Sexarbete är inte som andra jobb

@genpoden tog upp en ganska intressant poäng om sexarbete vilket initialt fick mig att känna ”neeej inte ännu en jämförelse med andra yrken”. Det är nämligen väldigt vanligt, både hos de som tycker sexköp är ok och de som inte gör det. Personligen brukar jag undvika diskussioner som baseras på detta då man ofta börjar med ett enkelt argument och det trasslar sedan ihop sig till en nästan filosofisk röra. Jag blir utmattad, helt enkelt.

Men för att förklara för @genpoden (för jag gav henne ett ganska drygt och kort svar som jag känner mig lite dum för, för hon la fram vettiga argument) så vill jag försöka förklara hur jag tänker utan att det blir närapå oläsligt på grund av Twitters begränsningar.

Att jämföra sexarbete med andra (alltså de som de flesta anser vara normala och överlag accepterade av samhället) händer alltså ofta, och i många olika kontexter. Jag vill börja med att nämna några av de aspekter som gärna används när man jämför, och ge mina åsikter om dem.

Fysisk säkerhet. En av de dummaste jämförelserna är att likställa riskerna i sexarbete med högriskyrken som byggjobbare eller gruvarbetare. ”Folk dör där med”. Ja, fast sexarbetares död på jobbet uppmärksammas om man blir mördad, inte ramlar ned från hotellbalkongen eller av en överdos. Då är det inte en sexjobbsrelaterad olycka, om ni förstår hur jag menar. Det är två helt olika saker. Om jag skadas eller mördas av en kund anses det vara relaterat till mitt jobb, medan andra sätt jag kan dö på inte är det. Nu menar jag kanske inte att det BORDE vara så, utan att det ÄR så.

Det alla dessa yrken kan göra är att minimera risker för skador och död. Säkerhetsåtgärder, alltså. På samma sätt som man på byggen har hjälm och fallsele så kan jag sålla bort kunder som jag upplever visar på tecken som jag tolkar som farliga. Det är fortfarande inte samma sak, det fattar jag, men riskminimering jobbar de flesta branscher med.

Psykisk säkerhet/hur man mår av sitt jobb. Här gillar vissa att dra till med ”men tror du städare alltid är glada på jobbet?!” Ofta i diskussioner som rör huruvida ”den lyckliga horan” är en myt eller ej (vilket är världens tramsiga debatt och en jag försökt bidra till men får mest huvudvärk).

Nu riskerar jag skaffa mig en drös fiender men sexarbete är få människors första val. Att man skulle orka med riskhanteringen, lögnerna, dubbellivet, den osäkra och ofta svajande inkomsten är osannolikt och otänkbart för de flesta. Att hamna i, eller välja, sexarbete är förstås utbrett, och för vissa är det ett nödvändigt ont medan det för andra kan vara en flexibel lösning med hög avkastning, ett roligt och lukrativt äventyr eller en enkel inkomstkälla vid sidan av annan sysselsättning.

Många sexarbetare lever utan samhällets skyddsnät, då majoriteten troligtvis inte betalar skatt (tycker ni jag är luddig så är jag just det, för ingen vet hur (o)vanligt det är att sexarbetare faktiskt skattar, så bli inte alldeles till er). Det hoppas jag (för jag har ingen statistik) att andra yrkesutövare har lättare att göra, oavsett om deras jobb anses som ”eftersträvansvärt” av människor i stort. En lokalvårdare som sliter med, vad många anser, ett skitjobb för att försörja sina barn är starkt och fint, men en sexarbetare i samma situation är smutsig och borde skämmas.

Blir du upprörd av att min jämförelse ovan får det att låta som att jag värderar sexarbetande mammors insats högre än en städares? Då börjar du kanske förstå hur trassligt det är att jämföra yrken. När annars sitter vi och diskuterar liknelser mellan banktjänstemän och skyltfönsterdesigners välmående? Ser ni hur absurt det blir?

För att inte nämna skillnaden på personer som säljer sex. Ni som hängt med vet att jag är fullt medveten om vilket spektra som existerar och att det finns många som mår dåligt är absolut inget jag sticker under stol med (för vem fan skulle tjäna på att låtsas som det?) Myten jag däremot vill utmana är att man måste må dåligt av att sälja sex, och just denna åsikt är ett praktexempel på hur man projicerar sina egna känslor på andras handlingar och val. Ok, DU tycker att det är skitäckligt? Så då måste JAG vara antingen störd för att kunna inbilla mig att jag är ok med att ha sex för pengar, eller lida vid varje kundmöte?

