Författare: Lisa

lisaslappar.com

Jag är en hora men du får inte kalla mig det – retorik i debatter om sexarbete

Lisa3 kommentarer

Nu riskerar jag (igen?) att skaffa mig alla möjliga slags fiender men vi testar, YOLO amirite? Det här är i princip min variant av genusutbildningarnas triggerwarning-dokument. Jag skäms redan, men det är ganska bra läsning även om du blir sur över själva innehållet.

Vi börjar med ord, och en liten ordlista

Jag personligen har inget problem med folk som använder ordet ”hora” i skämtsam form; typ som när man vill förstärka ett adjektiv. På samma sätt gör jag mig inte sällan skyldig till att väsa ”böööög också” när jag inte lyckas med ett perfect game i Papers Please, och det finns inte ett homofobiskt ben i min kropp. Jag tycker också att all humor är ok, även om den kan anses känslig. Däremot skulle jag aldrig kalla någon varken bög, hora, fitta, kuk eller något i den stilen (om jag inte får betalt för det) för det är taskigt.

Men: en person tappar cirka 90% av sitt argument eller en seriöst ställd fråga (även om den är trevlig) med mig om du använder hora eller luder för att beskriva sexarbetare. Det är därför att dessa ord, när de används för att beskriva oss, har en djupt rotad negativ klang. Majoriteten av människor vet att kalla en annan människa för ett nedsättande ord är fel, och det är så jag tar det.

But wait, det blir än mer snurrigt! JAG får nämligen kalla mig själv hora, och ni som läst en del här på bloggen har sett det flera gånger. Hur går det ihop? Jag ser det lite som att hora är sexarbetares variant av n-ordet: vi får säga det om oss själva men det får inte du. Enklaste förklaringen jag kan komma på; förutom att jag som författaren här mår illa om jag använder samma gamla uttryck hela tiden eller att skriva exempelvis ”det är ändå peak horighet att springa i högklackat för att köpa kondomer” inte får samma schvung om jag skulle byta ut ordet till ”sexarbetighet”.

Vill man alltså inleda en diskussion eller ställa frågor så är det säkrast att hålla sig till orden sexarbete och sexarbetare, oavsett om du diskuterar med mig eller med andra. Det är ett internationellt vedertaget uttryck som beskriver det vi gör perfekt: vi jobbar med sex.

Jag ser många som inte kan skilja på sexarbete och människohandel, så därför har jag ”lånat” en mini-ordlista från mitt kommande megainlägg om sexköpslagen:

Sexarbete
När en person valt att sälja någon form av sexuell tjänst och gör det frivilligt. Även om anledningarna till valet är desperata i någon form så är grundregeln att det är ett aktivt val.
Prostitution
Ett ord sexarbetare normalt inte befattar sig med. Ordet har ett element av tvång, och när jag använder det är det för en situation som inte är självvald.
Trafficking/människohandel
Där människor luras, hotas eller tvingas av andra till att utföra ett jobb (i detta fall sexuella tjänster).

Kom med källor och statistik

Vill du säga ”de flesta” eller ”majoriteten” så måste du kunna backa upp det. Jag köper inte exempelvis ”de flesta som säljer sex gör det inte frivilligt” för då får du bara en enda fråga: ”vad har du fått det ifrån?” Och det är enkelt: ingen vet faktiskt detta. Vi som befunnit oss i branschen i ett antal år har dock anekdotisk kunskap baserad på erfarenheter, kontakter och närvaro, även om inte vi heller vet exakta procent. Du får därmed själv värdera sanningshalten i det jag påstår eftersom jag enbart kan tala utifrån vad jag sett, hört, läst och varit med om. Sitter du inte på en seriös rapport eller källa – undvik att uttala dig statistiskt.

Men! Du kanske har läst Simon Häggströms böcker, på Talitas eller Realstars hemsidor, eller scrollat igenom Intedinhoras instagram. Dessa är personer och organisationer som jag skrivit om tidigare och de är extremt vinklade. Det de publicerar är själva definitionen av anekdotisk bevisföring. Egentligen är de lika trovärdiga som jag när jag skriver mina berättelser från sexarbete: de flesta som läser detta vet inte vem jag är. Du kan alltså lita lika mycket på att mitt inlägg om när jag fick 12 lax för en timme är sant som deras ”rapporter” och ”intervjuer”. Nu var ju visserligen mitt inlägg alldeles sant, men det VET ju faktiskt inte ni, och jag skulle lika gärna kunna vara en gammal gubbe som sitter här och fantiserar ihop Lisa. Eller… TORSKLOBBYN 😱

