Två sidor av sexarbete

Nu när jag kan vara mer flexibel och faktiskt annonserar öppet så påminns jag om de två extrema sidorna av jobbet.

Jag har inte ens hunnit vara i Stockholm en vecka och allt möjligt bra/dåligt/tokigt har hänt. Ni är nyfikna, va? Tur för er att jag är så generös.

Kan börja med att nämna att om man hittar mig via rosa sidan vet man troligtvis inte om bloggen. Blogg -> rosa däremot så vet man ju. Därför är det ibland oklart om någon känner till Lisa när de mailar Lavina. Vissa hittar mig genom Flashback och där är jag oftast sur. Så det är tre ganska olika sidor av mig och om det inte är tydligt vilken/vilka de känner till kan det bli lite rörigt (fast faktiskt riktigt kul, har det visat sig!) Arga Flashback-Lisa, tokporriga och halvgalna blogg-Lisa eller supergulliga och sofistikerade Lavina-Lisa. Dealer’s choice.

Skitsamma. Då så mycket hunnit hända kommer jag att dela upp anekdoterna i flera inlägg.

Påmindes om hur mycket jag älskar att se en man njuta, vilket jag nästan hunnit glömma på grund av sexbrist. W räknas inte då jag mot slutet charity fuckade his needy ass och Chief Executive Officer of Sex Inc-GH har typ bosatt sig i Las Vegas. Han tycker jag ska åka dit och det vore ju kul om det inte skulle innebära att jag inte kunde fly lika lätt om/när jag behöver.

Exempel på det var en väldigt trevlig men lite awkward herre med en lätt touch av autism (han sa det själv). Kom att tänka på en tråd på Flashback om huruvida sexsäljare träffar personer med sådana ”nedsättningar”. Jag väljer dejter som vanligt enligt min modell och tur är väl det; hade varit tråkigt att missa män som denna.

Han mjuknade lite av kondomen så jag la mig nära och viskade ”vad fantiserar du om?” Han mumlade något om en chef i kort kjol och det räckte för att jag skulle kunna spinna vidare på temat. Det fungerade (duh) och jag fortsatte i min roll som boss medan jag red honom i varierande tempo; hela tiden med nästan påtvingad ögonkontakt. ”Jag vet att du vill ha mig, sett dina blickar… Jag ska utnyttja dig när jag behöver. Du är oemotståndlig. Våga inte berätta för någon, vem skulle de tro på?” etc. Han kom ganska snabbt med mina uppmuntrande ord. Kicken av att lyfta hans lust som jag gjorde, hur fantastiskt jävla superskillad jag är… rushen av det, wow. Mvh ödmjukheten personifierad.

En oerhört pissig sak hände också. Jag hade en helnatt planerad där vissa specifika förberedelser krävdes för hans önskemål. Vi hade dessutom ganska mycket kontakt. Han verkade superseriös på alla sätt.

Några timmar innan vi skulle ses började han ändra detaljer; bland annat gå från helnatt till kväll. Sedan ändrade han tillbaka igen. Han flyttade fram tiden så jag planerade utefter den nya och fem minuter senare ville han gå tillbaka till ursprunget. Det är sånt som kan hända. Jag var förstående och tillmötesgående trots att misstänksamheten växte.

Tre timmar innan:

Måste tyvärr avboka.
Ledsen för det .
Förstår att jag kanske blir svartlistad men kan inte göra nåt åt det.
Take care

Återigen; situationer kan uppstå men då kan man faktiskt berätta varför. Frugan kom på mig, jobbet strulade, jag blev sjuk. Det känns liksom lite mer ärligt då. Eller så är man helt värdelös på att planera. Det kan förstås också vara en som fantiserar om något man inte har råd med och väljer att ta det väldigt långt. Typ som att provköra en Ferrari i lånad kostym.

Det var faktiskt den enda tråkiga saken under dagarna som gått. Hm.. Jo, en sak till men den var mest tragikomisk; återkommer.

Nu ska jag ta bort det här jävla fula röda nagellacket som jag enbart målade på för herr ställa-in-sents skull och ta en öl. Häppåre.