Replik till Märta Stenevi: ”Döm alla sexköpare för våldtäkt” – Expressen debatt

Mitt första utkast var inte lika vänligt i sin framtoning. Den svenska sexköpslagen har redan tagit minst ett liv från en sexarbetare i Sverige, och trots bevis på de fruktansvärda konsekvenser den har för personer Stenevi och andra politiker kallar utsatta så fortsätter man på samma spår. Från svenskt håll har man lagt enorma resurser på att exportera lagen, vilket lett till massiva ökningar av våld mot sexarbetare i bland annat Frankrike och Irland. ÄNDÅ fortsätter man, och i många fall strävar efter att förvärra läget för sexarbetare. Det är en mänsklig tragedi, och att våra politiker inte ställs till svar för det våld, den otrygghet, att vi inte får betala skatt och därmed rätt till samhällets skyddsnät, att vi tvingas välja mellan säkerhet och inkomst – det är en av 2000-talets största brott mot mänskligheten och en dag kommer man undra hur detta fick fortgå.

Här är min replik till Stenevis debattartikel i Expressen. Och innan jag avslutar med den: alla riksdagspartier kan dra åt helvete.

Stenevis faktafattiga antaganden om sexköp är visserligen inte unika, men när hon likställer köp av sexuella tjänster med våldtäkt är hon sannolikt inte medveten om konsekvenserna av detta.

Politiker påstår sig vilja skydda sexarbetare och minska människohandel, men samtidigt ignoreras all evidens på att åtgärderna i den internationellt namngivna ”svenska modellen”, där köp är kriminaliserat men inte försäljning, är skadliga och kontraproduktiva. Man struntar i WHO, Amnesty, RFSL, Human Rights Watch och flera andra organisationer som i åratal påtalat att det mest humana för sexarbetare, och effektivaste för att bekämpa tvång, är full avkriminalisering.

Vid en skärpning som den Stenevi föreslår ger man köparna än mer makt över säljarna. Vi får det svårare att kräva information om de vi träffar när de har ”mer att förlora” på att delge oss vilka de är. Vi måste skydda våra kunder för att behålla vår inkomst.

Man tar också ifrån sexarbetare vår rättighet att avgöra vad som är övergrepp på oss. Hur ska vi bemötas när en person faktiskt gått över våra gränser, när de redan begått våldtäkt i lagens mening? Och om vi inte anser oss våldtagna, ska de redan knappa resurserna avsatta för offer för övergrepp slösas på oss? För ingenstans skriver Stenevi eller MP att man avser öka dessa resurser.

Vi får heller icke förglömma den gigantiska och rent av provocerande relativiseringen av vad våldtäkt egentligen innefattar. Vi sexarbetare ställer många krav på våra kunder, varav ett av dem är betalning, för att samtycke ska uppstå. Stenevi vill omdefiniera vad som föregår samtycke, men endast för en viss grupp vuxna människor.

Det vore hederligare om man höll sig till vad regeringens utredning av sexköpslagen erkände: att man egentligen tycker sex mot betalning inte hör hemma i Sverige, och att sexarbetare som lever i otryggheten och stigmat lagen skapar är en positiv bieffekt som kan leda oss till att sluta. Trots det har Sverige inga exit-program för sexarbetare som vill sluta.

Mitt förslag är att politiker provar att prata med oss innan man fattar beslut som direkt påverkar oss. Då hade man vetat att lagstiftningen som den ser ut idag gör utsatta människor än mer utsatta; alltså tvärtemot vad man påstår, och att en skärpning gör det ännu värre. Eller så erkänner Stenevi det jag misstänker: man vill inte ha sexarbetare i Sverige och vi ska bort till varje pris.