Värt att nämna är att alla källor som endast träffar sexarbetare som slutat för att de mådde dåligt/ångrade sig, eller fortsätter fast de mår dåligt, har precis också endast deras vittnesmål att berätta. Deras ”statistik” blir då att 100% av sexarbetare får bestående men och trauman av att sälja sex. Och apropå det: när du sveps in i en grupp som hatar sexarbete och mår dåligt så är sannolikheten stor att de kommer hjälpa dig hitta någon att skylla på: dina kunder. Inte din psykiska ohälsa, sexuella trauman eller självskadebeteende, utan kunderna. Med det sopar man banan för många år, om inte ett helt liv, i förnekelse och felprioriteringar. /end OT

Min poäng är att jag inte tar dessa som allvarliga källor om du vill diskutera med mig.

Läs på

Antalet frågor, och många av dem hypotetiska, jag får om sexköps- och kopplerilagen IS TOO DAMN HIGH (har ni märkt att jag ligger ungefär 5-10 år efter i internetlingo/memes?) Det går faktiskt att googla och önskar man specifika svar av mig, oavsett vad det gäller, skulle jag verkligen uppskatta om man också testade sökfunktionen här på bloggen. Vid det här laget har jag nog ältat det mesta om sexarbete både en och två gånger.

Jag är heller ingen allmän chattrobot och varken vill eller kan tillgodose allas privata önskemål om information. Därmed: sök först, fråga sedan. Och skulle du nu vilja chatta regelbundet så finns det förstås en hel tjänst, speciellt utformad för ändamålet.

Sist men inte minst

Lägg fördomar om sexarbetare åt sidan när du diskuterar med oss. Jag vet att många har en nästan medfödd bild av oss som trasiga, obildade, lågbegåvade och/eller hjärntvättade. Det finns det nog en del av oss som är, som i övrig population, men utgå inte ifrån det.  I slutändan är vi människor och oftast tänkande sådana. Behandla oss som det så ska du se att det går att föra en trevlig och produktiv diskussion.

Rapport från torsklobbyn – mer om sexköpsdebatten och Paolo

Lisa3 kommentarer

Folk är verkligen inte riktigt kloka. Jag slog på tvn (vilket är ovanligt men också sista droppen som fick mig att skriva detta i affekt – you’re welcome) och där sitter Talita med Jenny Strömstedt. Ni som hängt med ett tag vet vad jag tycker om Talita så det var bara att stänga av. Normalt hade jag lyssnat men efter den shitstorm som tagit form det senaste 48 timmarna hade jag slut på frustrationskapital. Folk länkar till Talita och Simon Häggströms böcker för att ”motbevisa” mina påståenden. Folk som i de allra flesta fall aldrig satt sin fot i sexbranschen. Och anser att Häggström och kyrkoorganisationer som Talita är trovärdiga. Gud, hjälp mig.

Apropå nämnd shitstorm så står jag helt förbryllad inför alla som nu utgår ifrån att kvinnan i fallet med Paolo var utsatt för trafficking. När jag igår frågade på Twitter om någon hade belägg för detta påstående fick jag framförallt två varianter av svar, och nu ska jag bemöta dessa utan att Twitters begränsningar hindrar mig.

Insatsen gjordes ju av polisens grupp mot människohandel, så det måste handlat om människohandel.

Fel, den ska ha initierats av NOA, drivits av Norrmalmspolisen och haft stöd av människohandelsgruppen, soc och ungdomsgruppen. Läs gärna mer om NOA här.
Dessutom spelar det ingen roll om en sexsäljare är frivillig eller ej; kunderna grips av samma poliser. Jag antar för övrigt att NOA hanterade detta då polisens prostitutionsrotel las ned förra året.
Min kvalificerade gissning är att man tar med människohandelsgruppen för att ”täcka upp”, speciellt om man råkar stöta en fet hallick i korridoren. Hur som helst är deras närvaro (vi vet ju inte ens om de faktiskt gjorde något) inte ett bevis på att trafficking var aktuellt.

Paolo sa själv i intervjun att det handlade om människohandel.

Ja, det gjorde han. Eller mer ordagrant sa han ”säkert någon som är dittvingad”. Då ska jag måla upp två scenarion för er som anser detta vara bevis på att det faktiskt rörde sig om tvång i någon form:

1, Paolo går ut i media och säger att han köpt en tjänst och att kvinnan verkade helt ok.

Eller

2, Paolo säger det som passar svenska folkets generella syn på sexköp; det vill säga att det omöjligen kan vara frivilligt.

