Han med tramplingfetishen

Mina träffar har alltid varit unika. Människor är unika. Men en del har varit konstiga och några rejält konstiga.

Som jag nämnt tidigare har jag varit medlem i ett utomordentligt trevligt sällskap där vi umgicks och hade alla möjliga sorters roliga lekar för oss. I och utanför denna grupp har jag uppfostrats och uppfostrat, av och med både män och kvinnor. Ibland både och (min gud; pardominans är fantastiskt).

Jag har bland annat bestämt satt en sylvass klack på någon som varit olydig. Inte för att göra illa utan för att visa vem som bestämmer. Men det här skulle visa sig vara så mycket mer.

Så kom dagen då det damp ned en förfrågan om trampling. Jag tvekade först men med min informella utbildning kände jag ändå att det skulle gå bra. Vi pratade förstås länge om förväntningar så allt som skedde var vi överens om.
Jag skulle vara svartklädd och ha stövlar med stilett.

Vi träffades på ett centralt hotell. Först skulle jag använda honom som fotpall medan jag tittade på tv. Så där låg han dubbelvikt under mina fötter. Jag konstaterade att han var en usel fotpall och dirigerade honom i olika positioner med mina klackar. Verbal förnedring är jag bra på.

Sedan ville han att jag skulle ställa mig på honom. Nu blev det lite mer märkligt, även för mig. Såhär är det: jag är inte obekväm med fantasier jag kan greppa. Trampling är för mig helt främmande i stil med scat och fisting. Jag behöver inte dela fantasin men jag måste förstå den.

Han ligger på mage på golvet och jag sätter en fot på hans rygg. Trycker. Hårt tycker jag själv men han ber om mer. Att jag ska ställa mig på honom. Håller mig darrhänt i en dörrkarm och undrar vad fan jag håller på med.
”Trampa runt” ber han. Han ville också att jag skulle ställa mig på hans HUVUD samt SKREV. Och stega runt som en katt innan den lägger sig. Jag tänkte att om han dör nu, vad gör jag då? Hur förklarar jag det här?

Han sa att det var bra men jag var bara ett stort frågetecken. Hur mäter jag min prestation här egentligen?

Det var ett misstag att acceptera hans förfrågan. Jag har nämligen ingen aning om jag gjorde rätt och det behöver man veta. Jag ångrar det inte men det är inte okej att träffa en kund och inte veta exakt vad man håller på med.

Så om du fina och annorlunda man som var min fotpall och trampdyna en kväll: jag hoppas du hade trevligt och om inte så är jag ledsen. Maila så får du pengarna tillbaka (ej i natura).

En reaktion på ”Han med tramplingfetishen

Kommentarer inaktiverade.