Typ en dejtingguide – del 2

Vill börja med några bra observationer från Twitter som jag helhjärtat håller med om:

Att vara glad och trevlig tror jag tog så mycket för givet att jag inte nämnde det i förra delen, men det är värt att påminna om. Även när man kanske inte själv är på sitt bästa humör kan man försöka vara trevlig mot andra. Deras respons kanske till och med gör att man blir lite gladare på riktigt?

Då går vi vidare!

Ge mig space

Alla är så olika när det gäller hur intensivt man vill umgås eller höras vid. Personligen behöver jag rätt mycket space (vad kallas det egentligen på svenska?) och har sådär ”handy-dandy glömt bort” dejter som varit för på. Jag kan vara väldigt intensiv när vi ses men däremellan är jag lite av en ensamvarg.

Andra tycker om att ha massvis med kontakt, ses hela tiden, prata i telefon (ring aldrig mig om du inte är döende!)

Poängen är: försök att känna av hur personen själv är i sin kontakt med dig och om du tycker det funkar så håll dig på samma nivå. Skulle du känna att det är för lite/mycket för dig; säg tack och hej eller prata om det. Ha självinsikt och stanna upp ibland och tänk på hur ditt beteende uppfattas. Skriver du 30 sms på raken utan svar? Go figure.

Ärlighet/kommunikation

Jag blir direkt misstänksam om en dejt ÄLSKAR allt jag älskar. Det kanske finns någon sådan enhörning därute men chansen är ganska liten att det är just han jag sitter mittemot. Att ha delade åsikter och inte vara överens om allt är normalt och står du fast vid dina övertygelser (även om det råkar vara att du inte anser Churchill vara världens största man genom tiderna) så visar det på integritet och att du inte bara vill vara mig till lags.

Håller du på såhär i början och din partner tror dig så blir det dessutom knepigt längre fram när du börjar dö inombords för att du en gång sa att du ”tycker bikramyoga är himmelskt!”

Vill du inte göra något; säg det. Vissa tjejer är rätt vana vid att killar bara håller med och hänger på så om du är tydlig och säger nej så blir vi istället ”OMG MYSTERY MAN!  😍 😍 😍” Som ett exempel så är en av sakerna som gör att jag varit helsåld på GH i åratal just att han konsekvent vägrar stryka mig medhårs.
Det här är ingen uppmaning att bete dig som en dryg jävel, men visa på lite bollar, liksom.

Om du då säger nej så var beredd med ett motförslag. Ingen gillar en som bara nekar utan comeback. Det går att länka lite till grejen om positivitet.
Det är attraktivt att våga prova nya saker. Det är bland det bästa med att möta människor: att utmana sig själv. Om man därefter inte gillade det man testade så, alla på en gång – var ärlig! Men personligen kommer jag aldrig lära mig gilla sushi, spökhus eller hoppa bungee och det finns ingen i världen som kan övertyga mig, och då får man låta det vara.

När det gäller ärlighet i övrigt, så ljuger du för mig en gång utan en vettig förklaring så kommer jag sannolikt aldrig mer vara helt säker på sanningen.
Med vettig förklaring menar jag att man inte måste säga allt på en gång eller har man något som kanske är känsligt så är det förståeligt om det kommer upp senare, när man lärt känna varandra bättre. Det finns lite gråzoner i början men regelrätta lögner sabbar förtroendet för kanske alltid.

Notan

Om du bjuder ut mig på en första dejt tar du notan. Om du vill impa, alltså. Delar vi så är det ingen dejt längre, då är det en kompisträff. Jag är bara ärlig så lugn och fin nu. Blir det fler dejter brukar det ändå jämna ut sig; jag vill inte bli ”försörjd” för evigt men det är någon grej med just första dejten. Då har du åtminstone visat lite tecken på old school-gentlemannastil och i viss mån generositet.

Värt att notera är hur ens ekonomier skiljer. Vill den ena göra något den andra inte har råd med så får man hitta på något annat eller så får initiativtagaren bjuda. Då ska man också se till att våga vara ärlig och säga ”jag har inte råd med det just nu”. Ni vet det där med kommunikation…

Svartsjuka

Jag och mina könsfränder gör oss ofta skyldiga till såkallade förvirrande signaler och så även när det gäller svartsjuka. Det är gulligt med lite ridderlighet men gränsen är hårfin. Om du är alldeles för blasé enligt vår skala (som du aldrig kommer förstå dig på) så ÄLSKAR DU OSS INTE LÄNGRE buhu.

