Ett oskyldigt återseende

När jag hörde rasslet från dörren gick jag för att möta honom med de bekanta fjärilarna i magen.
”Hey, how was your trip?” log jag medan jag snurrade nederkanten på linnet, så som rastlösa barn gör. Han ställde ned sina saker och tryckte direkt upp mig mot väggen.
”Hi honey, how are you?” Utan att vänta på svar sa han: ”please get down on your knees”, släppte sitt bestämda grepp och lät mig glida ned. Eller; jag nästan kollapsade på grund av hans oväntade och fruktansvärt sexiga entré.

Det var trångt i hallen som jag delade med hans väskor och även om jag hade velat hade jag inte kunnat titta på något annat än honom. Jag växlade mellan att smått förvirrad se på när han öppnade sina byxor och titta upp på honom, utan mycket respons. Men så tittar han ned, de där förbannade ögonen!!! och säger:
”Fuck, you’re beautiful”

Eftersom jag är en snurrig och ofta olämplig person (kommer ni ihåg mitt avtändande uttalande när jag fått en sexuell komplimang: ”that’s what they say”?) utbrast jag:
”are those your new, handmade shoes?” Vad i helvete, Lisa?

Han tog ingen notis; han är i och för sig van vid att jag yttrar dumheter när jag får hjärntourettes.
”Take my cock”. Upp med en hand, alla som tror att jag protesterade!

Efter en stund lyfte han upp mig och sa att hans resa hade varit bra, thanks for asking, och att han tänkt länge på vilket slags återseende jag hade uppskattat mest.

Han valde rätt.