Klassiska argument och hur man bemöter dem (drygt) – del ett

En grej folk verkar tycka är roligt är att försöka ”sätta dit” mig med argument som de tror jag aldrig hört förut. Typ: ”AHA! Nu minsann kommer hon inse att hennes val varit dumma!”

Jag har nog hört allt. Här är några vanliga argument med mina svar på dem. Eftersom jag redan erkänt att jag är lite lat av mig så kan jag hädanefter hänvisa hit när någon tror de ställer just sin smarta fråga/resonemang.

Den lyckliga horan är en myt.

Hur lycklig jag är, är fullständigt irrelevant. Om jag som vuxen människa gör vissa val, som inte skadar någon annan, är min nivå av lycka (hur definierar man ens det?) varken viktigt eller din ensak.

Varför ska just jag alltid behöva berätta hur jag mår för att jag ska få ha en åsikt? Vilka andra yrkesgrupper krävs det av? Och varför är mitt mående direkt kopplat till mitt val att sälja sex?

Oavsett om jag är ”lycklig” eller inte har det ingen betydelse för diskussionen.

Om det är så jobbigt med lagstiftningen och stigmat så är det väl bara att byta jobb.

Att anse sig lösa problemen jag nämner exempelvis här på bloggen genom att säga till mig att jag ska ta ett annat jobb är lite roligt. Säger du det till alla som påtalar orättvisor, diskriminering och faror med deras yrke?

Det har hänt att jag svarat att jag nu kommer jag sälja ännu mer sex bara för att retas, för ett sådant barnsligt svar passar det dumma resonemanget perfekt. Tala inte om för mig vad jag ska jobba med, tack, och om du inte bryr dig om min kamp är det helt okej och då kan du låta bli att kommentera.

Varför flyttar du inte bara till ett land där det är lagligt att köpa sex om det är så jobbigt med Sveriges lagstiftning?

Mitt svar är likt det ovan: tycker du att alla som vill ändra på något med deras yrke ska flytta utomlands? Och tror man att bara för att jag säljer sex så har jag inte familj, vänner, ett hem och annat som gör att jag vill stanna här (i vad som också råkar vara mitt hemland)? Summerat så tycker jag att jag inte ska behöva flytta för att få rättigheter. Att påstå att det är en bra lösning är för mig snarare ett bevis på att man inte tänkt särskilt långt (eller kanske tycker att jag ska sluta gnälla).

Glöm inte att följa mig på Patreon, där jag skriver nästan dagligen.

2 reaktioner på ”Klassiska argument och hur man bemöter dem (drygt) – del ett

  1. Jag letar stoff att kunna säga som argument när folk säger såna saker. Om någon skulle säga till mig, som inte är med i den branschen, att den lyckliga horan är en myt, så skulle man ju behöva säga nåt annat än det du formulerar, för då sägs det inte som en personlig anklagelse. Då slänger de väl ur sig det mer i meningen av: ”så, ingen borde börja, alla borde sluta” osv.

    Det enda jag riktigt kan komma på att säga är ”nä jag har sett några som trivs”.

    Gilla

    • Jag skulle be dem backa upp sitt påstående. När de då oftast fumlar kan man säga ”…eller är det så att du projicerar dina egna preferenser på detta, att DU inte skulle trivas så därför kan ingen annan det?”

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.