpa tvång, är full avkriminalisering.

Vid en skärpning som den Stenevi föreslår ger man köparna än mer makt över säljarna. Vi får det svårare att kräva information om de vi träffar när de har ”mer att förlora” på att delge oss vilka de är. Vi måste skydda våra kunder för att behålla vår inkomst.

Man tar också ifrån sexarbetare vår rättighet att avgöra vad som är övergrepp på oss. Hur ska vi bemötas när en person faktiskt gått över våra gränser, när de redan begått våldtäkt i lagens mening? Och om vi inte anser oss våldtagna, ska de redan knappa resurserna avsatta för offer för övergrepp slösas på oss? För ingenstans skriver Stenevi eller MP att man avser öka dessa resurser.

Vi får heller icke förglömma den gigantiska och rent av provocerande relativiseringen av vad våldtäkt egentligen innefattar. Vi sexarbetare ställer många krav på våra kunder, varav ett av dem är betalning, för att samtycke ska uppstå. Stenevi vill omdefiniera vad som föregår samtycke, men endast för en viss grupp vuxna människor.

Det vore hederligare om man höll sig till vad regeringens utredning av sexköpslagen erkände: att man egentligen tycker sex mot betalning inte hör hemma i Sverige, och att sexarbetare som lever i otryggheten och stigmat lagen skapar är en positiv bieffekt som kan leda oss till att sluta. Trots det har Sverige inga exit-program för sexarbetare som vill sluta.

Mitt förslag är att politiker provar att prata med oss innan man fattar beslut som direkt påverkar oss. Då hade man vetat att lagstiftningen som den ser ut idag gör utsatta människor än mer utsatta; alltså tvärtemot vad man påstår, och att en skärpning gör det ännu värre. Eller så erkänner Stenevi det jag misstänker: man vill inte ha sexarbetare i Sverige och vi ska bort till varje pris.

Poddgästen Mikael Gelin (MED) och jag pratar om psykisk ohälsa, sexarbete och politik

Mikael Gelin är aktiv inom Medborgerlig Samling; vårdarbetare, frihetlig, liberal och en gnutta konservativ.

Vi tog en eftermiddag för att snacka om psykisk ohälsa, sexarbete och politik. Vill ni följa Micke finns han på Twitter (ge er dock inte in i privata samtal med denna människa för du blir helt uppslukad och sedan är klockan mitt i natten och du undrar vad fan du sysslar med).

Micke och jag har fastnat i chattar de senaste dagarna. Alltifrån affärsidéer till reptiler. Så att bjuda in honom till podden och berika den med hans tankar (och i mitt tycke ofantligt sexiga dialekt – NI ÄR INTE FÖRVÅNADE) var en no brainer.

Som ni hör i podden älskar jag MED. Ni borde läsa mer om dem, och kanske bli medlemmar.

Enjoy! Och kom ihåg att allt detta är möjligt tack vare mitt community på Patreon. Stödet där gör att jag vill och orkar skämta om Magdalena Anderssons rekord.

Inbjudan till Annie Lööf

Jag skrev en replik till Annies debattartikel, men Cuf hann före så Aftonbladet ville inte publicera den. Därför lägger jag den här istället (det är charmen med att ha en egen plattform!)

__________

Annie Lööf och Centerpartiet vill att Sverige skärper straffen för sexköp. Vad de fullständigt missar är vad den praktiska följden skulle bli om detta realiserades. 

När våra kunder kriminaliseras, kriminaliseras även vår inkomst. Detta innebär att vi som, trots stigma och skadlig lagstiftning, väljer sexarbete skyddar våra kunder. Oavsett om beskyddandet innebär en risk för oss själva.

Sexköpslagen gör att våra kunder inte vill ge oss information vi annars hade kunnat använda för att avgöra om personen är dömd för våldsbrott, vi kan inte göra sökningar i interna ”varningslistor” och vi kan inte bekräfta huruvida en kund är den han utger sig för att vara.

En straffskärpning skulle innebära att ännu fler kunder drar sig för att ge oss den information vi behöver för att bestämma oss för om det är en trygg person att träffa. De ”bra” kunderna skulle även i större utsträckning dra sig undan, och i våra finansiella behov tvingas vi acceptera köpare av sorten vi normalt skulle undvika.

