Varför fortsätter det?

Medan jag i övrigt har rimliga och till synes realistiska mål tar jag vissa… Hm. Tveksamma beslut. Eller är de konstiga? Kanske vettiga och nyttiga?

Nu har jag träffat någon under premisser jag aldrig räknat med. Det där om att umgås med kunder privat; det går emot alla mina principer. Det har ni läst om i Säljarguiden, hört mig predika om och varna för. Å andra sidan känns det rätt; det är roligt, vi trivs ihop och har definitivt en ”connection” (kan någon översätta det på ett korrekt sätt?)

Det finns några större problem.
1, HAN ÄR GIFT. Min jagskainteliggamedupptagnamänutanbetalning-spärr sitter kvar men korkat nog är den plötsligt lika flexibel som grinden till ett ödsligt naturreservat. Samtidigt påverkar den min bekvämlighet men trots det kan jag inte behärska mig. Gah!

2, Min allasomköptsexavmigochvillfortsättasesharenbaktanke-hake ligger och pyr någonstans där inne. Den smyger runt i mitt undermedvetna oavsett hur han bevisar motsatsen. Män vill knulla. Punkt. Om jag är Lisa så kliver jag in i rollen och presterar men utanför denna duktiga sexslav finns en annan domän som innefattar annorlunda gränser. ”Lisa” har svårt att inbilla sig något annat. Lisas erfarenheter talar för en skild syn på män som är god men cynisk.

Efter att han körde hem mig till den plats jag bott på när jag besökt Stockholm kändes det som att vår uppgörelse blev något annat. Inte på grund av skjutsen, mind you. Därefter sågs vi på en bar och det slog mig (och troligtvis honom) att vi kom bättre överens än vi borde. Han överraskade mig den kvällen vilket var oerhört förvirrande. BOOM: det här är inget vanligt möte.

Igår hände det igen. Jag bjöd in honom och ännu en gång fanns den där märkliga känslan. Efter evigheter av nonsens på Skype var det nästan lika naturligt som tidigare trots hans uppenbara nervositet. Det sjukaste av allt: han besöker mig snart i London och det är upplagt för succé. Förutom att han är gift. Och vi har sannolikt inget att gå på. Jag kommer leva i en bubbla ett tag och det slutar med besvikelse.

Den här charmören har ni reagerat starkt på. Han har sabbat mycket och samtidigt gett mig ett ton av positivitet. Oreda är egentligen det adjektiv som passar situationen bäst.
Jag vill mörda honom med min lust. Prata i timmar. Ligga på hans bröst och be honom stanna när han ska hem till sin fru. What the actual fuck? Fel, dumt, inte likt mig. Har jag tappat det helt och slutligen hamnat i en psykos?

Många har varit med om liknande. Inte just sexsäljare-kund kanske, men att möta någon på ett underligt sätt och valt att fortsätta när man egentligen vet att det är dömt att misslyckas.

Säger som jag brukar eftersom jag alltid är cirka tre år efter kidsen: YOLO. Livet är gjort för fuck ups och egentligen är man dum om man inte lever det. Frågor på det? Jag kommer inte att kunna besvara dem.

PS. Jag har avslutat en gigantiskt rolig och svår kurs i det jag VILL jobba med! Kung. Anställ mig.

PS2. Sluta fråga mig om jag gör camshows. Vem fan gör camshows liksom? Vilken tråkig, dåligt betald, lurig verksamhet. Jag har aldrig ens hintat om att jag och Mort låtsasnjuter framför en jävla webcam så snälla ta era erbjudanden och dra åt helvete. KTHXBYE!

2 reaktioner på ”Varför fortsätter det?

Kommentarer inaktiverade.