Vad heter det? Awkward?

Vet ni vad. Trots att jag kan låtsas vara belevad, socialt kapabel och världsvan så är det en mest en välpolerad fasad. Jag har gjort mycket dumt, som de flesta andra. Ibland har jag inte kunnat påverka pinsamma situationer utan har varit ett ”victim of circumstance”. Här är ett par berättelser ur båda kategorierna:

– När jag träffade GHs föräldrar för första gången.
Jag pratade artigt med hans pappa i deras vardagsrum. Plötsligt kom den där panikframkallande känslan: jag har fått mens. Här skulle en normal människa ursäkta sig och fråga om vägen till toaletten. Det gjorde jag inte utan vred på mig, lyssnade med ett halvt öra och undrade vart på skalan för ”jag vill dö det här är det värsta som har hänt” jag skulle befinna mig om jag blött igenom, sabbat soffan och låtit hans far se mer av mig än han ville. Efter vad som kändes som tre timmar vågade jag mig till toan och TADAA! Jag hade inte fått mens.

– Efter att ha dejtat en man i några veckor fick jag ett anfall av ”vart är vi på väg, vad tänker han, vad håller vi på med” när jag var ute med en kompis. Några glas IPA senare och en vild diskussion om min dejt fick jag den briljanta idén att fråga honom. Typ såhär: ”VAD ÄR VI? ÄR VI ETT PAR? HUR KÄNNER DU?” Innerst inne visste jag att han var extremt intresserad men min dimmiga hjärna ville ta motorvägen till naturkatastrof istället. Hans svar? ”Det kanske vi inte ska ta på sms :)” Jag ba ”SMILEY FACE? VAD BETYDER DET??” Fast det tänkte jag bara och lyckades undvika att skriva det. Han hörde av sig flera gånger efter det men jag skämdes och hade nog tröttnat. Som vanligt.

Vad fan.

2 reaktioner på ”Vad heter det? Awkward?

Kommentarer inaktiverade.