Jag frågar mig ofta om det svenska narrativet kring sexarbete baseras på okunskap eller ovilja att faktiskt skydda sexarbetare. Man gömmer sig bakom påståenden om att värna utsatta, men ingenting tyder på att sexköpslagen faktiskt gör det; tvärtom. Ändå prånglas denna skadliga lagstiftning, med det tillhörande stigmat som rent av dödar, ut i Sverige och prompt måste den även exporteras. Man säger sig arbeta mot trafficking, medan allt tyder på att en transparent sexhandel snarare ökar förmågan att identifiera och agera mot människohandel.

Annie Lööf behöver en såkallad reality check. Jag erbjuder mig att ge henne den. Annie, detta är en öppen inbjudan till ett samtal där jag kan presentera en på riktigt mänsklig policy för sexarbetare, och hur vi bäst identifierar och motverkar trafficking.

Chocksiffror: 1,9 miljoner besök på sexköpssidor på en månad

Testade skriva en chockerande titel, precis som man gör i media. Visst låter det som sanslöst många? Som att typ hälften av alla svenska gubbar köper sex av tonåriga traffickingoffer.

I ett pressmeddelande från de som tagit fram siffrorna, Child10, använder man förstås människohandel och barn, så att man ska dra paralleller med den ofantligt höga siffran. Om man lever i villfarelsen att majoriteten av sexsäljare är ofrivilliga eller minderåriga så gör man en ganska otäck association i huvudet vid läsningen.

Är man däremot en jävligt envis skeptiker, som dessutom har ett gäng nästan lika envisa skeptiker på Patreon redo att diskutera och lägga fram en massa intressanta tankar, så ser man igenom detta försök till skrämselpropaganda.

Om vi börjar med att titta på siffrorna så är antalet visningar knappast intressant. Däremot unika besökare, som uppges till 280.000, är värt att titta närmare på. Child10 uppgav i pressmeddelandet att de inte ville delge vilka dessa sidor var för att inte ge dem reklam, men i min kontakt med dem fick jag veta att det rörde sig om Rosa sidan, sex-tjejer, Real escort, Eskort18 och Eskort69.

Slår vi ut detta på 31 dagar, som mars innehåller, så blir det strax över 9000 besökare per dag. Dessa har då besökt NÅGON av dessa fem sajter. Det är inte ens en promille av den svenska befolkningen.

Vi ska också komma ihåg att resultaten inkluderar besök av sexarbetarna själva, nyfikna, folk som vill titta på lättklädda damer, media, myndigheter, organisationer och polisen. Andelen besökare som faktiskt betalat för en sexuell tjänst kan vi förstås inte veta, men en kvalificerad gissning är att den är extremt liten. Fast det är inte vad Child10 och Real Stars vill att du ska tro.

Om vi vidare ser till hur datan samlats in så ökar skepsisen. De har anlitat ett israeliskt företag som heter SimilarWeb. Child10 skriver: ”Datan från Similarweb avvek i genomsnitt mellan 57 och 61 procent från datan från Google analytics. Owox skriver att Similarweb är mer benägen att underskatta webbtrafiken. Andra, mindre undersökningar, har kommit fram till att Similarweb överskattar antalet besökare och unika besökare.”

I en av dessa undersökningar överskattade SimilarWeb antalet besökare med 36%.

Det viktiga är egentligen inte vilken undersökning som är korrekt eller ej. Det handlar om hur oerhört osäkra dessa siffror är, och att man använder dessa osäkra siffror i ett försök att påverka inhemska och internationella policys. Att stänga ned hemsidor i andra länder är nämligen ingen enkel bedrift.

Om vi lämnar försöket att chocka svenskar med att miljontals män köper småbarn så går vi vidare till vad en sådan här nedstängning skulle innebära.

Först, och kanske främst, vore det absolut tryggaste för sexarbetare i Sverige att kunna annonsera på svenska hemsidor. Det vore även enklare att upptäcka trafficking. Jag har skrivit mer om detta här, och där har jag också nämnt varför det är just utländska hemsidor som sexarbetare måste annonsera på.

Vi skulle tvingas annonsera på sidor i länder med sämre lagstiftning (eller ingen alls!). Vissa kanske återgår till gatumiljön (som idag, de få som finns kvar, inte står på upplysta stråk utan tvingas gömma sig på ställen perfekta för män med onda avsikter).

Men om man nu lyckas ”komma åt” dessa utländska sidor och får dem att packa ihop så flyttar man bara på sexarbetarna (och de människohandlare som påstås finnas på sajterna) till ännu mer ljusskygga platser. Sexhandeln försvinner nämligen inte för att man introducerar förbud efter förbud, eller försöker jaga bort oss från samhället.

