Svenska män

Nu ska jag uppröra genom att generalisera hej vilt!

Jag har svårigheter att attraheras av svenska män. I min egen ålder (27) i synnerhet, kan vara bra att förtydliga.

Under sommaren, cirka två månader efter mitt uppbrott, testade jag dejting online. ”Lisa” är ju min poster girl så hon fick stå för innehåll. Jag var noggrann och flitig med min profil och var kanske i huvudsak ute efter lite bekräftelse, hur tragiskt det än må låta. Mitt kön nekar envist till detta behov av uppmärksamhet men det är uppenbart att vi hungrar efter det! Med det sagt.

Svenska män, under 40, är överlag rätt ointressanta. Ju yngre, desto värre.
Män under 30 är för det första ganska kassa i sängen, oavsett kultur eller nationalitet. Unga killar är idag äckligt självsäkra och säger ”jag är bra på sex för jag har legat med många”. Dessa pojkar vill jag klappa till och tillrättavisa (på ett icke-sexuellt sätt, tro det eller ej) för alla vet att hur BRA man är på sex inte har särskilt mycket med antal partners att göra. Ett betydande antal partners ger dig dock en ganska bra insyn i preferenser, teknik hos andra överlag och, beroende på situation, en upplevelse. Det gör dig däremot inte per automatik någon medalj i knullkonst.
Men, bortsett från sexet!

Svenska män i min ålder är ofta feminister. Jag tror på jämställdhet, jag kräver jämställdhet men dessa ”män” ser sällan något problem med FIs extrema politik och tycker att Romsons tal om hur medelålders, heterosexuella, vita män är världens avskum är en representativ bild av verkligheten. Att de (och i viss mån vita heterosexuella kvinnor, även här beroende på situation) besitter ”original sin”, något de ska betala av för resten av sina egna, sina barn och barnbarns liv.
De män i min ålder som inte är borderline kommunister är de som, vad jag misstänker, skriver otäcka inlägg på Flashback om att det är bra när barn drunknar på väg till Europa. Brist på grammatik, intelligens och empati. Finns det något mer avtändande? Ja, förutom vänsterextrema och radikalfeministiska män förstås.

Det finns kulturer, framförallt i engelskspråkiga länder, som har en lagom konservativ kvinno- och människosyn. Där jag får vara kvinna och han kan vara man utan att det automatiskt innebär att vi har olika värde. Vi är bara olika; våra olikheter uppskattas och insikten att vi kompletterar varandra är tydlig. Detta kan jag även se i svenska män över 40.

Att hitta män som fascinerar och stimulerar mig utan att driva mig till vansinne av politisk korrekthet är egentligen inget större problem. Det som är oroande är hur våra unga killar kommer sluta.