Tillbaka för att stanna?

Det var så nära att jag skulle ge upp min monogami förra veckan. Min gentleman slash hingst avvisade alla mina kärleksförsök och till slut var jag redo att kasta in handduken. Jag KAN inte leva utan sex! Självklart kommer alla de andra typiska tankarna för mitt kön: har jag gått upp i vikt? Är jag ful? Har jag blivit gammal?

Jag förvandlades till en perverterad kvinna, mållös och irritabel. Vårens intåg tog med sig armar överallt; plötsligt såg jag manliga lår när dessa hemska vinterjackor var ett minne blott och dessa män… Överallt! Min fantasi gick ut på föreställa mig hur den hårväxt jag kunde se var en del av av ett större mönster som sträckte sig över bröstet, nedför magen och plötsligt upp från smalbenen och låren. En virvel här och där. Men alla ledde till samma sak.

En av mina absoluta favoritkunder hörde av sig. Han var i stan. Jag som annars inte ens tittar till ”den mailen”. Vi brukade dricka vin och prata om Europas städer. Om livet i stort. Hans ensamhet som han upplevde då han reser jämt och min respekt för att han inte väljer att utsätta ”en vanlig tjej” för hans krävande livsstil. Att han väljer detta liv framför ett annat fast han så enkelt skulle kunna få vem han vill. Vårt samspel, vår kemi. Hans utandning när jag sträckte mig över för att snudda hans nacke. Det är alltid så passionerat och intensivt med den här mannen. Han är typen som älskar men i sin teknik sätter han på mig. Och jag älskar det.

Men nej, jag kunde inte. Lisa ville, ”Lisa” ville inte. Den sistnämnda ville älska sin utvalda man och var så charmig att jag förförde honom till slut. Det var inget rollspel, inget analt, inget kinky, men jag fick avguda hans kuk som den förtjänar och jag fick uppleva hur fantastiskt den känns.

När vi precis hade träffats besökte jag honom ibland i hans hemland och vi fördrev alltid flera timmar med att prata om hans tvättmaskin, hans vänners karriärer och hur otrevliga grannarna var som använde sina balkonger som förråd medan allt vi ville var att knulla varandra. Så blev det också men det dröjde och vi skrattar om det idag. Att vi inte bara gjorde det. Den tiden får man inte tillbaka och frågan är om kärleken kan bestå så pass att till och med jag kan klara av att ett förhållande svalnar.

4 reaktioner på ”Tillbaka för att stanna?

  1. Alla förhållanden svalnar, sa han nyktert och sakligt och tråkigt.
    Men finns det en grundkärlek, så kan förhållandet klara avsvalnandet, sa han lika nyktert och sakligt och tråkigt.
    /D

    Gilla

  2. Då kanske långa förhållanden helt enkelt inte passar vissa, som de rastlösa och spänningssökande av oss? Eller så fungerar det för oss om vi hittar någon som är likadan. Viljan och orken att hålla det spännande måste finnas hos båda.

    Att vara nykter och saklig är sällan synonymt med att vara tråkig och oavsett så har du nog alldeles rätt!

    Gilla

  3. Hur låter kombon två rastlösa och spänningssökande?
    Jag har mina dubier…
    Ibland synkar inte tvås vilja och ork. Då är det oerhört viktigt med den verbala biten – att man inte bara kan knulla som gudar utan också prata som deras jämlikar.
    /solbränd D

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.