I scenario 1 försvarar han i princip sexköp och erkänner att det kan ske i samtycke, i 2 tar han avstånd för att rädda sitt eget skinn. Jag tar inget av det han säger som sanning; han är ju i full damage control mode. Det är dessutom ironiskt att folk som är jättearga på Paolo plötsligt anser honom tillförlitlig. Men BARA när det gäller att sexsäljaren var tvingad; ingenting annat.

Sedan tyckte Aftonbladet att det var fullt legitimt att fullständigt röva till sin rubriksättning.

Läser man artikeln står det dock ingenting om att de aktuella kvinnorna pressats eller utnyttjats, utan man drar ordvalen från gubben som pratar generellt om människohandel.

Det enda polisen säger om kvinnorna är:

De flesta som vi hade att göra med under insatsen kommer från utsatta situationer i fattiga länder, oftast Europa, säger polisens presstalesperson Ola Österling.

En ”utsatt situation” är ett vitt begrepp som kan tolkas hej vilt. Var det så att de åkte till Sverige för att de behövde pengar, vilket i Sveriges ögon ofta anses ”utsatt”? Eller var de hitlurade eller faktiskt tvingade? Ingen vet, men efter att ha följt denna bransch i tio år ser jag att det luddiga ordvalet pekar mer mot att de helt enkelt ville ha/behövde pengar och valde att sälja sex i Sverige för chansen att tjäna dessa. Vilket land man kommer ifrån är totalt irrelevant och att man tjatar om fattiga länder som ett slags argument är människovidrigt.

Har ni noterat hur många som numera är experter på sexarbete och människohandel? Det har jag, och det har fan inte var en rolig upptäckt.

De här dagarna har jag varit fullkomligt uppslukad av debatterna på Twitter i någon slags pliktkänsla att jag måste bemöta bland annat det ovan nämnda. Förutom den inbillade plikten har jag också sett det som en möjlighet nu när allt ljus plötsligt ligger på sexarbete och trafficking. Jag har sett folk jag trodde var rimliga helt spåra ur, och andra jag kanske inte tänkt så högt om framstå som fullt resonliga.

Som vanligt kan man alltså inte vinna på internet och trots att en del påstår att jag tillhör torsklobbyn (som är en organisation som endast existerar i vissa kreativa människors fantasi) eller att jag för en kamp enbart för egen vinning, och därmed struntar fullkomligt i de som tvingas sälja sex, har jag fått mer energi än det krävt. Min gnista att tjafsa vidare fick en nytändning, och en ganska skön insikt att jag aldrig någonsin kommer sluta kämpa.

En annan angenäm insikt har varit att DAMN PEOPLE, jag vet vad jag pratar om. Det har varit lite som ett test; typ ”klarar jag verkligen att bemöta vilket argument som helst?”
Svaret är ja. Jag kan bemöta precis varenda jävla argument kring sexköp, sexarbete och trafficking man än önskar slänga min väg. Jag känner mig helt oövervinnerlig.

Men, jag ska förstås inte sticka under stol med att det är rätt rejält irriterande när retoriken och debatteknikerna blir riktigt fula. Eller när man gör ett aktivt val att missförstå, eller pratar förbi en. Tänk ungefär att du får en fråga, du svarar på den, och sedan blir det tydligt att frågeställaren aldrig var intresserad av ditt svar utan ställde den enbart som en ingång till sin egna rant.

Apropå just retorik och debatteknik så var nog dessa två tweets (läs gärna även trådarna för mina svar) de som var fulast. Kanske tog jag mest illa upp för att jag verkligen avskyr när folk talar om för mig och andra vad jag egentligen tycker eller menar.

EDIT: Då Emil Moghaddam har valt att radera sina tweets så har jag enbart vad som ligger i bloggens cache kvar. Jag kommer alltså lägga in hans tweet exakt som den såg ut, samt min som han ”svarade” på. Det är förstås inte ultimat, och ni får helt enkelt välja själva om ni vill tro på att det faktiskt såg ut såhär igår. För att se mina övriga svar kan ni klicka på min tweet i Emils andra ”tweet”, det är bara hans original som är borttaget.

”Hej, jag fattar inte att kvinnor från fattiga länder tvingas hit för att sälja våldtäkter”

— Emil Moghaddam (@emil_moghaddam) May 16, 2020

Det är tydligen rasism att dra koppling till människohandel även om en prostituerad 1) kommer från ett av Europas fattiga länder och 2) Paolo själv säger att hon såg dittvingad ut.

När du förlorar ett argument eller en strid, dra ut rasistkortet. (Sun Tzu, Art of War). 

