På diverse håll sägs det att jag och Emma är Sveriges bästa sexarbetaraktivister. Det må gå emot jantelagen, men fuck it, det är nog sant.
Här är vårt samtal. Emma fick några lösa punkter; i övrigt var inget planerat. Det är som att hänga med oss på en hemmafest.
De som gjorde detta samtal möjligt var mitt fantastiska community på Patreon.
Julkalendrar som barn var antingen choklad som man åt upp alla på en gång, eller en från SVT varav halva handlade om ett radioprogram man aldrig lyssnade på. Så när den trevliga Isabelle på Sinamatic skickade deras julkalender till mig fick jag omvärdera alla mina barnsliga associationer: det här är vuxet.
Eftersom större delen av nöjet med en julkalender är att bli överraskad kommer jag inte avslöja allt som gömmer sig bakom luckorna, utan har istället valt ut några av prylarna att berätta om. Ni ser tre av dem i översta bilden, och för att retas med er i klassisk manér får ni fantisera fritt om vad de är…
I en av dessa fina lådor fanns en värmande massageolja som doftar julig äppelpaj vilket en herre häromdagen fick inmasserad i armar och lår för att lindra träningsvärken från helvetet. Jag misstänker att hans fåniga leende inte bara berodde på att jag lyckades få olja i håret och såg ut som en svettig tvättbjörn med mascaran rinnande, för oljan var riktigt, riktigt bra.
En annan charmant bekantskap, som framgångsrikt debuterade i veckan, var en ”mini masturbator” – en smidig sexleksak för män i form av ett ägg. Jag frågade på min Discord om männen där brukar använda leksaker, och om inte, varför? En av åsikterna, som fick stort medhåll, var att det blir kladdigt och omständigt. Då är denna typ perfekt – du vänder enkelt ut och in på den, tvättar av och låter torka. SILKESLEN. Bättre än Tenga Egg, som jag tidigare testat. Min manliga testkanin gav fem tummar upp (tips: om man leker med den som par kan utövaren med fördel kräva att mottagaren ser en i ögonen när han kommer – Herre. Gud.)
Sist men inte minst fick jag en riktig blockbuster: Womanizer! Ni har sett mig tjata om detta märke i evighet och även denna variant lämnar knappast någon kvinna otillfredsställd. Jag vet tjejer som aldrig lyckats komma utveckla en blommande orgasmkultur (är det ett ord? Nu är det det).
Sammanfattat innehåller kalendern en sjukt bra blandning som passar alla. Bra kvalitet, kul variation och med en liten beskrivning för varje produkt. Det här lär kunna roa mig minst året ut.
Överraska din partner med en slags gemensam julkalender genom att titta in hos Sinamatic, eller titta på produkter relaterade till de jag nämnt!
De var också så vänliga att fixa en önskelista till mig – jag lägger till roliga saker jag vill ha och du kan helt anonymt be Sinamatic skicka dem till mig. Skriv bara ”skickas till Lisas Lappar” i meddelanderutan i kassan så ordnar Sinamatic det. Eller varför inte skaffa en egen önskelista? Har du konto kan du klicka på ”lägg till i önskelista” vid produkten och skicka ut länken till listan till släkten så det blir en riktigt intressant jul 😇
Ett annat stort plus till Sinamatic var deras enormt snabba leverans, trevliga kundtjänst och enkla navigering på hemsidan.
Tack till Isabelle och Sinamatic för ett fantastiskt roligt samarbete ❤️
Det var verkligen en ÄRA att få hänga med Patricia en eftermiddag. Vi pratar om allt från oförskämda förslag och varför termen sexarbetare kan ställa till problem, till politik och terapi. STORT tack till Patricia som var min första gäst, och ni måste självklart följa henne:
Podden här på bloggen görs endast möjlig genom mitt fantastiska community på Patreon, där jag nu i veckan precis startade en Discordserver. Patricia kommer även gästa oss där för en frågestund. Vill du haka på, få tillgång till exklusivt material, stötta mig och min aktivism (eller om du bara vill få intima detaljer om mitt jobb); klicka här.
SJUKT bra frågor även denna gång! Tack alla som bidrog.
I detta avsnitt pratar jag om hur stigmat påverkar min förmåga att tro att jag förtjänar att bli normalt bemött och hur ett oväntat tillskott av marknadsföring främst gjorde mig sur.