Exempel:

Fin svartsjuka: vi är ute någonstans och en annan kille börjar prata med mig när du är på toan. Du blir lite sådär ”jaha, man kan ju aldrig lämna dig ensam”. Då känner sig tjejhjärnan ofta uppskattad och att du vill ha mig, typ.

Ful svartsjuka: när du börjar ifrågasätta alla mäns agendor. Att mina killkompisar egentligen bara ligga med mig och indirekt att det är hela anledningen till att män pratar med mig. Du visar inte bara att du inte respekterar mina vänner utan du lyckas i ett svep också kränka min intelligens och personlighet; du säger att jag inte har något annat än fitta att erbjuda. Det är ofta här otäcka saker börjar gro.

Fin svartsjuka: det här är ett bevis på ovan nämnda hårfina gräns. Att du ska kunna känna av om någon faktiskt inte har så fina motiv och du vill skydda mig. Jag VET att det är för mycket begärt. Men nu har ni fått något att bli djupt förvirrade av. Varsågoda.

Ful svartsjuka: jag kommer hem efter något rolig aktivitet och kvittrar om hur trevligt det var och du ba ”JAHA OCH VILKA VAR DÄR??” eller liknande. Glädjedödande och tydligt att du inte litar på mig. Sådant här beteende är inte långsiktigt hållbart överhuvudtaget.

Kroppskontakt

Vi avslutar del två med något mer positivt och då måste jag väl göra avbön också #metoo. Män idag kan ju inte ha den blekaste aning om vad som är ok eller inte när det kommer till beröring. Jag tror dock att de flesta kvinnor inte ringer 112 om du skakar hand med oss.

Folk som rör mig utan att jag bjudit in till det ger mig kalla kårar. Det är mest en fråga om att jag är lite knäpp kanske men meningen med ”bjudit in” är en nick till social cues. Jag inbillar mig att jag inte ska behöva säga ”du får lägga handen på min rygg” utan att du ska kunna känna av läget. Bra råd va? Ledsen, men så funkar jag.

Och just de där små och oskyldiga beröringarna är de som gör all skillnad mellan om du blir friendzonad på dejt ett eller om det här kan gå vidare. Hur du ska lyckas med det är tyvärr inget jag tror någon kan svara på. Det handlar om att utveckla en känsla för vad som är lämpligt när, och är du osäker är det bäst att låta bli. Oönskad beröring är hemsk.

Kan ge ett par exempel.

Jag hade en kompis som hade läst någon generaliserande bok om hur kvinnor funkar. Vi satt på hans soffa och som den person jag är är jag öppen med mitt kroppsspråk. Det hade hans bok tydligen deklarerat är en invit och han la handen på mitt lår. Efter vi vid ett senare tillfälle pratade om det så sa han att han egentligen inte känt att jag ville men trodde benhårt på boken. Därför är pekpinnar här idiotiska. Man måste vara med i stunden och inte rabbla ”instruktioner” i huvudet.

Var på en första dejt en gång där mannen följde precis allt i den här guiden. Sjukt va? De finns!
Under kvällen, vid vad som verkade vara perfekta och till synes naturliga tillfällen lyckades han med just de små beröringarna som jag skrev om ovan. Förutom allt annat han gjorde ”rätt” så var dessa någon slags cementering i hans romantiska intresse och jag hade inte en chans att värja mig. Jag talar alltså inte om våldtäkt nu fast insåg precis att det låter lite så. Ni kanske fattar.
Jag är en jävligt svår dejt annars men hans superkraft bestod i att känna av läget. Dessutom verkade varje liten perfekt beröring fungera som ett slags förspel utan att jag självs ens fattade det. Och nej, han var ingen player som ni möjligtvis misstänker. Vi hängde ett tag (men så tröttnade jag förstås  🙄).