— Emil Moghaddam (@emil_moghaddam) May 16, 2020

En politiker som lyckas nedvärdera, mansplaina, fultolka och fulretweeta (skärmdump istället för retweet) i en enda tweet är ganska förbluffande. Men visst är Emil cool som citerar Art of War?

Gällande den andra så står jag fast vid att det är rasism att tillskriva, eller för den delen avskriva, en människa diverse förmågor baserat på vilket land de kommer ifrån. Det är väl själva definitionen av rasism? Eller xenofobi eller vilket ord man ska använda nu för tiden. Ni fattar min poäng. Det gör inte Emil.

Så, för att sammanfatta: lyssna på mig för jag vet bäst. Ok?

När framgångsrika män köper sex – om Paolo Roberto och att åka dit

Lisa2 kommentarer

Nu kan vi alltså lägga Paolo till kategorin ”relativt snygga men framförallt framgångsrika kändisar som köpt sex” och cirkusen är igång. För första gången på typ två månader är coronaviruset inte det mest omtalade i mitt Twitterflöde och förutom Paolo själv så diskuteras det nu friskt om sexköpslagen och trafficking.

Av den anledningen vill jag poängtera en sak som jag facepalmat över in absurdum idag: det är skillnad på sexarbete och trafficking. När jag säger ”avkriminalisera sexköp” så menar jag självfallet inte människohandel, tvång eller våldtäkt. Därför har jag problem med ordet prostitution. Det har inte bara en ful klang, det separerar heller inte dessa två totalt olika företeelser. Och när du inte ser skillnad på mig och någon som tvingas sälja sex så hjälper du ganska exakt INGEN, och framförallt inte den tvingade.

Över till fallet Paolo.

Jag vet att aktiva ”konton” online vet vilken plats detta skedde på, men kan självklart inte nämna något om det här. Däremot vet jag inte vilka som jobbade där eller om det handlade om tvång (vilket polisen vill syfta till med uttryck som ”ung kvinna från ett av Europas fattigaste länder”). Det kan lika gärna ha varit en, men troligtvis flera, sexarbetare som hyrde lägenheten och då är det ju simsalabim en smutsig bordell med traffickingoffer, enligt Sverige. MEN; jag vet som sagt inte, men vill ändå nämna att det KAN ha varit alldeles frivilligt. Hetsa inte upp er och gasta PAOLO ÄR EN VÅLDTÄKTSMAN, för de allra flesta som säljer sex i Sverige gör det nämligen frivilligt. Frivillighet utesluter inte att man måste få in pengar, oavsett skäl. Ingen säljer sex utan monetära avsikter. Att komma från ”ett fattigt land” betyder alltså inte per automatik att kvinnan varit tvingad till det.

Jag noterade att man gripit sexköpare på Grevgatan tidigare.

Som jag nämnde ovan så står det inget om sexsäljarnas situation och det är förstås alldeles medvetet. För i samhället och Sveriges lag görs det ingen skillnad på huruvida sexsäljaren haft sex frivilligt eller ej, och polisen och politikerna vill att du alltid ska utgå ifrån att säljaren inte gjort det frivilligt. Varför? Jo, enligt alla dokument och uttalanden KAN MAN INTE sälja sex frivilligt. Därför KAN de inte berätta om den aktuella sexsäljarens situation för då säger de också att det finns olika grader i det helvete de målat upp och det går ju inte enligt rådande modell. Kom inte och tjafsa om sekretess för ofta är man väldigt pigga på att beskriva om en person i brottsmål varit utsatt på något vis eller inte, så detta är en högst medveten strategi. Notera att jag inte använder uttrycket ”offer”, eftersom under sexköpslagen finns det inget brottsoffer (mer än staten) och du riskerar mindre straff om du våldtar en sexarbetare än om du våldtar en ”vanlig” tjej (kommer belägg och fakta kring detta i ett annat inlägg).

Med detta sagt så vill jag tro att polisen bara försöker hjälpa och därmed inriktar sig på fall där människohandel faktiskt pågår, men de senaste åren har jag hört från säkra källor att så inte alltid är fallet. Kanske måste man försvara sin position genom att även haffa sexköpare som träffat alldeles frivilliga säljare.

Jag måste bara få det ur mig och sen ska jag förhoppningsvis slippa tänka på människan i åtminstone några månader: Simon Häggström gör mig kräkfärdig. Det finns få människor som framkallar så mycket äckel i mig som honom. En större opportunist och självgod kvacksalvare har Sverige aldrig skådat. En sjuk dröm jag när vid min barm är att få träffa och prata med honom, för jag har svårt att acceptera att jag kan känna såhär för en person jag aldrig träffat. Här är ett par exempel på hur upprörd jag kan bli när han syns i media:

När Simon tog en fika med en trafficker.
När Simon hatade sin egen snopp.

