Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

Uppdatering: nu när det blivit rätt tydligt att frågeställaren inte är särskilt mottaglig länkar jag här till tråden: https://www.flashback.org/t346327p62
Inlägg #740. Se mina tre svar på samma och efterföljande sida.

Det händer att jag hör från tjejer som vill sälja sex; via bloggen, Twitter eller som i detta fall Flashback. Hon frågade visserligen inte mig personligen men när jag såg att någon annan svarat henne, troligtvis ironiskt, och hon tog hans ”råd” på allvar fick jag lite panik.

Alltså, panik på riktigt. Tusen framtidsvisioner susade genom mitt huvud, som det brukar göra när tjejer som med 100% säkerhet borde hålla sig jäääävligt långt borta från denna värld ändå vill in i den. I det tillståndet vet jag inte vilken approach jag ska ta, men jag kände att jag måste skriva något FORT. Hade hon gjort som det troligtvis ironiska svaret menade hade det redan nu kunnat gått riktigt åt helvete för henne. Så hur säger man på ett snällt sätt till någon att den är typ 13 år gammal eller helt jävla dum i huvudet?

Jag vill reda ut några saker först, framförallt för de som tycker att jag överreagerar:

1, de som ber om hjälp och råd kan vara troll. Jag vet förstås inte vem som sitter bakom en mailadress eller användarnamn. Men OM avsändaren menar allvar kan jag inte riskera att avfärda den.

2, som sagt: jag vet inte vem som frågar. Allt jag kan basera mina råd på är vad personen skriver och det är vad jag har att utgå ifrån. Personen kan i ”verkligheten” vara smartare eller dummare än den framstår, mer kan ligga bakom än vad som berättas, jag har INGEN aning. Jag vill inte heller be om en rejäl utläggning för då kommer mina svar behöva ta flera timmar. Då riskerar jag också att överanalysera, så om jag ba ”good story bro!” och drar en massa egna slutsatser som VERKAR välgrundade så är jag absolut inte kvalificerad att säga till folk i detalj vad de ska göra.

3, jag är fullt medveten om att vissa av mina skriverier kan få sexsäljandet att verka tjusigt som fan (vilket alla med förnuft fattar inte är mitt syfte) och därför kan jag ibland låta lite hårdare än jag menar att vara. Jag vill heller inte att andra runtomkring ska tycka att jag glorifierar det, utan att man är medveten om att jag försöker vara nyanserad och att mina berättelser bara representerar mina egna upplevelser. Det gör inte min historia mindre värd att berätta (tycker jag då, som är högst opartisk), men någon som är väldigt ung eller lite labil (ursäkta ordvalet…) kanske inte ser nyanserna och då känner jag att en balans behövs.

När jag verkligen vill ta tag i en person och låsa in dem i min garderob, på ett totalt non-creepy sätt, tills de kommer till insikt tittar jag på några olika saker:

  • Grammatik.
    Kanske är jag löjlig men om man skriver som en åttaåring ringer alla varningsklockor.
  • Val av uttryck.
    Ordet hora är extremt laddat för de flesta. Jag kan använda det om mig själv, mest för att jag ibland återanvänder ”sexarbetare” för mycket och skrivarnazin i mig skriker, men om man inte förlikat sig med uttrycket bär det fortfarande en enormt negativ kraft. Så, om en icke-sexarbetare vill bli ”hora” tolkar jag det lite som att personen ser ned på jobbet och/eller sig själv. Att man kanske inte anser sig ”värd mer än en hora”.
  • Hur mycket man verkar veta om sexarbete.
    Har man uppenbarligen inte sökt egen information alls eller ens vet något grundläggande tyder det på att man kanske inte är helt mogen. Kontaktar man mig direkt har man hittat mig någonstans, och överallt där jag finns finns en uppsjö information. Ställer man frågan på Flashback har man helt missat tusentals trådar om ämnet. Ignorans, arrogans, lite bakom flötet, jag vet inte, men jag tycker inte det bådar gott.
  • Självbild.
    Godtyckligt, men jag läser in mycket i hur man framställer sin egen bild av sig själv.
  • Bild av sexarbete.
    Verkar man anse det äckligt, förnedrande och fel så blir jag orolig om man då anser sig lämplig. Varför vilja göra något hemskt mot sig själv?
  • Riskmedvetenhet (eller ja, bristen på det).