_____________-

Ber om ursäkt att upplägget här blev rörigt, jag skrev ”on the fly”. Brukar bli ärligast då. Jag är också ledsen om jag istället för att vara nyttig bara förvirrad dig men sådant här är inte enkelt när det är svårt. Mitt främsta råd om du tycker dejtande är svårt är att GÅ UT och MÖT MÄNNISKOR. Tvinga dig inte att sitta och kallsvettas som ett nervöst vrak på en dejt där du sedan anser dig ha misslyckats, utan häng med folk överlag. När det svåra blivit enkelt till slut så kan man bara slappna av och vara sig själv. Och det är sexigt.

Tydligen kan man betala en slags guide som UPPENBARLIGEN är megaexpert och där man dessutom garanterat får ligga. Galet, jag vet! Vem det skulle kunna vara har jag förstås ingen aning om. #shameless

Osexiga saker ni män är/gör: typ en dejtingguide – del 1

Först tänkte jag börja med några väldigt grundläggande saker som för de allra flesta inte är några problem, men som kanske för en minoritet kan vara bra att höra. Därefter måste jag nog dela in resten i kategorier om detta ska kunna bli en hyfsat komplett dejtingguide.

Vissa människor gillar att missförstå, typ som om det vore deras favoritsyssla i livet, så för tydlighetens skull: detta är MINA åsikter och det finns kvinnor som gifter sig med dömda mördare så jag kan självklart inte påstå mig representera alla.

Så; lite basic shit.

Män och kvinnor är djur och evolutionen har inte ändrats i samma takt som samhället. De grundläggande skillnaderna mellan könen utraderas inte bara för att vi anser oss progressiva. Hela basen för potentiell attraktion ligger i fortplantning. Den här aspekten kommer jag inte älta mer men troligtvis är du hyfsat införstådd med att kvinnor, vad vi än vill tro, föredrar starka och trygga män som går att hålla i när det blåser.

Om vi då går vidare med styrkan. Jag menar inte BUFF AS FUCK, utan stark mentalt. Många män med mental ohälsa söker inte hjälp just för att de då känner sig svaga; men att ta tag i problem och vilja må bra är attraktivt. Människor, oavsett kön, som inte bryr sig om sig själva brukar bli ensamma. Jag tror man tänker såhär: ”om han/hon inte bryr sig om sitt eget mående, hur ska han/hon då bry sig om mig?”

Beteende

Att agera bestämt.
Om vi skiter i hela evolutionsargumentet och könsroller som varit absoluta sanningar i evigheter så går jag direkt till appliceringen: män som vet vad de vill är sexiga.

Visa respekt.
Tjatiga snubbar skyr jag som pesten. Om jag sagt nej (oavsett vad det gäller) så blir mitt nej till ett NEJ FÖR HELVETE om du tror att ett ”snälla” kan övertyga mig. Det framställer dig som desperat och att du struntar i min integritet.

Underskatta inte en kvinnas intelligens.
Ni vet att jag blir fysiskt illamående av dumma uttryck som mansplaining eller killgissning men det som är hett är om du inte bara antar att jag är helt lost när det gäller samhällsämnen och liknande. Testa istället att utmana en kvinna intellektuellt, du lär få dig en match.

Var inte snål.
Jag ska inte sticka under stol med att pengar är attraktivt. Såna är vi, liksom. De som påstår något annat ljuger.
Däremot finns det mycket viktigare saker så när jag skriver ”var inte snål” så menar jag att vi vill känna att du värdesätter oss. Plus att det är enormt pinsamt om ens partner klagar på priser.

Uppförande

Nu riskerar jag att verka hysterisk men jag vill hellre kalla det ”detaljorienterad” 😉

Tänk att du vill kunna befinna dig var som helst, med vem som helst, och känna dig bekväm. Man vill inte oroa sig för att ens partner ska må dåligt, eller skämma ut en (om vi ska vara ärliga). Med internet till vårt förfogande så är grundläggande etikett enkelt att lära sig ifall man nu skulle sakna det i sin uppfostran.
Kort hur jag exempelvis förväntar mig ett restaurangbesök:
Klä dig efter situation.
Damen ska ha utsikten mot rummet.
Tugga med stängd mun och inga armbågar på bordet.
Var artig mot personal och andra.
Häll alltid upp dricka till din dejt först.

Det finns ännu mindre saker, som vi egentligen alla borde bli bättre på, som att öppna dörrar eller dra ut stolen. Små, fina detaljer som gör andra glada.

Jag fortsätter i del 2! Det finns nog mer att tillägga även till kategorierna ovan.

