När exet kommer krypandes

Den här ståtliga mannen träffade jag på ett vanligt sätt men konsekvenserna var lite komiska.

Jag frågade några kollegor om de ville ta en öl efter jobbet. Två hakade på och även en kompis till mig. Så ser jag honom vid baren. Välbyggd, lång. I en mörkgrå kostym. Ni vet i filmer när änglar sjunger och det glittrar i ögonen på beskådaren? Utan att ens ha sett hans ansikte var jag enormt attraherad av honom. Gick raka vägen fram för att ta kontakt och sedan hade vi en rolig kväll tillsammans med de andra. När jag insåg att jag troligtvis skulle dö om jag inte åkte hem så bad jag om hans nummer.

Dagen efter kom jag som vanligt glatt till jobbet och möttes av två skitarga mail. En av kollegorna som följt med oss ut hade tydligen uppfattat min inbjudan som en kärleksförklaring och var nu oerhört upprörd över att jag bytt nummer med en annan man.

Jag hade inte i min vildaste fantasi tänkt på honom på det sättet. Det var inget fel på honom men jag måste seriöst sluta knulla kollegor och han var aldrig en kandidat ändå.

Vänta, vad säger man? AWKWARD. Ryser fortfarande av pinighet när jag tänker på det.

Exet, vi kallar honom Zeke efter den stora stygga vargen, var lite trög till en början. Många säger att man inte ska vara så på; att man ska vara lite svårfångad. Men jag spelar inga spel utan tar det jag vill ha och skiter det sig så går jag vidare. Han krånglade, är nog rätt ordval. Kanske spelade han svårfångad.

En kväll fick jag nog av allt tramsande och ringde honom. Kontentan var: jag gillar dig, nu dejtar vi regelbundet, har sex, lagar mat tillsammans och lär känna varandra eller så struntar vi i allt. Han hade i princip inget att sätta emot.

Han var ambitiös och driven vilket i hans fall betydde att han jobbade mycket. Hans stress började bli mer och mer tydlig. Jag trodde att han helt enkelt hade tappat intresset och det händer ju.

Medan jag försökte så lät han allt rinna ut i sanden. Ett sådant avslut är märkligt nog det jag hanterar bäst. Inget stort det-är-inte-du-det-är-jag-tal med tillhörande tårar och försäkringar om att fortsätta vara vänner. Bättre med en ballong som pyser ut. Avtändning, ungefär.

Nu har han hört av sig. Han har tänkt på mig i fem år och saknar mig. Att jag påverkade honom positivt och ångrar att han lät det dö ut. Det är visserligen fint och just den biten har varit en parentes. Som ni vet är jag inte lättlurad och inser att han är ute efter mer. Men det är de flesta män och ändå träffar vi dem.

Det gör väl inget om vi ses och jag får titta på honom ett par timmar? Han vet om min kostym-fetish och om han vill imponera på mig lär han ha en. Så gör vi.

6 reaktioner på ”När exet kommer krypandes

  1. Lisa, den här kostymgrejen… Hur hanterar du platser där de finns i överflöd? Stureplan en lunch till exempel. Även London kryllar ju av dem.

    Leo

    Gilla

  2. Du, om jag skulle ligga med alla jag vill ligga med så hade jag aldrig mer jobbat, diskat eller gått till tandläkaren.
    Så det ska nog gå bra!

    Genombrott på sexfronten. Återkommer om det.

    Gilla

  3. För min del så handlar det om sexualitet. Gigantisk, sprudlande sexualitet.

    Gällande andra så har jag fått höra att jag sänder ut ”fel” signaler. Vilket jag inte menar, förstås.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.