Jag är så trött på sexarbetsaktivismen och vill ge upp

Med den senaste, OFANTLIGT ogenomtänkta och helt bisarrt dåligt debatterade lagförändringen, känner jag mig inget annat än matt. Jag läste propositionen, varenda motion, Justitieutskottets utlåtande och ändå såg jag inte en tillstymmelse till reflektion. Vad håller våra folkvalda politiker på med?

Det är enkelt: man väljer en simpel linje som passar gemene väljare, sveper in den i falsk godhet och allt i vetskapen om att ingen som betyder något kommer säga ifrån. För att om en person med makt ifrågasätter sexköpslagen så blir den GBA:ad innan den hinner säga ”men vänta, kanske är detta egentligen skadligt…?” Är personen dessutom man måste han vara våldtäktsman och/eller pedofil, beroende på vem som kritiserar åsikten.

Det spelar ingen roll hur mycket forskning vi presenterar, eller hur många starka röster från sexarbetare som hörs. Man blundar och håller för öronen som en fyraåring, utan den minsta tillstymmelse till att faktiskt lyssna på oss.

Vad tror ni man egentligen vill med lagen, och denna ännu mer skadliga version av den? Jo, som jag påtalat tidigare: att trötta ut oss; det vill säga det såkallade ”utbudet” (för att kalla oss människor är inte på kartan). Jag ska inte älta anledningarna till den rena katastrof detta innebär för sexarbetare, oavsett hur eller varför de säljer sex, men vi är många som börjar tröttna.

Vad är då resultatet? Jo, de som inte KAN sluta fortsätter med alla de skitkunder vi helst hade sluppit, och hallickar och människohandlare har en fucking field day när självständiga sexarbetare tvingas sluta. En del av oss väljer trots allt att fortsätta, men med färre kunder och smalare urval, vilket återigen lämnar de utsatta sexarbetarna, och de som tvingas till att sälja sex, till svinen.

Ändå låtsas våra folkvalda politiker, hårt ansatta och påverkade av rena lobbyistgrupper, att de gör detta för sexarbetarnas och traffickerade människors skull. Att man hjälper oss och främst de utsatta. Det ska förbjudas åtkomst till sajter, sexköpare ska riskera ännu mer när deras arvoden pröjsar våra räkningar och vi blir BEFRIADE.

Exakt VAD räddas vi ifrån? Hur blir vi gladare av att förlora vår inkomst? För många är sexarbete det minst dåliga alternativet. På vilket vis rapporteras misstänkt människohandel i större omfång när kunderna skiter på sig när de ens mailar eller ringer en sexsäljare?

Jag hade storartade planer på en kampanj inför omröstningen i juni; men när inte en enda riksdagsledamot eller journalist kunde besvära sig med att lyssna på väl underbyggda argument så bestämde jag mig för att min energi är till bättre nytta på andra håll. Och jag lovar er: jag försökte. Aldrig har jag jobbat så hårt för att hora ut mig i etern; helt gratis. Från och med nu ger jag helt upp på media och politiker och kommer enbart arbeta med gräsrotsaktivism.

Beröringsskräcken, GBA, moralpaniken, stigmat. Det äcklar mig. Man är så rädd att ens prata med oss att man riskerar att få sparken, bli lämnad av sin partner eller visuellt snedknullad på kidsens förskola. Ändå finns det NOLL förståelse för att tusentals mammor, som sexarbetar, råkar ut för detta VARJE DAG. När man vill prata med sexarbetare så är fokus enbart på snaskiga detaljer och hur potentiellt störda våra kunder är.

Jag är trött, matt, och färdig. Det innebär inte att jag ger upp. I mig finns hopp och det grundar sig i alla som läst min blogg, följt mig på Twitter eller lyssnat på mig i olika poddar. Alla ni som i några få ord beskrivit att ni ändrat er syn på sexarbete eller åtminstone ifrågasatt den. DET är vad jag är beredd att fortsätta med.

Det här är ovanligt personligt för att vara bloggen nuförtiden, men jag vill säga hejdå till en stor del av mig själv: den som inbillar sig att mitt tjafsande bland folk med makt kan göra skillnad. Nu låter jag superdramatisk men HEJDÅ. Jag tror att det bästa jag kan göra är att tjata vidare i tron och hoppet att Eva och Nils i sin stuga i Närke (som jag för övrigt aldrig förstått var det ligger) nås och ba ”men oj, horor är kanske tänkande människor också?” Och att en dag kommer det in någon med mer tålamod än jag som plockar upp stafettpinnen och fortsätter vår kamp ända in i riksdagen.

Ärligt talat, och trots att jag låter ofantligt defaitistisk, så är jag övertygad om att vi kan göra skillnad. Sexhandeln kommer inte försvinna för att man vill det; den är här för att stanna och då kan vi väl samarbeta för att göra den så uthärdlig som möjligt?

En reaktion på ”Jag är så trött på sexarbetsaktivismen och vill ge upp

  1. Hei, ville bare takke deg for din innsats (beklager at dette skrives på norsk!) Jeg har fulgt bloggen din en stund og har satt stor pris på det du skriver, jeg er en av dem lært mye av dine innlegg. Jeg skjønner at det har kostet deg mye, stigmatiseringen av sexarbeidere er fortvilende også her i Norge og politikerne er så hyklerske at man kan bli sjuk.

    De er for eksempel alle for Pride, men later som om sexarbeiderne ikke er en del av det. De snakker om hvor fint det er at ”alle får elske hvem de vil”, men ”glemmer” at for mange handler Pride ikke om kjærlighet men om å kunne VÆRE den de vil.

    Jeg har dessverre ikke så mye annet enn takk og sympati og komme med, men ville i alle fall si det igjen: Takk. Det du gjør er viktig for mange av oss.

    Gilla

Kommentarer är stängda.