Veckan med GH – följd av hans mardrömmar

Resan så här långt.

Han letade sig in i mina shorts under bilfärd och det slutade med att jag krävde att vi skulle stanna vid en ”dog beach”. Inga hundar och definitivt inga ägare av sådana närvarande…

Jag åt ALLT i min väg. Man reser inte bort och beter sig som en rabiat bitch utan anledning, Man gapar stort och sväljer.

Ett enda bråk. Han sa: ”you don’t have a leg to stand on” när det kom till musiksmak, för det är tydligen viktigt att tjafsa om. Jag ville mörda honom men det gick över.

 

Framöver, då?
Dejt imorgon. Ja, det är alldeles sant! Han är av typen ”kan inte se honom i ögonen mer än 30 sekunder för att han är så jävla snygg och jag riskerar att bryta ihop”. Han försöker impa på mig (INTE med cash eller bling!), spelar lite på sin manlighet och jag bara följer efter med ett stort fånleende. Helt sanslöst; jag förvandlas till en blyg tonåring runt honom.

Betald träff nästa vecka. Han har redan nu sagt att jag får skriva om den på bloggen. Självförtroende, much?

Avslutningsvis: det har kommit till min uppmärksamhet att vissa människor skapar Facebook- och Instagramkonton för sina husdjur och beter sig som att djuret själv styr innehållet. Är det sant, varför, hur, SLUTA?!
#unfriend #blocked