”My work as a prostitute led me to oppose decriminalisation”

http://www.bbc.com/news/magazine-41349301

En mycket intressant artikel om en kvinnas resa genom sexarbete. Hon vill ju dock inte kalla det just arbete.

Det är smärtsamt att läsa hennes berättelse; där hon utsatts för olika grader av övergrepp, inte bara av kassa sexköpare utan även av de som skulle ha stöttat henne.

Det är frustrerande att branschen är så polariserad; att de allra flesta inte borde syssla med prostitution och hur det, i framförallt de fattigaste länderna, inte finns adekvat stöd.

Ja, det är en smutsig bransch. Många blir utnyttjade, även små barn, och de som är mest utsatta är enkla byten. De som betalar för att utnyttja dem har inte heller någon som helst känsla för människovärde. Många onda som exploaterar de allra svagaste.

I länder där prostitution i princip enbart innebär elände har de gigantiska problem där detta är ett symtom på ett totalt urfuckat system. Definitivt dit våra anti-sexköpsivrare borde ta sig.

Sedan har vi Nya Zeeland; som många legaliseringsförespråkare ser som en förebild. Kanske är det inte så perfekt regulerat?

Nu vill många argumentera att alla mynt har sin baksida för så är det ju. Ingen inbillar sig att det skulle fungera helt utan problematiska arbetsgivare och kunder. Det jag hade hoppats på var ett bättre bemötande från de instanser som ska upprätthålla hälsa och trygghet enligt de riktlinjer som författats i och med lagstiftningen.

Det känns som en nästan omöjlig balans.

Jag kommer snart att publicera ett inlägg om hur MÅNGA kunder resonerar och agerar kring ofrivilliga eller utsatta säljare och, surprise, det är inte positivt. Om vi då ser att många svenska män är i bästa fall likgiltiga inför säljarnas väl och ve; tänk er då hur förjävligt det är i mindre utvecklade länder. Brr.

Jag har läst regeringens handlingsplaner mot prostitution och människohandel men ingenstans ser jag en plan för att utreda hur legislationen kan/borde/ska utformas för att göra livet lättare och tryggare för säljarna. Oavsett om det innebär förbud eller ej. What’s up with that?

Hur ställer jag mig egentligen till det här? Vad tycker jag att man borde göra? Det är så fruktansvärt svårt då det inte finns ens ett 50%-igt bra svar.

Jag läser inte så ofta om prostitution i utlandet, jag orkar liksom inte. Aktivism och whatever känns som ett jävligt struligt och obetalt jobb. Det må låta drygt men det jag försöker göra genom bloggen och kontakten med människor är väl ungefär vad jag pallar med. Det som kändes lite som en käftsmäll var att det just handlade om Nya Zeeland.

Ett snäppet mer tydligt ställningstagande är: prostitution kommer alltid att finnas. Där den gör som ondast är platser där det mesta gör ont men förekommer förstås även där man tror eller anar att samhället kan stötta mer. Det borde finnas vettiga personer med expertis som kan utveckla program där detta kan skötas men istället skjuts det undan eller blir ett verktyg för att stävja omoral.

Nu har ni hur som helst en intressant artikel att läsa och begrunda. Plus lite åsikter skrivna i affekt; och inte så jävla lite heller.

Mvh

Lisa,
Förvirrad
Trött
Ledsen