Kriget med antisexköps-grupperna – och media älskar sexuellt våld

Har ni inte levt under en sten de senaste dagarna, och för oss som alltid håller ögonen öppna vad som sägs om sexarbete, så har ni sett tv-inslagen och de otaliga artiklarna där organisationer som IDH (intedinhora) och Talita, samt en del kvinnor som i publiceringen inte omnämns som kopplade till dessa grupper, drar fram de allra värsta historierna om sexköp som man kan tänka sig.

Våldtäkter, kunder som pissar på, slår och stryper dem, ligg för 200kr, sålde sex på gatan som 12-åring. Misär och onda män, överallt, varje gång, år efter år.

Det är vidrig läsning och deras berättelser behöver höras. ”Män” som utnyttjar samhällets svagaste för sina sjuka, sadistiska tendenser och tjejernas oförmåga att värja sig.

Media har en field day. De söker med ljus och lykta efter de värsta och våldsammaste historierna för att rida på Paolovågen. Det säljer; jag fattar det. Sex, våld, misär, missbruk, i kombination dessutom, OCH relaterat till en tv-soffskändis är deras våta dröm. Organisationerna får vatten på sin kvarn och politiker och andra tyckare kan mysa hemma i vetskapen att de haft rätt hela tiden: sexköp ÄR dåligt.

Jag, som är härdad med att läsa IDH och Talitas berättelser, och har förstått för länge sedan att sviniga män finns överallt, ser numera mest en sak som lyser igenom alla dessa texter: obehandlad och väldigt svår psykisk sjukdom.

I Sverige får du inte ifrågasätta någon som mår dåligt om den samtidigt uttrycker åsikter som passar gängse narrativ. Istället hejar vi på dem när ohälsan gör sig uttryckt, utan en tanke på att vi förstärker deras sjukdomsbild.

Nu tänker nog någon: men du kan ju inte diagnosticera människor på nätet!
Nej, det kan jag inte. Men om någon aktivt söker destruktiva relationer, har ett extremt riskfyllt beteende, missbruk och självmedicinering, aldrig värjer sig för våld även när den har möjlighet, upprepat gör skadliga saker de egentligen inte vill och konstant låter sig utnyttjas; exakt VAD skulle ni beskriva det som? Ingen frisk människa skulle göra dessa saker. Och det är exakt vad dessa personer beskriver. Svår psykisk ohälsa.

För att spekulera vidare, och troligtvis göra vissa ännu mer upprörda, så fungerar psykiskt sjuka människor i grupp på ett sätt som gör att man plötsligt har möjligheten att hjälpa varandra förklara och på ett sätt försvara sin ohälsa. När gruppen har gemensamt att de sålt sex så finns det en väldigt lättåtkomlig och tacksam syndabock: de sexköpande männen, och sexsäljandet i sig. ”Det är DÄRFÖR vi mår dåligt! För vi har ingen underliggande problematik.”

Sexsäljande av människor som inte mår bra av det är snarare ett symtom än en orsak.

Tänk dig någon som varit med om trauman, kanske framförallt i barndomen, som utvecklas till psykiskt dåligt mående. Det manifesteras bland annat i låg självkänsla, ibland självhat. Den tänker ”jag är inte värd någonting” och söker sig till situationer och platser där de blir behandlade lika illa som de mår. Då är den underjordiska sexhandeln perfekt: elaka män, smutsiga platser, våldsamt sex, äckliga pengar: precis allt man anser sig förtjäna.

Problemet är då att istället för att få den vård man behöver för att bearbeta sina trauman, som man dessutom återupplevt om och om igen genom ovannämnda självskadebeteende, och bli en hel människa igen så lägger man istället sin fokus på att bekämpa ett av sina symtom: sexsäljandet. Gruppen styrker en, man får uppskattning för att man nu är en aktivist, man har vänner i samma situation och hela samhället lyssnar och tycker synd om dig. ALLT det du inte tidigare fått av din familj och omgivning, som borde ha gett dig kärlek och omtanke. Tro fan att man fastnar i en ny slags mani: den mot det som alla vill ska vara grunden till dina problem.

När ingen ifrågasätter detta nästan sektliknande beteende, som vi också kan se bland en del andra feministorganisationer, så är det ju bara att tuta och köra. Alla andra man potentiellt kastar under bussen i sin blinda och fullständigt felriktade kamp är collateral damage; på vägen mot the greater good.

När man, som nu, är i media konstant verkar man inte ha en tanke på att man bara utnyttjas igen för sina berättelser om sex, våld och misär; exakt det media älskar. Man får älta och älta och älta sina trauman i TV och stora tidningar i tron att det här ska hjälpa andra.

Idag kommer Expressen att publicera ännu en artikel i precis denna anda. Ni kommer kunna vältra er i tragik och sorgliga människoöden där skurkarna är de vidrigaste män ni hört talas om. Perfekt Paolovåg-content, alltså.

