”I don’t want to love you”

Var vad jag sa till GH.

Jag hade en fråga till honom, en som jag verkligen behöver få ett svar på. För att sätta stopp på misstankarna om otrohet kan jag säga att det inte är vad allt detta kaos beror på.

Han verkade inte vilja göra det trots att det var mitt krav för att träffa honom. Annars hade jag smugit dit när han inte var där. Krossat hjärta igen. Satt på golvet och grät; ni vet sådär uppgivet. Alla löften och planer. Huset i södra England, våra barn (tre för att vara exakt) och två knäppskallar så fulla av kärlek att vi haft alltför många nära döden-upplevelser. Jag har länge vetat att allt det där är borta men nu blev det så verkligt. Att se honom fick mig att förstå att den här jävla idioten jag älskar mer än något annat valt att slänga allt åt helvete.

När han kom in och satte sig mittemot mig visste jag inte om det var ”du är min marionettdocka, now dance bitch”-GH eller den jag (kanske) kände som är lika trasig som jag.

Han sa vad jag behövde höra. Det var en sådan enorm lättnad men det var också exakt vad som kunde bli mitt fall. 

Han bad mig se på honom men jag sa att jag inte kunde. De där ögonen MÖRDAR mig. Han kröp in bakom mig och höll om mig. Ännu fler tårar och sorg över att vi aldrig kommer ha allt det där. Men nu kändes det som att han insåg samma sak, och kanske släppa hans grepp, det psykologiska alltså.

Nu kommer vi till mitt fall. För det visste vi alla skulle komma, inte sant? 

Genom hans manipulationsförmåga (man blir inte rik på att vara hederlig…) fick han mig att titta på honom och då, ja, då faller jag som en sten. Han kysser mig. Och helt vansinnigt bra sex följde; old days style.

Det känns som det var för ungefär ett år sedan. Och jag tänker låta mig själv lämna den här helgen med ett mindre fruktansvärt minne av vår tid tillsammans. Det är jag värd. Och det vore en jävla guldbragd om han kunde få mig att må sämre än den där sista kvällen för ett par månader sedan.

I morse frågade han om jag ville låna duschen innan jag gick: ”no, I’ll shower tonight before I sit on your face”.

(Och behöver inte bli tyckt synd om, idiotförklarad eller bannad – det klarar jag bra själv.)

2 reaktioner på ””I don’t want to love you”

  1. Hej Lisa,

    Jag har läst din blogg länge och uppskattar den. Nu känner jag verkligen att jag måste säga något jag tänkt länge: du är väldigt känslosam men på ett otroligt fint sätt. Du verkar vara en så himla varm människa och i den här posten sopar du verkligen bort alla tvivel. Vem som helst som korsar din väg måste vara lyckliga själar. Jag får se lite av dig här och är hedrad bara av det.

    Hoppas du fortsätter skriva i samma ärliga och ”avklädda” stil.Du gör det så bra.

    Många kramar
    Olle

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.