Avslutningsvis så var Paolo förstås fullkomligt retarderad, i gott sällskap med de andra som lagfördes. Att besöka dessa platser borde klassas som självskadebeteende för det är som att be om att åka dit.

Och tack, Paolo, för att du kallar oss smutsiga.

Läs gärna min guide för säkra sexköp, och guiden för tryggt sexsäljande.

Kunder kan skada på många olika sätt – här är ett

Lisa2 kommentarer

Jag har lyckats klara mig undan fysiskt våld, krångel om pengar och bråk genom mina år som sexarbetare, men här på bloggen har ni kunnat läsa om mindre trevliga möten, eller otrevliga möten som jag undvikit innan de börjat.

Jag är inte korkad och är dessutom rädd om mig själv och andra människor. En del ser bara 1, han verkar trevlig, och 2, pengar. Jag tackade nyligen nej till en kille som i sitt mail framstod ha ett ganska svårt sexmissbruk och han blev alldeles förvånad när jag förklarade att jag inte vill bidra till missbruket. Främst vill jag inte att folk ska missbruka något, men för min egen skull vore det oerhört obehagligt att spendera tid med någon jag vet innerst inne inte mår bra av det. Och att dessutom ta betalt för det? Att inte alla känner så kan jag tycka märkligt men det kanske snarare är jag som är konstig med mina värderingar.

Ibland kan man läsa mellan raderna, eller dra slutsatser på andra sätt, som i fallet jag ska beskriva nu.

En man jag träffat en gång, och som jag är ganska säker på var relativt grön på betalda möten, ville ses igen. Han skrev att han bokat ett visst hotell och att han varit där nyligen. I en annan vända nämnde han att han träffat fler sexarbetare efter vårt möte. Jag reagerade inte direkt men idag insåg jag att ”varit där nyligen” sannolikt betydde att han besökt exakt det hotellet med annat dambesök.

Under normala förhållanden skulle detta inte vara ett särskilt stort problem, även om jag alltid rekommenderar att man byter hotell om man ska träffa olika tjejer inom en snar framtid. Men nu när hotellen är i stort sett tomma är det fullständigt vansinnigt. Han skrev till och med själv ”det var så konstigt att vara ensam gäst på hotellet”.

Så jag frågade helt resolut huruvida så var fallet, och ja, så var det. Då ställde jag direkt in och nu ska jag förklara varför, om det inte är uppenbart.

Han har alltså potentiellt blivit sedd med olika sexarbetare (minst en, kan vara fler) på samma tomma hotell inom ett kort tidsfönster. Personalen kanske var lite undrande, men hade inte belägg för misstankarna. När han då dyker upp med ännu en tjej kanske det är tillräckligt för dem att gå till handling.

Eftersom han själv inte tycker detta är problematiskt ska jag inte gå in på riskerna för honom (men potentiellt: beslag, brottsmisstanke, strafföreläggande, åtal, dagsböter) men det som skulle hända mig är främst:

  • Ett enormt trauma. Föreställ er själva att polisen kommer instormande.
  • Sedan skulle jag bli utfrågad om vad som hänt och potentiellt bli av mobiler, ipad och dator under en obestämd tid.
  • Kanske även mina pengar om vi ser till historien.
  • Jag skulle också hamna i kontakt med polisen i egenskap av sexsäljare, vilket jag lyckats undvika så här långt och jag har inga ambitioner att ändra på det. 
  • Om kunden vägrat strafföreläggande skulle fallet eventuellt gå till åtal, där jag skulle bli tvingad att vittna och därmed få min identitet röjd.
  • Hotellpersonalen skulle nog lägga mig på minnet. 
  • Jag hade blivit rejält skärrad och troligtvis behövt ta en lång paus = inga inkomster.

Även om personalen inte hade brytt sig och polisen inte bankat in dörren så hade jag varit nervös och obekväm innan och under mötet. Förutom att träffen skulle bli dålig så har jag ju mitt motto att jag alltid ska må så bra som jag kan. Om jag inte gör det så hamnar jag säkerligen på en oneway ticket till långvarigt psykiskt dåligt mående. 

För sexköpare så är det viktigt att tänka på att även om DU är försiktig måste sexarbetaren också vara det i sina andra möten. Om hon inte följer mina råd om hur man hanterar känslig information så kanske dina uppgifter läcker för att hon och en annan kund är oförsiktiga. Polisen har rätt att beslagta vad de än önskar som kan agera bevisunderlag, inklusive hennes telefon där din adress, telefonnummer eller annat kan ligga kvar helt öppet. 

