En rant – påminnelse om baksidor

Jag har i mycket större omfattning insett, under mina 7+ som sexsäljare, vilka jävla svin till ”kunder” det finns. Hur många.

Jag blir seriöst äcklad och förbannad av tanken. Många som använder alla möjliga vidriga ursäkter till varför de ”råkat” köpa sex av någon de hade all anledning att misstänka inte riktigt ville eller borde. Det är nästan värre än de som aktivt söker sig till dessa; för de förstnämnda tror jag rör sig oftare på våra arbetsplatser, lämnar kidsen på samma dagis och handlar på din närmaste Coop.

Jag har också börjat irritera mig mer på de som tycker att sexköp ska vara världens lekplats; helst helt utan restriktioner. Se på Flashback. Se hur MÅNGA uttrycker sig.

Det känns som att vi sexsäljare kan välja mellan två epitet enligt dessa två ytterligheter:
1, offer
eller
2, kroppar till salu

Don’t get me wrong – de män jag träffar verkar se mig på ett annat sätt. Men de är helt klart i minoritet (och jag fattar att de flesta inte ser mig som värsta ubermänniskan och ett fåtal säkert bara i en slags maktuppvisning). Man recenserar kvinnor som leksaker eller restauranger istället för att notera deras överensstämmande med givna ”löften” och attityd. Vacker, charmig och ärlig är hundra resor mer mänskligt än ok fitta, hängpattar och dryg. Eller vänd på det: bilderna stämmer inte överens, verkar obekväm, talar inte de språk hon angett att hon kan och kräver extra betalt för tjänster som skulle ingått.

Vad gör att vi, oavsett ”sida” i debatten, förminskas till något annat än människor?

Såhär talar man till en dam. Oavsett vilka arvoden hon tar, om hon erbjuder snabbisar eller tar 10 kunder om dagen.

Det är respekt jag saknar; across the board.

Här har ni en typisk karta av hur det går till bland sexköpslagens motståndare på exempelvis Flashback:

Jag påpekar att det är främst utländska tjejer som innebär en risk:
”Du är rädd för konkurrens.”

Någon ställer en fråga om vad fan som helst som gäller sexköp:
Alternativ 1: ”att köpa sex är horor är äckligt, du är en loser, fy fan vad äckligt, det har varit 1000 kukar där innan dig.”
Alternativ 2: ”hororna utnyttjar dig, de kanske inte gillar det men vad fan gör det, alla måste knulla.”

HÄR känns det pissigt att bli kallad hora. Jag kallar mig själv det på många ställen i bloggen eller i diskussioner (skulle dock inte använda ordet irl, för att vara ärlig). För mig är det lite av en variation på alla andra titlar jag besitter. Prata med mig om sexsäljande; då går hora bra, precis som jag använder det till exempel här. Eller betala mig för dirty talk där hora ingår. Men allt utanför det ser jag som nedsättande. Då har ordet samma laddning som när det används i högstadiet för att kränka tjejer. Exakt det betyder det då.

INGEN jag någonsin träffat UTOM mina kunder (och några som mailar eller på annat sätt kontaktar mig) har visat en sådan respekt. Så hur behandlar ni då de som ses som ”mindre high class”? Är de till och med mindre värda än jag? Jävlar, då är det illa.

På väldigt kort tid har jag fått extremt fina och uppmuntrande mail från tjejer och tyvärr händer det inte så ofta. Trasiga tjejer som är desperata och uppenbart inte lämpade, förbannade människor som hatar mig eller äckliga män som tror att jag ber om kuk vad fan jag än gör, är min vardag. Känsla för människovärde = noll.

Dessa fina mail sticker alltså ut; jag får som mest kanske ett i månaden annars. Nu pratar jag alltså om mail från vettiga tjejer och inte ni fina män som bemödar er. Jag slipper försöka tala dem ur dumma beslut utan kan i mångt och mycket diskutera annat än bara ”såhär horar du”. Kloka, trevliga, intelligenta kvinnor. Förutom själva nöjet glädjer det mig så enormt mycket att få bevis på att de finns.

Ok, rant over. Nu ska jag ligga med en väldigt trevlig man.