Hur man undviker en städdag på ett belevat sätt

Den här veckan har jag varit ledig. Eller arbetslös faktiskt. Arbetslös-mode infann sig i måndags och jag började tänka på vad saker kostade. Ekologisk broccoli är svindyrt, visar det sig. Nej, jag har aldrig varit särskilt bra med pengar. Även om min tid som ”mellan-jobb:are” skulle bestå i exakt fem dagar insåg jag att jag har en knapp som automatiskt trycks in när det blir bråda dagar. Måste vara något med att jag blivit ”vuxen” för när jag i sena tonåren vägrade plugga och tjänade 13k i månaden på ett skitjobb utomlands så brukade sista veckan i månaden vara under minimal levnadsstandard.
25:e till 17:e: drinkar, nattklubbar, restauranger (ja, det var billigt att leva där plus att blonda svenskor stod högt i kurs hos den manliga lokalbefolkningen)
18:e till 24:e: nudlar och öl. Vi hade i alla fall inte b-vitaminbrist.

Dålig med pengar, alltså. Jag har andra brister också och en av dem är ett hat mot påtvingat gratisarbete oavsett vinning. Städdagar med andra ord. När jag köpte min första lägenhet var jag med på vad som skulle bli min första och näst sista städdag. Snäll som jag är så ställde jag upp på att skotta grus. De andra planterade blommor, grillade korv och konverserade. Och jag skottade grus. Säkert ett ton. Oerhört traumatiskt. Och vad fick jag för det? Höra om ointressanta människors jobb. Diskussioner om cykelrummet. Förändringar i bostadspriser. Grusskyffling och en äcklig Dennis-korv med Eldoradosenap som intogs av en snorig och trött Lisa i oktoberregnet. Livet kändes så orättvist och jag ogillade mina grannar fast de egentligen inte gjort sig förtjänta av det. Det är bara sån jag är. Att en av dem senare skulle ta hand om mina nycklar som jag glömt i dörren på fyllan skiftade dock ogillandet mot likgiltighet.

Den kommande städdagen glömde jag. Insåg framåt lunch att det var städdag och fick därmed gå på knä (det är jag ju expert på, ho ho ho) runt i lägenheten resten av dagen. Det var ett trauma i sig.

Nu för tiden bor jag i hus men jag insåg för sent att man inte kommer undan städdagar för det. Nej, då ska grannskapet ändå ställa till med denna avskyvärda aktivitet. På söndagar vill jag naken sträckläsa Wikipedia-sidor om naturkatastrofer, titta på 30 avsnitt av Peep Show i en sittning och desperat leta efter skräpmat i skåpen. Eller, som det var när GH fanns i mitt liv, inte lämna sängen alls och variera mellan att dra dåliga skämt och ha sex. Inte behöva klä på mig, kratta löv och dricka termoskaffe med mina MP-röstande rödstrumpegrannar som tävlar i vem som är godast mot den lokala tiggaren. Nämnde jag att deras ungar är med också? Studsmatte-oväsen, näsvisa korsförhör om precis allt och kö till den ekologiska Dennis-korven där de förstås ska stå först. Misären, hörs den?

Den senaste städdagen fick under inga omständigheter bli av för min del. Jag bunkrade upp i sovrummet, redo att sitta lugnt och anonymt de kommande fem timmarna. Vid 11-tiden hörde jag ett ståhej och insikten fick mig att frysa till is: det kommer en jävla lyftkran och därmed kommer varenda kotte som använder den någonstans utanför mitt sovrumsfönster se rakt in. Jag har ingen rullgardin (de är så jobbiga att sätta upp…) så en nödlösning måste anförskaffas. Jag knöt upp ett lakan mellan garderoben och en kvast fasttvingad vid fönsterkarmen. Och kunde pusta ut.

Jag kan ta till väldigt pinsamma metoder för att undvika att vara en vuxen, välfungerande samhällsmedborgare.

2 reaktioner på ”Hur man undviker en städdag på ett belevat sätt

  1. Äh, jag gjorde bara som alla andra VILL göra. Bättre än att stå där och vara arg och sur och utveckla ännu fler negativa åsikter om dessa människor.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.