För sexsäljare så är det värt att fundera på punkterna ovan, och inte bara vifta bort sådana här konsekvenser för att du inte gör något olagligt. Av det jag hört är det ingen angenäm upplevelse, om man säger så. Låt inte kundens lugn påverka dig om du själv känner att ”detta är riskabelt”. Lyssna på din magkänsla, notera detaljer och sätt säkerhet först, i alla lägen.

Jag har skrivit det åtskilliga gånger men vill påminna om att inte låta varken kuken eller pengasuget styra allt. Går det åt helvete är varken avsugningen eller tusenlapparna värt det. 

Sexarbete är inte som andra jobb

Lisa6 kommentarer

@genpoden tog upp en ganska intressant poäng om sexarbete vilket initialt fick mig att känna ”neeej inte ännu en jämförelse med andra yrken”. Det är nämligen väldigt vanligt, både hos de som tycker sexköp är ok och de som inte gör det. Personligen brukar jag undvika diskussioner som baseras på detta då man ofta börjar med ett enkelt argument och det trasslar sedan ihop sig till en nästan filosofisk röra. Jag blir utmattad, helt enkelt.

Men för att förklara för @genpoden (för jag gav henne ett ganska drygt och kort svar som jag känner mig lite dum för, för hon la fram vettiga argument) så vill jag försöka förklara hur jag tänker utan att det blir närapå oläsligt på grund av Twitters begränsningar.

Att jämföra sexarbete med andra (alltså de som de flesta anser vara normala och överlag accepterade av samhället) händer alltså ofta, och i många olika kontexter. Jag vill börja med att nämna några av de aspekter som gärna används när man jämför, och ge mina åsikter om dem.

Fysisk säkerhet. En av de dummaste jämförelserna är att likställa riskerna i sexarbete med högriskyrken som byggjobbare eller gruvarbetare. ”Folk dör där med”. Ja, fast sexarbetares död på jobbet uppmärksammas om man blir mördad, inte ramlar ned från hotellbalkongen eller av en överdos. Då är det inte en sexjobbsrelaterad olycka, om ni förstår hur jag menar. Det är två helt olika saker. Om jag skadas eller mördas av en kund anses det vara relaterat till mitt jobb, medan andra sätt jag kan dö på inte är det. Nu menar jag kanske inte att det BORDE vara så, utan att det ÄR så.

Det alla dessa yrken kan göra är att minimera risker för skador och död. Säkerhetsåtgärder, alltså. På samma sätt som man på byggen har hjälm och fallsele så kan jag sålla bort kunder som jag upplever visar på tecken som jag tolkar som farliga. Det är fortfarande inte samma sak, det fattar jag, men riskminimering jobbar de flesta branscher med.

Psykisk säkerhet/hur man mår av sitt jobb. Här gillar vissa att dra till med ”men tror du städare alltid är glada på jobbet?!” Ofta i diskussioner som rör huruvida ”den lyckliga horan” är en myt eller ej (vilket är världens tramsiga debatt och en jag försökt bidra till men får mest huvudvärk).

Nu riskerar jag skaffa mig en drös fiender men sexarbete är få människors första val. Att man skulle orka med riskhanteringen, lögnerna, dubbellivet, den osäkra och ofta svajande inkomsten är osannolikt och otänkbart för de flesta. Att hamna i, eller välja, sexarbete är förstås utbrett, och för vissa är det ett nödvändigt ont medan det för andra kan vara en flexibel lösning med hög avkastning, ett roligt och lukrativt äventyr eller en enkel inkomstkälla vid sidan av annan sysselsättning.

Många sexarbetare lever utan samhällets skyddsnät, då majoriteten troligtvis inte betalar skatt (tycker ni jag är luddig så är jag just det, för ingen vet hur (o)vanligt det är att sexarbetare faktiskt skattar, så bli inte alldeles till er). Det hoppas jag (för jag har ingen statistik) att andra yrkesutövare har lättare att göra, oavsett om deras jobb anses som ”eftersträvansvärt” av människor i stort. En lokalvårdare som sliter med, vad många anser, ett skitjobb för att försörja sina barn är starkt och fint, men en sexarbetare i samma situation är smutsig och borde skämmas.

Blir du upprörd av att min jämförelse ovan får det att låta som att jag värderar sexarbetande mammors insats högre än en städares? Då börjar du kanske förstå hur trassligt det är att jämföra yrken. När annars sitter vi och diskuterar liknelser mellan banktjänstemän och skyltfönsterdesigners välmående? Ser ni hur absurt det blir?

