Tillbakablickar i bloggen

Under några veckor har jag funderat på att slänga upp en samling gamla blogginlägg som jag av någon anledning tycker bör läsas igen. Eller för er som inte redan sträckläst skiten: uppmärksamma. Det kanske blir några delar eftersom jag är så jävla bra (mvh jantelagen).

Vill börja med ett som jag själv faktiskt fnissar åt. Kanske är det roligt för att jag minns situationerna som nämns med skräckblandad förtjusning. Avgör själva: hur man undviker städdagar på ett belevat sätt.

För er som tycker själva sexsäljandet är det mest underhållande har jag förstås en uppsjö av intressanta texter. En som jag vet har uppskattats mycket är när jag beskriver ett gäng pinsamma händelser i jobbet. Få se om ni håller med: rookie mistakes.

Det här skrev jag till en person som definitivt ligger i min topp tre märkligaste bekantskaper. Han lockade fram texter som är råa, ärliga och tagna från djupt inne i mig. Han lyckades liksom få mig att reflektera på helt nya sätt. Inlägget i fråga tycker jag visar på exakt det och tar upp en väldigt ”intim” fakta som man kan se allvaret i om man är lite analytisk och kan läsa mellan raderna. Därför hoppas jag att det kan vara extra intressant för de som vill förstå sig på mig en aning mer: klubbarna och klumpigheten.

Vi börjar så. Jag ska ta ett långt bad med ett spännande spanskt vin som GH hade med sig från någon fancy butik i London innan drinkar ute. Som eskort har jag bra koll på lugna, diskreta barer vilket passar utmärkt om man innerst inne är 72 år gammal och avskyr Stockholm på helgkvällar.

Kanske låter tjatig men ni är så bäst. Jag älskar att skriva för er och gissa vad: jag har inte hört från haters på flera veckor. Förresten, jag är jätteseg med att svara på mail just nu så ber om ursäkt. Ni kommer att få svar, lovar!

Hoppas ni ordnar ett bra ligg ikväll. Jag ska ta på mig en ensemble i spets och analsexa GH till himlen.

Voyeurism

UIUIUI! Pull ovah!

Inblick i min utsvävande, konstiga hjärna, gott folk?

Den här grinade jag över i tonåren. Sååååå romantisk, alla tjejkompisar DOG över Iglesias! BÖÖÖÖÖÖL. Nu är jag mest: ”VAD FAN! Stäng väskan så inte pengarna blåser iväg, för helvete! BRÄNNER NI CASH? WTF?” Fast ok, jag blir lite tårögd i slutet, det ska jag väl erkänna, hur löjlig och klyschig både videon och låten än må vara.

Det var inte alls vad jag skulle skriva om. Hm.

Häromdagen fick jag prova ett rollspel jag endast kände till som ”fenomen”: voyeurism. Min partner var väldigt öppen och kommunikativ så det kändes verkligen kul att få prova något nytt. Minns inte ens när jag fick en ny sexuell -ism introducerad senast…

Jag lyssnade så noga på honom att jag kom på mig själv med att verka FÖR intresserad, tänk typ blankt stirrande, robotiskt nickande, halvöppen mun. Insikt i någons fantasier och erfarenheter är bara så fascinerande.

Mitt hem är verkligen optimalt för fantasilekar. Här finns allt för den äventyrslystne! Kom och köp! Bland annat en walk in closet som kom väl till hands… I voyerism är själva tittandet det centrala så jag var tvungen att dra ut på den biten. Det var definitivt det mest utmanande med spelet.
_____

Jag vaknade som vanligt. Sträckte mig bland lakanen och kravlade mig långsamt ur sängen. Masserade axlarna. Sjukt mycket intensivt sex på sistone. Gick fram till fönstret för att titta på alla ”normala”, arbetande människor och försökte få ordning på korsryggen som skrek ”SLUTA RIDA MÄNS KUKAR I NÅGON MINUT, SNÄLLA!”

Tog på mig en kort klänning och fixade håret framför spegeln när jag plötsligt anade något vid spegeldörren bredvid. Skjöt den åt sidan och där stod han; Carl, grannen. Uttryckte direkt min förvåning och ilska. Han bad lamt om ursäkt. Efter en stund kände jag dock att det fanns ett läge att ta vara på situationen. Uttråkad, mannen på jobbet, och han var ju ändå väldigt stilig…

Jag stoppade honom mot hans ynkliga protester. Utnyttjade honom. Han hade berättat att han var extremt känslig så jag fick vara väldigt försiktig med min ”intima” beröring. Upphetsande att få anstränga mig för att inte få honom att komma.

Kul! Mer rollspel åt folket!

Sömnmedicin?

Fann mig med en gindrink iklädd en toktajt finstickad klänning och bruna läderpumps i en källare tidigare ikväll. Burlesqueshow; dimmigt, kvavt, fullpackat. Aaron trivdes bäst med mig mot en vägg. Vid ett tillfälle vred han på sig och bad mig se ut över rummet och peka ut en man att ta med tillbaka till hotellet, inklusive motivation. Han vet vilka slags lekar jag gillar. Jag beskrev noga vilka kvaliteter jag anade att någon hade och ändrade mig titt som tätt. Helt klart lite cuckold över denna herre.

