Om jag skulle starta ett politiskt parti så skulle mina valaffischer kunna gå ut på hur jävla mycket bättre mina idéer är för ekonomin än alla andra riksdagspartier.

Såhär:

”De andra vill kosta skattebetalarna mer pengar genom att utöka fängelsepopulationen med oskyldiga män. Det vill inte jag.” Med en bild på mig med korsade armar.

”De andra vill ta bort skötsamma skattebetalare från samhället genom att slänga dem i finkan över en töntgrej – jag vill att de ska fortsätta betala skatt och bidra.” Med en bild på Sveriges statsskuld.

Skämt åsido, så kom artikeln jag bidrog till ut i FOKUS idag. Regeringens föreslagna straffskärpning togs upp och då är egentligen mina ihopfantiserade valaffischer ovan relevanta. Förutom skadan för oss sexarbetare, som jag beskriver i artikeln, så är det bisarrt att man ska 1, ta bort skattebetalare ur ”poolen”, 2, öka fängelsepopulationen när vi knappt får plats med riktiga brottslingar som det är, 3, kostnaden för alla åtal och fängelsevistelser, 4, extra resurser måste tas från polisen för att utreda sexköp när det idag läggs ned våldtäktsutredningar.

Ville bara lägga till det 🙂

(Rösta på mig)

Artikeln är unik. Nyanserad och lämnar läsaren att själv överväga vad som faktiskt är rimligast. Jag är så oerhört glad att Emanuel la till min poäng om att vi HAR lagar mot allt det folk rättmätigt hatar med sexhandeln; dvs eventuellt våld och annat som skadar människor.

Men så skulle ju Anna Sander (hon som drivs av gud och låter bönen leda henne) från Talita förstås tala om för det svenska folket att jag är en liten minoritet, att den stora majoriteten sexsäljare inte håller med, och att alla sexarbetare egentligen mår dåligt men vet bara inte om det ännu.

Hon fyllde sin bingobricka med alla de argumentationstekniker jag avskyr: att klanka ned på mina åsikter och mina ord genom att kalla mig ett offer som bara behöver inse det, drar fram ”statistik” ur röven, helt utan belägg, gissar hej vilt och lyckas dessutom blanda in lite good old känslor.

Hittade för övrigt en reklamkampanj från dem som är det absolut enda vi är överens om.

Vill ni läsa mer om artikeln, och massa annat superkul, bli min Patron. Har massvis med smaskigt på gång, ni vet sådant media vill att jag ger dem gratis 😉

Jag har aldrig varit exhibitionistisk, faktiskt tvärtom, så att få på mig hörlurar och med en mikrofon framför mig som plockar upp varenda liten detalj är inte direkt min scen. Men, när Goran Grejdovic frågade om jag ville spela in en podcast i Revolutionärsstudion i Orten var det dock inte ens en halv fundering som krävdes innan jag tackade ja.

Jag står nog för 10% av visningarna på Youtube för Vi tiker ulika, och verkar aldrig kunna tröttna.

Då jag är en sådan katastrofal noob hade jag ungefär noll självförtroende. Var alldeles svettig av nervositet, HELA tiden. Det hjälper inte heller att jag tycker vartenda ord Goran säger är det roligaste jag hört. Plus då den extrema medvetenheten om mikrofonen gjorde att jag knappt vågade andas.

Det fanns en liten, liten röst inom mig som sa ”ska du verkligen skoja om sexarbete, feminism, nazister, RFSL, Talita, politiker som köpt sex, afghaner, utsatta människor, politiska ideologier och sexköpare?”
Den lite större rösten svarade ja. Ja, det ska du.

Goran är ett geni.

Fast vad vore väl lite satir utan att åtminstone en person blir förbannad? Det här fick jag i mailkorgen tidigare idag (bra att komma ihåg att jag publicerade MEDs svar gällande sexköpslagen igår):

Hej Lisa!

Tråkigt att du utav alla valt att stå på de blåbrunas sida och hånar dina egna kolleger. Tänkte du på alla dem som försöker komma ifrån säljandet utav sex när du skämtade på deras bekostnad?

