Min trestegsplan till hur vi avkriminaliserar sexköp – och avkrim vs legalisering

Jag har lagt kopiösa mängder tid på att fundera över hur vi bäst avskaffar sexköpslagen, och även hur det bör se ut efter att den är borta. Säkerligen inte särskilt hälsosamt då jag jämt hittar hål i min egen logik, blir sur och börjar om från början.

Trots att samtliga riksdagspartier står bakom sexköpslagen är jag helt övertygad om att det finns politiker som har sett sanningen i att den knappast uppnår det den påstås finnas till för. Problemet är:

– Om vi tänker på de väljare som bryr sig jättemycket (som jag) om att den ska avskaffas så är vi relativt få. De som skulle få helflippen däremot är fler, och de är oftare dessutom högljudda och har tillgång till större plattformar.

– De som tycker att det vore bra, men inte skulle kasta sig i fontänen vid Sergels Torg av glädje, samt de som inte bryr sig nämnvärt skulle inte ändra krysset på sin valsedel på grund av att ett parti förespråkar en avkriminalisering.

Därför tror jag inte de politiker som faktiskt insett hur orimlig och dålig lagen är vågar tala ut. Några modiga kanske försökt internt inom partiet men snabbt tystats ned av ledningen då det går emot deras partiprogram. Vi behöver någon stark och tålig individ eller grupp som vågar lyfta de komplexa frågorna, som baseras på de argument exempelvis jag tar upp i mitt stora inlägg om sexköpslagen, eller som Fuckförbundet skriver om.

Jag ser många som inte vet skillnaden mellan legalisering (=reglering) och avkriminalisering och det är helt ok. Man måste nog vara ovanligt intresserad i frågan för att ha tänkt på detta, så jag ska förklara hur jag ser på det:

En legalisering innebär en reglering, där regler och krav kommer ställas på de som säljer sex. Dessa regler kommer med största sannolikhet sättas av politiker och tjänstemän (jämför till exempel med spellagstiftningen) som inte har någon större insyn i hur det är sälja sex. Jag vill inte att Nisse och Anders på regeringskansliet ska bestämma hur jag ska knulla.
Det finns också sexarbetare som inte har förmågan att leva upp till vissa krav och blir då istället tvungna att jobba ”utanför systemet”, vilket troligtvis vore än mer otryggt än det redan är för dem.

Det kanske också tänks att man ska ha en licens och/eller registreras som sexarbetare. Allt vi registrerar i Sverige brukar bli offentligt (tänk vilken information du kan få hos Ratsit – hur många hundar en person har??) och många sexarbetare vill hålla sitt jobb eller hobbyjobb hemligt från familj, bekanta och eventuell arbetsgivare (för stigmat kommer nog aldrig tvättas bort, även om vi kan minska det genom att avskaffa sexköpslagen).

Det finns mängder med andra skillnader och argument, och de är Fuckförbundet bättre på att förklara än jag.

En avkriminalisering betyder istället att vi skulle slippa smyga lika mycket, våra kunder blir mindre rädda, jobbet blir tryggare och vi får större möjligheter att bidra och ta del av samhällets institutioner. Mer om detta längre ned.

Men nu går vi vidare till planen!

1, Debattklimatet, införande av logiska resonemang, fokusering på fakta samt nedprioritering av TRAMS

När inget riksdagsparti vill avskaffa sexköpslagen så måste vi börja med att rösta på dem som inte godtar, uppmuntrar eller sanktionerar fullständigt fjanteri. Tänk typ områden som falsk godhet inom feministiska rörelser, klimathets och kränkthet. Mycket av detta börjar med vad vi slänger pengar på: jämställdhetsmyndigheten och Muslimska Brödraskapet är två exempel.

När vi blir mer faktafokuserade och vågar argumentera för vettiga saker, trots att vissa blir arga, så kan vi hoppas se ett nytt debattklimat. Då kan argumenten mot sexköpslagen komma fram från människor som tidigare inte vågat tala om det (och inte bara på kontroversiella bloggar som min). Jag är nämligen fullt övertygad att om folk får höra argumenten så kommer de flesta att tänka lite annorlunda. När det blir tydligt att lagen inte gör det den påstår sig göra.

