Att ge upp två strålande karriärer

Jag har jobbat stenhårt hela mitt vuxna liv och byggde det som vi kallar en ”karriär”. Till slut tog det emot. Jag älskar att göra det jag är bra på och har med åren märkt att ju högre position, desto mer politik. Att smöra, jaga människor och när slutmålet äntligen är nått kommer någon tupp som kör över allt jag arbetat med. Lite har det att göra med att jag anser att jag till 95% alltid har rätt och tröttnar snabbt när det känns som att jag blir motarbetad.
Vill skrika ”FATTA ATT JAG VET VAD JAG PRATAR OM!” men har hittills lyckats förtrycka det behovet. Innan jag slutade var det dock nära att bli verklighet.

Min bransch kryllar av män. Alla blir helt till sig när en kvinna visar sig ha en hjärna och är så ärlig att det blir obekvämt. Säger nej och flaggar för problem. Det hör inte till min ”plats” utan jag har ofta förväntats vara någon slags sekreterare och har faktiskt fått skäll för att jag inte klär mig tillräckligt kvinnligt på jobbet. Nä, för jeans och gympaskor gör mig ju sämre på mitt jobb medan detsamma inte gäller män.

Mitt jobb har gjort mig mycket starkare och stärkt min tro på mig själv. Men jag orkar inte med hierarki och trams. Låt mig göra det jag är bra på och lämna all annan skit till någon assistent eller något. Kalla mig feminist eller vad ni vill men det har varit MIN verklighet.

Så där tog det i våras stopp.

När det gäller min andra karriär som sexsäljare vill jag påstå att den gick i samma spår. Jag jobbade hårt (haha), blev bättre och höjde mina priser precis som min lön från mitt vanliga ökat med 400% sedan jag började jobba.

Där var det dock ingen politik eller trams utan mycket mer rakt på sak. Det fanns ingen kollega eller chef som höll mig tillbaka och inga kunder jag själv inte valt som ansåg att deras korkade påhitt var det viktigaste som hänt i universums historia. Jag valde mina kunder, fick göra vad jag är bra på och var min egen chef.

Men så vann kärleken, trots att jag stretade emot som en katt i ett badkar, och den ville inte dela mig med andra. Ärligt talat tror jag att han kanske hade varit okej med att jag sålde sex om jag inte så extremt ”inne i det”. Mina kunder var inte bara kund 1 och kund 2 utan alla var människor och jag gick helhjärtat in i varje träff. Jag minns de flesta även om jag behöver en uppfräschare för att kunna placera dig/han/dem.
Om det var mer opersonligt för mig, töm och glöm-typen (hatar det uttrycket), mer som ett jobb så möjligtvis. Men nä, han skulle i princip kräkas vid tanken (vilket han inte gjort än men det har varit nära ett par gånger).

Glädjande nog har han till slut accepterat det av mina jobb som han hatade. Min senaste debattartikel kunde jag dela med honom och fick faktiskt fler än en positiva kommentarer. Han sa till och med att han är stolt över att jag gjorde det! Nu jävlar har Pluto blivit en planet igen.

Det som är nästan lika konstigt är att han stöttade mig när jag sa upp mig som politikhora/ärlig chef. Jobbar klart min uppsägningstid i utlandet medan jag strösslar skit på internet och ska sedan ta en paus (=sova för länge, dricka öl till lunch och gå på muséer). Sedan får vi se vart livet tar mig.

I en kommentar till ett annat inlägg fick jag frågan om jag saknade eskortlivet. Jag svarade nej men ärligt talat så gör jag det. Det känns fel att säga när jag vill ha mitt livs kärlek och allt det sjuka vi har tillsammans. Han ger mig mer än alla mina kunder tillsammans och jag saknar ju definitivt inget när det kommer till sex som ni som läst mina djupgående (hah,jag har samma sexbesatta sinne som en tonåring…) berättelser om några av våra äventyr.
Det jag saknar är att träffa alla dessa människor. I verkligheten är alla falska (ja, ALLA!) men när jag är ”Lisa” och han är ”Anders” och vi spenderar en begränsad, intim tid tillsammans känns det som att många av dessa fejkfasader rämnar.
Ja, jag låtsas som jag skrivit förut men det handlar mest om mitt beteende gentemot ”Anders” och om hur allt han gör är det bästa som hänt mig, inte min personlighet eller nyfikenhet. Vi är de grundläggande, råa oss; inte våra riktiga namn, yrken eller sociala status. Vi är två personer som träffas, umgås och har sex, den ena betalar och den andra tar emot (heh).
Befriande, sexigt, roligt.

Jag har sagt det förut: jag älskar människor, kroppar och kuk. Nu har jag en människa, en kropp och en kuk att förhålla mig till framöver och får vara glad över att alla tre komponenter är perfekt sammansatta i den entitet jag är svuren till.

Dags att börja knåpa på ett nytt inlägg, denna gång om ett seriöst regelbrott jag begått… Nyligen dessutom!

2 reaktioner på ”Att ge upp två strålande karriärer

  1. De flesta fastnar i sina jobb och vågar inte göra något annat. De vaknar upp när nästan alla chanser redan susat förbi…

    Du har gjort rätt.

    Gilla

  2. Jag hoppas det! Annars är det bara att hoppa på tåget igen. Livet är lite som en sån där hop on- hop off sightseeingbuss. Kliv av när du hittar något kul och haffa nästa buss när du är klar och åk till nästa.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.