TRASSEL

Tvärtemot alla goda råd berättade jag för W om Lisa. Eller… genom ett par puckade saker jag sa, samt gjorde, hade han anat att jag hade lite mer bakom fasaden än han trott. Det var bara att come clean.

Märkligt nog är jag inte orolig för att han ska fucka ur och rasera fasaden som andra fortfarande ser. Sjukt nog litar jag på honom (det brukar ju annars gå så bra!) och ångrar det inte ur den aspekten.

Reaktion? Vad ska man säga. Förvånad kanske men inte helt hysterisk. På det sättet kan jag känna att det var bra att berätta relativt tidigt; det kanske blir en del av mig och inte ett stort bombnedslag i stilen: ”Lisa, vill du gifta dig med mig?” åh ja, gärna, men du… En grej bara.

”Skulle du kunna sluta?”
Tystnad och sedan ett utdraget ”jaaaa…” Facepalm. Men hur kan jag vara så ärlig mot honom?

Vi pratade hela natten och jag förklarade mina anledningar. Hur jag aldrig blivit skadad och hur jag håller mig så trygg som möjligt. Att jag trivdes och var bra på det. ”Jag förstår det”, sa han. Han kan leva med det nu men om det skulle bli mer seriöst mellan oss så vill han inte att jag fortsätter. Can’t argue with that.

Den dagen, det dilemmat. Yolo osv.

Jag menar inte att såra någon. Antingen kör jag på ”make it up as I go” eller så binder jag mig till saker jag kanske egentligen inte vill eller är redo för. Och helt seriöst; vet någon av oss egentligen vad vi håller på med? Livet har inget facit och min egna instruktionsbok är mer åt det här hållet.

En såhär fin, rak och ärlig kille (kan jag få flika in hur JÄVLA SNYGG han är, eller är det olämpligt i sammanhanget?) är lite svår att läsa, trots det. Morgonen innan jag åkte för att ligga med andra undrade jag om han ville hålla om mig igen när jag kom tillbaka.

Under gårdagen hade jag lite ont i magen. Han visste vad jag skulle göra och var han verkligen ok med det? Ringde mellan Sam och Adrien men utan svar. Blev rädd för att verkligheten sjunkit in och han på riktigt insåg vilket jävla bottennapp jag är. Men så ringde han tillbaka precis när jag hånglade med Adrien i köket. Hm. Bad om ursäkt, tryckte bort samtalet och satte på ljudlöst. Ett kort sms och sedan dess ingenting, och vi brukar ändå ha sms-kontakt som två tonåringar.

Nu lämnar jag bollen hos honom. Vill han inte ens ta i mig med tång längre så kan jag inte göra något åt saken. Jag är glad att det kom fram, det var i vårt fall helt rätt (även om jag vet att de flesta inte håller med) och han förstår att jag inte bara släpper det hur som helst. Jag har berättat om vikten av bra kunder och när jag sist slutade tappade jag flera sådana.

Som en sidnot kan jag berätta om ett litet utbyte med Sam igår.

Han vill dejta mig ”på riktigt” (ej sagt som andra; i någon romantisk desperation) men att jag inte är hans typ.
FÖRNÄRMAD Å DET GRÖVSTA! Förklara, tack!
”You’re a free spirit, you can’t be tamed”. Jag stannade upp och det skakade om mig ordentligt. Är det så? Vad fan gör jag då när jag är 40 och mitt beteende inte är ”gulligt” längre? Brösten vid knäna och rynkorna i pannan. Då är det inte direkt charmgt att knulla runt och freestyla livet.

I alla fall. Vi skulle träffas idag men fortfarande inte ett pip från honom; hört mer från Sam och Adrien hittills. Kollar telefonen varannan minut utifall att jag missat plinget.

Men som sagt: var mitt Lisa race igår för mycket så kan jag inte göra något åt saken nu. Trots den insikten oroar jag för att det faktiskt är så, mer än jag vill. W är inget random ligg. Man kärar ner sig totalt eller så skiter man i det. Han är ingen GH, Sam, Niclas eller kund. Därför hade det inte spelat någon roll när jag berättat; det finns inget mittimellan och då kan det bara bära eller brista.

Vad har han gjort med mig?