2, Börja titta på vad sexarbetare kan göra för samhället, och se över kopplerilagen

Sexarbetare kan ge statskassan en rätt trevligt tillskott. När ens jobb inte ses som ett jobb ser många sexarbetare som inte betalar skatt att de inte sysslar med svartjobb. Det kan låta hycklande, men tänk om samhället motarbetade dig i ditt val av yrke, bankerna inte ville förvalta din lön, din lön inte fick användas för att betala hyra, bolån eller räkningar (koppleri) och att dina kunder var brottslingar: skulle du anse att du gjorde något fel om du inte betalade skatt? Helt ärligt. Vår lön är nämligen införskaffad genom en brottslig handling och när andra tar del av den (även staten) så profiterar de på prostitution (=koppleri).

Sexarbetare är inte i sin natur skattesmitare och genom avkrim kan exempelvis banker inte längre vägra hantera våra pengar.

Man kanske kan se över enklare sätt för utländska sexarbetare att betala skatt, och att de då får rätt till viss sjukvård och sexuell hälsa (gyn, barnmorska, ungdomsmottagning) under tiden de jobbar här. Kan inte gå in djupare i det då jag nästan somnar så fort jag börjar gräva i skattefrågor men jag är övertygad om att det kan arbetas fram flexibla lösningar som fungerar för alla.

Om vi kikar på hur mycket skatt staten kan dra ihop så har jag gjort en liten beräkning som skulle få vilken mattenörd som helst att hoppa utför ett stup. Jag HATAR matte men tyckte det var roligt att åtminstone försöka se vilka summor det kan handla om.

Det gjordes en undersökning som visade på att en av tio svenska män köpt sex, så jag utgår ifrån den (även om den har kritiserats) i brist på annan statistik.

Säg att ungefär 67% av Sveriges män är myndiga och inte alltför jättegamla, då blir 10% av dessa: 348 065.
Jag vill nog lägga till några till detta då många som normalt köper sex utomlands nu åtminstone ibland köper sig ett ligg i Sverige, samt de som tidigare ville men gjorde det inte på grund av lagen, så säg 440 000. Här i steg 2 ska vi nämligen tala om vad som kan hända om lagen avskaffas, och då vore det bara ärligt om vi insåg fler skulle köpa sex här. Alla är ju besatta av att hålla handel lokal så det är ändå ett rimligt argument att det vore bättre för svensk ekonomi om sexköpen skedde här istället för att pengarna sätts på sprätt nere på kontinenten.

Vi drar återigen av några för att täcka upp för de som köpt sex endast en gång, eller som på inget vis direkt skulle bidra till ett kontinuerligt kassaflöde så säg 350 000 (för det kommer ju ändå nya sexköpare hela tiden). Det här låter väldigt högt… Jag är nog helt ute och cyklar. Men; det blir värre!

När jag funderade på hur mycket pengar det läggs på sex blev det ännu svårare. Hur många köper regelbundet, hur många en gång i halvåret, hur långa möten bokar man, vilka arvoden betalar man? Gah. Vissa lägger ju 15 000 på en enda träff medan andra lägger 1500.

Nu drar jag till med något, så vi kommer vidare nångång: 2500kr/månad per sexköpare, med i åtanke är att vissa inte köper sex just den månaden alls och andra lägger ut betydligt mer.

350 000 x 2500 x 0,33 (räknar på 33% skatt) = 288 750 000. På ett år: 3 465 000 000.
Om någon vill testa räkna på ett annat sätt så vore det jätteintressant!

Här någonstans vill jag och många andra försiktigt börja påpeka att kopplerilagen är skev. Om vi nu talar om fler antal sexköp, och rent generellt, så sitter nog många och vrider sig i stolen gällande sexarbetares säkerhet. Ett sätt för oss att hålla oss trygga är att kunna jobba tillsammans, vilket dagens kopplerilag förbjuder. Jag har skrivit mer om problemen med kopplerilagen här.
Realistiskt lär kopplerilagen inte ändras inom min livstid men man kan ju drömma!

3, Avkrim

Nu när allt mitt önsketänkande och fritt fantiserande gått exakt som min fullständigt normala hjärna planerat så har alla fattat grejen och slänger sexköpslagen åt helvete. Och då badar åtminstone jag i fontänen vid Sergels Torg.