Podden har gjorts möjlig genom min fina community på Patreon. Vill ni hålla månadspodden, bloggen och mig vid liv (och försörja min ohälsosamma besatthet av äppelmust, samtidigt som ni får ännu mer intimt och regelbundet content); stötta mig. Tack alla patrons ❤️
Frågorna från er var verkligen mixade; allt från anonymitet, politik, media, min kontakt med Hanif Bali, gratissex, favoritkunder och hur gränser överskrids när pengar är inblandade. Enjoy!
Länken som nämns i podden, angående att inte tänja på gränser i covid-19s spår, hittar ni här.
För information om hur DU kan bidra, klicka här!
TACK mina underbara patrons som möjliggör detta ❤️
Ni vet när man vill bara vill ta tag i första bästa människa och bara skrika ”MEN FATTAR DU INTE???” Det vill jag göra med svenska poliskåren, samtliga politiker, varenda journalist och hela landets befolkning, eftersom polisen själva uttrycker att de inte ingriper vid pågående sexuella övergrepp.
Deras egna ord är att de måste låta övergreppet fortgå av tre anledningar, som Anders Olofsson och Simon Häggström förklarar vid olika tidpunkter:
Kvinnorna blir inte tacksamma oavsett när polisen ingriper. Att de tittar på medan 10-11 sexköp sker, för att polisen är ”snälla” så kvinnorna har råd med mat, är ett fullständigt infantilt argument. Så just de övergrepp polisen låter hända (säg 10-11 stycken en kväll de håller span på en ”bordell); de skulle på något sätt göra kvinnorna gladare, för att sedan vara helt okej med att bli traumatiserade med både NOA-tillslag och socialtjänstens påträngande såkallade hjälp, med naturlig följd av enormt, eller fullkomligt, inkomstbortfall?
Varför inte det? hade min följdfråga naturligtvis varit. Måste verkligen själva sexet mot pengar existera som bevisbörda om man i övrigt kan bevisa att någon de facto tvingats till ett annat land av en annan person?
Hur det än ligger till med den saken så låter det sinnessjukt att någon kan lyssna på när någon tvingas till sex, för att man ”måste ju komma åt brottsligheten bakom”.
Först och främst tycker jag polisen ska kalla män som begår övergrepp för våldtäktsmän eller åtminstone sexualbrottslingar. För om de begår sexuella övergrepp, som polisen alltid säger, så tycker jag ”sexköpare” är en tam titel för en sådan vidrig handling.
För det andra skulle de kunna åtala för försök till sexköp. Varför duger inte det som rubricering? Och hur kan brottsrubricering någonsin vara viktigare än att skydda en människa mot övergrepp?
”Vi måste vinna de här kvinnornas förtroende”, säger de. Hur går det då, tycker ni?
Såhär jobbar polisen när de jagar sexköpare (och sexarbetare):
De har också:
Och de påstår att vi utsätts för övergrepp av kunderna.
Oavsett taktik de väljer, så har de vid flera olika tillfällen berättat att de väntat på att övergreppen ska fullbordas innan de gör något åt saken.
Oavsett vad man tycker om sexköpslagen, sexköpare eller sexarbete i sig så är det omöjligt att inte reagera på hur polisens retorik skiljer sig avsevärt från deras metoder. Finns det några andra brott som polisen låter fortgå för att de ska kunna få lite mer skit på gärningsmännen?
Utsätts vi för övergrepp av kunderna, eller inte? Om vi gör det åligger det polisen att förebygga eller stoppa övergreppen.
Utsätts vi kanske inte för övergrepp, och den sexköpsjagande polisen faktiskt enbart är ute efter statistik för uppklarade brott, och får berättiga sin egen existens när media kablar ut dramatiska rubriker om razzior?
Jag litar inte på ett ord som kommer ur dessa polisers munnar. Missade ni Sveriges Radios Olle Widéns intervju med mina tidigare kommentarer så hittar ni dem här (ni vet, den som fick mig att börja gråta av glädje…)
Bortsett från det syntax error som denna arbetsmetod innebär så är förföljandet och regelrätta trakasserierna av sexarbetare en skandal utan dess like. Och någon dag kommer jag hjälpa till att få ut denna omänskliga behandling i ljuset, det kan ni räkna med.
Polisen är ju så inkonsekventa att klockorna stannar.
Om man ska tro Jenny Bengtssons ledare i ETC så är det vad vi som vill kunna kalla oss sexarbetare, och som har mage att påstå att vi inte styrs av våldsamma hallickar, tycker. Vad Jenny gör, förutom att borderline förtala Fuckförbundet och kränka skiten ur bland annat mig, är att spä på den rent av livsfarliga idén att sexbranschen inte har några nyanser.