Sen att du hyllar och berömmer dem som hatar såna som du och t.ex. invandrare fick dig att sjunka ännu mer.

Jag kommer sluta läsa din blogg om du inte tar avstånd från allt du gjort dem senaste dagarna.

1, Jag skämtar om vad jag vill. Och jag tänkte inte att ”oj, det här kommer vara supervärdefullt i debatten!”, utan att det skulle vara otroligt roligt att träffa Goran. Människor med humor kanske också ser att jag är en person som inte bara sitter hemma och är arg hela tiden, eller har sex för pengar för den delen, utan är som de flesta andra trots mitt val att sälja sex.

Oavsett det så skämtar jag faktiskt om vad jag vill. Om det kränker någon så kan man faktiskt låta bli att lyssna.

2, Jag ”hyllar” knappast några politiker. Däremot ger jag dem cred när de förtjänar det, oavsett vilket parti de tillhör. Skulle någon i V, MP eller S höra av sig för att de vill ha mitt perspektiv så är de jättevälkomna. Jag håller andan så länge 😉

3, Min lojalitet ligger hos mina fellow sexarbetare, alltid. Jag vet att inte alla gillar hur jag uttrycker mig, att jag ibland är olämplig eller pratar med ”fel” personer men det är så jag helst driver min kamp framåt. Om jag bara vore förbannad på hur allt ser ut hela tiden så hade jag varit död inombords för länge sedan. Gillar man det inte så står det en fritt att sluta läsa och lyssna på mig. Tänk vad fint det är med friheten att kunna göra vad man vill, va?

Vill du läsa mer intima texter av mig? Haka på min Patreon!

Eftersom jag tror på ärlighet, nyansering och att jag själv ska framstå som trovärdig vill jag skriva om några saker som jag själv finner besvärliga (och inte har bra svar på).

Om vi plötsligt tänker oss den värld jag beskrivit tidigare; avskaffande av sexköpslagen och ändringar i kopplerilagen, så kan vi titta på några konsekvenser.

Får man hyra ut, hyra och nyttja en bostad för att säljas sex i så är det lätt att tycka, om man är för avkrim, att det vore jättebra. Men ärligt talat: vill DU ha en helt obegränsad mängd okända människor som springer i DITT trapphus?

Säg att du har en fyrarummare i kåken, som ett antal sexarbetare använder, hur många kunder kan det bli på en dag? Lämnar de ut portkoden till alla dessa? Gör de säkerhetskontroller? Vilka andra finns i byggnaden (en förskola kanske)? Är det lyhört (du vet ju inte högljudda dina sexsäljande grannar är)? Sena nätter med spring och oväsen?

Även om jag är helt för avkrim, så tycker jag inte att man kan ha vilken business som helst i sin bostad/hyrda lägenhet. Jag kan ju inte öppna en 7-Eleven hemma, som jämförelse, där folk mina grannar inte kan ha någon som helst koll på springer under dygnets alla timmar.

Därför MÅSTE kopplerilagen ses över i samband med avkrim. Jag gillar inte idén med reglering (som ni kan bläddra nedåt för att ta del av anledningarna till), men att fritt kunna driva vilket företag man vill i bostadshus går inte att argumentera för.

”Ja, men grannarna kanske festar och knullar och bjuder in 30 randoms per dag”. Det är inte heller ok, och det är det inte nu heller.

För att debatten ska gå hem hos ”vanligt folk” måste vi nog vara tydliga med att sexhandel inte hör hemma bland andras hem, kring deras barn eller på sätt som någon boende kan finna obehagligt i större skala. Skulle jag ta hem en kund hade inte mina grannar reagerat, men vore det ett konstant flöde av för dem okända män en glasruta bort från deras småbarn hade jag inte beskyllt dem om de kände sig olustiga.

