I’m a landmine

Kund ikväll. Kom på precis nu att det är en jävligt lång resa till honom. Känns typ såhär inombords: ”åååååhhhh men… åååh fan vad jooooobbigt att åka ändå dit, batteriet i min ipad kommer hinna ta slut och jag hatar kollektivtrafiken i Stockholm omg vad jobbigt jag vill avboka wääää”. Helt rimlig reaktion, med andra ord.

Tar mitt första incall som inte är till hotell imorgon! Mycket spännande och kanske en aning motsägelsefullt. Men jag kommer fly härifrån om två veckor så efterhängsna karlar får behandlas av vem det nu blir som kommer bo här. Puttar över potentiella problem till andra, as you do. Känns kul att faktiskt vara lite noob för en gångs skull.

Grinade i två timmar i sträck igår medan jag körde den här på repeat:

När han sa ”just be my wife” sjöng jag med, med tårarna rinnandes ner på datorn och det lät som en trasig häst eller något. Tur att det inte är lyhört här och det inte är någon insyn för herrejävlar, det var ingen vacker syn.

Påminnelse: om du ska skriva ett pissdåligt mail till mig med äckliga förslag och en ton som bäst kan beskrivas som sexistisk och respektlös; använd inte din jobbmail där ditt namn, titel, telefonnummer och besöksadress finns med. Bra så?