Min enda svaghet

GH-Lisa-dramat fick ett dramatiskt slut som gjorde fruktansvärt ont. Han har märkligt nog inte haft en framträdande roll i mina tankar då jag håller mig upptagen men när han väl dyker upp kommer sorgen och saknaden som ett brev på posten.
Som ni egentligen vetat hela tiden, som jag slagit bort, så spenderade vi de sista månaderna som två arga rumskompisar. Inte som ett par. Det kanske vi inte ens var när jag flyttade till London förra vintern.

Det vi har och alltid kommer ha är kemi. Elektriskt. Det märker alla som möter oss tillsammans. Och kemi ställer till det. Hörde häromdagen någon som sa att kemi är ett säkert kort för skilsmässa.
Han har ett grepp om mig som gör mig svag för honom och det räcker med att han är inom en mil för att jag ska sprängas inombords. Det är förstås också kemin som gör oss till guldmedaljörer i sex.

Det är vad jag kan/vill/orkar berätta om vårt kaotiska uppbrott. Vad som verkligen hände måste jag behålla för mig själv, det får ni acceptera.

SÅ! Vi har spenderat så mycket tid ifrån varandra nu att jag faktiskt börjar känna mig stabil och inte uppslukad av honom. Ärligt talat, och här är jag ju faktiskt ärlig, så saknar jag också det materiella. En rik man har ju sina fördelar… Så nu får jag vara normal och tänka på hyra och sluta vara ekonomiskt bortskämd (mvh Prinsessan).

Då kommer vi till ett problem. Jag flyttade till en etta i sydvästra London som är fin men förstås liten jämfört med vår/hans. Därmed kan jag inte flytta alla mina saker utan får göra ett urval. Han har lovat att boxa resten tills jag blir miljonär och kan köpa en våning i Chelsea (får nog hitta en ny riking till det.)

Jag tog alltså en väska och saknar en hel del. Han sa att jag kunde komma och välja fler grejer en helg då han var hemma. ”You can stay over to save you that long trip”. What. The. Actual. Fuck.

Lisas hjärna: nej, nej, nej, nej. Han vill suga in dig igen i sin kontrollbesatta famn. Han kommer trycka på alla dina svaga punkter för att få tillbaka sin makt över dig!
Lisas hjärta: bara en natt i hans armar… En kväll med vår torra humor.
Lisas mus: GÖR DET! EN GÅNG TILL MED HANS KUK!

Det tragiska är att även om jag låter hjärnan styra så kommer hjärtat, och framförallt musen, hänsynslöst dränka den. Jag kan bestämma mig innan, vilket jag gjort, men när han väl står där, världens finaste och sexigaste människa, kommer jag faila som den idiot jag är. Jag KAN inte motstå hans ögon, skäggstubben, läpparna, armarna, låren. Han röst och oemotståndliga leende.

Hade han inte sagt att han ville att jag skulle stanna ”för att slippa en sen, lång resa” och varit lika avståndstagande som jag hade det här nog gått ganska bra. Men jag fick ett liiitet lillfinger och då blir jag som en överdrivet brunstig jävla knähund.

Jag har stor sexuell makt över många men den här herren trumfar mig totalt. Överkörd.
Jag känner mig som en sex-pirat på mitt sköra träskepp. Skymtar äntligen land och på stranden står massvis med stiliga karlar med skattkistor. När jag precis ska lägga till kommer en gigantisk kraken och drar ned mig i djupet. Förhoppningsvis släpper han mig någon gång så jag kan kravla i land; utmattad och med blodiga knän.

Nu är det bara ett par veckor kvar till Dagen då Lisa ”Hämtar Saker”. Och ni är obehagligt spända på redogörelsen, era jävlar. Håll i kuken.

8 reaktioner på ”Min enda svaghet

  1. Jag känner ju inte dig men ibland måste man lyssna på ku jag menar musen. Håller du ditt mentala avstånd så kanske det går bra. Det behövs kanske en sista blow-out?

    Gilla

  2. ”was it really too hard to tell me to my face
    that you don’t long for my embrace
    The way you used to do?”

    Du får gå all in på självömkan. Det kan vara som att trycka på ett blåmärke. Ontskönt.

    Gilla

    • Men gud vad deppigt… Och varken blåmärken eller självömkan är sköna överhuvudtaget.
      Låter som en bra låt å andra sidan som komplement till självömkan!

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.