”Another bar or go for a walk?” frågade han och innan jag ens hunnit svara sa han ”actually, I know”. Han tog in mig på någon stilig hotellbar där vi säkert såg ut att passa halvbra in: finklädda men båda alldeles blanka av ett par timmars dålig luft och intensivt förspel. Han bad att få bli serverad av bossen; jag himlade med ögonen men är väl relativt van vid att han gör sådant, och när vi får drinkarna slipper han över sedlar till mannen och säger ”to go, yes?” Barchefen ler åt min förvåning.

”See, a bar AND a walk!” säger han nöjt. Hoppas människan aldrig växer upp.

Så vi promenerade där utmed gatorna i Barcelona med varsin drink och stannade i turistbutikerna som var det enda som var öppet. Diskuterade terrorismstrategier och lämnade till slut in glasen på en annan bar.

Hotellhissen.
”I want you to play with my ass.”
Signaturbusiga leendet: ”will do, my good sir.”

Jaha, problemet då? Jo, det finns ett: sådana här kvällar somnar jag inte nöjd och utmattad som de flesta andra utan jag är fullkomligt överenergisk. Därmed har jag i natt:
– Extraamorterat.
– Bookmarkat recept inför julen.
– Ätit en halv kokosnöt.
– Sett om säsong 1 av Sherlock.
– Ångat en av Aarons skjortor.
– Övervägt att måla hans tånaglar.

Det viktigaste av allt var att jag slog in hans födelsedagspresent jag hittat ute på stan tidigare under dagen. Tidningspapper och snöret från ett sådant där bomullspaket. Så jävla crafty. #highclassescort

Skulle kanske varit bättre med en sömntablett. Running on fumes…

Vet ni hur ofta jag verkligen 100% på riktigt känner att jag genuint tycker om någon? Det är verkligen en gåva. Människor ❤
Fick hur som helst en sådan känsla ikväll och kom att tänka på denna:

Hey gorgeous

”Hey gorgeous. Are you bored?”
”Are you spying on me?”
”Thought so. Come meet me in Barcelona.”

Övervägde erbjudandet en stund. Hur många avsnitt av Rick & Morty hade jag sett de senaste 72 timmarna? Hur många, enligt mig, tråkiga kontaktförsök hade jag avvisat? Hur mycket clementiner och cashewnötter hade jag i princip levt på?

Kanske inte så dumt att klä på mig och göra något annat.

Han stod vid en bil på short stay-parkeringen i en sådan där waxed cotton-jacka som är så vansinnigt snygga. ”I see you travel in style” sa han och log åt min Bears Beets Battlestar Galactica-tröja. ”At least it isn’t the ‘fat people are harder to kidnap’ one.” Det höll han med om var jämförelsevist positivt.

Över min axel på hotellsängen:
”Are you writing about me?”
”Yes. Your ego happy with that?”

Han pratar jobb nu. Jag har världens fluffigaste badrock och känner mig fantastiskt attraktiv och så fort kvällens val av klänning kommit på kommer han ha glömt min tidigare utstyrsel.

Med tanke på tidigare inlägg så inser jag att jag är tjejen som ger bäst respons på: ”skarume eller?” Några dagar med EN man känns rätt fint nu ändå; speciellt en australiensisk silver fox.

PS. Recension av Stranger Things:

Vad skruvat.
Oj, det blir värre.
Herrejävlar, vad är det som pågår egentligen?
Men va; är ingen egentligen galen utan allt bara ÄR såhär vrickat??
FINNS DET EN SÄSONG TVÅ?!

Avoidance tactics

Saker jag undviker just nu, plus lite annat; freestyle-författat:

114 drafts. Massvis med inlägg; alltifrån sådana med bara en rubrik för att minnas något supersmart, till färdiga som jag av olika anledningar inte publicerat.

Har en paus från män av samtliga kategorier. Inte ens Uncle Mort har fått komma ut för att leka. Känner mig matt på dem; som att jag liksom inte orkar leva upp till det alla män förväntar sig av mig: att jag ska ge, ge, ge, och vara perfekt. Nu låter jag sjukt deppig men det är jag inte alls. Man ska alltid ta en paus om det känns rätt. Jag har gjort det en miljon gånger förut och kommer alltid tillbaka; lite bättre, ännu gladare.

Angående just ovanstående så sätter jag mig själv i situationen genom att till exempel inte bryta kontakten helt med Will. Han smsar dagligen och jag svarar ungefär var tredje eller fjärde dag. Ugh, jag vet hur fult det är. GH gör likadant; föreslog igår en resa strax innan jul. Eftersom jag just nu har precis NOLL lust avvaktar jag med ett svar. Om en vecka kommer det vara det mest lockande som finns. Sedan verkar han tro att jag har dött då han ringt och smsat ovanligt mycket. ”At least just tell me you’re ok”, och det måste man ju besvara i alla fall.

Det där om att man vill ha någon ännu mer för att den är oåtkomlig? Stämmer visst rätt bra, visar det sig.