Hon är inte ensam. Tidigare har flera proffstyckare uttryckt sig kring vår, sexarbetarnas, trovärdighet och målbild. För att inte glömma nämna det värsta av allt: att man inte ska lyssna på oss för det är andra som mår sämre.
Sedan när var det legitimt, speciellt inom vänstern, att förvägra vad de kallar en minoritet en röst? Jag kan på 30 sekunder räkna upp åtminstone tio andra minoriteter vars intressen skulle kunna anses stå i stark kontrast till en annan grupp som råkar ha något gemensamt (i detta fall sex och pengar – i övrigt har sexarbete absolut ingenting att göra med tvång, hallickar eller barntrafficking). Ska vi inte lyssna på muslimer som vill utöva sin religion därför att man i Nigeria döms till döden för att man som kvinna har sex utanför äktenskäpet? Ni får faktiskt bestämma er. För när Jenny uttalar sig om oss så låter det ruskigt obehagligt:
Och eftersom vi som debatterat detta tidigare vid det här laget kan en del av motreaktionerna utantill ska det också klargöras att nej, vi måste inte alls ”lyssna” på dem som helt självständigt valt att sälja sina kroppar till sexköpare, oavsett hur lyckliga de är. Vi måste inte alls väga in deras röster i den här debatten.
Låt mig vända på det, så ni kan se det ur samma nedvärderande och omänskliga vinkel som jag gör:
Och eftersom vi som debatterat detta tidigare vid det här laget kan en del av motreaktionerna utantill ska det också klargöras att nej, vi måste inte alls ”lyssna” på dem som helt självständigt valt att utöva sin religion, oavsett hur lyckliga de är. Vi måste inte alls väga in deras röster i den här debatten.
Ni som hängt med mig ett tag vet att jag inte är särskilt lättkränkt, men Jenny har verkligen lyckats. Ganska imponerande ändå, gratulerar.
Vad tyckare som konstant upprepar denna retorik inte förstår är att jag, Fuckförbundet och hundratals andra sexarbetarorganisationer kallar oss sexarbetare för att vi faktiskt jobbar med sex. Sedan om Jenny och andra som tycker som henne anser det är faktiskt fullständigt irrelevant. Som vuxna, tänkande människor ska vi kunna sälja tjänster, som inte skadar andra, utan att bli förföljda, diskriminerade eller ”inte lyssnade på”.
Uttrycket sexarbete och sex work är internationellt vedertagna, varesig Jenny gillar dem eller ej, och är på inget sätt ämnade att släta över vidrigheter som tvång och trafficking. En av poängerna med ordet är att skilja på aspekterna – så att folk förstår vad som är vad, och för att samhällen ska kunna sätta in resurser lämpade för avsedd målgrupp.
Jenny förstår inte att när man godtyckligt klumpar ihop sexarbete med tvång så gör man de mest utsatta en stor, fet björntjänst. Ni ser; om ni låter mig och mina kunder vara ifred så kan ni lägga krutet på andra som knappast har lika goda intentioner. Men om jag och en 16-åring som leds av ett tungt kriminellt gäng ska ha samma offerstatus kanske det blir lite luddigt, eller vad sägs?
När jag yttrade mig om alla dessa självklarheter i Fokus så svarade Anna Sander, grundare av Talita, såhär:
Jag tycker inte att hon har bra argument. Den här rösten representerar en minoritet av säljarna. Den stora majoriteten delar inte den åsikten. Lagstiftningen måste utgå ifrån rättigheten att slippa sälja sex, snarare än rättigheten att få sälja sex.
Vänstern forsätter alltså sin livsfarliga och faktaresistenta godhetssignalering och högern tittar på. Och sexarbetare, tvångsprostituerade och andra offer för er vansinnespolitik kommer nog aldrig förlåta er.
Om du vill stötta mig, och läsa mer, finns jag på Patreon.
Mvh
Lisa
Sexarbetare
Tre godhetssignalerande sossedamer vill sprida mer våld i EU genom att fortsätta exportera det haveri den svenska sexköpslagen är. Irland införde den svenska modellen och det ledde som förväntat till otryggare arbete och en ökning av sexköp. Även i Frankrike, där samma sorts lagstiftning införts, rapporterar sexarbete om osäkrare förhållanden.
