Jag hjälpte Sveriges Radio – sedan hände det här…

Igår hjälpte jag en reporter från Sveriges Radio med bakgrund inför en intervju han skulle ha med Simon Häggström och Anders Olofsson från polisen, angående sexköp och även specifikt om razzian där Paolo åkte dit, samt polisens arbetssätt.

Programmet har nu sänts och jag ska erkänna att, trots att reportern Olle gav ett mycket bra intryck i telefon, jag inte trodde de skulle bli särskilt ifrågasatta ändå. Genom alla år jag följt rapportering om sexköp så har det aldrig ställts några särskilt svåra frågor.

Ni kan lyssna här på Studio Ett.

Jag till Olle på SR igår: ”vore intressant att höra om hur polisen jobbar, men jag lovar att de kommer säga att de inte kan avslöja sina metoder.”
Polisen i programmet: ”vi kan inte avslöja så mycket om våra metoder”.

Lol.

Jag kommer nu fokusera på det som jag så innerligt hoppades att Olle skulle ta upp, nämligen det märkliga i att polisen tidigare beskrivit att de väntar tills sexköpet är genomfört innan de griper sexköparen. Vi pratade om många saker men just detta var verkligen angeläget att få ett svar på.

För de flesta någorlunda logiskt tänkande personer så låter detta märkligt när man samtidigt beskriver alla sexköp som övergrepp (polisen säger/skriver det hela tiden). Hur kan polisen sitta där, med fulla möjligheter att stoppa det så kallade övergreppet, men låter det fortgå och avslutas? Skulle man göra samma med misshandel eller andra övergrepp? Hoppas på att misshandeln övergår till mord så man kan spärra in gärningsmannen ännu längre?

Återigen logiskt nog finns det två förklaringar:

1, polisen skiter i att övergrepp händer och är bara ute efter gripanden.

Eller

2, kvinnan är inte så ”utsatt” eller tvingad som de annars vill ge sken av, men de får en högre brottsrubricering efter sexköpet (sexköp) än om de stoppar det innan det händer (försök till sexköp).

Jag vet vilket alternativ jag tror på.

Nu kommer jag ta några saker poliserna säger i programmet, och då det är radio och jag är som jag är, så kommer det inte vara 100%-iga citat. Ni får leva med det.

Anders och Simon börjar med att uttrycka sig ganska olika. När det pratas om hur man hittar sexsäljarna, förlåt menar de prostituerade, så säger Anders angående annonser:

”Personer som vill sälja sex” (notera ”vill”).

Och Simon:

”Personer från andra länder som förs hit för att säljas” (notera ”förs” samt ”säljas”, vilket indikerar att man säljs av någon annan).

Så kommer det som jag hoppats på. Olle bullshittade inte. Han ställer dem mot väggen, och jag, som var mer spänd än under VMmatchen Sverige – England, börjar helt resolut gråta. ÄNTLIGEN. Efter alla år där dessa människor fått orera fritt om deras uppenbart motsägelsefulla handlingar, utan ett enda ifrågasättande, så kom det. Och Olle ger sig inte. De svamlar vidare och talar runt det som värsta fullblodspolitikerna, men Olle är så att säga right up their asses och nöjer sig inte. Jag gråter, av glädje. Äntligen.

Har du ont om tid kan du spola till 07:27, där episkheten kulminerar, eller börja vid 05:25 då Olle ställer frågan första gånger.

Att höra polisen staka sig när Olle återigen ställer frågan är obetalbart. Vi får också höra några rent häpnadsväckande saker:

Det vi ser som ett övergrepp kanske inte är det för dessa kvinnor. För dem är det enda sättet att sätta mat på bordet till sina barn.

Så då ska vi rädda kvinnorna genom att ta bort deras enda möjligheten att mata sina barn. Huzzah!

Och vad bra att polisen anser sig ha större agens att avgöra vad som är övergrepp än vad vi kvinnor själva har. Alright.

