Igår tänkte jag att nu måste väl det här börja ebba ut. Ack, så fel jag hade. Även idag lyckades jag hitta något att bli tokförbannad över, och det här ligger i nivå med när jag igår blev anklagad för att försvara människohandel. Erkänn att ni är sadister för en arg jag skriver mer och det GILLAR NI VÄL ERA SADISTER?
Nä, förlåt.

Och med den ursäkten vill jag också passa på att be om ursäkt till alla som råkat ut för mer irrationellt bemötande än vanligt från mig. Till exempel brukar jag filtrera bort det allra mesta för att jag vet att det är lönlöst att försöka men de senaste dagarna har drivet gjort mig något mer trigger happy. Till exempel på Twitter i helgen när en man nämnde Emma (@eneskortsdagbok, FÖLJ om ni inte redan gör det!) med positiva ordalag i en diskussion varpå någon annan kommenterade ”och hur känner ni varandra?”

Lisa i torsdags hade lämnat det åt sitt öde, men Lisa i helgen var tydligen tvungen att påpeka att det är märkligt att man aldrig bryr sig om hur random folk på Twitter känner varandra men när en av dem är en sexarbetare och den andra en man som skriver något uppskattande om sexarbetaren; då minsann är det relevant.

Skitsamma. Det där är småpotatis i jämförelse med äckelkänslorna som skulle trilla ned som ett antraxkuvert i brevlådan.

Ibland hör olika varianter av media av sig för att jag ska kommentera något specifikt, eller för en intervju. Sedan i fredags har jag fått lika många förfrågningar på fyra dagar som jag normalt får på kanske ett år. En av dem var radio där någon från Intedinhora skulle medverka. Jag, en person som har svårt att hålla käften när idioti kräks fram, i samma rum som Intedinhora, i LIVESÄNDNING?? Hahaha. Tänk er. Jag skulle typ börja gråta av ilska och frustation. Katastrof. Fick tacka nej till det ganska stenhårt. Men ändå; tänk er. Haha.
Ni som nu tycker att jag är dålig som inte ställer upp för att andra medverkande driver mig till vansinne: jag vet mina egna begränsningar och istället för att fucka upp för min rörelse och skämma ut mig själv så går jag helt enkelt inte dit. Tänk om fler skulle resonera så innan de gick ut i media *host host*

Det är några saker jag anser som viktigast om jag överväger att delta:

• Vinkling. Det ska inte kunna klippas, vridas eller blandas godtyckligt för att passa en artikels agenda. Därför vill jag veta vad syftet med publiceringen är.
• Anonymitet. En del kanske vill ta bilder som jag då vill godkänna först, eller så råkar jag säga något dumt som känns lite väl avslöjande. Eller att jag ska in på ett stort kontor med massvis med människor som därmed får ett ansikte på mig, att mediet i sig inte är tillförlitligt eller försiktigt med känsliga uppgifter.
• Det ska inte vara ämnat att skapa skandal eller sensation. Det poängterar jag oavsett vem som frågar, eller vad de uppgivit som anledning till publikationen. Jag vill nämligen inte få frågor om jag träffar kändisar eller liknande, för då kommer jag tappa precis all lust och känna att min integritet blir kränkt (kanske låter överdrivet men så är det).

För alla dessa tre punkter behöver jag främst en sak: skriftligt på att jag har rätt att kräva ändringar, eller neka publicering. Det är trots allt det minsta jag kan begära när jag ger media gratis content.

Förtroende är a och o.

Det var lite bakgrund, nu till DAGENS BREAKING NEWS.

En av Sveriges största dagstidningar kontaktade mig idag, och för att jag vill vara lite försiktig med hur mycket information (som jag för övrigt har precis noll aning om hur sann den är, men vill inte sprida rykten) så är jag tvungen att klippa lite i vår konversation. Eftersom jag inte berättar vem som kontaktat mig, eller ens vilken tidning, så gör jag mig inte skyldig till någon felcitering, så lugna dig.

[…] betyder att det stod något där som jag valt att ta bort.

