Två vitt skilda tankar

Jag är en påpekande människa och gillar att ha rätt. Som resten av det kvinnliga könet alltså, inga konstigheter. En vän till mig skriver mycket pressreleaser på engelska och har bett mig vid kanske två, tre tillfällen att läsa dem och kommentera.

Först förstod jag inte varför han envisades med att använda versaler titt som tätt mitt i meningar, på utvalda substantiv. Lite som man gör i tyskan men han gjorde det inte konsekvent utan tog ord här och var. Det är så man gör, var svaret och min kritik föll för döva öron.
Om du ber mig om hjälp och sedan skiter i hjälpen så tappar jag lusten snabbt, även om jag som en vuxen människa borde kunna ta att jag inte alltid har rätt.
Hur som helst. Nästa gång sa jag att texterna är så förbannat tråkiga. Det ska de vara, det är bara information, var svaret. Men varför är alla citat plattityder och floskler, undrade jag stilla. Ingen idé att tjafsa, jag fattar grejen men hade redan nu tröttnat på att läsa dessa utdragna sidor fyllda med apostrofer och förkortningar och gubbar som tycker att det är så oerhört fantastiskt att få arbeta med världens bästa leverantör av ditten och datten.
Min vän kan ha insett vid det här laget att jag är alldeles för motivationsdriven och tjurskallig för att be mig om hjälp igen men han ger mig en chans till att läsa ett väldigt viktigt email. Ingen pressrelease alltså, tack gode gud. Han ville att jag skulle se hur jag uppfattade tonen.
Till min fasa använde han vid flera tillfällen utropstecken OCH frågetecken efter meningar!
Och ibland TVÅ frågetecken på rad!
”Vill du låta asförbannad?” var min fråga.
”Nej, vadå?”
Vår vänskap hade kommit till ett vägskäl. Vi hamnade oundvikligt i en het diskussion där jag gav flertalet exempel på hur man framstår som arg, tveksam, upprörd osv vid användande av !? och ??
”Hade du kul?” vs ”Hade du kul!?”
”Varför gjorde du så?” vs ”Varför gjorde du så??”
För mig är det glasklart. 
Min andra förvirrade dialog för dagen var med mig själv. Där de flesta dialoger sker.
Jag försökte räkna på antal sexpartners, kanske åtminstone kunna hamna i en intervall på +-50.
Privata partners har jag faktiskt rätt bra koll på så det gäller att hitta ett sätt att räkna på Lisas bekantskaper. Det slog mig att det enda sättet, och det här känns väldigt bisarrt, är att räkna pengar.
Jag delade helt enkelt upp mina perioder då jag tog olika betalt i 2500-epoken, 3000-epoken och 4000-epoken. Sedan gällde det att lista ut hur många som jag träffat längre än en timme och bestämde mig för att tvåtimmarsträffar är ett bra medelvärde. 
Och med det hade jag ett antal!
Matematik är inte min grej och detta räkneexempel kanske inte behöver användas när jag gör läxor med mina framtida barn. Men ändå.

7 reaktioner på ”Två vitt skilda tankar

  1. Under hela en människas skrivande får denne använda tre (3) utropstecken.
    Totalt.
    Tyvärr har ungefär lika många människor förstått detta som de som förstått innebörden i Redaktörens Aftonbön:
    ”Bara för att du rent tekniskt kan skriva betyder det inte att du ska skriva”.
    /dE

    Gilla

  2. Hela skrivandet är det du skriver under din livstid – strikt tolkat precis allt, från första kråka till sista streck; mer generöst tolkat, allt som skrivs professionellt.
    Och du brände ett av dina tre nyss…

    Gilla

  3. Åh fan. Dock vill jag inte påstå att detta räknas som professionellt skrivande. Oavsett så har jag förbrukat min kvot med måtta…

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.