Sexarbetarorganisationer, flertalet människorättsorganisationer (WHO, UNAIDS, Amnesty, RFSL, med flera) , och vi andra ”fristående debattörer”, har i åratal skildrat hur kriminalisering av kunder aktivt skadar arbetarna, och jag imponeras av politikers konsekventa vägran att lyssna på oss.
De vill också att Umeås egna lilla påhitt om automatisk orosanmälan till socialtjänsten om en pappa köper sex ska spridas. Här är ett utdrag ur Fuckförbundets pressmeddelande när detta förslag las fram:
[…]Våra kunder är inga monster. De är precis vem som helst. Ibland är det en pappa som lever i en relation som saknar intimitet, eller en ensamstående far som inte finner tid eller energi för andra sorters relationer. Obefogade orosanmälningar till socialtjänsten pga en förälders sexuella aktiviteter utanför familjen, som inte berör barnets fostran eller skötsel eller inverkar på förälderns förmåga att tillgodose sitt barns behov, riskerar att splittra familjer som är välfungerande och kärleksfulla.
[…]Fuckförbundet vill påminna om att även personer som ägnar sig åt sexarbete, sexköp, BDSM eller andra kinks, och konsumenter av pornografi, kan vara fullt dugliga och kärleksfulla föräldrar. Om man genuint bryr sig om barns bästa skulle man aldrig ens komma på tanken att utsätta ett barn för ett livslångt och oåterkalleligt trauma som en separation från familj eller en förälder innebär. Barns rätt till sina föräldrar och rätten att växa upp i sin biologiska familj väger tyngre än ett desperat och småaktigt försök till att bestraffa befolkningen om de ägnar sig åt, enligt rådande normer, otillåten sex.
Jag tog förstås även notis om retoriken i debattartikeln. Man målar vitt och brett med misärporrs-penseln, där kraftuttryck som ”tvingas”, ”utsatta” och ”köper kvinnors kroppar” är några av klassikerna. Det är också talande att det endast är män som köper sex av kvinnor, vilket osynliggör sexarbetande män och transpersoner. Känns som att det inte riktigt ligger rätt i tiden, eller?
Efter alla år jag grottat ned mig i detta så har en sak blivit tydlig: agendan är att få bort sexarbetare genom att göra våra jobb så förjävliga som det bara är möjligt. Det handlar inte om ”mäns våld mot kvinnor”, att skydda barn, stoppa trafficking eller rädda utsatta kvinnor. Det är sexarbetarna som helt enkelt ska försvinna så att världen ser ut som dessa kvinnor anser fint och rätt. Sexhandeln kommer dock aldrig försvinna, den kommer fortgå hur vidrigt de än lyckas göra våra arbeten.
Så vad tänker man sig då att vi ska göra om de lyckas göra vår liv surare, osäkrare och fattigare? Finns nog rätt många som kan tänka sig att sluta om de får en inkomstförsäkring på 80% av lönen, som i vissa fall inga bidrag i världen når upp till i dagsläget. Tror de att vi skulle vara tacksamma för att de tvingat oss lämna våra jobb och med lätta skutt tar oss till andra karriärer?
Vi VILL inte bli tvingade till NÅGONTING, vi vill behandlas som vuxna människor med friheter, rättigheter och skyldigheter. I Sverige finns det bidrag och mer eller mindre bra skyddsnät, men ändå VÄLJER folk att sälja sex. Är inte det ändå ganska tydligt att retoriken och denna eviga, till synes faktaresistenta, kamp mot oss är missriktad och dömd att misslyckas?
Vill du läsa om varför sexköpslagen inte hjälper någon överhuvudtaget, utan enbart skadar människor, så har jag skrivit alla mina argument här: Det ultimata inlägget om sexköpslagen
Jag säger det igen: om någon politiker vill diskutera detta med mig så är det bara att höra av sig på hej@lisaslappar.com
Jag håller inte andan…
Bloggen, inklusive mina guider, kommer alltid vara gratis i mitt försök att sprida kunskap. Vill du visa din uppskattning kan du stötta mig på Patreon, där jag skriver om kunder, privatliv och avslöjar hemligheter som värsta skvallertanten.
En grej folk verkar tycka är roligt är att försöka ”sätta dit” mig med argument som de tror jag aldrig hört förut. Typ: ”AHA! Nu minsann kommer hon inse att hennes val varit dumma!”
Jag har nog hört allt. Här är några vanliga argument med mina svar på dem. Eftersom jag redan erkänt att jag är lite lat av mig så kan jag hädanefter hänvisa hit när någon tror de ställer just sin smarta fråga/resonemang.
