Don’t question me…

… I know this shit.

Ja, det var vad jag sa till min kloka sambo när han fnös åt mina sextips som nu magiskt fått en egen kategori här på bloggen. Apropå den så finns det ju mer eller mindre sextips, om man nu vill se dem som det, i 95% av inläggen men jag ville ändå samla de mer ”regelrätta” tipsen. Ni gillar ju dem, era snuskpellar.

Hur som. Han om någon har upplevt varenda fördel av min kunskap och intresse. Ni vet; Omfattande Sexuell Forskning™. Hade jag fått översätta dem hade han kunnat nicka instämmande åt vartenda ord.

Eftersom jag ofta har svårt att lägga band på min ärlighet sa jag alltså att han inte skulle ifrågasätta mig utan att ha lite kött på benen. Och med det var den diskussionen slut. Förresten blev jag påmind om att sådana ”uttryck” sällan gör sig bra över telefon.

Men så funderade jag lite på hans bemötande. När jag berättade att jag sålt sex blev han extremt äcklad. Han är det fortfarande. För honom finns det ingen som helst fördel med det trots mina försäkringar om att erfarenheterna var givande. Hans bild av mig skakades om ordentligt och det förstår jag: ingen som känner eller har träffat mig skulle tro det om mig. Inte heller mina mer udda preferenser. Även de förvånade honom.

När han väl förlikat sig med mitt förflutna bad han mig att släppa allt kring det. Avbryta kontakten med de jag lärt känna som Lisa, stänga ned min dåvarande blogg (vilket jag gjorde; tyvärr), ta bort min emailadress (gjorde det med) och kasta simkortet i soporna (hade jag redan gjort). Han irriterade sig enormt på att mina inlägg på Flashback var kvar trots att jag förklarat att de inte går att ta bort. Han må vara smart men ibland är han bra korkad. Flashback is forever, liksom.

Sedan sket sig allt i alla fall så jag plockade fram Lisa igen. Sålde sex, började skriva i ämnet, träffade vänner från branschen, återupptog kontakten med människorna, vare sig det var gamla kunder jag trivdes med eller meningsmotståndare jag regelbundet bråkade med.
Lisa är viktig för mig och jag hade saknat henne (är det verkligen friskt att 1, ha två ”ansikten” och 2, skriva om sig själv i tredje person med jämna mellanrum? Tveksamt.)

GH-Lisa-dramat som ni motvilligt fått bekanta er med gjorde förstås att vi hittade tillbaka till varandra. Eftersom jag fullständigt suger på att undanhålla sanningen berättade jag att jag hade ”tagit tillbaka” mitt stora intresse. Turligt nog lyckades jag undvika nämna att jag faktiskt även sålt sex.

Så var det dags igen: bort med allt. Men den här gången vägrade jag. Jag slutade förstås ligga med andra (tro det eller ej – jag har ALDRIG varit otrogen mot GH) men att återigen bryta med alla och radera varenda del av Lisa var faktiskt otänkbart.

Vi slog halvt ihjäl varandra över detta och gör det ibland även idag. Det finns inte en chans att jag kastar bort Lisa igen och nu har vi nått ett status quo där det inte längre nämns. Det är synd; han är ju den enda här ute i verkligheten som vet om Lisa.
Enligt egen utsago handlar det inte om svartsjuka utan om ”vad som är bra för mig”. Han är helt övertygad om att mitt sexarbete och den fortsatta involveringen är psykiskt skadlig.

I samma veva som jag fick min första debattartikel publicerad köpte jag en papperskopia av Aftonbladet. Även om det var en skitsak kändes det stort att få något om sexbranschen publicerat. GH = ointresserad. När min andra hamnade på nätet som replik på jämställdhetsministerns svammel var det ännu större, speciellt med uppmärksamhet på Twitter: GH = ointresserad.