Jag har som sagt ingen perfekt lösning, men det går inte att släppa denna typ av sexhandel fritt hur som helst. Kanske man kan hyra privata lokaler (alltså inte sanktionerade eller kontrollerade av staten, men tillåtna) på vissa platser? Nu kan vissa nog vilja skrika ”men det där är ju reglering!!” men nja. Jag vill inte bestämma var sexsäljandet får ske, eller på vilket sätt, men vi måste vara realistiska. Och jag ville ta upp en sak som troligtvis bör tas i beaktning.

Jag har lagt kopiösa mängder tid på att fundera över hur vi bäst avskaffar sexköpslagen, och även hur det bör se ut efter att den är borta. Säkerligen inte särskilt hälsosamt då jag jämt hittar hål i min egen logik, blir sur och börjar om från början.

Trots att samtliga riksdagspartier står bakom sexköpslagen är jag helt övertygad om att det finns politiker som har sett sanningen i att den knappast uppnår det den påstås finnas till för. Problemet är:

– Om vi tänker på de väljare som bryr sig jättemycket (som jag) om att den ska avskaffas så är vi relativt få. De som skulle få helflippen däremot är fler, och de är oftare dessutom högljudda och har tillgång till större plattformar.

– De som tycker att det vore bra, men inte skulle kasta sig i fontänen vid Sergels Torg av glädje, samt de som inte bryr sig nämnvärt skulle inte ändra krysset på sin valsedel på grund av att ett parti förespråkar en avkriminalisering.

Därför tror jag inte de politiker som faktiskt insett hur orimlig och dålig lagen är vågar tala ut. Några modiga kanske försökt internt inom partiet men snabbt tystats ned av ledningen då det går emot deras partiprogram. Vi behöver någon stark och tålig individ eller grupp som vågar lyfta de komplexa frågorna, som baseras på de argument exempelvis jag tar upp i mitt stora inlägg om sexköpslagen, eller som Fuckförbundet skriver om.

Jag ser många som inte vet skillnaden mellan legalisering (=reglering) och avkriminalisering och det är helt ok. Man måste nog vara ovanligt intresserad i frågan för att ha tänkt på detta, så jag ska förklara hur jag ser på det:

En legalisering innebär en reglering, där regler och krav kommer ställas på de som säljer sex. Dessa regler kommer med största sannolikhet sättas av politiker och tjänstemän (jämför till exempel med spellagstiftningen) som inte har någon större insyn i hur det är sälja sex. Jag vill inte att Nisse och Anders på regeringskansliet ska bestämma hur jag ska knulla.
Det finns också sexarbetare som inte har förmågan att leva upp till vissa krav och blir då istället tvungna att jobba ”utanför systemet”, vilket troligtvis vore än mer otryggt än det redan är för dem.

Det kanske också tänks att man ska ha en licens och/eller registreras som sexarbetare. Allt vi registrerar i Sverige brukar bli offentligt (tänk vilken information du kan få hos Ratsit – hur många hundar en person har??) och många sexarbetare vill hålla sitt jobb eller hobbyjobb hemligt från familj, bekanta och eventuell arbetsgivare (för stigmat kommer nog aldrig tvättas bort, även om vi kan minska det genom att avskaffa sexköpslagen).

Det finns mängder med andra skillnader och argument, och de är Fuckförbundet bättre på att förklara än jag.

En avkriminalisering betyder istället att vi skulle slippa smyga lika mycket, våra kunder blir mindre rädda, jobbet blir tryggare och vi får större möjligheter att bidra och ta del av samhällets institutioner. Mer om detta längre ned.

Men nu går vi vidare till planen!

1, Debattklimatet, införande av logiska resonemang, fokusering på fakta samt nedprioritering av TRAMS

När inget riksdagsparti vill avskaffa sexköpslagen så måste vi börja med att rösta på dem som inte godtar, uppmuntrar eller sanktionerar fullständigt fjanteri. Tänk typ områden som falsk godhet inom feministiska rörelser, klimathets och kränkthet. Mycket av detta börjar med vad vi slänger pengar på: jämställdhetsmyndigheten och Muslimska Brödraskapet är två exempel.

