Mitt störda jag

Alltså… Nu är jag redigt förvirrad. Jag är bra på mycket (dock inte att vara ödmjuk!) och en av mina specialiteter är förstås sex. Mitt självförtroende med en kund kunde få mig att kasta kläder och ha vilt sex med en för 15 minuter sedan okänd människa som jag leende lämnar med ett fint minne för livet. Ni som läst tidigare inlägg förstår nog vad jag menar. (Och så var det det där med ödmjukheten…)

Därför är det oerhört märkligt att jag nu är som mitt 15-åriga jag igen; oskuld, oerfaren, osäker.

Som sagt, jag har varit på dejt. Den nervositeten var inte att leka med. Så fort jag vaknade dagen för vår träff så ångrade jag mig. I början skakade jag och gjorde bort mig på alla möjliga kreativa vis. Det var verkligen ”Lisa” i sitt esse. En ganska vanlig människa, egentligen!
Vi träffades fler gånger. Jag har väl blivit mindre på-gränsen-till-att-kräkas-nervös men det finns ändå där. Vi har kyssts men INTE HAFT SEX. Trots att inviten fanns där, likaså viljan och attraktionen, så har min hjärna sagt stopp.

Eftersom min plötsliga otillgänglighet skapar massvis med frågor tänker jag mig att Lisa och ”Lisa” har följande inre dialog:

”Lisa”: nu börjar det bli lite väl hett här, dags att säga något roligt som tar udden av kåtheten!
Lisa: men! Han är snygg, charmig, kul, smart. Låt det gå som det vill!
”Lisa”: titta på klockan, så han ser. Le avväpnande. Känn hur hans stånd avtar. Säg att du måste gå.
Lisa: jag har inte haft sex på över tre månader, är sjukt kåt och han är minst lika intresserad!
”Lisa”: var ”mystisk”, bygg förväntningar, känn dig oattraktiv men låtsas inte som det. Inbilla dig att han skulle bli besviken om han såg dig naken. Gå grundligt igenom alla potentiella sätt ert sex kan gå åt helvete. Sluta fundera på hur hans kuk ser ut och känns. Gå hem utan att ens ha medvetet snuddat vid den.

Jaha, har ”Lisa” äntligen vunnit? Har jag blivit vad man kallar normal? Är jag, åh herregud, monogam? Vill jag bygga något vettigt med en trevlig man och inte ha trekanter, gå på välorganiserade sexträffar, bli bunden och förnedrad?
Nja, mina fantasier, som är precis lika idérika som när jag faktiskt fick regelbundet sex, talar för motsatsen. Dock kanske jag faktiskt blivit monogam på riktigt. Jag är nervös för att jag inte vill verka horig (haha, om han visste!), inte vill ligga med någon som jag inte är 100% bekväm med och att jag faktiskt är mån om att vår första gång ska vara speciell.

Jag har nog blivit lite tråkig. Men Lisa lever i högsta grad, hon har bara förlorat en fight!

En annan aspekt som jag kan tycka är lite obehaglig är att jag har lättare för att börja ett nytt jobb, charma ett helt rum med människor och knulla med främmande män än att skapa ett ihållande, hälsosamt band till en person. Men det är kanske vanligare än jag tror?

Nu tror jag inte att ”Lisa” kan vinna igen. Mycket tyder på att nästa dejt slutar med sex, exakt vad som får mig att tro det kan jag inte avslöja. Jag får be om att få återkomma om en vecka med en väldigt ingående redogörelse…

En reaktion på ”Mitt störda jag

Kommentarer inaktiverade.