[…] Ser att du engagerat dig i debatten om Paolo Roberto. […] Känner du möjligtvis någon i ditt nätverk som sålt till Paolo? Vi på […] vill också skriva om hur personer som säljer sex ser på det som hänt och på tillvaron i stort. Fattar om du har fullt upp med annat, men jag tänkte ändå höra om du som är så reflekterande har tid och lust att komma med input. Tack på förhand! […]

Mitt svar:

[…] Jag skulle aldrig hänga ut någon, någonsin. Vare sig sexarbetare, sexköpare eller vem som helst. Förstår att det är smaskigt för er i pressen men jag vill inte ha någon del i häxjakten. Detta gör också att jag inte vill delta i annat kring detta heller.

Reportern fortsatte, istället för att skriva ”ok, tack ändå!” Behöver inte klippa in det för det var i princip samma som i första meddelandet, förutom att han/hon nämnde ”jag respekterar till fullo att du är noga med sekretessen! Förstår hur du resonerar.”

Mitt svar:

Det är inte bara sekretess, det är vanligt förnuft och att inte svepas med i ett drev. […] är skamligt, och att du vill att jag ska hjälpa till är pinsamt.

Reportern:

Jag tänker att jag ska försöka få in Fuckförbundets perspektiv i alla fall om vi skriver en artikel om hur personer som säljer sex ser på detta. Har kontaktat företrädare därifrån. Tänker att det är bra att få med så många perspektiv som möjligt! (Och det känns viktigt att inte bara prata OM personer som säljer sex utan MED dessa personer).

Och mitt svar:

Prata med oss OM en kändis mitt i en sexskandal. Förstår att det är lukrativt skvaller för er. Hoppas du även tänker på hans barn när du publicerar mer sexskvaller.

Därefter skrev reportern att han/hon noterat att outning av kunder är en fara för alla sexarbetare och skulle ta det med sina chefer, så det var väl en liten ljusstrimma i mörkret. Jag tror dock inte att det kommer stå i vägen för chansen att slänga upp en artikel om att Paolo köpt sex tidigare. Journalists gonna journalist.

I mina svar kan ni se några anledningar till varför jag absolut inte vill delta. Men jag är också rent av förnärmad att man vill utnyttja min (och andras) situation för att skada en annan människa än mer och tjäna pengar på det. Återigen: jag försvarar inte Paolos intervju men att vilja använda ”horor online” för att samla skvaller om kändisars sexvanor, UTAN ATT BETALA OSS FÖR INFORMATIONEN DESSUTOM, får mig att vilja spy. Istället börjar det närma sig koppleri när man vill profitera på ”prostitution”.

Det är också så att om några sexarbetare skulle vara så jävla avgrundskorkade att de skulle dela någon slags information med denna gamaktiga tidning så riskerar de precis ALLT vi arbetat med kring diskretion och trygghet.

Om kunder tror att vi ringer pressen så fort vi blir sura på dem, eller tycker vi fått för lite uppmärksamhet, så vad händer? Jo, en av två saker:

1, De slutar träffa oss. Hejdå inkomst! Kvar blir de farliga kunderna som inte har något att förlora.

Eller

2, De blir ännu mer rädda för att delge oss information om sig själva, som för oss är en av få tryggheter vi har.

Jag vill uppmana ALLA sexarbetare som funderar på att antingen själva kontakta, eller blir kontaktade av, media för att prata om era kunder att under inga jävla omständigheter göra det. 

Ni sätter oss alla i fara. Nästa gång en kund vägrar ge mig hans adress, eller när de trevliga herrarna slutar höra av sig, då har NI ETT AKTIVT ANSVAR för konsekvenserna som drabbar mig.

Ni måste också förstå att ni blir utnyttjade. Även om man är sur över något så betyder det NOLL och ingenting för pressen. De vill bara ha era smaskiga historier och sedan kastas ni ut till att leva samma liv, fast kanske med färre kunder och otryggare arbetsförhållanden, medan de tjänar multum på era plötsliga infall att fucka upp precis allt.

