Typ en dejtingguide – del 2

Vill börja med några bra observationer från Twitter som jag helhjärtat håller med om:

Att vara glad och trevlig tror jag tog så mycket för givet att jag inte nämnde det i förra delen, men det är värt att påminna om. Även när man kanske inte själv är på sitt bästa humör kan man försöka vara trevlig mot andra. Deras respons kanske till och med gör att man blir lite gladare på riktigt?

Då går vi vidare!

Ge mig space

Alla är så olika när det gäller hur intensivt man vill umgås eller höras vid. Personligen behöver jag rätt mycket space (vad kallas det egentligen på svenska?) och har sådär ”handy-dandy glömt bort” dejter som varit för på. Jag kan vara väldigt intensiv när vi ses men däremellan är jag lite av en ensamvarg.

Andra tycker om att ha massvis med kontakt, ses hela tiden, prata i telefon (ring aldrig mig om du inte är döende!)

Poängen är: försök att känna av hur personen själv är i sin kontakt med dig och om du tycker det funkar så håll dig på samma nivå. Skulle du känna att det är för lite/mycket för dig; säg tack och hej eller prata om det. Ha självinsikt och stanna upp ibland och tänk på hur ditt beteende uppfattas. Skriver du 30 sms på raken utan svar? Go figure.

Ärlighet/kommunikation

Jag blir direkt misstänksam om en dejt ÄLSKAR allt jag älskar. Det kanske finns någon sådan enhörning därute men chansen är ganska liten att det är just han jag sitter mittemot. Att ha delade åsikter och inte vara överens om allt är normalt och står du fast vid dina övertygelser (även om det råkar vara att du inte anser Churchill vara världens största man genom tiderna) så visar det på integritet och att du inte bara vill vara mig till lags.

Håller du på såhär i början och din partner tror dig så blir det dessutom knepigt längre fram när du börjar dö inombords för att du en gång sa att du ”tycker bikramyoga är himmelskt!”

Vill du inte göra något; säg det. Vissa tjejer är rätt vana vid att killar bara håller med och hänger på så om du är tydlig och säger nej så blir vi istället ”OMG MYSTERY MAN!  😍 😍 😍” Som ett exempel så är en av sakerna som gör att jag varit helsåld på GH i åratal just att han konsekvent vägrar stryka mig medhårs.
Det här är ingen uppmaning att bete dig som en dryg jävel, men visa på lite bollar, liksom.

Om du då säger nej så var beredd med ett motförslag. Ingen gillar en som bara nekar utan comeback. Det går att länka lite till grejen om positivitet.
Det är attraktivt att våga prova nya saker. Det är bland det bästa med att möta människor: att utmana sig själv. Om man därefter inte gillade det man testade så, alla på en gång – var ärlig! Men personligen kommer jag aldrig lära mig gilla sushi, spökhus eller hoppa bungee och det finns ingen i världen som kan övertyga mig, och då får man låta det vara.

När det gäller ärlighet i övrigt, så ljuger du för mig en gång utan en vettig förklaring så kommer jag sannolikt aldrig mer vara helt säker på sanningen.
Med vettig förklaring menar jag att man inte måste säga allt på en gång eller har man något som kanske är känsligt så är det förståeligt om det kommer upp senare, när man lärt känna varandra bättre. Det finns lite gråzoner i början men regelrätta lögner sabbar förtroendet för kanske alltid.

Notan

Om du bjuder ut mig på en första dejt tar du notan. Om du vill impa, alltså. Delar vi så är det ingen dejt längre, då är det en kompisträff. Jag är bara ärlig så lugn och fin nu. Blir det fler dejter brukar det ändå jämna ut sig; jag vill inte bli ”försörjd” för evigt men det är någon grej med just första dejten. Då har du åtminstone visat lite tecken på old school-gentlemannastil och i viss mån generositet.

