En helt vanlig middag

Satt på en restaurang. Lätt, varm vind, kringelkrokiga ljusslingor i träden. Jag hade en jävla blomma i håret. Den ni!

Så kom det fram en man som hejade snabbt på mig innan han började konversera med mitt sällskap. Efter ett par-tre minuter sa han ”nice to meet you” och gav mig en kindpuss som jag, trots resande i länder där denna kysskultur är standard, inte vant mig vid. Speciellt inte oväntade sådana.

Min dejt, en australiensisk silver fox, log när han vände sig mot mig. Han är förbannat smart vilket är tur eftersom hans accent får honom att låta mycket, mycket dummare.
Tydligen frågade den okända mannen om jag var hans dotter (SÅ mycket äldre är han inte!) eller syster och om jag var ogift. Hans chef sökte nämligen att hitta en ny brud efter hans tidigare dog. Då min vän inte är den som direkt säger nej så frågade han om villkoren.

Nu ska ni få höra:
Min framtida make är blott 47. Han äger tre hotell och investerar mycket i välgörenhet, framförallt hem för övergivna katter och hundar. Han vill ta en västerländsk fru då han önskar ”en viril, ung, aktiv kvinna med stora förväntningar på framtiden”. Tja, det är ju jag, i princip.

”He was serious, you know” sa min stiliga kompanjon och nickade mot ett bord snett bakom mig. Jag lät bli att titta. I mitt huvud såg jag en real life Aladdin trots att det inte finns en arab här och valde att hålla mig till den bilden.

Det blir inga giftemål just nu men tänk om jag bara sa ”okej, vi kör”? Hur sjukt vore det? Vad skulle hända? Jag kanske skulle mörda honom, leva på hans arv, bli hatad och genomgå upprörande tvister med hans eventuella barn, åka fast för mordet och in a blaze of fire bli nedskjuten när jag försvarar mig själv i ”min” herrgård.

Det vore något, det. Ska nog suga på den här karamellen en stund till.