State of the L – nyårsresa 2019

Ni blir så griniga när jag inte skriver om sex, så kanske bäst att jag tar några fina anekdoter från nyårsresan, eller vad säger ni?

”Höjdpunkten” var förstås, och ni som följer mig på Twitter har redan insikt:

Bakgrunden till detta var ett helt sjukt bra BJ, om jag får säga det själv (det får jag, det här är min jävla blogg), som utmynnade i att GH sa ”come sit on me”. För er oskyldiga människor där ute som inte vill veta vad som funkar för mig så ska jag nu tvinga på er lite info: jag kommer lättast av att rida en herre på soffan. Tog inte lång tid innan jag kom och när jag kliver av sparkar jag FÖRSTÅS till kaffekoppen på bordet och AirBnb-ägaren hade FÖRSTÅS en beige matta under. Vem den största idioten är i denna saga får ni avgöra,

Normalt inför återföreningar med GH brukar han behöva ”lite tid” för att inte tänka på vad jag annars gjort sedan vi sågs sist. Jag hade kunnat ljuga ihop en invecklad och totalt-omöjlig-att-hålla-ihop-historia om hur jag försörjer mig, men det orkar jag verkligen inte. Med honom är det ärlighet som gäller, även om jag av uppenbara skäl inte kan berätta om mitt jobb för honom, så som han kan med mig. Det är egentligen lite märkligt; jag önskar jag fick klaga på en jobbig kund eller minnas ett roligt möte, men det går då inte. Medan han kan säga precis allt om hans jobb. Inte hans fel, och jag förstår honom fullständigt.

Skitsamma. Den här veckan behövde han tydligen inte ”lite tid”, utan var med på noterna redan första kvällen. Ni vet uttrycket ”mounted”? Jag vet inte vad det heter på svenska, men det gjorde han där på första hotellet med tillhörande heta komplimanger. ”My god, your pussy is so tight” är lite av en egofavorit när den levereras av en svettig, sexig engelsman med hans Londondialekt.

Näst sista dagen hade jag hans hand på mitt lår i bilen tillbaka till London och jag insåg att det är lika roligt om han blir kåt eller arg när jag suger på hans fingrar (han blev sur, fyi).
Jag: do you use these two fingers when you go down on me?
GH: yes. And also, I can tell you’re horny because your hands are all sweaty.
BUSTED.
Samma kväll hade han planerat något sexigt men den här charmanta damen toksomnade när han var i duschen. Det ordnade han strax innan mitt flyg morgonen därpå med ännu en runda cunnilingus av högsta kvalitet.

För er som hänger med hade jag ju två överraskningar så för att ni ska få lite stillhet i själen drar jag dem snabbt här:
Den första var pantomime. Han tog med mig på det i London förra året och det var bland det roligaste jag sett. Denna gång var det föreställningen Dick Whittington i Bristol. HELT FANTASTISKT. Jag grinade förstås av glädje (och fyra Pimm’s) som sig bör.
Den andra var att se Tutankamuns skatter innan de skeppas tillbaka till Egypten för gott. Dessvärre ingen höjdare. Trots bokad tid och dyra biljetter var det alldeles för mycket folk och allmänt oinspirerande. Vi lät det inte sabba dagen utan gick till Partridges – en helt sanslös mataffär mittemot The Saatchi Gallery. Avslutade dagen med en pubrunda på ställen han hängt mycket med sina favoritkollegor på och Four Thieves i Clapham, rätt häftig bar där man kan köra RC-bilar fast med ratt och pedal.

Förutom det besökte vi flera farm shops, Churchills grav, National Memorial Arboretum, lagade nyårsmiddag och jag gjorde mitt livs första kalljästa pizzadeg. Massvis med kärlek, känslor och mys,

Avslutar med solnedgången från vårt lilla hus utanför Stoke-on-Trent.

Sexköpslagen – Centerpartiet

För bakgrund, se här.
Och tidigare partiers svar; här.

C skrev att de vidarebefordrat mina frågor till sakkunnig och när de idag svarade bad de om ursäkt:

Efter en längre tids diskussion har vi fått svar på dina frågor från våra sakkunniga. Vi ber om ursäkt för att du fick vänta en lång tid på svar.