Försöker ta djupa andetag genom denna text men jag har nog tappat förmågan att förstå människor fullkomligt. Det tog några år men var kanske oundvikligt när man ska hålla på och gasta och tjafsa som jag.

Jag kan åtminstone med den lilla klartänkthet jag har kvar konstatera att:

• Jag skulle aldrig kunna bli en journalist som gör sådant här. Lägger då det till den redan långa listan av saker som sexarbete är bättre än. Det är inte ett hån mot journalister men jag skulle aldrig palla jaga sådant som reportern ovan gör. Och jag som blivit lite cynisk av sexarbete; tänk er att leta skit om folk. Nej, usch.
• Utan att tveka kallade jag en reporter pinsam. Jag??
• Den sista idioten är inte född.

Med allt detta sagt så måste jag också flika in att alla medier inte är såhär. Jag har ett par som verkar seriösa och förtroendeingivande, och inte blodtörstiga sensationalister, på tråden som det kanske blir något med. En av dem är dessutom lite full i fan så han/hon kanske ställer en triggerfråga bara för att jävlas med mig. Den som lever (dvs läser min blogg och Twitter) får se.

Häppåre.

Folk är verkligen inte riktigt kloka. Jag slog på tvn (vilket är ovanligt men också sista droppen som fick mig att skriva detta i affekt – you’re welcome) och där sitter Talita med Jenny Strömstedt. Ni som hängt med ett tag vet vad jag tycker om Talita så det var bara att stänga av. Normalt hade jag lyssnat men efter den shitstorm som tagit form det senaste 48 timmarna hade jag slut på frustrationskapital. Folk länkar till Talita och Simon Häggströms böcker för att ”motbevisa” mina påståenden. Folk som i de allra flesta fall aldrig satt sin fot i sexbranschen. Och anser att Häggström och kyrkoorganisationer som Talita är trovärdiga. Gud, hjälp mig.

Apropå nämnd shitstorm så står jag helt förbryllad inför alla som nu utgår ifrån att kvinnan i fallet med Paolo var utsatt för trafficking. När jag igår frågade på Twitter om någon hade belägg för detta påstående fick jag framförallt två varianter av svar, och nu ska jag bemöta dessa utan att Twitters begränsningar hindrar mig.

Insatsen gjordes ju av polisens grupp mot människohandel, så det måste handlat om människohandel.

Fel, den ska ha initierats av NOA, drivits av Norrmalmspolisen och haft stöd av människohandelsgruppen, soc och ungdomsgruppen. Läs gärna mer om NOA här.
Dessutom spelar det ingen roll om en sexsäljare är frivillig eller ej; kunderna grips av samma poliser. Jag antar för övrigt att NOA hanterade detta då polisens prostitutionsrotel las ned förra året.
Min kvalificerade gissning är att man tar med människohandelsgruppen för att ”täcka upp”, speciellt om man råkar stöta en fet hallick i korridoren. Hur som helst är deras närvaro (vi vet ju inte ens om de faktiskt gjorde något) inte ett bevis på att trafficking var aktuellt.

Paolo sa själv i intervjun att det handlade om människohandel.

Ja, det gjorde han. Eller mer ordagrant sa han ”säkert någon som är dittvingad”. Då ska jag måla upp två scenarion för er som anser detta vara bevis på att det faktiskt rörde sig om tvång i någon form:

1, Paolo går ut i media och säger att han köpt en tjänst och att kvinnan verkade helt ok.

Eller

2, Paolo säger det som passar svenska folkets generella syn på sexköp; det vill säga att det omöjligen kan vara frivilligt.

I scenario 1 försvarar han i princip sexköp och erkänner att det kan ske i samtycke, i 2 tar han avstånd för att rädda sitt eget skinn. Jag tar inget av det han säger som sanning; han är ju i full damage control mode. Det är dessutom ironiskt att folk som är jättearga på Paolo plötsligt anser honom tillförlitlig. Men BARA när det gäller att sexsäljaren var tvingad; ingenting annat.