För att inte nämna skillnaden på personer som säljer sex. Ni som hängt med vet att jag är fullt medveten om vilket spektra som existerar och att det finns många som mår dåligt är absolut inget jag sticker under stol med (för vem fan skulle tjäna på att låtsas som det?) Myten jag däremot vill utmana är att man måste må dåligt av att sälja sex, och just denna åsikt är ett praktexempel på hur man projicerar sina egna känslor på andras handlingar och val. Ok, DU tycker att det är skitäckligt? Så då måste JAG vara antingen störd för att kunna inbilla mig att jag är ok med att ha sex för pengar, eller lida vid varje kundmöte?

Låt mig göra en såndär fräsch grej igen då: JAG skulle behöva förlora alla attribut som gör mig till en ganska trevlig och sympatisk människa för att kunna jobba på ett tobaksföretag. Snyggt? Nej. Så ska vi inte hålla på.

En sak som absolut skiljer sexarbete från andra yrken är det jag nämnde ovan: att ofta leva i hemlighet, med något man av olika anledningar måste dölja eller ljuga om. Det kräver att annat väger upp för det, eller att man helt enkelt orkar med det. Ett fåtal är helt öppna med sina val, vilket är imponerande, men det är förstås inte ett alternativ för alla. Exempelvis är mitt största hinder att jag vill ha en annan karriär, parallellt eller ej, där ”hora” på CVt inte skulle fungera. Det är alltså helt och hållet av självbevarelsedrift. Jag skulle också vilja påstå att jag kan göra mitt sexjobb tryggare om jag håller mig så anonym som möjligt, för att inte riskera mina kunder (som alltså begår en brottslig handling när de betalar mig). Skitsamma, jag tog upp det för att ge ett par exempel.

När man talar om sexarbetares ”löner” i relation till andra jobb så händer det att män (uteslutande män; ja) säger ”klart man skulle vara hora istället för att sitta i kassan på ICA”. Om du tänker så så läs gärna ovanstående igen. Sexarbete innebär alltså höga risker (beroende på hur man jobbar), sällan samhälleliga skyddsnät, eller de skyddsnät man kan få hos en arbetsgivare, och allra troligast ganska mycket krångel för att upprätthålla sina privata relationer och ”anseende”.

Nu lät jag nog negativ till ett jobb jag själv valt och fortsätter välja. Jag vill bara visa på verkligheten. Jag vill inte älta min egen historia så det lämnar jag nu, men om ni har några frågor så är de välkomna i kommentarsfältet!

Jag skriver på mobilen så formattering och annat blir inte ultimat men vill ändå få ut detta. Hoppas det inte blev alltför snurrigt.

Glöm inte att ta hand om er själva och varandra, och bete er vettigt mot andra människor ❤️ så hörs vi!

 

Pandemin skapar ett annat virus: FULLSTÄNDIG JÄVLA IDIOTI

Lisa1 kommentar

Hej och välkomna till min blogg nya och gamla läsare. Ni som hängt med har sett hur inläggen blir när jag är upphetsad på något vis. Idag är jag sur och då brukar ni läsa mer. Vad är ert problem? Är inte mina noga genomtänkta och korrlästa texter bättre? Vildar, är ni.

Så vad händer då, när sexarbetare i många länder stängs inne, klubbar slår igen dörrarna och kunderna stannar hemma? Jo, då tittar mänsklighetens finest fram och ser sin chans.

Har ni hört om olika scams som florerar? Nu kan tydligen essentiella oljor både vaccinera mot, och bota, coronasmitta. På ett liknande manér ser snubbar sin möjlighet att ÄNTLIGEN kunna ha råd att ligga med en hora. Jag har hört några charmiga varianter och vill dela dem; för detta är avskrapet jag och många andra sexarbetare vill undvika.

Vad sägs om herrn som skriver att han ”är beredd att betala vanligt pris men då ska analt och sprut i ansiktet ingå” eller han som vill ha sex utan kondom ”för du har väl inte så många som vill köpa dig?”

”Vi kan ses hos dig, du har väl ändå inga besök nu 😉” fast sexsäljaren tydligt undanbett incalls. Han som tycker att det är rimligt att sätta en ”fast taxa” långt under säljarens vanliga arvode för då ”är han trogen genom krisen”.

Jag tror inte att ni behöver mina kommentarer på ovanstående. Det är bara några exempel som jag svängde ihop från ett litet antal kontakter under EN DAG. Jag skulle gärna slippa göra detta till en följetong.