Den som då ställde frågorna som fick mig att nästan kasta mig över tangentbordet för att skriva detta lyckades pricka i samtliga punkter. Jag fann ingen ”saving grace”. Och svarade på ett sätt som tar emot: hårt och i viss mån taskigt. Jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna motivera varför jag under INGA OMSTÄNDIGHETER vill se henne ge sig in i detta utan att på ett lite ”finare” sätt säga att hon inte har alla hästar i stallet.

Då jag inte vill klippa in det här så tar jag bara upp ett par saker:

Hon undrade var man hittade en hallick, bland annat. Ett (förhoppningsvis) ironiskt svar rådde henne att lägga upp en profil på Bodycontact eller Darkside för att hitta någon som kan lära upp henne. Hennes svar på detta var inte ”HAHA jättekul not” utan hon ställde faktiskt följdfrågor som att hon tog ”råden” på allvar.

Jag kände 1, FACEPALM och 2, shit, jag MÅSTE svara på detta nu.

Och det gjorde jag. Det lät inte snällt och var knappast mina bästa inlägg men det var det enda jag förmådde.

Vad fan vill jag ha sagt? Jo, att detta är ett av många bevis på hur komplicerad den här världen är. Hur viktigt det är att förstå och ta till sig att det finns enorma skillnader i precis alla aspekter. Skäl, personligheter, historier, möten, kunder, självbilder, måenden.

Sedan hoppas jag förstås att oavsett hur denna tjej väljer att göra, att hon mår bra och inte råkar illa ut. Att jag aldrig menar att såra någon för bakom all min kontakt med andra människor finns välvilja. Om inte annat, att hon läser på en massa och håller sig så trygg hon kan.

Med det sagt måste jag göra något annat än bli upprörd on the internetz idag så heppåre.

PS: jag uppdaterade för första gången på evigheter en av delarna i Säljarguiden. Läs gärna (första stycket om risker för våld är helt nytt) och feedback är välkommet.

6 reaktioner på ”Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

  1. Jag känner igen mig så mkt i det du skriver.

    För drygt 10 år sen träffade jag för första gången i mitt liv en sexarbetare. Varför jag fick för mig att göra det är i sig en rätt kul historia, men det är inte dit vi ska nu 🙂

    Hur som helst. Vi träffades och hade en väldigt trevlig stund. Vi bibehöll kontakten och började umgås en del som vänner. Hon var superhärlig och jag gillar ju att tjöta, så det var väldigt trevligt. Det var då alltså en rent vänskaplig relation, utan sex osv.

    Hon jobbade vidare som sexarbetare men det blev snabbt tydligt att det inte var något för henne. Inte för att hon inte gillade det, utan snarare för hur destruktivt det var. Hon råkade flera gånger ut för rätt grova övergrepp och misshandel osv. Problemet här, utöver att det hände naturligtvis, var hur mycket det berodde på hennes beteende.

    Och nu ska vi naturligtvis vara tydliga med att jag inte tycker att man ska ägna sig åt victim blaming. Men jag försökte förklara för henne att om du gillar hårt sex, så är det helt ok. Och att annonsera om det är inget fel, så länge du skriver annonser som lockar rätt folk. Men om du använder uttryck som ”Du får slå och sparka mig”, har superlåga priser (låga nog att hon blev rätt illa omtyckt av andra sexarbetare då det blev lite prisdumpning), visar ansiktet i annonser och använder ett telefonabonnemang som är registrerat på dig. Så är det ju dels en otroligt dålig riskhantering och det finns en rätt stor risk att locka en klientel som du inte vill komma i närheten av.

    Jag lyckades aldrig övertyga henne om att hon behövde ändra sig. Naturligtvis till stor del då det blev mer och mer uppenbart att hennes sexarbete inte handlade om något annat än ett självskadebeteende. När hon sa att ”min kompis är också borderline, vi håller på att ta över den här branschen” så ville jag ju skrika rakt ut.