Satte out of office på Lavina, vilket är vad en duktig hora gör när man inte ens orkar tänka på kuk.

Mänsklig kontakt med vuxna är alltså inte riktigt min grej för tillfället. Har däremot umgåtts med en treåring i flera dagar. Okomplicerat, fullt av glädje. För henne behöver jag inte anstränga mig med komplexa, sociala samspel. Min nuvarande nivå, alltså; en treårings.

Jag har en backlog av senaste tidens träffar som jag vet ni skulle älska att läsa om. Tjatar ni tillräckligt mycket kanske jag lyckas få ut dem på bloggen till slut… Just sayin.

En liten fun fact: prova att googla ”rape play” (INCOGNITO MODE!) Det är den vanligaste söktermen som läsare hittar hit genom; efter något som specifikt har med mig att göra, förstås. Om ni inte vill googla är det just detta inlägg som dyker upp. Möjligtvis läge att skriva något nytt om ämnet? Creep-frekvensen går dock upp 500% när det kommer på tal. Det kan jag ta.

Nu återgår jag till min bubbla där de huvudsakliga aktiviteterna är att läsa, skriva och äta alldeles för mycket. Grymt skönt. Stannar här några dagar till och undviker mina vuxna förpliktelser.

Hittade en gammal låt som jag gillade när jag var yngre och insåg att den passar min sinnesstämning och detta inlägg rätt bra. Eller vad tycker ni?

Mvh
Lisa
Founder and CEO
WTF Is Wrong With This Crazy Bitch

Vad jag gör med män

Ptja, de allra flesta ingenting alls. Några har jag fått äran att lämna tillfälliga, fina avtryck hos. Ett fåtal har fått mycket mer vilket oftast slutat illa.

En i den sistnämnda kategorin krossade jag hjärtat på, big time. Nu snackar vi i stilen där han slutade leva, äta, gå ut. Jag vet det då vi hade gemensamma vänner. Det otroliga: vi var aldrig ett par.

När jag berättade att jag var tillsammans med GH tyckte han att det var rimligt att stalka honom också då jag ofta fick frågor som: tjänar han mycket pengar eller? Borde ha fattat att du var en golddigger. Hur ofta träffar du honom med jobbet han har? Ska du flytta till Rom nu? Ha så kul.

Och såååå vidaaare.

Brustna hjärtat-mannen förstörde ganska mycket och jag var väl inte direkt bäst på att göra det bättre. Innan jag insåg att det hela var en gigantisk katastrof var jag övertygad om att vi kunde vara vänner (haha!) Jag hade också dåligt samvete, ville få honom att förstå. Därför bröt jag inte kontakten direkt utan försökte vara snäll. Lessons learned osv…

När jag senast träffade GH tog jag upp ett, för mig, fint minne som han direkt kommenterade: ”that was when that guy texted you all the time”. Jag mindes inte ens den biten och insåg då hur mycket det förstört för oss; hans minnen av de dagarna var i första hand negativa när de för mig varit fantastiska, romantiska. Fram tills nu, alltså. Dammit.

Brustna hjärtan-mannen mailade mig idag. Han skrev såhär:

Jag trodde att jag gått vidare och har träffat flera tjejer efter dig men tänker fortfarande på dig ibland. Sista gången vi träffades märkte jag att något var fel (hallå, du avbröt sex!) men vägrade inse att du ända sen dess inte ville ha mig. Saknar vår vänskap och alla skratt. Håller stenhårt i alla bilder trots att min flickvän bett mig kasta dem. Du är inte poppis 🙂

Den här låten skickade jag till dig när du sa att du inte orkade träffa mig längre. Och kanske igen när du sa att du träffat någon annan… igen, när jag fick höra att ni gjort slut. Alldeles för många gånger, men när du dyker upp i mina tankar måste jag lyssna på den och låta känslorna rusa. När jag hör någon prata om hur de aldrig kunnat glömma någon eller hur de kämpat för att få den tillbaka. Jag kommer nog aldrig ge upp hoppet.

Nu när du flyttat vet jag inte vad du gör eller hur du mår. Jag har samma nummer, samma adress och skulle ens en liten bit av dig vilja talas vid så finns jag här. För alltid.

Jag kommer aldrig glömma hans leende. Första kyssen mot en pelare utanför WTC i Stockholm. När vi satt på ett traktordäck och låtsades inför våra vänner att vi bara var kompisar. En ovanligt varm vår på hans balkong med öl och cigaretter trots att ingen av oss egentligen rökte. Ännu varmare nätter i hans säng.

Nej, han är inte min soulmate. Men han var rätt precis då. Jag gjorde honom illa och önskar att det inte blivit så.

Jag la till låten han nämnde i min Spotify 2012. Två unga idioter varav den ena var förälskad och den andra attraherad… Kanske var jag lite förälskad. Vem kunde inte bli lite förälskad i honom?

Det här är i alla fall låten. Han sa att det kändes som att jag skrivit den till honom, trots min fruktansvära sångröst och totala avsaknad av relation till den isländska grupp som faktiskt gjort den. Jag hoppas att han slipper relatera den till någon annan i framtiden.