Det gick "sådär"…

Här sitter jag i en hotellbar en lördagskväll i en stad i mellansverige och tycker lite synd om mig själv.
Gentlemannahingsten somnade redan vid 21-tiden trots en hyfsad sovmorgon och jag avvaktade snällt hans uppvaknande. Vid halv elva hade jag i teorin dött ett antal gånger av uttråkning och gick ned till hotellbaren. Väl där utvecklade sig en klassisk fantasi och en gnista av hopp: nog ska jag väl kunna snärja honom ikväll?
Uppe på rummet fanns glidmedel och andra hjälpmedel av den trevliga sorten, mitt sinne var knivskarpt och planen sylvass. På fem minuter hade jag en persona och en situation redo; jag behövde bara min medspelare som inte ens behövde spela. Jag ringde honom fyra gånger innan han svarade (vakna människa, jag är kåt!!) och när han väl gjorde det sa jag ”jag hörde att det sitter en ensam tjej nere i hotellobbyn… Hon verkar jobba eller något och är otroligt uttråkad… Du kanske kan liva upp hennes kväll?” *Kutter, kutter*
Jag möttes av vad som inte förklaras på ett annat sätt än en KALL, jävla VÄGG.
Han orkade inte, han ville inte och var stenhårt emot att ta ett glas vin. ”Det behövs inte, hon är ganska lättflörtad” försökte jag men det hjälpte inte heller. Vad. I. Helvete.

Så, drömkvinnan för många är tydligen inte det för mannen jag faktiskt vill ligga med. Samtidigt är jag så kåt att hela min kropp skriker efter en man. Det är på gränsen till att jag anar att det syns.

Sanningen är den att jag ofta uttrycker mina känslor och humör i just sex. Det är en sådan integral del av hur jag lever att det inte går att förneka. Det är kanske därför jag tar så illa upp av att bli nekad just sex. Jag tar det kanske lite för personligt. Men å andra sidan… Umgås man med mig på ett sexuellt plan vet man vad jag behöver och mannen i fråga har hittills varit den kåtaste jag mött (och det säger en hel del!) Hur kan jag inte börja undra om det beror på mig?

Kvinnor, tänker ni… Eller ”Lisa” tänker andra 😉

Jag ser baren från mitt bord. Det sitter ett ishockeylag där. Tack för den, världen! För armar i t-shirts är precis vad jag inte behöver se. Men så ser min verklighet ut och för att vara ärlig så har jag inte så mycket mer att klaga över…

En reaktion på ”Det gick "sådär"…

Kommentarer inaktiverade.