Svartsjukan och sociala medier

Jag umgås inte med så många tonåringar, eller folk yngre än mig själv, eller… Knappt någon ens i min egen ålder. Men jag åker i kollektivtrafiken och det händer att jag lyssnar på mina yngre släktingar, ibland. Det är inte mycket av värde att lära sig av dessa men en sak som jag uppfattat har jag faktiskt tagit fasta på: när en relation tar slut så ska även ens diverse kontaktytor kastas åt helvete.

Spendera någon som helst tid med att lyssna på unga tjejer och i nio fall av tio kommer Instagram, Facebook, Snapchat, WhatsApp eller Twitter nämnas. Inte sällan gäller konversationen att en kille lagt upp något av intresse, gillat eller kommenterat detsamma. Är du utanför normalt ljudupptagningsområde och ändå hör detta så handlar det sannolikt om att den här stackaren har varit gullig med någon annan tjej.

Förr i tiden (hu vad jag låter gammal) så var det värsta som kunde hända om man såg ens ”ex” kittla en tjej på skolgården. Hamna på efterfest där han är, bli full på en förälders Cointreau och efter en massa pinsamma händelser få ur honom att han har en ny tjej. Eller, ve och fasa, se de hålla hand i lokala ICA-butiken.

En av mina favoriter var ett gäng tjejer där den ena hade avföljt sitt ex på Instagram och efter att de blivit ”vänner” (hon lät inte helt övertygad om att så var fallet) så måste hon nu BEGÄRA ATT FÅ FÖLJA HONOM IGEN! Det hördes ett sus genom tåget. Stressen, ångesten, pinigheten.

Hur som helst. Ni fattar nog poängen.

Jag använder mig av en av ovanstående medier flitigt och följde självklart min älskade. Så fort det tog slut så var han borta ur mitt flöde. Däremot var jag inte borta ur hans, visade det sig…

Igår fick jag ett charmigt samtal. Han ringde mig, så som han fortfarande gör ibland, för att ”han bryr sig” trots att jag oftast är kallare än den där pastan jag frös in i väntan på sämre tider förra hösten.
Efter en stunds kallprat kom det: VEM ÄR MANNEN I BILDEN?
Nu vore en emoji lämplig. En med stor, öppen mun.
Jag är en skitdålig lögnare och berättade snällt vem det var; min fina dejt. Herregud, det stod ju i bildtexten. Tog dock bort ”fina” ur beskrivningen men den var ungefär lika kort.
Sedan fick jag uppleva hans svartsjuka för första gången. Den som gör att man förstår varför det heter just SVARTsjuka. Allt skulle upp på bordet: vad han tyckte om min dejts lägenhet som syntes i bilden, honom själv (såklart! Vad annars?), att jag kunde få bättre (lite höga tankar om dig själv?), vad han jobbar med, vart han bor. Jag har verkligen ingen aning om hur man hanterar sådant här. Det har aldrig, aldrig hänt mig förut. Jag har tacklat sexkunder med sjukare frågeställningar på mer resonliga och klartänkta sätt. Jag svarade sanningsenligt på alla frågor. Ska man det? Eller ska man påpeka att han inte har ett dugg med det att göra? Om man är ärlig och inte bara slänger på luren, finns det en snöbolls chans i helvetet (förlåt, jag älskar det uttrycket, på engelska i alla fall) att vi någon gång kan bli vänner?
Mot slutet av den här hysteriska frågesporten hände det jag hade hoppats han skulle ha vett nog att inte ta upp: om vi haft sex. Återigen, ärlighet varar längst. Eller hur var det?
Och då kom bomben: Frågan™ man aldrig ställer. Var det bra?

Ungefär i det läget kände jag att det nog var en godidé att avsluta konversationen. Tack och adjö. Jag kanske borde ha hänvisat honom till mitt blogginlägg som avhandlar just den biten. Det skulle jag i och för sig aldrig kunna, så grym är jag inte. Dessutom kanske han redan läser här regelbundet.

Min slutreplik, hur som helst, var att han borde överväga att sluta följa mig. Så han slipper se bilder och läsa om folk som gör mig glad, för jag förstår hur ont det gör. Jag bryr mig förstås om honom men herregud, vilket trauma detta var. *Hjärtkrossad emoji*

En reaktion på ”Svartsjukan och sociala medier

  1. Man frågar inte om sånt. Man undrar så man kan dö, men har man minsta självbevarelsedrift kvar så frågar man inte för man vill med största sannolikhet inte höra svaret. (Sen fryser man inte pasta heller)
    /dE

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.