Den lyckliga horan är en myt.
Hur lycklig jag är, är fullständigt irrelevant. Om jag som vuxen människa gör vissa val, som inte skadar någon annan, är min nivå av lycka (hur definierar man ens det?) varken viktigt eller din ensak.
Varför ska just jag alltid behöva berätta hur jag mår för att jag ska få ha en åsikt? Vilka andra yrkesgrupper krävs det av? Och varför är mitt mående direkt kopplat till mitt val att sälja sex?
Oavsett om jag är ”lycklig” eller inte har det ingen betydelse för diskussionen.
Om det är så jobbigt med lagstiftningen och stigmat så är det väl bara att byta jobb.
Att anse sig lösa problemen jag nämner exempelvis här på bloggen genom att säga till mig att jag ska ta ett annat jobb är lite roligt. Säger du det till alla som påtalar orättvisor, diskriminering och faror med deras yrke?
Det har hänt att jag svarat att jag nu kommer jag sälja ännu mer sex bara för att retas, för ett sådant barnsligt svar passar det dumma resonemanget perfekt. Tala inte om för mig vad jag ska jobba med, tack, och om du inte bryr dig om min kamp är det helt okej och då kan du låta bli att kommentera.
Varför flyttar du inte bara till ett land där det är lagligt att köpa sex om det är så jobbigt med Sveriges lagstiftning?
Mitt svar är likt det ovan: tycker du att alla som vill ändra på något med deras yrke ska flytta utomlands? Och tror man att bara för att jag säljer sex så har jag inte familj, vänner, ett hem och annat som gör att jag vill stanna här (i vad som också råkar vara mitt hemland)? Summerat så tycker jag att jag inte ska behöva flytta för att få rättigheter. Att påstå att det är en bra lösning är för mig snarare ett bevis på att man inte tänkt särskilt långt (eller kanske tycker att jag ska sluta gnälla).
Glöm inte att följa mig på Patreon, där jag skriver nästan dagligen.
Om jag skulle starta ett politiskt parti så skulle mina valaffischer kunna gå ut på hur jävla mycket bättre mina idéer är för ekonomin än alla andra riksdagspartier.
Såhär:
”De andra vill kosta skattebetalarna mer pengar genom att utöka fängelsepopulationen med oskyldiga män. Det vill inte jag.” Med en bild på mig med korsade armar.
”De andra vill ta bort skötsamma skattebetalare från samhället genom att slänga dem i finkan över en töntgrej – jag vill att de ska fortsätta betala skatt och bidra.” Med en bild på Sveriges statsskuld.
Skämt åsido, så kom artikeln jag bidrog till ut i FOKUS idag. Regeringens föreslagna straffskärpning togs upp och då är egentligen mina ihopfantiserade valaffischer ovan relevanta. Förutom skadan för oss sexarbetare, som jag beskriver i artikeln, så är det bisarrt att man ska 1, ta bort skattebetalare ur ”poolen”, 2, öka fängelsepopulationen när vi knappt får plats med riktiga brottslingar som det är, 3, kostnaden för alla åtal och fängelsevistelser, 4, extra resurser måste tas från polisen för att utreda sexköp när det idag läggs ned våldtäktsutredningar.
Ville bara lägga till det 🙂
(Rösta på mig)
Artikeln är unik. Nyanserad och lämnar läsaren att själv överväga vad som faktiskt är rimligast. Jag är så oerhört glad att Emanuel la till min poäng om att vi HAR lagar mot allt det folk rättmätigt hatar med sexhandeln; dvs eventuellt våld och annat som skadar människor.
Men så skulle ju Anna Sander (hon som drivs av gud och låter bönen leda henne) från Talita förstås tala om för det svenska folket att jag är en liten minoritet, att den stora majoriteten sexsäljare inte håller med, och att alla sexarbetare egentligen mår dåligt men vet bara inte om det ännu.
Hon fyllde sin bingobricka med alla de argumentationstekniker jag avskyr: att klanka ned på mina åsikter och mina ord genom att kalla mig ett offer som bara behöver inse det, drar fram ”statistik” ur röven, helt utan belägg, gissar hej vilt och lyckas dessutom blanda in lite good old känslor.
Hittade för övrigt en reklamkampanj från dem som är det absolut enda vi är överens om.
Vill ni läsa mer om artikeln, och massa annat superkul, bli min Patron. Har massvis med smaskigt på gång, ni vet sådant media vill att jag ger dem gratis 😉
Lisas lappar 