Om de faktiskt diskuterat frågorna är det förstås positivt, även om svaren dessvärre är i linje med vad jag förväntat mig. Något ironiskt är deras email-signatur: ”Vi strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva.”

____________________

Tid till svar: 47 dagar.
Svar av: digital kommunikatör.

Läs mer »

Sexköpslagen – Miljöpartiet

Dags för Miljöpartiet! För de andra som hittills svarat; se här.

Tid till svar: 37 dagar.
Svar av: politisk sekreterare/Stockholms kommunfullmäktige.

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Ja.

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Vi har i dagsläget inte några sådana förslag.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

Det här är ett ställningstagande vi har sedan länge och det är en del av vår politik. Vi har inte sett några skäl till att ändra dem. Regeringen och socialdepartementet hänvisar bla till kunskap som finns angående sexköpslagen i handlingsplanen mot prostitution och människohandel.

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

2,1: Varför?

Vi stod bakom det förslaget. Eftersom sexköp i Sverige ses som ett brott och många män i dagsläget utnyttjar kvinnor i andra länder som på grund av svåra förhållanden säljer sex mot sin vilja. Vi ansåg både att det var en viktig markering och ett viktigt innehåll som skulle göra skillnad för många utsatta kvinnor i andra länder.

Förslaget fick dock inte stöd i riksdagen.

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Det kan givetvis väljas frivilligt, men vår uppfattning är att det oftast är ofrivilligt och när en person känner sig tvingad till detta av olika skäl kan det verkligen göra stor skada för den enskilde på både kort och lång sikt.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Exakt hur dessa behöver vara utformade är något som de som jobbar med frågorna och sexarbetarna själva bäst vet. Vi tror dock det är viktigt att det finns utrymme för individanpassat stöd eftersom olika personers situation förstås skiljer sig åt.

Här är några av mina egna påståenden och skulle uppskatta om ni ville ge er syn på dem:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det.

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det. Samtidigt är det en nödvändig del av lagstiftningen så som den ser ut. Tydligt är ju också att den som säljer sex i sig inte gör en kriminell handling, vilket polisen måste ha helt i åtanke i all kontakt.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Vi är ledsna att höra att du uppenbarligen inte fått svar på tidigare frågeställningar. Vår policy är att ge respons till alla som hör av sig i olika frågor, oavsett vilka de är. Dock kan trycket ibland vara stort både på våra företrädare och till kansliet som gör att vi inte alltid hinner med.

Debatt och att lyssna på olika företrädare och perspektiv är alltid viktigt.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

Nej, vi anser att sexköpslagen har ett eget syfte.

Mitt 2019 – framgång, bakslag och oändlig kärlek

Det här blir som en slags retroaktiv State of the L för året som gått.

Jobbmässigt så har jag haft de bästa kunderna någonsin detta år. Jag har varit på opera, trevliga middagar, pratat om heltokiga saker, haft spännande sex och framförallt umgåtts med intressanta människor.

Bokkontraktet blev även klart, men det ska jag inte tjata om för ni fattar ju redan hur sanslöst häftigt det är.

Jag har insett och accepterat att jag är förälskad. Vi har varit i Edinburgh, Aberdeen, Marbella, Belfast, Dublin, Prag, Berlin, Sveriges oslagbara skärgård, Toscana, bilat från Maine till Florida och möts igen för att avsluta året i en stuga i en by i västra England. Sista natten spenderar vi i Chelsea för någon överraskning, vad det var får jag återkomma om!

Under året lyckades jag både gå med i, och ur, en organisation. Skrev om det i höstas och nu när lite tid förflutet så känner jag att det var rätt beslut. Känns fritt. Bra.

Videon med Arg blatte talar var nog det tokigaste, förutom bokkontraktet kanske. Skrivit en del om det så ska inte bli långrandig, men låt oss summera det med att jag insett att mina främsta vapen är att sprida glädje och kunskap. Att folk kan vara väldigt elaka för att de sitter bakom en skärm, och byggde en enormt nyttig resistans mot taskiga kommentarer. Läs gärna hela tråden som följer nedan tweet.

Min Twitter har apropå det blivit något av ett dagligt nöje (oftast). Hittat massvis av trevligt folk där, lärt mig en hel del och både funnit och tappat tron på mänskligheten i omgångar. Någon i min närhet tyckte jag la för stor vikt vid det varpå jag svarade ”när nackdelarna överväger fördelarna så slutar jag” och det mottot gäller för övrigt inte bara Twitter.