Expressen kontaktade mig, som jag skrev om igår, och de ville även att Emma i Fuckförbundet skulle uttala sig. Jag och Emma tittade på vad de planerar att publicera och insåg att det hela tiden var tänkt att vinklas och att Emmas bidrag (jag hade ju redan flippat ur och kallat reportern ”pinsam”) endast var ett alibi så Expressen kan påstå att de tillfrågat ”alla sidor”. Jag uppfattade att de sysslade med borderline utpressning när de tjatade om att få Fuckförbundet att delta för annars kommer bara IDH få sätta agendan. Fine, då får de göra det då. Jag förhandlar inte med terrorister.

Jag, och jag hoppas att Emma och Fuckförbundet kanske också ser detta på samma sätt, har valt att istället höja mig över skvallerpressens vältrande i misär. Vad vi säger kan ändå inte stå sig i jämförelse med IDH och Talitas ”jag blev drogad och våldtagen”. Vad ska vi säga emot det? ”Sök vård, sluta fucka med ALLA sexarbetare för att du mår dåligt?”

Då är det bättre att vi hörs i seriös media där vi får chansen att utveckla våra resonemang. Fokus på fakta, långsiktigt arbete och rättigheter, istället för snaskiga sexhistorier.

Nu höjer vi oss och visar att vi vägrar låta vår fight reduceras till ”bara en åsikt från torsklobbyn”. Hur seriöst vi framställs ska stå i paritet till hur seriöst vi tar på sexarbetares rättigheter. Så varsågoda, IDH och Talita, ni vann slaget men vi kommer vinna kriget. Inte mot er, att slåss mot känsloargument är lönlöst; men mot sexköpslagen och stigmat som ni, media och våra politiker så benhårt försvarar.

5 reaktioner på ”Kriget med antisexköps-grupperna – och media älskar sexuellt våld

  1. Hej.

    En mycket bra och träffsäker, och inte minst korrekt beskrivning av psykologin hos många deprimerade personer, och personer med obearbetade trauman. Just hur besvären förstärks i grupp är en av de svårare nötterna att komma åt då det i tjugo år varit mode med allehanda krisgrupper, och liknande och att man rekommenderar att man söker sig andra med liknande erfarenhet. Detta förstärker som du mycket riktigt påpekar istället problemet, gruppen belönar själva det sjukliga och det blir direkt en tävling i vem som är det största offret (har sett det om och om igen sedan åttiotalet).

    Gruppens nästa steg är att utpeka Fienden. Fienden är alltid ett mer eller mindre abstrakt kollektiv (analog psykologi till andra, mer neurotiskt paranoia, konspirationsteorier om judarna/globalisterna/Big Pharma/Illuminati/patriarkatet eller vad som passar bäst just nu) som helt definieras av gruppen, som inte kan föra sin egen talan (eftersom det egentligen inte finns), och som är livsviktigt för gruppens sammanhållning: man samlas kring att hata tillsammans helt enkelt.

    Istället för att acceptera vad som skett, eller hur något är och att rättvist försöka se om och hur man själv kan ha bidragit, orsakat eller förvärrat det hela (t ex supit sig full igen med samma kräk som redan förgripit sig på en flera gånger innan) – en process som är ”som att ta av sig skinnet och vända ut och in på det” som en person jag varit samtalsstöd till beskrev det – och därifrån börja lägga saker till rätta och till vila, blir gruppen som en trasig nagel i ett öppet sår.

    Varför? Därför att det finns en trygghet i gemenskapen. Tillsammans med andra slipper man konfrontera sig själv, och kan istället förses med ursäkter – ”Det är porrens/serietidningarnas/videovåldets/jazzens fel”.

    Eller som en student luttrat beskrev psykologin kring det här fenomenet: ”Det är fela på hela universum utom mig.”

    Tangent som egentligen skulle in under din lista om lagen: porr är inte handel med sexuella tjänster. Märkligt. Så om A betalar B och C att ha sex framför en kamera så är det lagligt, men om A betalar B och C att ha sex medan A tittar på så är det brottsligt? Så egentligen skulle man alltså kunna kringgå lagen på så vis att A betalar åt B som har sex med C, och B betalar åt C som har sex med A och så vidare, så länge man filmar det. Eller?

    Den där lagen är, som du antyder, skriven så att du alltid skall kunna sätta dit någon om du vill (”du” i det här fallet PK-aktivister bland polis och åklagare).

    Spela alltid in intervjuer, även via telefon, men se till att den du pratar med vet att du bandar intervjun och att den ger samtycke till det – polisens informationstjänst kan ge mer detaljerade råd. Detta råd utifrån personlig erfarenhet av DN:s journalisters ohederliga klipp-och-klistrande.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 1 person

      • Just uppmärksamheten och bekräftelsen är nog samma sak som gjorde att jag i min ungdom (18-24 år) älskade att gå på nattklubbsbordeller i Spanien så mycket. Det var som en parallell värld till krogen i Sverige där man som blyg kille blev ignorerad 9/10 gånger.

        Komplimangerna och uppmärksamheten var mer beroendeframkallande än själva sexet. Sex går inte så bra ihop med alkohol och trötthet kl 2 på natten.

        Gilla

Kommentarer inaktiverade.