Polisen tycker sexuella övergrepp är legit: deras anledningar

Ni vet när man vill bara vill ta tag i första bästa människa och bara skrika ”MEN FATTAR DU INTE???” Det vill jag göra med svenska poliskåren, samtliga politiker, varenda journalist och hela landets befolkning, eftersom polisen själva uttrycker att de inte ingriper vid pågående sexuella övergrepp.

Deras egna ord är att de måste låta övergreppet fortgå av tre anledningar, som Anders Olofsson och Simon Häggström förklarar vid olika tidpunkter:

  • Om de hade stoppat övergreppen hade kvinnorna blivit arga på polisen för att de förlorat sin enda möjlighet att ge sina barn mat.

Kvinnorna blir inte tacksamma oavsett när polisen ingriper. Att de tittar på medan 10-11 sexköp sker, för att polisen är ”snälla” så kvinnorna har råd med mat, är ett fullständigt infantilt argument. Så just de övergrepp polisen låter hända (säg 10-11 stycken en kväll de håller span på en ”bordell); de skulle på något sätt göra kvinnorna gladare, för att sedan vara helt okej med att bli traumatiserade med både NOA-tillslag och socialtjänstens påträngande såkallade hjälp, med naturlig följd av enormt, eller fullkomligt, inkomstbortfall?

  • Om man stoppar övergreppen kommer man inte åt människohandlarna bakom kvinnorna.

Varför inte det? hade min följdfråga naturligtvis varit. Måste verkligen själva sexet mot pengar existera som bevisbörda om man i övrigt kan bevisa att någon de facto tvingats till ett annat land av en annan person?
Hur det än ligger till med den saken så låter det sinnessjukt att någon kan lyssna på när någon tvingas till sex, för att man ”måste ju komma åt brottsligheten bakom”.

  • Om vi stoppar övergreppen innan de begåtts så kan vi inte lagföra sexköparna.

Först och främst tycker jag polisen ska kalla män som begår övergrepp för våldtäktsmän eller åtminstone sexualbrottslingar. För om de begår sexuella övergrepp, som polisen alltid säger, så tycker jag ”sexköpare” är en tam titel för en sådan vidrig handling.
För det andra skulle de kunna åtala för försök till sexköp. Varför duger inte det som rubricering? Och hur kan brottsrubricering någonsin vara viktigare än att skydda en människa mot övergrepp?

”Vi måste vinna de här kvinnornas förtroende”, säger de. Hur går det då, tycker ni?

Såhär jobbar polisen när de jagar sexköpare (och sexarbetare):

  • Låtsas vara sexköpare för att på så sätt få adressen till platsen där sexsäljaren tar emot kunder.
  • Sätter en bil utanför adressen som har uppsyn över ingången.
  • Om möjligt, placerar sig poliser i trappan, ovanför aktuell lägenhet, för att kunna se att de som går in i trapphuset faktiskt också går in i lägenheten.
  • De lyssnar efter ”sexljud” för att kunna styrka att ligget blev av.
  • När kunden lämnar så blir han gripen utanför huset av poliserna i spaningsbilen.

De har också:

  • Tittat in genom fönster, då sexköpet skett på en bottenvåning som i Uppdrag Granskning: Sugardaddy, för att på så vis försäkra sig om att sex hänt.
  • Sparkat in dörren till en lägenhet där en sexarbetare arbetat (ensam och självständigt) när hon hade besök av kund (hände en kollega).
  • Förföljt sexarbetare på olika platser (fått berättat av flera kollegor).
  • Låtsas varit kunder för att lura ut sexarbetare där de sedan berättat att de är poliser (efter att ha låtit de stå i ösregnet och väntat för att poliserna var sedan) och vill rädda kvinnan.
  • Låtsats vara kund för att sedan beslagta sexarbetarens mobil för att lagföra de kunder som fanns i den (hände en kollega).

Och de påstår att vi utsätts för övergrepp av kunderna.

Oavsett taktik de väljer, så har de vid flera olika tillfällen berättat att de väntat på att övergreppen ska fullbordas innan de gör något åt saken.

Oavsett vad man tycker om sexköpslagen, sexköpare eller sexarbete i sig så är det omöjligt att inte reagera på hur polisens retorik skiljer sig avsevärt från deras metoder. Finns det några andra brott som polisen låter fortgå för att de ska kunna få lite mer skit på gärningsmännen?

Utsätts vi för övergrepp av kunderna, eller inte? Om vi gör det åligger det polisen att förebygga eller stoppa övergreppen.

Utsätts vi kanske inte för övergrepp, och den sexköpsjagande polisen faktiskt enbart är ute efter statistik för uppklarade brott, och får berättiga sin egen existens när media kablar ut dramatiska rubriker om razzior?

Jag litar inte på ett ord som kommer ur dessa polisers munnar. Missade ni Sveriges Radios Olle Widéns intervju med mina tidigare kommentarer så hittar ni dem här (ni vet, den som fick mig att börja gråta av glädje…)

Bortsett från det syntax error som denna arbetsmetod innebär så är förföljandet och regelrätta trakasserierna av sexarbetare en skandal utan dess like. Och någon dag kommer jag hjälpa till att få ut denna omänskliga behandling i ljuset, det kan ni räkna med.

Polisen är ju så inkonsekventa att klockorna stannar.