Låt mig göra en såndär fräsch grej igen då: JAG skulle behöva förlora alla attribut som gör mig till en ganska trevlig och sympatisk människa för att kunna jobba på ett tobaksföretag. Snyggt? Nej. Så ska vi inte hålla på.

En sak som absolut skiljer sexarbete från andra yrken är det jag nämnde ovan: att ofta leva i hemlighet, med något man av olika anledningar måste dölja eller ljuga om. Det kräver att annat väger upp för det, eller att man helt enkelt orkar med det. Ett fåtal är helt öppna med sina val, vilket är imponerande, men det är förstås inte ett alternativ för alla. Exempelvis är mitt största hinder att jag vill ha en annan karriär, parallellt eller ej, där ”hora” på CVt inte skulle fungera. Det är alltså helt och hållet av självbevarelsedrift. Jag skulle också vilja påstå att jag kan göra mitt sexjobb tryggare om jag håller mig så anonym som möjligt, för att inte riskera mina kunder (som alltså begår en brottslig handling när de betalar mig). Skitsamma, jag tog upp det för att ge ett par exempel.

När man talar om sexarbetares ”löner” i relation till andra jobb så händer det att män (uteslutande män; ja) säger ”klart man skulle vara hora istället för att sitta i kassan på ICA”. Om du tänker så så läs gärna ovanstående igen. Sexarbete innebär alltså höga risker (beroende på hur man jobbar), sällan samhälleliga skyddsnät, eller de skyddsnät man kan få hos en arbetsgivare, och allra troligast ganska mycket krångel för att upprätthålla sina privata relationer och ”anseende”.

Nu lät jag nog negativ till ett jobb jag själv valt och fortsätter välja. Jag vill bara visa på verkligheten. Jag vill inte älta min egen historia så det lämnar jag nu, men om ni har några frågor så är de välkomna i kommentarsfältet!

Jag skriver på mobilen så formattering och annat blir inte ultimat men vill ändå få ut detta. Hoppas det inte blev alltför snurrigt.

Glöm inte att ta hand om er själva och varandra, och bete er vettigt mot andra människor ❤️ så hörs vi!

 

6 reaktioner på ”Sexarbete är inte som andra jobb

  1. En sak jag undrar över (men tvivlar på att jag någonsin kommer att få några bra svar på) är hur stor andel av de som ägnar sig åt sw mår verkligen dåligt av det, och hur stor andel som känner att de gjrot ett bra val och mår bra eller till och med blir lyckliga av det.
    Givet att det då vore intressant att se siffrorna med lite mer riktig granulitet också, uppdelat i hur många känner att de verkligen valt det av egen vilja och hur många upplever det som ett påtvingat val av omständigheter (och hur många är faktiskt tvingade på riktigt, men då talar vi trafficking, vilket ju inte direkt är sw utan snarare ss, där ‘s’ nummer två står för ”slaveri”).

    Sen lite grand utifrån twitterdiskussionerna jag sett, jag tycker väl att det är ganska rimligt att försöka pruta, särskilt om man inte är en särskilt kapitalstark människa. Att köpa sex är ju inte precis billigt. Det är väl knappast någon som försöker pruta på vardagsvaror, men ingen reagerar väl nämnvärt om man försöker få lite sänkt pris eller extra förmåner vid köp av en diskmaskin eller bil, typ ”du får med en uppsättning vinterdäck på köpet” eller ”ja, vi kan sänka priset lite om du tar den kontant”. Men det, precis som allt annat, kan ju göras med rim och reson, eller helt uppåt väggarna åt helvete. Jag förstår om man blir förbannad om man får höra ”hö, hö, lilla gumman, du har väl inga kunder nu, så vi kan väl köra på halva priset utan kådis” och liknande prutförsök av det rent sliskiga slaget.

    En nyfiken fråga, hur skulle du t.ex. ställa dig till någon som efterfrågar mängdrabatt. Säg en stadig kund en eller två gånger varje månad?

    Gilla

    • Vi kanske får hyfsat välgrundad statistik någon gång 🙂

      Alltså, visst kan man väl pruta om man vill men majoriteten av sexsäljare kommer blocka dig. Det uppskattas helt enkelt inte.

