Ta mig som du vill

Något jag saknat på sistone är att bli rejält dominerad, både psykiskt och fysiskt.

Försiktigt men bestämt beordrad ned på knä, handen i mitt hår. På rygg med vristerna bundna ovanför mitt huvud. Ett grepp precis under hakan som lätt påverkar andningen och får mig att se honom i ögonen när han vill det.

Är det riktigt bra och rätt så ligger det i luften. Det behöver inte vara särskilt grovt; bara tydligt. Att jag är honom undergiven ska det inte råda några tvivel om. För mig handlar det om att han bestämmer, helt enkelt.

En variant jag inte fått det stora nöjet att uppleva är en längre stund av att vara i hans våld. Lämnad, utsatt, att inte veta när han kommer in eller vad han tänker göra.

En fantasi, som aldrig kommer bli mer än det av sanslöst många anledningar, är att han även avgör vad andra får göra med mig.

GH brukade ibland överraska mig. När jag minst anade det stod han vid trappan när jag kom hem från jobbet, de där blåa ögonen i ett plötsligt bestämt uttryck. Jag smälte direkt (Google säger att ”smälte” är en korrekt böjning så suck it).

Apropå detta så har jag länge fnulat på om den här känslan, nyfikenheten, och kanske för vissa behovet, finns hos alla. Eller i alla fall de flesta. Fullt påtaglig, kittlande eller totalt okänd. Att släppa kontrollen måste vara nyttigt och om det innefattar sex (den stora behållningen, obviously) samt att det sker med någon man litar på fullständigt; hur är det inte helt jävla underbart?

I nästa avsnitt ur Lisas Långa Inlägg som är Sansat Författade får ni läsa om hur jag hanterar en undergiven man. En tillfälligt sådan alltså; annars är jag djupt ointresserad. Eller om något helt annat, vem vet egentligen.
Vill även passa på att säga att ni är välkomna att maila mig om vad ni vill läsa om. Tips, typ. Som ni har märkt så har det blivit lite mer sporadiskt här. Inspirationen är tillbaka men ämnesgeneratorn hackar.

2 reaktioner på ”Ta mig som du vill

  1. Det där är svårt att sätta i ord men tycker du klarade det snyggt. Stämningen är nära på omöjlig att beskriva och kanske bara vi insatta förstår. Vem vet? som någon skrev 🙂

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.