Ja, så var det tre rundor lotterier också. Två vinnare har fortfarande priser att ”hämta ut” men på grund av lite logistikproblem kommer vi ta det i januari. Det har varit fantastiskt roligt och med bra respons. Skampatrullen gav sig på detta (valde detta av allt annat jag skrivit/gjort…?) men det gick inte så bra.

Projektet om hur partierna ser på sexköpslagen inleddes. Det har nu gått exakt en månad sedan frågorna skickades in och de flesta har inte svarat. Endast V, L och KLP har återkommit. Varför ens ha kontaktuppgifter om man inte svarar väljarna?

Ni som är lite överdrivet inbitna fans 😉 vet säkert redan att jag nu reser bort och därmed kanske blogg och Twitter blir något tomt. Därför vill jag, om det händer, eller om jag har så jävla avgrundstråkigt att ni istället blir spammade, tacka er alla för ett fantastiskt år.

Utan mina fina kunder hade jag varit i en heeeelt annan sits. Förutom att ni gjort att jag kunde prova på mitt underbetalda drömjobb i somras utan att behöva sälja mitt hus, hållt mig flytande finansiellt i övrigt, tillåtit mig att byta karriär från en som jag mådde dåligt av, pluggat, vågat satsa på skrivandet och gett mig otroliga möten: har ni också byggt på min förståelse och uppskattning för andra människor.

Ni andra; kollegor, kommentatorer, mailare, Twitterfolk, vänner: ni förtjänar ett stort tack för allt stöd, hopp, vänskap och humor ni bringat.

Den uppskattning och kärlek jag upplevt under 2019 från er där ute som känner mig som Lisa eller Lavina har aldrig varit större. Det har sporrat mig att orka kämpa vidare i min opinionsbildning mot sexköpslagen och för sexarbetares rättigheter. Jag kommer aldrig sluta kämpa för mina och mina kollegors rättigheter, och möjligheten för vuxna människor att ha sex i samtycke, och utan er feedback hade jag nog gett upp för länge sedan.

Så, med det vill jag tacka alla som lyssnat, läst, interagerat eller träffats under året.

All min kärlek till er och ha en fantastisk jul och nyår ❤️❤️❤️

Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

Uppdatering: nu när det blivit rätt tydligt att frågeställaren inte är särskilt mottaglig länkar jag här till tråden: https://www.flashback.org/t346327p62
Inlägg #740. Se mina tre svar på samma och efterföljande sida.

Det händer att jag hör från tjejer som vill sälja sex; via bloggen, Twitter eller som i detta fall Flashback. Hon frågade visserligen inte mig personligen men när jag såg att någon annan svarat henne, troligtvis ironiskt, och hon tog hans ”råd” på allvar fick jag lite panik.

Alltså, panik på riktigt. Tusen framtidsvisioner susade genom mitt huvud, som det brukar göra när tjejer som med 100% säkerhet borde hålla sig jäääävligt långt borta från denna värld ändå vill in i den. I det tillståndet vet jag inte vilken approach jag ska ta, men jag kände att jag måste skriva något FORT. Hade hon gjort som det troligtvis ironiska svaret menade hade det redan nu kunnat gått riktigt åt helvete för henne. Så hur säger man på ett snällt sätt till någon att den är typ 13 år gammal eller helt jävla dum i huvudet?

Jag vill reda ut några saker först, framförallt för de som tycker att jag överreagerar:

1, de som ber om hjälp och råd kan vara troll. Jag vet förstås inte vem som sitter bakom en mailadress eller användarnamn. Men OM avsändaren menar allvar kan jag inte riskera att avfärda den.

2, som sagt: jag vet inte vem som frågar. Allt jag kan basera mina råd på är vad personen skriver och det är vad jag har att utgå ifrån. Personen kan i ”verkligheten” vara smartare eller dummare än den framstår, mer kan ligga bakom än vad som berättas, jag har INGEN aning. Jag vill inte heller be om en rejäl utläggning för då kommer mina svar behöva ta flera timmar. Då riskerar jag också att överanalysera, så om jag ba ”good story bro!” och drar en massa egna slutsatser som VERKAR välgrundade så är jag absolut inte kvalificerad att säga till folk i detalj vad de ska göra.