      Problemet med ”stammisrabatter” är att jag då hellre träffar en ny som betalar mitt fulla arvode, och stammisen riskerar då att få svårare att få till en träff. Däremot får mina återkommande kunder ofta andra fördelar.

      Gilla

      • Det kan ju ha sina fördelar också som säljare med stammisar, inte minst ur säkerhetssynpunkt och att ”overhead” (alltså merarbete, ej att förväxla med ”giving head”) minskar.
        Lite nyfiken, vad för typ av fördelar får de? Jag har lite svårt att så där direkt tänka mig några fördelar utöver själva sexet som de ju redan får, möjligen mer tid, men det är ju i så fall en slags rabatt i sig.

        Gilla

  2. Hej.

    Huruvida man som städare (det heter ju inte så – när jag var i den svängen var Palme statsminister men redan då hette det lokalvårdare, eller min favvis: ”hygien och sanitetstekniker med särskilda ansvarsområden” – dvs städare 🙂 ) skäms för sitt kneg eller ej är helt och hållet personligt och personlighetsbaserat. Min inställning då som nu är ”kneg för deg”, inget annat. Vem jag är, värderingar och drömmar och hopp och tro och fallerallera hör inte nödvändigtvis samman med hur jag tjänar stålar.

    Men det gäller mig. Har en släktning som aldrig jobbat åt någon annan: egen låda hela livet, i med- som motgång. Han vill vara fri, och för honom är den största friheten att vara beroende av en chef. (Vara chef har han inget problem med.) Morsan gav sjukvården 45+ år – hon ville hjälpa människor må bättre och hon kände stor behållning i att göra sitt jobb på bästa möjliga professionella sätt. Yrkesheder och yrkesetik långt bortom politik och värdegrunder, och hon är glad att hon gick i pension innan det blev så illa som idag, när längden på tröjärmar regleras av PK och inte av fakta om spridningsrisker. Farsan jobbade inom försvaret hela livet. Var det lönen i kronor som lockade? Knappast. Snarare hans patriotism, pliktkänsla och ”gör det du vill, men stå för att du gör det du vill – skyll inte på andra eller omständigheter”.

    Och så vidare (tog exempel från släkt och familj eftersom det är folk jag känner väl).

    En del klarar att sälja sex av helt eget val, andra gör det av desperation. En del kanske går från det ena till det andra, eller har litet av varje. Spelar ingen roll egentligen – det enda som gäller är (enligt mig) ”safe, sane and consensual” och då går ju sådant som drogslaveri, trafficking och förbud mot prostitution/sexhandel bort av sig självt. Tvingar Harry Hallick Lena Luder att ge blåsjobb till torskar i utbyte mot tjack så ska Harry få tappa tvålen i duschen på kåken ett par år; om hon vill sluta droga skall hon få hjälp med det, men om hon vill kränga sex på eget bevåg så är det hennes beslut, t o m om det är för att hon är trasig inuti.

    Däremot ska vi (alltså samhälle och Soc) stå med öppna famnen beredda om och när hon vill bli hjälpt: ”Du, det är okej, ingen dömer dig. Du väljer själv, du kan göra nya val, okej? Vi finns här så att du har valet att välja, okej?” Och väljer hon då något som inte är PK så är det hennes rätt att välja fel, så länge det rör henne själv. Om du förstår hur jag menar. (Och det gäller givetvis män och div. transtyper också.)

    Hade jag suttit som personalansvarig och fått ett CV med ”201- till 202-; sexarbete, egen firma” så hade jag nog blivit skraj faktiskt. En människa som är så kaxig att den vågar vara ärlig med sådant som är så bespottat, och dessutom utan att själv skämmas för sina egna val och beslut – den är skrämmande karaktärsfast och stark i själen. Som att titta på en knivsegg på en millimeters håll, typ.

    Men i verkligheten utanför mitt huvud är det ju inte så: att lära sig att andra inte är som en själv är en livslång läxa.

    Och gubbarna i kassakön? De inbillar sig att de ska tjäna fett med flis på att få sätta på som de vill, och att det är brudar från ”Victorias Secrets” som vill köpa deras tjänster; inte ‘Big Jim’ som viker dem dubbelt över baksätet och ”rensar rosten ur avgasröret”. Man ska inte ta deras snack för annat än snack, tror jag.

    Fast det är klart, jag har träffat många som inte begriper hur man kan vara städare frivilligt. ”Men varför gööör de inget av sitt liiiv?” (tänk Lidingö-uttal…).

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.