Att tala över huvudet

Bokstavligt talat!

Jag lärde känna en man under ett par möten i sällskapet. En tredje gång var hans fru med och deras relation som dom/sub kändes så fascinerande äkta. Han berättade att de levde i ett såkallat 24/7-förhållande som innebar att hon konstant var honom undergiven. Jag visste inte mer än vad jag läst om saken och var totalt hänförd. Han bjöd hem mig.

En lördagkväll åkte jag till en västlig förort där deras fina villa låg. Hon öppnade dörren, tog min jacka, bar undan mina skor, erbjöd mig allt möjligt. Inte helt förvånad över bemötandet. När hon presenterade mig för sin make som att vi var i ett icke-ironiskt avsnitt av Black Adder kändes det nästan surrealistiskt. Mannen, han får väl heta typ Anders, gav mig en stor kram. Snäppet mer naturligt nu.

Vi slog oss ned i soffan och han sa till henne att sitta på golvet vid köksön. Han berättade mer om deras förhållningssätt och hela tiden såg jag henne i ögonvrån; helt stilla, helt tyst. ”Du kanske vill ta fram papper och penna?” skämtande han och jag tänkte ”FAN! Det skulle jag ha tagit med!”
Jag vände mig mot henne och frågade hur hon upplevde situationen men hon såg bara på honom. ”Det går bra att komma hit”, sa han varpå hon kröp fram på knä. Väl vid hans fötter la han en hand på hennes huvud och sa att hon älskade det; att hon levde för att tjäna honom. Jag undrade om hon njöt av det bortsett från det sexuella och han gav henne tillåtelse att svara. Anders nämndes inte vid namn eller som ”han” utan enbart som Master. Hon berättade att hon aldrig känts sig trygg eller lugn förrän deras förhållande tagit sig den skepnad det har nu.

Självklart hade jag en miljon frågor till; som hur de träffades, hur hela arrangemanget formades, hur det påverkade deras vardag och samspelet med andra, icke-initierade. Såg framför mig en julafton med mina föräldrar där min framtida make matar mig under bordet. ”Lisa, jag tror att vi behöver prata…”

Några andra fängslande event från kvällen inkluderade hans order. Vad hon skulle göra, säga, hämta. Varje gång hon gjort något han bett om sa hon ”var det något mer, Master?” Han frågade mig om jag ville ha något speciellt av henne vilket jag visste kunde innebära precis vad jag ville; det hade jag märkt tidigare. Men nej, det hela var alldeles för bisarrt för att jag skulle känna något annat än intensivt intresse.

När jag skulle ge mig av sa han ”nu var hon duktig men du skulle sett om hon inte skött sig” och skrattade. Hehee nja, det vet jag inte om jag vill.

Surrealistiskt, märkligt, faktiskt lite obekvämt på gränsen till obehagligt. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag anser det friskt. Men; each to their own. Vet inte hur jag någonsin skulle kunna tala om någon i tredje person när de sitter som en hund på golvet precis bredvid. Eller ja, igen. Extremt priviligerad att ha fått sett ett sådant här upplägg på nära håll. Tack Anders och din frivilliga dörrmatta! (Skulle kanske fundera ett extra varv på det här med moneyslave förresten…)

2 reaktioner på ”Att tala över huvudet

Kommentarer inaktiverade.