Ett mail: Supersnilleförhållandedatorn

Återigen ett mail till någon, notera att det är över ett år gammalt. Vill också tillägga att ”en man som är likadan” troligtvis borde vara snäppet mindre ”utmanande”. Någon ska väl hålla oss kvar på jorden också…

Fick FRÅGAN ikväll. Om vi ska vara exklusiva. Kändes som jag var 11 igen när Micke i klassen frågade chans på mig på en lapp med tickboxes, en för ja, en för nej och en för vet inte. Jag bockade i den tredje rutan ikväll och möttes av besvikelse.
Usch, jag mår illa. Commitment-illamående. Jag är världens bästa flickvän i ungefär sex månader och sedan blir jag en ”utmaning”. Det krävs en viss typ av man med ett starkt psyke för att ”hinna med” mig. Sex månader är ungefär så lång tid det tar innan jag blir uttråkad och är han inte likadan så lär han tröttna jävligt snabbt. Ett förhållande betyder också att man måste träffa familjer och planera saker ihop. The horror.

Kan man inte bara dejta för alltid? Tills jag en dag råkar bli gravid och inte längre måste fatta ett eget beslut i frågan? Beslut baserade på känslor är inte min grej ALLS. Jag vill ha faktaunderlag. Typ som den där grafen du lovade frambringa. En psykologisk utredning. En tidsmaskin så jag kan resa framåt i tiden och se hur det här kommer sluta.
Nä, nu är nog fina dejten förbi. Han verkade avslappnad men tydligen inte. Förhållande. Pojkvän. ”Exklusiva”.
Det är inte monogamin jag har problem med. Jag har ju faktisk varit cellis (låter inte det gulligt? Nu heter det så) trots att jag varit singel i några månader. Inte ens träffat någon av mina favoritkunder fast det hade varit väldigt trevligt och sjukt enkla pengar.
Inte ens en puss på puben.
Kanske behöver jag lära känna honom bättre. Är det kosher att testa en potentiell partner? Eller är det kaninkokerska-beteende?

Jag förstår inte vad som hänt med mig. Så; jag vill inte slampa mig, inte ha ett förhållande och inte heller hora. Det är liksom min historia att jag gjort minst en av de sakerna sedan jag var 15. Nu plötsligt vill jag bara läsa, diskutera och tänka. SOM EN GAMMAL KÄRRING! Sexlusten är det ju bevisligen inget fel på men ändå är det såhär.

Det borde finnas ett formulär där man får fem val från ”instämmer inte alls” till ”instämmer helt”. Sen ploppar man in det i någon supersnilledator som levererar diagnos och lösning.
Typ ”du är inte så konstig som du tror. Du behöver bara lite tid.” och så kan man visa pappret för alla som inte fattar varför man gör som man gör och är som man är.
”Nä, datorn sa att jag inte är redo för ett förhållande. Inget jag kan göra något åt.” En ursäkt alltså. Moget, Lisa.

Du vet facepalm? Så känner jag för mig själv. En stor jävla facepalm.

4 reaktioner på ”Ett mail: Supersnilleförhållandedatorn

  1. Du skriver så bra att jag får dåndimpen!

    Du gillar såna där finurliga, gammaldags ord har jag förstått, hoppas detta faller i unga damens smak.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.