    Jag tyckte verkligen om henne och önskade henne det bästa. Försökte hjälpa så gott jag kunde. Men jag kan ju inte styra henne, utan endast komma med tips och råd och erbjuda mig att finnas där. Till sist insåg hon dock att det inte fungerade för henne och flyttade från stan. Där tappade vi kontakten då hon ville klippa med det livet, vilket innebar mig med. Inte för att vår relation längre var kopplad till det, men det var ju den vägen vår vänskap började. Så det fick jag ju naturligtvis respektera. Var glad att hon slutade, men trist att hon försvann. Och jag tänker ibland på henne och undrar hur det gick till slut. Hennes problem var ju inte sexarbete. Utan att hon mådde väldigt dåligt och hittade sexarbete som ett sätt att skada sig själv. Iaf var det så jag uppfattade det.

    Nu är väl det inte helt relaterat till det du skriver. Men jag har några gånger under de senaste 10 åren letat upp hennes profil på flashback och läst om hennes inlägg. Och det är fortfarande så jäkla tydligt att det här är en person som behöver hjälp. Och då hjälp som jag inte kunde ge, eller visste hur man gav.

    Aja, långt blev det igen.

    / H

    Gillad av 1 person

  2. Jag har läst säljarguiden och känner också att jag vill skrika i frustration. Inte att du är dum i huvudet för det är du ju helt uppenbarligen inte, men jag blir frustrerad över att du är så sjukt mångfacetterad och när man väl tror att man har förstått dig så visar det sig att man inte har fattat någonting

    För det mesta lyckas du nästan få mig att tro på myten om den lyckliga horan. Ibland vet man inte om det är sarkasm, som när du uttryckte entusiasm över att någon skulle få begå sin analsexdebut med dig, men ofta är du så balanserad att jag går på det på riktigt. I fredags när du på twitter beskrev din outfit med kort klänning och snygga stövlar och en trevlig middag på Farang hade jag för ett kort ögonblick bestämt mig för att be dig om en träff. Jag ville verkligen köpa dig och jag trodde på allvar att vi skulle kunna ha trevligt i varandras sällskap på restaurangen där jag varit så många gånger förut och sedan gå upp på ett rum på hotell Birger Jarl där jag skulle be dig att luta dig över skrivbordet, dra upp din kjol, dra ner dina trosor och sedan bara få ge utlopp för flera års uppdämd sexuell törst, utan att ha några som helst samvetskval.

    För ett ögonblick trodde jag att detta skulle vara möjligt, att det skulle vara helt okomplicerat och att det skulle vara win win – att vi båda skulle vara hela som människor efteråt.

    Nu knappt en vecka senare inser jag att det inte är tillnärmelsevis så okomplicerat. Du skriver själv att det är komplicerat. Ibland publicerar du inlägg som känns som ett slag i magen. Inlägg som verkligen får en att skämmas över att ens ha övervägt att köpa sex.

    För mig blir det så oerhört starkt när du varnar andra tjejer för att det inte kommer att kännas skönt i musen. Vad menas med det? Är det rent av så att det gör ont? Jag tänker på de gånger jag tjatat till mig sex av någon flickvän. Att gnida i en mus som är så trång att det nästan inte går att komma in och så torr att det mer smärtar mer än det är skönt. Avsaknaden av kyssar och bristen på respons. Situationen är så vidrig både psykiskt och fysiskt att man låtsas komma och sedan avslutar på egen hand. Den extrema ångesten efteråt för att man legat på någon som inte vill ha en där just då.

    Om det är så det känns att köpa sex är det helt obegripligt hur någon med ens en gnutta empati kan göra det.

    Din beskrivning av kunderna gör ju också att man känner en väldigt stor empati för dig. Vad jag kan se på bilderna är du en ung vacker kvinna som säkert skulle kunna få vilken man som helst, men eftersom du valt det här yrket måste du finna dig i att oattraktiva, konstiga äldre män lägger sina händer på de mest intima delarna av din kropp.. Det är lätt att inse att det är en mardröm för vilken kvinna som helst. Trots att jag själv har på min bucket list att få älska med en ung kvinna igen tror jag att jag aldrig att någonsin kommer att kunna göra det på riktigt när jag läst din beskrivning av hur du som kvinna känner inför dessa kunder.

    Och till sist den snygga, rika jetsettaren som du säger aldrig kommer – är inte det GH?

