IMORGON HÄNDER DET!

Gällande boken har jag nu två sidor (inte av boken; den är något längre, jag lovar):

Den första att jag är fruktansvärt stirrig när jag skriver. Troligtvis sätter jag alldeles för mycket press på mig själv och kommer spontant självdö innan jag skrivit klart den.

Den andra gäller kontraktet. Enligt det får jag inte avslöja innehållet, men det är läskigt när jag inte kan branschen att skriva på något som säljer mitt IP under många år. GH slaktade det eftersom han är kontraktsmänniska och det var kanske den största kärleksförklaringen jag fått på åratal. Han kan varken svenska eller bokbranschen och har cirka 3% fritid.

Det som HÄNDER IMORGON är alltså inte att jag skriver under; tack vare GHs fingrar (och oj, de fingrarna…) Däremot träffar jag min förläggare för första gången. I skrivandet kommer jag ibland på det faktum att jag erbjudits en bokdeal och ba: WTF??? Varje gång! Jag kan verkligen inte ta in att detta händer. Många av er har sagt det under alla år jag bloggat men ändå känns det surrealistiskt att sitta med pappret i handen. Jag VET liksom att jag kan skriva och har en historia att berätta, men det har alltid upplevts som onåbart att min berättelse skulle vara accepterad nog att ges ut som en faktisk bok.

Innan jag träffar förläggaren ska jag lämna Fuckförbundets fina konst för avresa till Norge. Ser ni alltså ovanligt snygga tjejer langa ICA-kassar med cirka fem miljarder kondomer inkluderade imorgon så kan ni misstänka att det är FF i farten.

In other news.

GH har bokat ett hus i norra USA för oss i sommar. En plats jag velat besöka sedan jag var liten knodd och det är så himla fint av honom att jag storknar. ”Problemet” är hans diamond status hos BA vilken innebär att jag inte kan motstå all gratischampagne och lär däcka ganska lagom till vi taxar ut från Heathrow.

Ironiskt nog är han nog min trognaste och mest generösa kund. Säg inte det till honom för då lär jag bli utan champagne och hus i Maine. Skillnaden är att jag genuint älskar honom, mot all vett och sans.