Värt att notera är hur ens ekonomier skiljer. Vill den ena göra något den andra inte har råd med så får man hitta på något annat eller så får initiativtagaren bjuda. Då ska man också se till att våga vara ärlig och säga ”jag har inte råd med det just nu”. Ni vet det där med kommunikation…

Svartsjuka

Jag och mina könsfränder gör oss ofta skyldiga till såkallade förvirrande signaler och så även när det gäller svartsjuka. Det är gulligt med lite ridderlighet men gränsen är hårfin. Om du är alldeles för blasé enligt vår skala (som du aldrig kommer förstå dig på) så ÄLSKAR DU OSS INTE LÄNGRE buhu.

Exempel:

Fin svartsjuka: vi är ute någonstans och en annan kille börjar prata med mig när du är på toan. Du blir lite sådär ”jaha, man kan ju aldrig lämna dig ensam”. Då känner sig tjejhjärnan ofta uppskattad och att du vill ha mig, typ.

Ful svartsjuka: när du börjar ifrågasätta alla mäns agendor. Att mina killkompisar egentligen bara ligga med mig och indirekt att det är hela anledningen till att män pratar med mig. Du visar inte bara att du inte respekterar mina vänner utan du lyckas i ett svep också kränka min intelligens och personlighet; du säger att jag inte har något annat än fitta att erbjuda. Det är ofta här otäcka saker börjar gro.

Fin svartsjuka: det här är ett bevis på ovan nämnda hårfina gräns. Att du ska kunna känna av om någon faktiskt inte har så fina motiv och du vill skydda mig. Jag VET att det är för mycket begärt. Men nu har ni fått något att bli djupt förvirrade av. Varsågoda.

Ful svartsjuka: jag kommer hem efter något rolig aktivitet och kvittrar om hur trevligt det var och du ba ”JAHA OCH VILKA VAR DÄR??” eller liknande. Glädjedödande och tydligt att du inte litar på mig. Sådant här beteende är inte långsiktigt hållbart överhuvudtaget.

Kroppskontakt

Vi avslutar del två med något mer positivt och då måste jag väl göra avbön också #metoo. Män idag kan ju inte ha den blekaste aning om vad som är ok eller inte när det kommer till beröring. Jag tror dock att de flesta kvinnor inte ringer 112 om du skakar hand med oss.

Folk som rör mig utan att jag bjudit in till det ger mig kalla kårar. Det är mest en fråga om att jag är lite knäpp kanske men meningen med ”bjudit in” är en nick till social cues. Jag inbillar mig att jag inte ska behöva säga ”du får lägga handen på min rygg” utan att du ska kunna känna av läget. Bra råd va? Ledsen, men så funkar jag.

Och just de där små och oskyldiga beröringarna är de som gör all skillnad mellan om du blir friendzonad på dejt ett eller om det här kan gå vidare. Hur du ska lyckas med det är tyvärr inget jag tror någon kan svara på. Det handlar om att utveckla en känsla för vad som är lämpligt när, och är du osäker är det bäst att låta bli. Oönskad beröring är hemsk.

Kan ge ett par exempel.

Jag hade en kompis som hade läst någon generaliserande bok om hur kvinnor funkar. Vi satt på hans soffa och som den person jag är är jag öppen med mitt kroppsspråk. Det hade hans bok tydligen deklarerat är en invit och han la handen på mitt lår. Efter vi vid ett senare tillfälle pratade om det så sa han att han egentligen inte känt att jag ville men trodde benhårt på boken. Därför är pekpinnar här idiotiska. Man måste vara med i stunden och inte rabbla ”instruktioner” i huvudet.

Var på en första dejt en gång där mannen följde precis allt i den här guiden. Sjukt va? De finns!
Under kvällen, vid vad som verkade vara perfekta och till synes naturliga tillfällen lyckades han med just de små beröringarna som jag skrev om ovan. Förutom allt annat han gjorde ”rätt” så var dessa någon slags cementering i hans romantiska intresse och jag hade inte en chans att värja mig. Jag talar alltså inte om våldtäkt nu fast insåg precis att det låter lite så. Ni kanske fattar.
Jag är en jävligt svår dejt annars men hans superkraft bestod i att känna av läget. Dessutom verkade varje liten perfekt beröring fungera som ett slags förspel utan att jag självs ens fattade det. Och nej, han var ingen player som ni möjligtvis misstänker. Vi hängde ett tag (men så tröttnade jag förstås  🙄).