När vi blir mer faktafokuserade och vågar argumentera för vettiga saker, trots att vissa blir arga, så kan vi hoppas se ett nytt debattklimat. Då kan argumenten mot sexköpslagen komma fram från människor som tidigare inte vågat tala om det (och inte bara på kontroversiella bloggar som min). Jag är nämligen fullt övertygad att om folk får höra argumenten så kommer de flesta att tänka lite annorlunda. När det blir tydligt att lagen inte gör det den påstår sig göra.

2, Börja titta på vad sexarbetare kan göra för samhället, och se över kopplerilagen

Sexarbetare kan ge statskassan en rätt trevligt tillskott. När ens jobb inte ses som ett jobb ser många sexarbetare som inte betalar skatt att de inte sysslar med svartjobb. Det kan låta hycklande, men tänk om samhället motarbetade dig i ditt val av yrke, bankerna inte ville förvalta din lön, din lön inte fick användas för att betala hyra, bolån eller räkningar (koppleri) och att dina kunder var brottslingar: skulle du anse att du gjorde något fel om du inte betalade skatt? Helt ärligt. Vår lön är nämligen införskaffad genom en brottslig handling och när andra tar del av den (även staten) så profiterar de på prostitution (=koppleri).

Sexarbetare är inte i sin natur skattesmitare och genom avkrim kan exempelvis banker inte längre vägra hantera våra pengar.

Man kanske kan se över enklare sätt för utländska sexarbetare att betala skatt, och att de då får rätt till viss sjukvård och sexuell hälsa (gyn, barnmorska, ungdomsmottagning) under tiden de jobbar här. Kan inte gå in djupare i det då jag nästan somnar så fort jag börjar gräva i skattefrågor men jag är övertygad om att det kan arbetas fram flexibla lösningar som fungerar för alla.

Om vi kikar på hur mycket skatt staten kan dra ihop så har jag gjort en liten beräkning som skulle få vilken mattenörd som helst att hoppa utför ett stup. Jag HATAR matte men tyckte det var roligt att åtminstone försöka se vilka summor det kan handla om.

Det gjordes en undersökning som visade på att en av tio svenska män köpt sex, så jag utgår ifrån den (även om den har kritiserats) i brist på annan statistik.

Säg att ungefär 67% av Sveriges män är myndiga och inte alltför jättegamla, då blir 10% av dessa: 348 065.
Jag vill nog lägga till några till detta då många som normalt köper sex utomlands nu åtminstone ibland köper sig ett ligg i Sverige, samt de som tidigare ville men gjorde det inte på grund av lagen, så säg 440 000. Här i steg 2 ska vi nämligen tala om vad som kan hända om lagen avskaffas, och då vore det bara ärligt om vi insåg fler skulle köpa sex här. Alla är ju besatta av att hålla handel lokal så det är ändå ett rimligt argument att det vore bättre för svensk ekonomi om sexköpen skedde här istället för att pengarna sätts på sprätt nere på kontinenten.

Vi drar återigen av några för att täcka upp för de som köpt sex endast en gång, eller som på inget vis direkt skulle bidra till ett kontinuerligt kassaflöde så säg 350 000 (för det kommer ju ändå nya sexköpare hela tiden). Det här låter väldigt högt… Jag är nog helt ute och cyklar. Men; det blir värre!

När jag funderade på hur mycket pengar det läggs på sex blev det ännu svårare. Hur många köper regelbundet, hur många en gång i halvåret, hur långa möten bokar man, vilka arvoden betalar man? Gah. Vissa lägger ju 15 000 på en enda träff medan andra lägger 1500.

Nu drar jag till med något, så vi kommer vidare nångång: 2500kr/månad per sexköpare, med i åtanke är att vissa inte köper sex just den månaden alls och andra lägger ut betydligt mer.

350 000 x 2500 x 0,33 (räknar på 33% skatt) = 288 750 000. På ett år: 3 465 000 000.
Om någon vill testa räkna på ett annat sätt så vore det jätteintressant!

