Han som började gråta

Tidigare har jag i förbifarten nämnt att det bara är en gång jag inte haft sex med en kund och det är väl på tiden att ni får en ingående redogörelse.

Vi sågs på ett ganska fint om än gammalt hotell i Stockholm. Han hade bett mig dominera honom. Det tog mig ett tag innan jag erbjöd den här tjänsten; det kändes inte bekvämt. Men efter ett par sessioner hos mina mer avancerade vänner med målet att lära mig dominera och förnedra tog jag gladeligen steget. Den här mannen var inte min första så jag var inte orolig alls; precis som med ”vanliga” möten.

Han verkade okej men nervös vilket inte var något konstigt – de allra flesta var det. Vi småpratade lite och han nämnde att han nyligen skilt sig. Inte heller det var extraordinärt utan snarare standard. Vi kysstes lite men när jag plockade fram min bestämda sida blev han tydligt obekväm på ett sätt som jag inte kunde missta för undergivenhet eller ”lek”. Jag slutade omedelbart och som den diplomat jag är tog jag ett varsamt avstånd för att ge honom trygghet och möjlighet att uttrycka sig om vad som var fel. Innan jag hann ta upp själva dominansen, som jag utgick ifrån var problemet, så bröt han ihop. Allt om skilsmässan, alla hans osäkerheter kring att ”träffa en hora som tröst” och känslan av att vara otrogen kom fram. Jag frågade om han hellre ville mysa och låta det hela ha sin gång om han ville men möttes av en väldigt distanserad reaktion.

Jag lyssnade snällt och eftersom jag ser alla mina möten med människor som viktiga och att alla förtjänar att bli bemötta som just människor satte jag mig i fotöljen. Rummet, eller sviten, var stor så jag var säkert tio meter ifrån honom. Gott om utrymme för att inte orsaka mer stress. När han inte verkade repa sig eller vara i behov av mig frågade jag om jag skulle gå. Han sa ja så jag började samla ihop mina saker. Jag lämnade hans pengar men så kände jag att jag faktiskt förtjänade någon slant för ”uppoffringen” (och det står jag för, 100%!) och frågade om jag kunde ta 1500 för besväret (eller hur jag nu valde orden; smidigt var det i alla fall). Han höll med.

Men så började han prata igen. Grät, ältade. Jag slog mig ned i stolen och kände inte att jag kunde bara gå. Dumt, naivt, definitivt utöver min hor-plikt. Uppskattningsvis satt jag där i två timmar.

När han verkade stabilare kändes det mer okej att gå. Jag ursäktade mig och tyckte jag borde få betalt för den fulla tiden; alltså vad han betalat mig för från första början. Det var tydligen inte aktuellt så jag struntade i det och flydde ner mot spårvagnen inför en härlig entimmarsresa hem.

Han gjorde intryck. En ångestfull människa; inte alls så säker på sitt val att träffa mig. Att det inte var helt rätt. En törn i min förmåga att charma och förföra vem som helst; att en del har annat att lösa först. Jag undrar hur många andra som egentligen känt samma sak men dolt det och mått dåligt efteråt.

Det får jag nog aldrig veta men jag hoppas innerligt att den här mannen mår bra idag hur han än funnit sin lycka. Även om han var snål och aldrig ens tackade för min underbetalda tid som fejkpsykolog.

En reaktion på ”Han som började gråta

  1. Låter som att du skötte det bra under omständigheterna. Man kan sällan veta hur en kund mottar ens tjänst eller produkt. Till skillnad från kassörskan på Systembolaget som vet att hon säljer dessa 10 öl till en alkis så kan du själv sätta dina regler. Men det blir förstås inte lättare för det.

    /Alex

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.