Way down we go part 2

Denna gång i ”Lisa förstör förhållanden”-edition.

Jag berättade för W om min lilla hobby som jag i dagsläget inte är beredd att ge upp. Snabbrepris: sist jag slutade tappade jag flera bra kunder och OM det nu inte blir något vettigt med W så vill jag inte göra om samma misstag. Själviskt? Kanske. Självdestruktivt? Definitivt.

Igår kom första dispyten om just detta (JAJAJA, Magnus!)

Nästa vecka ska jag träffa kunder och som vanligt kräver det ganska mycket förberedelser, framförallt då jag inte bara tar på mig spetstrosor och knullar en timme. Mina dejter är mycket mer än så och mina kunder förväntar sig mycket, mycket mer.
När man håller en viss standard krävs det att jag är tillgänglig och tillmötesgående.

Vi var ute och gick när en kund som jag har en lång och förhållandevis ”komplicerad” träff med ringde. Jag visste att han skulle höra av sig under dagen och jag kan ju knappast sitta hemma och vänta i flera timmar.

”Förlåt, men jag måste verkligen ta det här.”
Fick ett kort ”mhm” till svar och jag saktade ner för att hålla mig på hyfsat avstånd även om jag visste att han skulle höra en del.

Kunden i fråga verkade befinna sig i en vindtunnel alternativt industriell tvättstuga så jag var även tvungen att höja rösten. Jättebra!

Som brukligt är jag väldigt trevlig och plockar fram en lite flörtig ton. As you do. Jag må vara professionell men måste spela på charm också. Jag bestämde mig för att undvika att titta på W för att inte bli distraherad av hans uppenbara obehag och lät samtalet gå precis som jag skulle göra i normala fall. W gick bara fortare.

När jag var klar fick jag springa för att komma i fatt och när jag ropade på honom vände han sig inte ens om. Klump i magen.

”Du låter för fan som att du gillar honom mer än mig.”
”Det är MITT JOBB att låta så!”

Han sa att hans problem var att jag tog samtalet när han var med och accepterade inte min förklaring att jag måste prata med mina kunder om vi bestämt det, speciellt nya sådana. Det var jävligt dålig stämning och han var rejält arg. Jag är dålig på att låta saker bero och drog igång en klassisk ”nu ska detta lösas till varje pris!”-kampanj. Jag är däremot bra på att erkänna när jag har fel och bad om ursäkt för att jag var klumpig. Vet dock fortfarande inte hur jag ska hantera detta going forward; det kommer att hända igen.

Ja, jösses.

Det är klart att ovanstående inte är hans enda problem. Om jag får spekulera så tror jag att han plötsligt insåg att det inte bara handlar om sex. Att jag under en träff är lika gullig mot min kund som jag är mot honom (om vi nu inte talar om mer ”avancerade” dejter med andra inslag än GFE; då är det inte sällan tvärtom…)

Sedan finns det ju de kunder som jag har en riktig connection med; Sam och Adrien i första hand. Med de är det en ännu genuinare GFE, plus vänskap. Jag har alltså goda vänner som jag ligger med, för pengar. Och det är ju förstås den monetära aspekten som skiljer det jag har med dem från ett faktiskt förhållande. Om man inte kan veta hur våra relationer fungerar (aka läsa mina tankar) så är ingredienserna i princip vad man gör om man är ett par. Hur ska jag någonsin kunna förklara för W att vi faktiskt inte är mer än vänner som har sex, för pengar, och att jag inte har några romantiska känslor för dem? Skruvat.

Idag var jag tvungen att ta ännu ett samtal och gick ut för att försöka undvika gårdagens fiasko. Han visste dock inte det, kom ut och hörde en hel del. Dammit. Jag kunde inte heller slänga på luren. Sammanbiten tystnad i bilen, må jag lova.

När jag väl var ensam började jag tänka tillbaka på GH.
”Allt är okej, blablabla” och sedan paranoia deluxe.

Några exempel.
När vi hade ett långt break började jag sälja igen och han visste om det. ”Allt är ok blablabla”. Jo, tjena. När vi träffades (magneter som vi är) så kändes det som att han skulle överprestera sexuellt. Var mycket mer pådrivande av mina lite mer udda böjelser. Som för att cementera sin position som alpha male.

När vi på riktigt var tillsammans inbillade han sig saker; som att om jag var rakad kunde han ifrågasätta anledningen. ”Are you doing it again?” Att jag naturligtvis gjort det för hans skull var inte nog. Jag var aldrig otrogen under vårt förhållande men ändå såg han skuggor överallt. Hade jag kontanter var det skumt. Speciella underkläder eller leksaker: säkert från sexsäljande (och jo, en del var förstås från den tiden).

Han nojade ur totalt då och då och jag kunde inte göra ett skit åt saken, inga förklaringar eller försäkringar bet.

Rinse and repeat!

Mvh
Lisa
Relationship Expert