Här någonstans vill jag och många andra försiktigt börja påpeka att kopplerilagen är skev. Om vi nu talar om fler antal sexköp, och rent generellt, så sitter nog många och vrider sig i stolen gällande sexarbetares säkerhet. Ett sätt för oss att hålla oss trygga är att kunna jobba tillsammans, vilket dagens kopplerilag förbjuder. Jag har skrivit mer om problemen med kopplerilagen här.
Realistiskt lär kopplerilagen inte ändras inom min livstid men man kan ju drömma!

3, Avkrim

Nu när allt mitt önsketänkande och fritt fantiserande gått exakt som min fullständigt normala hjärna planerat så har alla fattat grejen och slänger sexköpslagen åt helvete. Och då badar åtminstone jag i fontänen vid Sergels Torg.

Har ni inte levt under en sten de senaste dagarna, och för oss som alltid håller ögonen öppna vad som sägs om sexarbete, så har ni sett tv-inslagen och de otaliga artiklarna där organisationer som IDH (intedinhora) och Talita, samt en del kvinnor som i publiceringen inte omnämns som kopplade till dessa grupper, drar fram de allra värsta historierna om sexköp som man kan tänka sig.

Våldtäkter, kunder som pissar på, slår och stryper dem, ligg för 200kr, sålde sex på gatan som 12-åring. Misär och onda män, överallt, varje gång, år efter år.

Det är vidrig läsning och deras berättelser behöver höras. ”Män” som utnyttjar samhällets svagaste för sina sjuka, sadistiska tendenser och tjejernas oförmåga att värja sig.

Media har en field day. De söker med ljus och lykta efter de värsta och våldsammaste historierna för att rida på Paolovågen. Det säljer; jag fattar det. Sex, våld, misär, missbruk, i kombination dessutom, OCH relaterat till en tv-soffskändis är deras våta dröm. Organisationerna får vatten på sin kvarn och politiker och andra tyckare kan mysa hemma i vetskapen att de haft rätt hela tiden: sexköp ÄR dåligt.

Jag, som är härdad med att läsa IDH och Talitas berättelser, och har förstått för länge sedan att sviniga män finns överallt, ser numera mest en sak som lyser igenom alla dessa texter: obehandlad och väldigt svår psykisk sjukdom.

I Sverige får du inte ifrågasätta någon som mår dåligt om den samtidigt uttrycker åsikter som passar gängse narrativ. Istället hejar vi på dem när ohälsan gör sig uttryckt, utan en tanke på att vi förstärker deras sjukdomsbild.

Nu tänker nog någon: men du kan ju inte diagnosticera människor på nätet!
Nej, det kan jag inte. Men om någon aktivt söker destruktiva relationer, har ett extremt riskfyllt beteende, missbruk och självmedicinering, aldrig värjer sig för våld även när den har möjlighet, upprepat gör skadliga saker de egentligen inte vill och konstant låter sig utnyttjas; exakt VAD skulle ni beskriva det som? Ingen frisk människa skulle göra dessa saker. Och det är exakt vad dessa personer beskriver. Svår psykisk ohälsa.

För att spekulera vidare, och troligtvis göra vissa ännu mer upprörda, så fungerar psykiskt sjuka människor i grupp på ett sätt som gör att man plötsligt har möjligheten att hjälpa varandra förklara och på ett sätt försvara sin ohälsa. När gruppen har gemensamt att de sålt sex så finns det en väldigt lättåtkomlig och tacksam syndabock: de sexköpande männen, och sexsäljandet i sig. ”Det är DÄRFÖR vi mår dåligt! För vi har ingen underliggande problematik.”

Sexsäljande av människor som inte mår bra av det är snarare ett symtom än en orsak.

Tänk dig någon som varit med om trauman, kanske framförallt i barndomen, som utvecklas till psykiskt dåligt mående. Det manifesteras bland annat i låg självkänsla, ibland självhat. Den tänker ”jag är inte värd någonting” och söker sig till situationer och platser där de blir behandlade lika illa som de mår. Då är den underjordiska sexhandeln perfekt: elaka män, smutsiga platser, våldsamt sex, äckliga pengar: precis allt man anser sig förtjäna.

