Självinsikt om vad fan det är för fel på min hjärna

Idag insåg jag en sak om mig själv, och det kan man ju tycka är vuxet och bra. Problemet är att när jag får större självinsikter så gör jag inget åt saken utan är så pass nöjd över min egen slutledningsförmåga att jag låter resten bero.

Det gäller min dejt. Han är på alla sätt rätt för mig: lugn och trygg, har massor med humor, väluppfostrad, delar samma intressen. Men efter några riktigt bra dejter började jag plötsligt tappa intresset och jag har inte kunnat räkna ut varför. Jag ghostade honom totalt och har lämnat honom djupt förvirrad.

Men så idag, som sagt, slog det mig vad han saknade och anledningen till mitt plötsliga ointresse: han är inte GH, och nästa vecka ska jag iväg på ännu ett episkt GH-Lisa-äventyr. Där satt den. Det var bara när GH var borta på någon slags turné under ovanligt lång tid som jag började öppna mig för andra och nu när det börjar närma sig att ses igen så dagdrömmer jag om hur han ser ut naken och känner bara ”uuuuuuugh” för andra män. Logiskt. Korkat, men logiskt. För min hjärna alltså.

Jag kan tyvärr inte berätta var vi ska eller vad vi ska göra men det är så förbannat svinbra grejer att ni skulle smälla av. Det är ju trevligt, men vad jag tänker på är hur det kommer vara när vi efter flyg och tåg i evigheter äntligen får låsa in oss, ensamma. Ju närmare resan kommer, desto mer minns jag doften av hans nacke och exakt varenda virvel i hans brösthår.

Nu ska ingen tro att jag går runt och är olycklig på något vis. Jag saknar honom inte direkt (kanske vant mig?) och jobbar vidare med både sexarbetet och boken. Umgås med vänner och familj utan att han tar någon energi. Snarare ger det mig energi att snart få träffa honom igen.

Mycket märkligt är det oavsett om jag listat ut vad fan det är för fel på mig. Det kommer väl få vara såhär, jag kan inte göra något åt mina känslor. Visst skulle jag kunna bestämma mig för att sluta träffa honom då vi inte har någon framtid men jag VILL ju inte det. Våra små hemliga kärleksmöten är som ur någon sliskig roman där man vill skrika åt huvudpersonen att välja den där braiga, trygga killen istället för den opålitliga sexguden. Tror jag ska öppna en bettingsida där man kan satsa pengar på om och/eller när jag slutar med detta. Kan ju bli en rejäl vinst eller förkrossande förlust för huset.

Tills dess fantiserar jag vidare och låter det driva de mer erotiska texterna i boken.