Hemsidorna vi flyttar till kanske inte modereras överhuvudtaget. Ingen koll på vem som är vem. Är den här till synes välvilliga personen en hallick? Vilka administrerar sidan, vad är deras mål? Är det en miljö man verkligen vill flytta oss till?

Historien har visat att blunda och låtsas som att något inte existerar, för att man förbjudit det, inte fungerar. Oönskade element hålls på plats genom lagstiftning, stigma och skammande, dolt i lögner om att det handlar om att skydda utsatta.

Stigmatiserar man oss, och kriminaliserar vår inkomst, så är vi enklare att avfärda, då vi av rädsla för konsekvenser håller käften. Vi är oftast anonyma av dessa anledningar och är därför troll, torsk- eller hallicklobbyn. Om vi godkänns som människor som existerar så är vi bara ”lyckliga horor” som själviskt försvarar vår lyxkonsumtion.

Det är inte bara osant; det är också sanslöst horfobiskt. Som att sexarbetare som inte är ute och härjar kring lagstiftningen och stigmats skadeeffekter är dumma våp och/eller sitter fastkedjade av Sergei och Dragan i en etta i Hägersten. Det är narrativet och stigma som tvingar dem till tystnad!

___________

Jag vill passa på att tacka för den överväldigande, oväntade och otroligt fina feedback jag fått efter min medverkan i Sista Måltiden. Det ger mig energi att inte hålla käften, och fortsätta försöka förbättra situationen för sexarbetare. Tack ❤️

___________

Vill du hjälpa mig på Discord nästa gång jag försöker fatta vad fan promille egentligen är? Haka på min Patreon!

Min medverkan i Sista Måltiden

Idag släpptes avsnittet där jag gästade Ashkan, Mustafa, Omar och Chang i Sista Måltiden.

Först och främst tycker jag ni ska stötta dessa otroligt duktiga content creators via deras Patreon, eller Swish: 123 605 59 90.

Jag är inte dummare än att jag har insett att sexsäljande är fascinerande för många. Varför skulle annars media fullkomligt sluka allt i ämnet (ofta utan att ifrågasätta)? Sex och pengar, i KOMBINATION? Ibland med inslag av våld, toxiska män och människor som mår dåligt? Det är klickmedias våta dröm.

Istället för att låta ovan nämnda robotjournalister tjäna cash på min historia så väljer jag mina egna plattformar och kanaler att berätta den. På mitt sätt. Och i Sista Måltiden visste jag att jag skulle få göra just det – utan vinkling, fultolkningar eller trötta frågor från opålästa robotar där min roll enbart är att motbevisa eller bekräfta deras fördomar.

Jag har redan börjat få en del följdfrågor och därför kommer här ett svar till er alla i form av skamlös reklam:

Patreon. Där finns svar på de flesta frågor som nu trillar in, och saknar man något går det bra att skriva. Men börja där.

I avsnittet säger jag att det ”inte spelar roll vad jag säger längre”, för det ska alltid förminskas eller förkastas, så då kan jag lika gärna ha roligt under tiden. Och det hade jag med killarna i Sista Måltiden. Jag menade varenda ord jag sa men har sedan ett tag tillbaka slutat vara så ängslig över hur jag framstår så jag är bara mig själv och representerar ingen annan. Oavsett vad man tycker om budskapet så är det värt en genomlyssning bara för att höra varför studion förvandlades till Gazaremsan.

Med det sagt så varken vill eller hinner jag svara på enskilda frågor i mail eller DMs. Ni hörde kanske att Chang erbjöd mig skriva hans biografi? Så joina Patreon så jag slipper jobba för honom.

Polisen i Göteborg ber Twitter avgöra frivillighet i 280 tecken

Som vanligt har jag ingen vilja eller anledning att förneka att mörka sidor existerar inom sexhandeln. Detta då jag har påvisat otaliga gånger att sexköpslagen inte hjälper någon; oavsett varför, hur eller var man säljer sex. Därför har jag inget intresse av att sopa problem under mattan. Däremot vill jag skriva om hur denna typ av kommunikation från polis, myndigheter, organisationer och politiker har en enorm agenda bakom sig, och hur nästan alla sväljer betet.

I kommentarerna till tweeten nämner flera att det är människohandel. I själva verket nämner Erik Nord ingenting om vare sig trafficking eller koppleri. Han hintar om det, men med informationen vi får är det extremt oklart. Här är ett gäng saker att ta i beaktning innan man svarar på Eriks fråga ”frivilligt?” eller bestämmer sig för att det är trafficking.