Problemet är då att istället för att få den vård man behöver för att bearbeta sina trauman, som man dessutom återupplevt om och om igen genom ovannämnda självskadebeteende, och bli en hel människa igen så lägger man istället sin fokus på att bekämpa ett av sina symtom: sexsäljandet. Gruppen styrker en, man får uppskattning för att man nu är en aktivist, man har vänner i samma situation och hela samhället lyssnar och tycker synd om dig. ALLT det du inte tidigare fått av din familj och omgivning, som borde ha gett dig kärlek och omtanke. Tro fan att man fastnar i en ny slags mani: den mot det som alla vill ska vara grunden till dina problem.

När ingen ifrågasätter detta nästan sektliknande beteende, som vi också kan se bland en del andra feministorganisationer, så är det ju bara att tuta och köra. Alla andra man potentiellt kastar under bussen i sin blinda och fullständigt felriktade kamp är collateral damage; på vägen mot the greater good.

När man, som nu, är i media konstant verkar man inte ha en tanke på att man bara utnyttjas igen för sina berättelser om sex, våld och misär; exakt det media älskar. Man får älta och älta och älta sina trauman i TV och stora tidningar i tron att det här ska hjälpa andra.

Idag kommer Expressen att publicera ännu en artikel i precis denna anda. Ni kommer kunna vältra er i tragik och sorgliga människoöden där skurkarna är de vidrigaste män ni hört talas om. Perfekt Paolovåg-content, alltså.

Expressen kontaktade mig, som jag skrev om igår, och de ville även att Emma i Fuckförbundet skulle uttala sig. Jag och Emma tittade på vad de planerar att publicera och insåg att det hela tiden var tänkt att vinklas och att Emmas bidrag (jag hade ju redan flippat ur och kallat reportern ”pinsam”) endast var ett alibi så Expressen kan påstå att de tillfrågat ”alla sidor”. Jag uppfattade att de sysslade med borderline utpressning när de tjatade om att få Fuckförbundet att delta för annars kommer bara IDH få sätta agendan. Fine, då får de göra det då. Jag förhandlar inte med terrorister.

Jag, och jag hoppas att Emma och Fuckförbundet kanske också ser detta på samma sätt, har valt att istället höja mig över skvallerpressens vältrande i misär. Vad vi säger kan ändå inte stå sig i jämförelse med IDH och Talitas ”jag blev drogad och våldtagen”. Vad ska vi säga emot det? ”Sök vård, sluta fucka med ALLA sexarbetare för att du mår dåligt?”

Då är det bättre att vi hörs i seriös media där vi får chansen att utveckla våra resonemang. Fokus på fakta, långsiktigt arbete och rättigheter, istället för snaskiga sexhistorier.

Nu höjer vi oss och visar att vi vägrar låta vår fight reduceras till ”bara en åsikt från torsklobbyn”. Hur seriöst vi framställs ska stå i paritet till hur seriöst vi tar på sexarbetares rättigheter. Så varsågoda, IDH och Talita, ni vann slaget men vi kommer vinna kriget. Inte mot er, att slåss mot känsloargument är lönlöst; men mot sexköpslagen och stigmat som ni, media och våra politiker så benhårt försvarar.

Liten kommentar: jag är egentligen inte helt nöjd med denna guide, men jag har skrivit på den i omgångar så himla länge och har under de senaste dagar önskat många gånger att jag kunnat hänvisa till den. Den kan alltså komma att ändras, framförallt med tillägg, så var inte alltför dömande.

************

Runt om på bloggen, Twitter och Flashback kan man hitta mina argument mot sexköpslagen, men jag har insett att jag inte har jobbat fram ett genomgående dokument som går igenom alla aspekter. Konsekvenser, rättigheter, risker; allt.

Läs mer »

Igår hjälpte jag en reporter från Sveriges Radio med bakgrund inför en intervju han skulle ha med Simon Häggström och Anders Olofsson från polisen, angående sexköp och även specifikt om razzian där Paolo åkte dit, samt polisens arbetssätt.

Programmet har nu sänts och jag ska erkänna att, trots att reportern Olle gav ett mycket bra intryck i telefon, jag inte trodde de skulle bli särskilt ifrågasatta ändå. Genom alla år jag följt rapportering om sexköp så har det aldrig ställts några särskilt svåra frågor.