    Bloggen är väldigt intressant att läsa, men som sagt väldigt mångfacetterad. Ibland undrar jag om du själv är ett troll. Någon som vill skapa debatt? Eller är det sarkasm från en feminst? Någon som vill driva med män? I ena stunden få dem att tro på den lyckliga horan för att i nästa stund hoppa fram och säga ”ha ha trodde ni verkligen att hon finns? Tror ni på tomten med?” Ett konstprojekt?

    Är du i själva verket en vanlig kvinna med starka fantasier om att sälja sig, men som aldrig skulle få för sig att göra det på riktigt? Är bloggen ett sätt att få utlopp för de fantasierna?

    Eller är du, precis som de flesta människor, just så mångfacetterad som bara vi människor kan vara? För komplicerad för att förstå sig på?

    Jag är så otroligt förvirrad just nu.

    Gilla

  3. Hej.

    Ser inget fel i din lista; det låter som en bra variant på normalnivå för källkritik.

    Särskilt grammatik och språkhantering är bra larmklockor, och inte minst om personen pendlar mellan bildlig och bokstavlig tolkning för att plocka poäng. Just poängplockande är också en direkt signal att det inte är fråga om ett normalt samtal eller mentalt mogen/pålitlig person:

    T ex: ”Tillämpning av den nuvarande sexköpslagen har gjort kvinnor som säljer sexuella tjänster mer sårbara för våld och organiserad brottslighet.” Detta är ett påstående, som kan vara sant, falskt, rätt, fel, eller innehålla grader av detta beroende på vilken situation det refererar till, något som är (borde vara) självklart för vuxna med tresiffrig IQ vare sig de har akademisk examen eller ej. Men det sannolika svaret är troligen mer i stil med: ”Jaså, så du tycker kvinnors kroppar är handelsvaror?”. Den frasen har inget med den första meningen att göra. Det är dels en ful retorisk teknik för att förstöra sakdebatt, dels ett tecken på intellektuell omognad och puerilt trots.

    Det hade gått utmärkt att svara: ”Om det stämmer är det ytterligare belägg för att mer resurser behövs för att sociala och polisiära insatser skall kunna hjälpa dessa kvinnor.” Den här formuleringen är egentligen lika ful rent retoriskt då den inte heller bemöter påståendet, men den är hederlig såtillvida att den använder påståendet för att framföra det egna argumentet. Det gör att den kan bemötas med ”Det är ju tack vare just att dessa insatser bygger på den felaktiga föreställningen om att all sexhandel är tvång eller övergrepp och skall vara förbjuden som kvinnorna gjorts mer sårbara”, och därmed har vi upprepat det initiala argumentet.

    Detta sätt att argumentera, resonera och debattera kräver en mognad som majoriteten helt enkelt saknar anledning eller stimuli att utveckla, om de inte tvingas till det under skolgången.

    @Håkan Eriksson: att psykisk ohälsa hos en del tar sig uttryck i självskadebeteenden, ibland då av sexuell natur, kan ingen lag i världen åtgärda, men det begriper inte lagstiftaren (som iofs har någon form av skyldighet att ändå försöka). Det är tyvärr alltför vanligt att självhatet/-föraktet internaliserats under barnaår/pubertet så att den vuxne upplever att den förtjänar vad utsätter sig/utsätts för. Ett slags Stockholmssyndrom där man är både gisslan och kidnappare. Det är inte lätt att hjälpa någon acceptera att A) det hände, B) det var inte ditt fel, C) du kunde inte göra något åt det, och D) det är du och bara du som avgör om det skall få definiera dig och ditt liv från och med varje ögonblick härefter.

    Det låter kanske hårt, men andra psykologiserande förklaringsmodeller bidrar istället till internalisering av offerrollen, tar ifrån personen agens, och lägger skulden på anonyma strukturer i samhället istället för på en specifik gärningsperson. Jag skulle här kunna gör en politisk poäng om vilken sorts personer man hittar i vissa partier och kampgrupper, men avstår.

    @Lisa: du kan inte tvinga andra att simma, bara visa hur man gör. Väljer de att dyka från 10:an över svart vatten, så är det deras val. Att låta andra göra farliga och korkade val är baksidan av myntet ”Egen agens”. Nu blev det långt, men så blir det när man som jag är arbetsskadad av den akademiska miljön, där ”Gotcha!”-argumentation är legio numera.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.