3, jag är fullt medveten om att vissa av mina skriverier kan få sexsäljandet att verka tjusigt som fan (vilket alla med förnuft fattar inte är mitt syfte) och därför kan jag ibland låta lite hårdare än jag menar att vara. Jag vill heller inte att andra runtomkring ska tycka att jag glorifierar det, utan att man är medveten om att jag försöker vara nyanserad och att mina berättelser bara representerar mina egna upplevelser. Det gör inte min historia mindre värd att berätta (tycker jag då, som är högst opartisk), men någon som är väldigt ung eller lite labil (ursäkta ordvalet…) kanske inte ser nyanserna och då känner jag att en balans behövs.

När jag verkligen vill ta tag i en person och låsa in dem i min garderob, på ett totalt non-creepy sätt, tills de kommer till insikt tittar jag på några olika saker:

  • Grammatik.
    Kanske är jag löjlig men om man skriver som en åttaåring ringer alla varningsklockor.
  • Val av uttryck.
    Ordet hora är extremt laddat för de flesta. Jag kan använda det om mig själv, mest för att jag ibland återanvänder ”sexarbetare” för mycket och skrivarnazin i mig skriker, men om man inte förlikat sig med uttrycket bär det fortfarande en enormt negativ kraft. Så, om en icke-sexarbetare vill bli ”hora” tolkar jag det lite som att personen ser ned på jobbet och/eller sig själv. Att man kanske inte anser sig ”värd mer än en hora”.
  • Hur mycket man verkar veta om sexarbete.
    Har man uppenbarligen inte sökt egen information alls eller ens vet något grundläggande tyder det på att man kanske inte är helt mogen. Kontaktar man mig direkt har man hittat mig någonstans, och överallt där jag finns finns en uppsjö information. Ställer man frågan på Flashback har man helt missat tusentals trådar om ämnet. Ignorans, arrogans, lite bakom flötet, jag vet inte, men jag tycker inte det bådar gott.
  • Självbild.
    Godtyckligt, men jag läser in mycket i hur man framställer sin egen bild av sig själv.
  • Bild av sexarbete.
    Verkar man anse det äckligt, förnedrande och fel så blir jag orolig om man då anser sig lämplig. Varför vilja göra något hemskt mot sig själv?
  • Riskmedvetenhet (eller ja, bristen på det).

Den som då ställde frågorna som fick mig att nästan kasta mig över tangentbordet för att skriva detta lyckades pricka i samtliga punkter. Jag fann ingen ”saving grace”. Och svarade på ett sätt som tar emot: hårt och i viss mån taskigt. Jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna motivera varför jag under INGA OMSTÄNDIGHETER vill se henne ge sig in i detta utan att på ett lite ”finare” sätt säga att hon inte har alla hästar i stallet.

Då jag inte vill klippa in det här så tar jag bara upp ett par saker:

Hon undrade var man hittade en hallick, bland annat. Ett (förhoppningsvis) ironiskt svar rådde henne att lägga upp en profil på Bodycontact eller Darkside för att hitta någon som kan lära upp henne. Hennes svar på detta var inte ”HAHA jättekul not” utan hon ställde faktiskt följdfrågor som att hon tog ”råden” på allvar.

Jag kände 1, FACEPALM och 2, shit, jag MÅSTE svara på detta nu.

Och det gjorde jag. Det lät inte snällt och var knappast mina bästa inlägg men det var det enda jag förmådde.

Vad fan vill jag ha sagt? Jo, att detta är ett av många bevis på hur komplicerad den här världen är. Hur viktigt det är att förstå och ta till sig att det finns enorma skillnader i precis alla aspekter. Skäl, personligheter, historier, möten, kunder, självbilder, måenden.

Sedan hoppas jag förstås att oavsett hur denna tjej väljer att göra, att hon mår bra och inte råkar illa ut. Att jag aldrig menar att såra någon för bakom all min kontakt med andra människor finns välvilja. Om inte annat, att hon läser på en massa och håller sig så trygg hon kan.

Med det sagt måste jag göra något annat än bli upprörd on the internetz idag så heppåre.

PS: jag uppdaterade för första gången på evigheter en av delarna i Säljarguiden. Läs gärna (första stycket om risker för våld är helt nytt) och feedback är välkommet.