Vi måste kunna lagföra dessa personer och sedan i förlängningen kunna närma sig den problematiken

Så, några våldtäkter och/eller övergrepp hit och dit gör inte så mycket. Alla ni som blir utsatta för övergrepp: det är okej! Det är för the greater good!

Jag har egentligen inte så mycket mer att säga. Polisen talar för sig själv, bokstavligt talat.

Olle på Sveriges Radio gjorde ett kanonjobb trots att han förstås inte kunde ifrågasätta allt, av helt rimliga anledningar. Om han någonsin vill intervjua mig i radio kommer jag hänga på låset.

Bra jobbat Olle! BUUUUU polisen!

6 reaktioner på ”Jag hjälpte Sveriges Radio – sedan hände det här…

  1. Hej Lisa.

    Jag är ny på din blogg (fick nys om den genom videon där ”Angry Forgeiner” intervjuar dig: intressant!) och tvivlar inte på att du gillar det du gör.

    Jag vet inte hur pass bekant du är med Simon Häggström, men kvinnnorna vars torskar han griper kommer ofta från fattiga länder (särskilt Rumänien) och tycker verkligen inte om att säljas — de gör det för att de är fattiga och inte kan tjäna tillräckligt i hemlandet. Häggströms böcker Skuggans Lag och Nattstad kan ge djupare information om detta.

    Varför väntar man tappat att man kan ta köpare ”med byxorna nere”? Lyssna på det här avsnittet av radioprogrammet Besluten som format Sverige:

    Jag sörjer verkligen att Roberto visat sig vara sexköpare: jag har trott att han var så pass stolt över sin manlighet och avsaknad av rädsla att yttra den inte skulle ha sådana behov (i motsats till de femnistmän som utåt fördömer hans ”unkna mansideal” men som sedan själva visar sig vara sexbrottslingar…). Samtidigt upplever jag att många av de ”accepterade” samhällstyckarna har betett sig oschysst mot honom (typ ”Roberto? Inte konstigt, såsom han uttalar sig om kvinnor” — samtidigt som de har velat lära oss att det inte märks utanpå vem som är sexköpare eller våldtäktsman.

    Gilla

    • Jag är väldigt bekant med Häggström, tyvärr.
      Nej, det finns folk som gör jobb de inte gillar för att de måste ha pengar. Ingen ska ta ifrån någon deras inkomst bara för att man tror eller vet att de inte trivs på jobbet.

      Du har en unken syn på sexköpande män hör jag. Jag delar inte din syn, men du får förstås tycka att det är omanligt om du vill.

      Gilla

  2. Hej Lisa.

    Jag är ny på din blogg (fick nys om den genom videon där ”Angry Forgeiner” intervjuar dig: intressant!) och tvivlar inte på att du gillar det du gör.

    Jag vet inte hur pass bekant du är med Simon Häggström, men kvinnnorna vars torskar han griper kommer ofta från fattiga länder (särskilt Rumänien) och tycker verkligen inte om att säljas — de gör det för att de är fattiga och inte kan tjäna tillräckligt i hemlandet. Häggströms böcker Skuggans Lag och Nattstad kan ge djupare information om detta.

    Varför väntar man tappat att man kan ta köpare ”med byxorna nere”? Lyssna på det här avsnittet av radioprogrammet Besluten som format Sverige:

    Jag sörjer verkligen att Roberto visat sig vara sexköpare: jag har trott att han var så pass stolt över sin manlighet och avsaknad av rädsla att yttra den att han inte skulle ha sådana behov (i motsats till de femnistmän som utåt fördömer hans ”unkna mansideal” men som sedan själva visar sig vara sexbrottslingar…). Samtidigt upplever jag att många av de ”accepterade” samhällstyckarna har betett sig oschysst mot honom (typ ”Roberto? Inte konstigt, såsom han uttalar sig om kvinnor” — samtidigt som de har velat lära oss att det inte märks utanpå vem som är sexköpare eller våldtäktsman.

    Du och Simon Häggström borde ställa upp i en debatt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s