14 reaktioner på ”Min trestegsplan till hur vi avkriminaliserar sexköp – och avkrim vs legalisering

  1. Det är väl uppenbart för dig vid det här laget att varken befolkningen i stort eller de som styr kännetecknas av något större mått av förnuft. Och man kan ju drömma sina pipdrömmar om att något slags förnuftsresonemang utgående från allmängiltiga principer skulle bita på dem. Lär inte ske under min livstid i alla fall, och säkerligen inte under din heller.
    Det sagt, eftersom du började med att du blir sur över hålen du hittar i din egen logik. Alla bra lösningar är enkla, det svåra är att hitta dem, för det brukar krävas att man inte bara tänker utanför boxen utan att man också ofta går emot alla ”nedärvda” kulturella idéer och vedertagna sanningar. (Ett exempel på detta är när jag skrev om en jämställd abortlag för några år sedan, en jätteenkel lösning som tyvärr aldrig kommer att bli verklighet då den är stick i stäv med all vedertagen syn på denna fråga. Idén och principen är väldigt enkel, men att försöka förklara den så den går hem … mitt troligen längsta blogginlägg någonsin: http://genusdebatten.se/olika-kon-olika-lagden-heliga-abortens-oundvikliga-asymmetri-den-slutgiltiga-losningen/)
    Hur som helst, alla förnuftiga lösningar är alltid enkla och baserar sig alltid på allmängiltiga grundprinciper. Det är därför feminism är så vedervärdigt korkad. De hävdar ”rätten till sin egen kropp” som en basal grundprincip, men vägrar sedan kvinnor att bli surrogatmödrar, och indirekt att använda sina kroppar till att tjäna pengar i utbyte för sexuella tjänster. Det är uppenbart en motsägelse.

    Min utgångspunkt är att individen har rätt att bestämma över sitt eget liv och att de också har fullt ansvar för det. Den klassiskt liberala principen, min frihet slutar där din tar vid. En gräns som inte alltid är uppenbar, men principen är lätt att förstå. (Jag gillar det amerikanska ”life, liberty and pursuit of happiness”.) Jag tror att det är en grundprincip de flesta ställer upp på. Men det är få som är beredda att vara konsekventa i tillämpningen av den. Jag anser utifrån denna princip till exempel att droger inte skall vara förbjudna, för det är individens eget ansvar, men jag ogillar ändå droger starkt. Men jag tar konsekvenserna av mina grundprinciper.
    Det finns vissa frågor som jag anser är principiellt mycket viktiga, och som mer eller mindre är dealbreakers för mig i politiska sammanhang, till dem hör att omskärelse på omyndiga skall förbjudas (könsneutral lag), och sexhandeln hamnar nog i samma fack.
    Jag har inget själv att vinna på någon av dessa saker, jag berörs inte personligen av omskärelse på något vis, jag har aldrig handlat sex, och har aldrig haft för avsikt att göra det (men fan vet nu, jag börjar bli gammal, och mitt liv har varit kärleks- och sexfattigt nog som det är, och det verkar som det inte kommer att bli något mer av den varan i det … så jag kanske ändrar mig på den punkten …)
    Det är ganska lustigt att jag som egentligen har en ganska traditionell syn på förhållanden, jag ogillar otrohet, tycker kärnfamiljen bör stödjas, och ser äktenskap som något positivt, och ser utpräglad promiskuitet som något ohälsosamt, ändå likt förbaskat känner att jag är en inbiten försvarare av människors rätt att handla med sex.
    Jag önskar folk blev lite mer toleranta och vidsynta. Ensamhet är det värsta som finns.

    Gilla

  2. Hej
    350 000 timmar sexköp per månad året runt, tycker jag låter ganska högt.
    På två siter med i huvudsak utländska eskorter finns för tillfället ca 400 profiler. En del av dessa profiler är dubletter och några även en del som är mindre aktiva, så säg 350 tjejer som kanske säljer i snitt 4 timmar ggr 25 dagar per månad blir 35 000 timmar.
    Sen har vi den i huvudsak svenska siten med 24 profiler per sida ggr omkring 25 sidor med någorlunda aktiva tjejer. Dock många där som enbart kör webb eller foto till lägre priser. För att omvandla till 2 500 kr per timme höftar jag grovt med 24 tjejer x 15 sidor = 360 tjejer ggr kanske i snitt 1 timme 21 dagar per månad = 7560 timmar per månad.
    Grovt räknat hamnar min beräkning på utbud och efterfrågan då i häraden kring 50 000 timmar per månad.
    50 000 timmar x 2 500 kr = 125 000 000 kronor. Detta är dock inte den skattemässiga inkomsten, däremot ett underlag för moms. Dvs eskorten behöver ta ut 3 125 kr från kunden. Totala momsen på detta blir 31 250 000 kr. Men sen har eskorten rimligtvis också kostnader (hyra, resor, kläder, hudvård etc.) Vi säger att 1/3 av momsen kan dras av mot den moms hon har på inköpen, så ca 20 000 000 blir den moms staten får in på verksamheterna.

