Intressen jag inte förstår

På exempelvis en dejtingsida får du fylla i en herrans massa information och däribland dina intressen.

Då återfinns några sådana som jag bara inte fattar det roliga med. Alla har nog några och mina ligger säkert i topp bland mångas.
Det vanligaste intresset som jag absolut inte ser charmen med är fotografering. Nu är jag visserligen fotoglad utan dess like och tycker bilder är viktiga som minnen. Och vackra bilder tagna av fotografer kan jag uppskatta. Men hur kan DE tycka att det är roligt med själva nörd-foto-grejen? 
Vi skulle ta fram en speciell bild till ett projekt på jobbet och jag tänkte ge det en chans att agera fotoassistent för en dag. Att få till omgivningen tog en timme. Det kröp innanför huden och fotografen blev aldrig nöjd. Sedan skulle vi få till ljuset och jag flyttade skärmar och höll på i säkert två timmar till. Jag tyckte varje bild verkade bra men nej, det var de tydligen inte. 
Det var riktigt, riktigt tråkigt.
En annan grej är allt slags praktiskt arbete som ska åstadkomma resultat. Meka med motorer, vare sig det är bilar eller gräsklippare. Snickra på saker. Fälla träd. Virkning.
Jag har en släkting som i princip samlar på gamla, värdelösa vrak till bilar. På somrarna hälsade vi ofta på och visste jag på förhand att det kommit en ny skitbil så var jag nära på att klösa ut inredningen i bilen på vägen dit. Det innebar att alla vuxna var som förtrollade av den där motorn och dess icke fungerande. Det mekades i timmar och dagar. Och jag väntade och jagade fjärilar (kanske).
Som fullvuxen blev jag ombedd i mitt dåvarande hus att ”lufta elementen” av grannen. Allvetande som jag är så sa jag att det är fixat i ett nafs, googlade, ringde mamma och lyckades ändå få äckligt elementvatten över mig själv och golv. Det är inte kul och därför är det svårt. Motivationsdriven, var det ja.
Och så shopping då. Det jag borde gilla. En vän filmade mig en gång när jag var tvungen att handla kläder, självfallet ovetandes om mitt förevigande. Det var nämligen inte charmigt. 
Stå och gräva bland storlekar, bli svettig i provrummet, trängas med andra svettiga kvinnor, köa, ångra sig, strunta i att lämna tillbaka, vara bitter. Det gör mig grinig och tar enorma mängder mental energi. Då är det fint att internet finns.
Sedan kan jag tycka det märkligt att vara ett ”fan”. Att se upp till någon för att de gör bra musik, film eller springer fort. Veta allt om dem och bli alldeles glittrig i ögonen av dem. Ett ex till mig var min raka motsats i form av musiksmak. Så när jag äntligen tyckte om ett band han gillade så gav han mig en total overload av information om dem. Han trodde att jag brydde mig om vilket band sångaren varit med i innan, vilken festival då något specifikt hände eller om hur trummisens pappa dött tragiskt. Jag bryr mig inte ens om vad de heter, jag bara lyssnar. Och sjunger med, om man har otur.