Sedan tyckte Aftonbladet att det var fullt legitimt att fullständigt röva till sin rubriksättning.

Läser man artikeln står det dock ingenting om att de aktuella kvinnorna pressats eller utnyttjats, utan man drar ordvalen från gubben som pratar generellt om människohandel.

Det enda polisen säger om kvinnorna är:

De flesta som vi hade att göra med under insatsen kommer från utsatta situationer i fattiga länder, oftast Europa, säger polisens presstalesperson Ola Österling.

En ”utsatt situation” är ett vitt begrepp som kan tolkas hej vilt. Var det så att de åkte till Sverige för att de behövde pengar, vilket i Sveriges ögon ofta anses ”utsatt”? Eller var de hitlurade eller faktiskt tvingade? Ingen vet, men efter att ha följt denna bransch i tio år ser jag att det luddiga ordvalet pekar mer mot att de helt enkelt ville ha/behövde pengar och valde att sälja sex i Sverige för chansen att tjäna dessa. Vilket land man kommer ifrån är totalt irrelevant och att man tjatar om fattiga länder som ett slags argument är människovidrigt.

Har ni noterat hur många som numera är experter på sexarbete och människohandel? Det har jag, och det har fan inte var en rolig upptäckt.

De här dagarna har jag varit fullkomligt uppslukad av debatterna på Twitter i någon slags pliktkänsla att jag måste bemöta bland annat det ovan nämnda. Förutom den inbillade plikten har jag också sett det som en möjlighet nu när allt ljus plötsligt ligger på sexarbete och trafficking. Jag har sett folk jag trodde var rimliga helt spåra ur, och andra jag kanske inte tänkt så högt om framstå som fullt resonliga.

Som vanligt kan man alltså inte vinna på internet och trots att en del påstår att jag tillhör torsklobbyn (som är en organisation som endast existerar i vissa kreativa människors fantasi) eller att jag för en kamp enbart för egen vinning, och därmed struntar fullkomligt i de som tvingas sälja sex, har jag fått mer energi än det krävt. Min gnista att tjafsa vidare fick en nytändning, och en ganska skön insikt att jag aldrig någonsin kommer sluta kämpa.

En annan angenäm insikt har varit att DAMN PEOPLE, jag vet vad jag pratar om. Det har varit lite som ett test; typ ”klarar jag verkligen att bemöta vilket argument som helst?”
Svaret är ja. Jag kan bemöta precis varenda jävla argument kring sexköp, sexarbete och trafficking man än önskar slänga min väg. Jag känner mig helt oövervinnerlig.

Men, jag ska förstås inte sticka under stol med att det är rätt rejält irriterande när retoriken och debatteknikerna blir riktigt fula. Eller när man gör ett aktivt val att missförstå, eller pratar förbi en. Tänk ungefär att du får en fråga, du svarar på den, och sedan blir det tydligt att frågeställaren aldrig var intresserad av ditt svar utan ställde den enbart som en ingång till sin egna rant.

Apropå just retorik och debatteknik så var nog dessa två tweets (läs gärna även trådarna för mina svar) de som var fulast. Kanske tog jag mest illa upp för att jag verkligen avskyr när folk talar om för mig och andra vad jag egentligen tycker eller menar.

EDIT: Då Emil Moghaddam har valt att radera sina tweets så har jag enbart vad som ligger i bloggens cache kvar. Jag kommer alltså lägga in hans tweet exakt som den såg ut, samt min som han ”svarade” på. Det är förstås inte ultimat, och ni får helt enkelt välja själva om ni vill tro på att det faktiskt såg ut såhär igår. För att se mina övriga svar kan ni klicka på min tweet i Emils andra ”tweet”, det är bara hans original som är borttaget.

”Hej, jag fattar inte att kvinnor från fattiga länder tvingas hit för att sälja våldtäkter”

Att utgå ifrån att någon är tvingad till att sälja sex för att hon kommer från ett fattigt land är fan klassförakt och ni förminskar en människas möjlighet att ta egna beslut. Skärp er för guds skull.