– Varför var kvinnan förtvivlad? Det nämns inte. Personligen skulle jag bli fruktansvärt förtvivlad om polisen försökte ”rädda” mig eller riskerade att ge mig dåligt rykte som ”osäker att träffa” varpå jag inte kan betala mina räkningar. Det kanske Erik borde förtydliga, med tanke på att när Häggström nämnde att sexarbetaren Roberto träffade mådde dåligt och alla sexarbetare i hela landet kunde relatera till den shitstorm hon fick utstå, PÅ GRUND AV polisen.

– Vem körde kvinnan? Var det en ondsint, money grabbing hallick, kunden själv som hämtade eller en Uber? Även här ger Erik inte tillräckligt med information för att kunna avkräva läsarna ett svar om hur frivilligt detta var. Istället förlitar han sig på att man ska dra slutsatsen att det var Sergei och Dragan som skyfflade runt stackarn mellan äckliga gubbar som sket fullständigt i samtycke.

– Vem sa att mannen var otäck? Var det polisens egna ord eller sa sexarbetaren det?

– Affären ”riggad” i annat land. Det är väldigt enkelt: lagstiftningen i Sverige gör det olagligt att bedriva annonssajter för sexarbetare inom landet. Därför är alla sidor vi kan använda hostade och drivna från andra länder. Erik bör tala med sina uppdragsgivare, det vill säga politikerna, om hur detta är önskvärt. Hade vi kunnat ha svenska annonssidor hade vi sluppit lägga vår möjlighet till inkomst i händerna på företag i andra länder, som sannolikt har annan lagstiftning och inte samma krav på utlämnande av information vid misstanke om brott. Hade vi haft svenska annonssidor hade polisen kunnat, tillsammans med sajternas ägare, utarbeta sätt att hitta fall för trafficking och ha ett samarbete kring att sätta dit förövare och hjälpa offer. Detta skulle förstås endast vara lämpligt vid avkrim och en rejäl förändring av kopplerilagen.

– ”Instruktioner via sms” talar igen till läsarens fantasi. Man ska utgå ifrån att det handlade om krav från hallick och/eller kund om gränsöverskridande sexuella handlingar där säljaren inte haft någonting att säga till om. Vad det KAN ha varit, som det är för majoriteten, är att man diskuterar tid, plats och liknande med kunden innan man ses.

Erik har skrivit en luddig tweet, helt utan belägg, icke-existerande information som är tänkt att sätta igång ens egna associationer. Låter det han beskriver frivilligt? Han säger aldrig att det inte var frivilligt, utan lämnar det till dig att avgöra utifrån ordval baserade på det inneboende svenska hatet mot sexarbete överlag, och sexköpare i synnerhet.

Vill du läsa mer och samtidigt stötta min aktivism för sexarbetares rättigheter, joina min Patreon!

Eskilstunakuriren vill tjäna pengar på sexarbetares otrygghet

De tyckte nog de var listiga och nytänkande när de startade ett fejkkonto på en av Sveriges största annonssidor för sexuella tjänster och därefter catfishade sexköpare för klick och cash.

Vad Simon och Carolina missade, eller kanske fullständigt struntade i, var att sådana här tilltag sätter sexarbetare i en extremt otrygg position.

De la ut en profil som kallade sig lolali01; en tjugoårig tjej i Eskilstuna, komplett med arvoden och kik-adress. När potentiella kunder kontaktade ”Lola” så kom till slut detta meddelande som en käftsmäll:

Detta ogenomtänkta stunt gör att våra kunder blir än mer misstänksamma. Nästa gång de kontaktar en säljare kommer de vilja ge oss ännu mindre information, och om vår inkomst står på spel kan vi då tvingas låta kunderna slippa undan vissa krav.

Simon och Carolina på Eskilstuna-Kuriren har därmed satt sexarbetare i direkt fara.

När jag kontaktade dem svarade de relativt snabbt och jag valde att ställa upp på en intervju. Artikeln är nu publicerad. Det största problemet är att jag inte kan förklara komplexiteten kring sexbranschen i 4000 tecken, men jag gjorde mitt bästa. Och Carolina verkade genuint bry sig om att göra en nyanserad artikel, även om jag personligen tycker det behövs mycket större utrymme.

Det verkar lätt för media, polisen och myndigheter att bli blinda i sin jakt på sexköparna. Man gillar att påtala hur utsatta sexarbetare är, men skyr samtidigt inga medel för att göra oss mer utsatta.

Och till andra journalister: om ni absolut måste skapa sensationsstories om vårt uppehälle, tänk efter innan ni fuckar upp våra redan stigmatiserade liv.