    Nå, från intäkterna 125 miljoner, skall sedan kostnaderna dras innan vi hamnar på skattegrundande inkomsten. Jag räknade med en tredjedel på momsen, så då får vi göra det här också. Dvs cirka 83 000 000 kr per månad som skall betalas skatt (33%) och egenavgifter (ca 29%) dvs 83 miljoner x 52% = ca 43 miljoner.
    Totalt skulle alltså staten och kommun få in 31 miljoner moms plus 43 miljoner skatt. Så min grova beräkning hamnar på i runda slängar 74 miljoner x 12 månader = 888 miljoner till Magdalena Anderssons lada.

    Gilla

  3. Jag börjar med att be om ursäkt för att jag kommer att uttrycka mycket negativ kritik i min kommentar. Jag skulle dock bli rätt så glad om det visade sig att jag har fel.

    ”När vi blir mer faktafokuserade och vågar argumentera för vettiga saker, trots att vissa blir arga, så kan vi hoppas se ett nytt debattklimat. Då kan argumenten mot sexköpslagen komma fram från människor som tidigare inte vågat tala om det (och inte bara på kontroversiella bloggar som min)”

    Jag har svårt att se hur detta skulle kunna hända. Fakta i all äran, men det är känslor som får saker att hända i en demokrati.

    ”När det blir tydligt att lagen inte gör det den påstår sig göra.”

    För 20 år sedan var man försiktig med det uttalade syftet av sexköpslagen: man ville alltså få slut på trafficking. Nuförtiden talar man öppet om att syftet är att få bort prostitution. Och även om lagen misslyckas med det, när man väl accepterat att all säljande av sex är dåligt, inklusive frivilligt, man kommer inte våga ändra kurs. Att avkriminalisera sexhandel skulle bara leda till en sak, nämligen mer sexhandel.

    ”Sexarbetare kan ge statskassan en rätt trevligt tillskott”

    Jag tror inte att det är så, eller åtminstone att staten vill åt dessa pengar. Om det var så skulle SKV jaga er aktivt redan nu, skulle jag tro. Samma argument gäller för droghandel, och med rätt så bra vetenskaplig underlag (jämfört med prostitution), och ändå väljer den svenska staten att kasta pengar på en förlorad krig mot droger. Jag tror att för politiker, det är viktigare att ses som att man satsar hårt mot en oönskad fenomen genom spektakulära åtgärder än att få faktiska resultat genom svårbegripliga argument.

    ”Säg att ungefär 67% av Sveriges män är myndiga och inte alltför jättegamla, då blir 10% av dessa: 348 065.”

    … som någonsin har köpt sex, någonstans i världen. Visst skulle dem göra det hemma i Sverige om det var laglig, men kanske inte regelbundet, som du räknar med. Om man har statistik om hur det var före 1999, det skulle du kanske kunna använda. Eller titta på siffrorna där det (delvist) laglig idag inom EU. Typ Denmark, Tyskland, Holland, Schweiz, kanske?

    ”Nu när allt mitt önsketänkande och fritt fantiserande gått exakt som min fullständigt normala hjärna planerat så har alla fattat grejen och slänger sexköpslagen åt helvete. Och då badar åtminstone jag i fontänen vid Sergels Torg.”

    Jag undrar om man inte borde ta chansen med all uppmärksamhet nu för att försöka justera andra lagar runt t.ex. koppleri som gör livet svårt för dig. Man kan citera vissa exempel från fuckförbundets rapport, där (om jag minns rätt) två sexarbetare fälldes för koppleri för att de jobbade ihop. Ingen kan möjligen tycka att det är ett rimligt sätt att behandla offer för männens våld mot kvinnor. Det borde vara lagligt för sexarbetare att anlita vakter, personliga assistenter, ha pengar på banken, inte bli vräkta… För att en person ska räknas som hallick borde den personen ha makt över den prostituerade. Det skulle exkludera t.ex. banker.

    En annan sak som skulle kunna fungera är att be om rätten att betala skatt. Den rätten kommer ingen i Sverige inte tycka ni har rätt till. Men vad vet jag…

    Hur som helst, att angripa just sexköp är en förlorad kamp, tror jag. Allt som kan tolkas som ”mannens rätt att köpa sex” kommer att dömas bort.

