"Lisa" och Lisa (igen då)

I grund och botten är jag social, artig och utnämnd till världsmästare i att lyssna (kommittén var enig). Men sexuellt är jag antingen mega-hämmad eller helt tvärtom.

Två exempel:
Det tog mig två år att kyssa GH och då behövdes det en flaska vin till slut. Han BAD vid ett tillfälle om en kyss efter att jag glidit ur hans grepp flera gånger och även då nekade jag.
När jag var på dejt för ett par år sedan var jag så nervös att jag satt på en bänk i en gränd i 20 minuter och våndades. Under middagens skakade (ja, skakade!) jag vilket medförde problem när jag skulle hålla i menyn. Den fladdrade, liksom. Jag mådde fysiskt dåligt och visste inte var jag skulle ha händerna eller om jag tittat för länge på hans lår/armar/mun. Min annars utmärkta engelska hackade.
Jag har varit på bio med en man jag känt länge och som andades sex. Vi höll på med någon slags katt-råttalek av oklar anledning. Min hjärna sa ”sitt där nu och ha smärre ångest i två timmar och prata sedan om filmen och åk hem! Kul!” medan jag bara ville smyga in handen mellan hans varma lår. Hjärnan vann (fast det ordnade sig senare; vid ett annat tillfälle).
När isen väl är bruten så startar ångloket och då går det inte att få stopp på mig. Ingen kommer undan ett sexuellt förhållande med mig utan konsekvenser.
Kasta in mig på Nobelmiddagen – jag skulle inte ha några problem. Eller hålla en föreläsning inför 400 människor. Presentera grejer för ledning, styrelse, kunder. Jag kan till och med hålla låda om något jag inte vet ett skit om och övertyga alla i rummet.
Men sätt mig framför en man jag är på riktigt attraherad av; då rämnar hela denna fasad.
”Min bästa kompis Mats” säger att det beror på att jag då är mer sårbar. Tillståndet och situationen gör att jag vill släppa in någon till att se allt och inte bara det som jag säger eller gör. Det låter fjantigt, tycker jag. Men Mats är smart. Å andra sidan vet Mats inte om Lisa.

Sexsäljar-Lisa alltså. Att med stort självförtroende kunna initiera intima möten med nästan vem som helst. Diskutera snuskiga tjänster, begära pengar, spela trilskig kollega eller förbannad chef, straffa och bli bestraffad. Låtsas och spela teater; sälja eukalyptus till koalor. Skamlös och rå men samtidigt förfinad. Men skamlös är huvudordet.

 

Jag ber om ursäkt om jag förvirrat er. Jag blir själv alldeles snurrig av detta. Människor jag vet tycker om mig och redan klätt av mig med blicken gör mig nervös och irrationell medan personer jag BEHÖVER bevisa något för är lätthanterliga. Det är en gåta. Och med det måste jag gräva fram Lisa Nilsson på Spotify (fan!)