— Lisa (Hooker Of The Year) (@Lisa_Lit_) May 15, 2020

— Emil Moghaddam (@emil_moghaddam) May 16, 2020

Det är tydligen rasism att dra koppling till människohandel även om en prostituerad 1) kommer från ett av Europas fattiga länder och 2) Paolo själv säger att hon såg dittvingad ut.

När du förlorar ett argument eller en strid, dra ut rasistkortet. (Sun Tzu, Art of War). 

Du får intressera dig för det om du vill. Min åsikt(!) om att inte anta saker för att person kommer från ett visst land kvarstår, och jag drar aldrig rasistkortet men att göra så är nog borderline rasism.

— Lisa (Hooker Of The Year) (@Lisa_Lit_) May 16, 2020

— Emil Moghaddam (@emil_moghaddam) May 16, 2020

En politiker som lyckas nedvärdera, mansplaina, fultolka och fulretweeta (skärmdump istället för retweet) i en enda tweet är ganska förbluffande. Men visst är Emil cool som citerar Art of War?

Gällande den andra så står jag fast vid att det är rasism att tillskriva, eller för den delen avskriva, en människa diverse förmågor baserat på vilket land de kommer ifrån. Det är väl själva definitionen av rasism? Eller xenofobi eller vilket ord man ska använda nu för tiden. Ni fattar min poäng. Det gör inte Emil.

Så, för att sammanfatta: lyssna på mig för jag vet bäst. Ok?

@genpoden tog upp en ganska intressant poäng om sexarbete vilket initialt fick mig att känna ”neeej inte ännu en jämförelse med andra yrken”. Det är nämligen väldigt vanligt, både hos de som tycker sexköp är ok och de som inte gör det. Personligen brukar jag undvika diskussioner som baseras på detta då man ofta börjar med ett enkelt argument och det trasslar sedan ihop sig till en nästan filosofisk röra. Jag blir utmattad, helt enkelt.

Men för att förklara för @genpoden (för jag gav henne ett ganska drygt och kort svar som jag känner mig lite dum för, för hon la fram vettiga argument) så vill jag försöka förklara hur jag tänker utan att det blir närapå oläsligt på grund av Twitters begränsningar.

Att jämföra sexarbete med andra (alltså de som de flesta anser vara normala och överlag accepterade av samhället) händer alltså ofta, och i många olika kontexter. Jag vill börja med att nämna några av de aspekter som gärna används när man jämför, och ge mina åsikter om dem.

Fysisk säkerhet. En av de dummaste jämförelserna är att likställa riskerna i sexarbete med högriskyrken som byggjobbare eller gruvarbetare. ”Folk dör där med”. Ja, fast sexarbetares död på jobbet uppmärksammas om man blir mördad, inte ramlar ned från hotellbalkongen eller av en överdos. Då är det inte en sexjobbsrelaterad olycka, om ni förstår hur jag menar. Det är två helt olika saker. Om jag skadas eller mördas av en kund anses det vara relaterat till mitt jobb, medan andra sätt jag kan dö på inte är det. Nu menar jag kanske inte att det BORDE vara så, utan att det ÄR så.

Det alla dessa yrken kan göra är att minimera risker för skador och död. Säkerhetsåtgärder, alltså. På samma sätt som man på byggen har hjälm och fallsele så kan jag sålla bort kunder som jag upplever visar på tecken som jag tolkar som farliga. Det är fortfarande inte samma sak, det fattar jag, men riskminimering jobbar de flesta branscher med.

Psykisk säkerhet/hur man mår av sitt jobb. Här gillar vissa att dra till med ”men tror du städare alltid är glada på jobbet?!” Ofta i diskussioner som rör huruvida ”den lyckliga horan” är en myt eller ej (vilket är världens tramsiga debatt och en jag försökt bidra till men får mest huvudvärk).