_____________-

Ber om ursäkt att upplägget här blev rörigt, jag skrev ”on the fly”. Brukar bli ärligast då. Jag är också ledsen om jag istället för att vara nyttig bara förvirrad dig men sådant här är inte enkelt när det är svårt. Mitt främsta råd om du tycker dejtande är svårt är att GÅ UT och MÖT MÄNNISKOR. Tvinga dig inte att sitta och kallsvettas som ett nervöst vrak på en dejt där du sedan anser dig ha misslyckats, utan häng med folk överlag. När det svåra blivit enkelt till slut så kan man bara slappna av och vara sig själv. Och det är sexigt.

Tydligen kan man betala en slags guide som UPPENBARLIGEN är megaexpert och där man dessutom garanterat får ligga. Galet, jag vet! Vem det skulle kunna vara har jag förstås ingen aning om. #shameless

4 reaktioner på ”Typ en dejtingguide – del 2

  1. Jag tycker punkten om att ge dig utrymme är lurigast för min del.
    Om jag tycker om någon så är jag väldigt på. Väldigt väldigt på 🙂 Jag gillar ju att snacka ofta och mycket. och jag har en förmåga att behöva uttrycka min uppskattning ofta och mycket. Temat är helt enkelt ofta och mycket. Eller då kanske för ofta och för mycket. Klurigt äre. 🙂

    Gilla

    • Den är svår som attan. Men om någon är mer sval måste man anpassa sitt uppmärksamhetsbatteri om man inte vill skrämma bort den, eller kanske helt låta bli om man själv inte trivs med mindre kontakt. Jag brukar också ändras om relationen utvecklas men just sådär i början är det sjukt jobbigt om någon är för på (enligt min mall som ingen förstås vet hur den funkar 🙂 )

      Ditt sätt uppskattas dessutom av många! Det är ju högst personligt. Poängen var just att man borde läsa av läget.

      Gilla

  2. Oj vilken guldgruva för mig som redan spenderar alldeles för mycket tid på att försöka förstå hur kvinnor fungerar.

    Det har alltid varit mitt livs stora mysterium och jag kommer aldrig sluta att fascineras över dessa fantastiska varelser .

    En sak som jag blir väldigt nyfiken på är hur du kan kombinera ditt yrkesval med din stora aversion för ovälkommen beröring .

    Jag har länge förstått att många kvinnor fryser till is och känner extremt obehag över ovälkommen beröring. Jag förstod länge inte varför men efter att några män och ett mindre antal kvinnor rört mig på ett oönskat sätt så kan jag ärligt säga att jag förstår precis hur obehagligt det är och jag skulle aldrig någonsin tafsa på en ”vanlig” kvinna även om det ofta kliar i fingrarna när man ser någon vacker.

    Otänkbart att passera den gränsen normalt alltså , MEN om jag skulle köpa sex så skulle 80 procent av ”nöjet” för mig vara att få känna på en vacker kvinnas kropp. Givetvis inte på de allra mest Intima ställen men jag hade nog antagit att det hade varit tillåtet att känna på bröst och lår tex utan att fråga, så jag blir nyfiken på om det inte händer dig att andra kunder tror att det är fritt fram att tafsa när de har betalat ? Och i sådana fall hur hanterar du det obehaget?

    Gilla

    • När jag bestämt att träffa en kund har jag och han kommit överens om våra gränser och i och med detta är mitt (och förstås även hans) samtycke ”godkänt”. Jag är inte frigid på något sätt och i mina möten med kunder är beröringen redan uppgjord från början (jag säljer ju liksom sex) men om någon i andra sammanhang anser sig ha rätt att röra mig är det precis lika integritetskränkande som för alla andra.

      Därmed är beröring av kunder och de andra jag bjudit in välkommen, medan snubben i baren eller på tåget som inte fått detta godkännande kan dra åt helvete. Sexarbetare har precis lika mycket känsla för vad vi anser vara ok som andra.

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.