När ljuset går upp

Den senaste tiden har jag forskat (vågar räkna delar till Omfattande Sexuell Forskning™) om sexköpare för ett ”högre ändamål”. Det som ligger närmast till hand är förstås de som träffade mig men jag har också fördjupat mig i andra; de som inte skulle klicka på min annons.

En aspekt jag vill skriva om nu är den av saknad eller behov.

Jag vill påstå att jag är en bra människokännare; vilket är ett luddigt ord. Det jag menar är att jag kan plocka upp signaler och se sådant som finns under ytan. Hos vissa, förstås. Män, skulle jag säga, är mer genomskinliga än kvinnor ochoftast vet de inte ens om det själva. I och för sig; att vara en bra människokännare säger de flesta att de är och vi har nog inte alla rätt. Så egentligen kanske jag inte alls är det? Måhända är hela grejen trams? Okej, vi släpper saken.

De bästa kunderna är de trevliga; som läst, lyssnat och lytt. De allra bästa ur ett rent ”effektivitetsperspektiv” är även de som är enklast att läsa. De är ärliga, lugna och strular inte. Om vi då tar en tårtbit av den här skaran finner vi de som saknar något de hoppas finna genom en betald dejt. Det är inte långsökt att säga att deras initiala kontakt inte tas medvetet om behovet utan att det uppstår under och efter. Kommande kontakt kan även den ske utan insikt.

Utan mening att återigen fluffa till mig själv så vet jag att en träff med mig sällan eller aldrig lämnade någon besviken. En GFE var en förbannat övertygande sådan där man kan glömma att jag fått betalt för att vara där. Den som är så verklig att det är lätt att tro att det kan gå längre; om det så gäller en sporadisk, enkel kontakt, återkommande träffar eller en dejt ”på riktigt”.

De här mötena och följande beteende visar tydligt att en del har svårt att komma ur bubblan och att saknaden är boven i dramat. När jag då inte skriver långa noveller till svar på mail eller visar något större intresse utöver det jag normalt gör, förutom gällande bokning, så märker jag en besvikelse.

Ärligt talat så gör det lite ont. Det finns otaliga ensamma människor och en promille av dem kontaktar sexsäljare. Även om jag är genuint snäll och trevlig så är det inte på riktigt och svaret finns inte hos mig eller mina kollegor.
Om man inte är fullt medveten om det är det lätt hänt att det blir som en ond cirkel.
Eskort -> hopp -> besvikelse -> prova igen (”nästa kanske är annorlunda”).

Det finns många duktiga tjejer som skapar den kemi och upplevelse som kan ställa till det för de som inte riktigt kan acceptera sanningen. Om man påverkas av insikten så känns det fel men samtidigt är det svårt att neka en så bra kund.

Nu när jag skriver detta så minns jag några av de jag misstänker tillhöra kategorin. Undrar om de hittat något verkligt eller om de fortsätter upprepa mönstret trots att det om och om igen bevisar sig vara dömt att misslyckas. Jag hoppas på det förstnämnda.