Vissa saker kan inte ersättas

Teknikens framsteg är otroliga och jag tillhör nog den sista generationen som minns hur det var innan internet fanns. Jag minns hur otroligt frustrerad jag var när de införde riktnummer i Stockholmsområdet som ingen meddelat mig i god tid varpå jag endast fick tut i luren när jag skulle ringa min bästis, som det hette då. Undrar hur många äckliga gubbar jag chattat med någon gång i slutet av 90-talet, innan man hade fattat att den där 15-årige hockeyspelaren faktiskt kunde vara någon helt annan.

Nu betalar jag räkningar i mobilen tillsammans med i princip allt annat. Till och med vården har anpassat sig.

Men vissa saker kan jag inte få mitt tjurskalliga jag att ”mobilisera” (det betyder något annat så vad är rätt term?).
Mitt skrivblock har jag kvar. Jag kan inte skriva ned tankar på tåget i telefonen. Det kanske beror lite på att jag tror att man kan tappa sin handstil om man inte skriver för hand ibland. Jag som var etta i klassen på skrivstil, det går inte för sig.
Böcker kan jag inte heller läsa på varken en Kindle eller padda. Den där doften och den utmärkande mattheten i handleden av att hålla boken på totalt oergonomiska vis. Inte ens kokböcker kan jag släppa till digitaliseringen.
Inköpslistor. Spelar ingen roll hur bra appar det finns.

Och porr då kanske. Det har jag gott om i huvudet, minus fejkstön och fotofilter.