Under tiden Lisa fick återuppstå hade min ”roll” förändrats avsevärt. Från enbart sexsäljare till att uttrycka mina åsikter om yrket, politiken kring det, fler kontakter med sexarbetare. Jag skrev och pratade om baksidorna vilket jag tidigare inte gjort. Det kändes som att jag byggt en ”legacy” och en grund för ställningstagande och en högre röst för det jag trodde på.

Med den här bloggen skrev jag intimt om mina möten. Senare också om mig själv. Jag slutade låtsas som att jag var någon annan än Lisa och lät mina egna baksidor synas. Det fantastiska i just det är att jag fått mer positiv och ”djup” respons. Jag trodde kanske att fascinationen för Lisa (för det var vad de flesta hade) skulle försvinna och att min edge var tappad. Det var helt tvärtom.

Haha, jag kommer ihåg när jag blev avstängd från Flashback för att ha nämnt i en tråd att jag PMat en frågande herre ett tips om en sajt för sugardaddies. Det var nära på en personlig kris. Inte för avstängningen i sig men ATT jag blev avstängd. Djupt kränkande. Herregud.

Lisa är fullkomligt tokig. Och jag vet att jag framstår som schizofren; både här och i resten av bloggen. Men det är inte sant för jag ÄR Lisa. BARA Lisa. Hade jag kunnat utåt leva som Lisa hade jag gjort det men det är förstås inte acceptabelt.
Eller är jag tokig? Eller är jag sund och alla andra tokiga?

Ofta känns det som att jag bara är en åskådare av mänskligheten och livet. Det är för mig nästan omöjligt att förstå hur människor kan leva som de gör. Att de inte har en Lisa inom sig som inte borde/kan/får komma fram. Det måste de ha. Tänk om alla en dag bara sa ”okej, klockan 11 den 3e oktober ska alla släppa sina fasader och vara de vi verkligen är”. Det skulle förstås bli total anarki och världskrig men själva tanken är utopisk för mig.

Det är tragikomiskt att vi har företag som gör allt för att sälja cigaretter, banker som suger ut sina kunder, politiker som ljuger, missbrukare som glatt hejas på, vi jagar hejdlöst titlar, status och pengar, varenda märkespryl hängs ut på Facebook, människor utnyttjas fast de knappt vet om det, korruptionen frodas och matas konstant, fel åsikter bestraffas, sanningen mörkas.
Samtidigt är vi många som bakom alias bespottas för att vara anonyma när vår rationalism inte accepteras. Allt det ovannämnda är moraliskt försvarbart men det många tänker i tysthet, våra begär, viljor och åsikter är vidrigt. Det må vara en liten, liten parentes i sammanhanget men som tydligt exempel är min sexualitet totalt förkastlig. JAG syndar och borde skickas till första bästa slutna psykiatriska anstalt och skämmas för att jag förstör våra barn. JAG är en samhällsfara. Men bilbrännarna, politikerna, företagen, ”konsulterna”, journalisterna, krigshetsarna, de religiösa ledarna. De är bra. De gör misstag, stackarna, och får sina synder förlåtna, om och om igen.

Sedan står GH här och tycker att mitt förflutna och nuvarande engagemang är skändligt. Med hans välbetalda jobb på ett företag som säljer högst tvivelaktiga produkter. Han skatteplanerar och jag är rasist för att jag vill begränsa invandringen. Jösses.

Det är jag som är horan i hela det här sammanhanget.

Samtidigt älskar jag människor. Men fy fan vad ignoranta ni är. Ändå älskar jag er, era jävla idioter.

Med vänliga hälsningar
Lisa
Ph.D i Omfattande Sexuell Forskning™, ifrågasättande, vetenskap, ateism, historia och kosmologi.
Självutnämnd expert.
Tankebrottsling.

2 reaktioner på ”Don’t question me…

  1. Oj.
    Mer känsligt än vanligt.

    Jag önskar precis samma som du. Jag är Niklas men låtsas inte om det. Vi är fucked men sen läser jag din blogg. Vi är fortfarande fucked men åtminstone är vi det tillsammans.

    Kolla din mail,

    Kram
    Niklas

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.