    Gilla

    • Tack för din feedback! Mycket intressant.

      Jag är dock inte lika negativt inställd och om man tänker på alla kamper för rättigheter tidigare så känns det konstigt att just denna skulle vara förlorad. Jag kommer fortsätta skriva och debattera och jag vet att min lilla fight har fått åtminstone några att se annorlunda på sexarbete och lagen.

      Gillad av 1 person

      • Du har rätt. Jag kände mig mindre negativ idag, när jag såg Emmas tweets. Kämpa vidare, och jag hoppas att mitt svar inte drog dig ner.

        Gilla

      • Och då kommer följdargumentet ”då får man acceptera svårigheterna” …
        Jag skriver detta eftersom jag också har lust att öva upp argumenten för att tala för den här saken, men den nöten hade jag svårt att knäcka.

        Gilla

  4. Hej.

    En reglering behöver inte vara sådan att den reglerar vilka former av sexuella handlingar som får utföras.

    (Utöver vad som redan är förbjudet – intressant i sammanhanget är kanske att Liberaler, Centerpartiet och Miljöpartiet alla anser att sexuella handlingar mot djur skall vara lagliga, och att Centerns ungdomsförbund arbetar för att avkriminalisera pedofili då man menar att barn kan ge samtycke, och vidare att Liberalernas ungdomsförbund arbetar för avkriminalisering av incest mellan förälder-barn och syskon och även nekrofili. Allt detta anser dessa partiet vara rimligare som lagligt än handel med sexuella tjänster, något att hålla i minnet när man tar det av deras argumentation.)

    Däremot kan en reglering ställa samma krav som på andra branscher. Att affärslokalen antingen har separat ingång, toalett och om nödvändigt dusch än bostaden eller är i annan byggnad, så som det är för aktiebolag. Krav på skyddsutrustning (främst kondomer antar jag, men även överfallslarm med direktsignal till vaktbolag kan tänkas ingå) är inget konstigt det heller och kan kombineras med försäkringar och företagshälsovård, i form av återkommande hälsokontroller. Och så vidare. Genom att göra det torrt, kliniskt och opassionerat, det som idealiskt krävs för ett säkert och tryggt ansvarsfullt yrkesutövande (jämför med kraven på elektriker eller snickare) så faller många av känsloargumenten mot legalisering bort. Jag tror du och Fuckförbundet gör er själva en otjänst om ni argumenterar för legalisering utifrån något som lätt tolkas som ”släpp allt helt fritt”. Inte ens tämligen frisinnade svenskar är benägna att lyssna på det örat.

    Ett yrkesregister vid reglering skall vara offentligt – skall det vara lagligt finns det ingen anledning att det skall vara hemligt. Skäms för det man gör skall man låta bli att göra det. Kan andra personer inte låta bli att förtala en eller trakassera, diskriminera eller hota en så är det polisärende, som för vem som helst. Det är det enda sättet att normalisera att handel med sexuella tjänster skall vara ett normalt, öppet och lagligt inslag i samhället – jämför med homosexuellas arbete för legalisering och normalisering. Det tog närmare hundra år att nå dit där man är idag, och det är tack vare de som var öppna med det på femtiotalet, när de fortfarande riskerade internering och sterilisering. (Sedan kan jag tycka att man gått för långt; få finnas, absolut ja – men vara fredad och kräva respekt för att man har en viss läggning? Nej.)

    En reglering skulle också leda till ett minimipris för vissa tjänster. En bransch-standard som fack och arbetsgivarorganisation (för med legalisering kan riktiga bordeller med Madam och servering och burlesk teater bli verklighet) kommer att vara bättre på att upprätthålla än staten. Du kan studera Paris och Frankrikes lagstiftning under perioden 1880 till 1930 ungefär för idéer om hur det kan se ut. Det var mycket stor skillnad på de kvinnor (och män) som arbetade på de stora kända bordellerna och på de som gick på gatan – bordellägaren var i lag tvungen att låta hälsoundersöka de anställda en gång i kvartalet om jag minns rätt, och friskhetsintyg utfärdades vilket skulle kunna uppvisas för gendarmeriet. Utan sådant blev det tukthus. Precis som för andra yrken – läkare som jobbar utan licens och examen åker också på böter och kanske fängelse.

    Nu vart det långt men jag hoppas poängen grå fram: sök inte vad som ser ut som privilegierad ställning. Sök rättvis lika behandling. Det lyssnar folk på.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s