Nu riskerar jag skaffa mig en drös fiender men sexarbete är få människors första val. Att man skulle orka med riskhanteringen, lögnerna, dubbellivet, den osäkra och ofta svajande inkomsten är osannolikt och otänkbart för de flesta. Att hamna i, eller välja, sexarbete är förstås utbrett, och för vissa är det ett nödvändigt ont medan det för andra kan vara en flexibel lösning med hög avkastning, ett roligt och lukrativt äventyr eller en enkel inkomstkälla vid sidan av annan sysselsättning.

Många sexarbetare lever utan samhällets skyddsnät, då majoriteten troligtvis inte betalar skatt (tycker ni jag är luddig så är jag just det, för ingen vet hur (o)vanligt det är att sexarbetare faktiskt skattar, så bli inte alldeles till er). Det hoppas jag (för jag har ingen statistik) att andra yrkesutövare har lättare att göra, oavsett om deras jobb anses som ”eftersträvansvärt” av människor i stort. En lokalvårdare som sliter med, vad många anser, ett skitjobb för att försörja sina barn är starkt och fint, men en sexarbetare i samma situation är smutsig och borde skämmas.

Blir du upprörd av att min jämförelse ovan får det att låta som att jag värderar sexarbetande mammors insats högre än en städares? Då börjar du kanske förstå hur trassligt det är att jämföra yrken. När annars sitter vi och diskuterar liknelser mellan banktjänstemän och skyltfönsterdesigners välmående? Ser ni hur absurt det blir?

För att inte nämna skillnaden på personer som säljer sex. Ni som hängt med vet att jag är fullt medveten om vilket spektra som existerar och att det finns många som mår dåligt är absolut inget jag sticker under stol med (för vem fan skulle tjäna på att låtsas som det?) Myten jag däremot vill utmana är att man måste må dåligt av att sälja sex, och just denna åsikt är ett praktexempel på hur man projicerar sina egna känslor på andras handlingar och val. Ok, DU tycker att det är skitäckligt? Så då måste JAG vara antingen störd för att kunna inbilla mig att jag är ok med att ha sex för pengar, eller lida vid varje kundmöte?

Låt mig göra en såndär fräsch grej igen då: JAG skulle behöva förlora alla attribut som gör mig till en ganska trevlig och sympatisk människa för att kunna jobba på ett tobaksföretag. Snyggt? Nej. Så ska vi inte hålla på.

En sak som absolut skiljer sexarbete från andra yrken är det jag nämnde ovan: att ofta leva i hemlighet, med något man av olika anledningar måste dölja eller ljuga om. Det kräver att annat väger upp för det, eller att man helt enkelt orkar med det. Ett fåtal är helt öppna med sina val, vilket är imponerande, men det är förstås inte ett alternativ för alla. Exempelvis är mitt största hinder att jag vill ha en annan karriär, parallellt eller ej, där ”hora” på CVt inte skulle fungera. Det är alltså helt och hållet av självbevarelsedrift. Jag skulle också vilja påstå att jag kan göra mitt sexjobb tryggare om jag håller mig så anonym som möjligt, för att inte riskera mina kunder (som alltså begår en brottslig handling när de betalar mig). Skitsamma, jag tog upp det för att ge ett par exempel.

När man talar om sexarbetares ”löner” i relation till andra jobb så händer det att män (uteslutande män; ja) säger ”klart man skulle vara hora istället för att sitta i kassan på ICA”. Om du tänker så så läs gärna ovanstående igen. Sexarbete innebär alltså höga risker (beroende på hur man jobbar), sällan samhälleliga skyddsnät, eller de skyddsnät man kan få hos en arbetsgivare, och allra troligast ganska mycket krångel för att upprätthålla sina privata relationer och ”anseende”.

Nu lät jag nog negativ till ett jobb jag själv valt och fortsätter välja. Jag vill bara visa på verkligheten. Jag vill inte älta min egen historia så det lämnar jag nu, men om ni har några frågor så är de välkomna i kommentarsfältet!

Jag skriver på mobilen så formattering och annat blir inte ultimat men vill ändå få ut detta. Hoppas det inte blev alltför snurrigt.

Glöm inte att ta hand om er själva och varandra, och bete er vettigt mot andra människor ❤️ så hörs vi!