Ni kan lyssna här på Studio Ett.

Jag till Olle på SR igår: ”vore intressant att höra om hur polisen jobbar, men jag lovar att de kommer säga att de inte kan avslöja sina metoder.”
Polisen i programmet: ”vi kan inte avslöja så mycket om våra metoder”.

Lol.

Jag kommer nu fokusera på det som jag så innerligt hoppades att Olle skulle ta upp, nämligen det märkliga i att polisen tidigare beskrivit att de väntar tills sexköpet är genomfört innan de griper sexköparen. Vi pratade om många saker men just detta var verkligen angeläget att få ett svar på.

För de flesta någorlunda logiskt tänkande personer så låter detta märkligt när man samtidigt beskriver alla sexköp som övergrepp (polisen säger/skriver det hela tiden). Hur kan polisen sitta där, med fulla möjligheter att stoppa det så kallade övergreppet, men låter det fortgå och avslutas? Skulle man göra samma med misshandel eller andra övergrepp? Hoppas på att misshandeln övergår till mord så man kan spärra in gärningsmannen ännu längre?

Återigen logiskt nog finns det två förklaringar:

1, polisen skiter i att övergrepp händer och är bara ute efter gripanden.

Eller

2, kvinnan är inte så ”utsatt” eller tvingad som de annars vill ge sken av, men de får en högre brottsrubricering efter sexköpet (sexköp) än om de stoppar det innan det händer (försök till sexköp).

Jag vet vilket alternativ jag tror på.

Nu kommer jag ta några saker poliserna säger i programmet, och då det är radio och jag är som jag är, så kommer det inte vara 100%-iga citat. Ni får leva med det.

Anders och Simon börjar med att uttrycka sig ganska olika. När det pratas om hur man hittar sexsäljarna, förlåt menar de prostituerade, så säger Anders angående annonser:

”Personer som vill sälja sex” (notera ”vill”).

Och Simon:

”Personer från andra länder som förs hit för att säljas” (notera ”förs” samt ”säljas”, vilket indikerar att man säljs av någon annan).

Så kommer det som jag hoppats på. Olle bullshittade inte. Han ställer dem mot väggen, och jag, som var mer spänd än under VMmatchen Sverige – England, börjar helt resolut gråta. ÄNTLIGEN. Efter alla år där dessa människor fått orera fritt om deras uppenbart motsägelsefulla handlingar, utan ett enda ifrågasättande, så kom det. Och Olle ger sig inte. De svamlar vidare och talar runt det som värsta fullblodspolitikerna, men Olle är så att säga right up their asses och nöjer sig inte. Jag gråter, av glädje. Äntligen.

Har du ont om tid kan du spola till 07:27, där episkheten kulminerar, eller börja vid 05:25 då Olle ställer frågan första gånger.

Att höra polisen staka sig när Olle återigen ställer frågan är obetalbart. Vi får också höra några rent häpnadsväckande saker:

Det vi ser som ett övergrepp kanske inte är det för dessa kvinnor. För dem är det enda sättet att sätta mat på bordet till sina barn.

Så då ska vi rädda kvinnorna genom att ta bort deras enda möjligheten att mata sina barn. Huzzah!

Och vad bra att polisen anser sig ha större agens att avgöra vad som är övergrepp än vad vi kvinnor själva har. Alright.

Vi måste kunna lagföra dessa personer och sedan i förlängningen kunna närma sig den problematiken

Så, några våldtäkter och/eller övergrepp hit och dit gör inte så mycket. Alla ni som blir utsatta för övergrepp: det är okej! Det är för the greater good!

Jag har egentligen inte så mycket mer att säga. Polisen talar för sig själv, bokstavligt talat.

Olle på Sveriges Radio gjorde ett kanonjobb trots att han förstås inte kunde ifrågasätta allt, av helt rimliga anledningar. Om han någonsin vill intervjua mig i radio kommer jag hänga på låset.

Bra jobbat Olle! BUUUUU polisen!