Argumenten jag ser är att branschen är som andra och man måste räkna med nedgångar; och därmed acceptera vissa förändringar. Ja, på vissa sätt är det så. Jag tänker att man exempelvis kan testa nya sätt, som vissa restauranger, exempelvis Speceriet som börjat med helgkassar. Att man diversifierar sitt utbud, alltså. Men ingen går väl för fan till en restaurang (take-away eller ej) och säger ”hörru lilla gumman… du kan väl slänga in en extra oxfilé eller dra av 200 på priset för ni har väl ändå så få kunder…?”

Så nä. Ni kan dra åt helvete. Och får jag veta att någon av mina kunder försökt detta, eller anser det rimligt, så kan ni läsa ovan: dra åt helvete.

Slut på rant. Ta hand om er, och varandra. Var inte sviniga. Och glad påsk!

Recension – Womanizer Duo

Lisa

Karantäninlägg. Det vill säga ett utkast som snoozat gud vet hur länge som jag inte kunde avsluta på ett vettigt sätt. Det är ju avslutningarna som är svårast för mig. Men men. Skiten kan väl lika gärna gå ut med en DISCLAIMER: detta är enbart för att eventuellt roa några som har aptråkigt hemma. Döm mig alltså inte så hårt. Tack på förhand.

__________________________________

Här är jag med ett glas Pinot Noir som jag fick av kvällens kund. Överlag en riktigt rekorderlig snubbe. Men presenten ni bryr er om är förstås en annan variant av den ultimata sexleksaken för kvinnor. När jag recenserade Womanizer Pro skrev jag att jag var lite sur över att ha missat Inside-out. Det är alltså denna jag har nu; fast den har fått ett nytt namn: Duo.

womanizer1

Den har det där fancy ”air technology”-huvudet plus en vibrator, och dessa kan man variera i intensitet oberoende av varandra.

Min första omgång var enligt basmodellen, men det ingår även ett extra huvud i större storlek.

Jag tyckte att själva ”penetrationsdelen” var för stor (hot damn tight pussy ni vet. Nä, men jag gillar egentligen mindre leksaker) men när jag väl gjort mig hyfsat bekväm satte air tech-grejen i gång. Den har nämligen en funktion, silence-nånting, som gör att den inte går igång förrän den möter klitoris. HI TECH SOM FAN.

Den snälla man som gav mig denna inkluderade även glidmedel, vilket jag inte ville kladda med då jag testade den på min fina soffa men med det hade det nog gått lättare att acceptera storleken, trots att jag naturligt tenderar att bli våt så kanske det inte räcker för detta material. Eftersom den snälla herrn även passade på att viagraknulla skiten ur mig strax innan var jag lite extra känslig.

Jag ser denna leksak som ett perfekt tillskott i min arsenal. Om jag har tid är det extra ”arbetet” värt det. Som med min Pro är denna helt vattentät och superlätt att göra ren.

Det här är inget reklaminlägg; jag är bara ett stort fan av kul sexleksaker. Speciellt sådana som slår ihjäl mig med orgasmer, är fina och charmar min tjejighet med lyxig förpackning och snajsiga detaljer (TASSELS!!!).

 

Varför säljer inte alla sex?

Lisa

Karantäninlägg. Det vill säga ett utkast som snoozat gud vet hur länge som jag inte kunde avsluta på ett vettigt sätt. Det är ju avslutningarna som är svårast för mig. Men men. Skiten kan väl lika gärna gå ut med en DISCLAIMER: detta är enbart för att eventuellt roa några som har aptråkigt hemma. Döm mig alltså inte så hårt. Tack på förhand.

__________________________________

Det här inlägget ger en, för vissa obekväm, insikt i min hjärna – vilken GÅVA, va?

Jag ska motvilligt erkänna att jag, när jag ser kvinnor säga att deras ekonomi är dålig under en tidsbestämd period, undrar varför de ”inte bara säljer sex ett par gånger”. Jag använder citationstecken för jag försöker vara känslig, medan jag innerst inne har lite svårt att förstå varför man inte ”bara gör det”. Återigen citationstecken som säkert inte hjälper min poäng eller bringar någon slags förståelse, men what the hell.

Jag kanske har gjort det så enkelt för mig själv: när jag ville byta yrke och plugga så löste jag mina finanser med sexarbete. När jag tog ett sjukt lågavlönat jobb inom mitt nya drömyrke byggde jag en buffert inför det med hjälp av sexarbete. Många av mina val de senaste åren har enbart varit möjliga på grund av sexarbete. Allt för att kunna behålla mitt hem som är baserat på en relativt hög inkomst, som inte mitt drömjobb ännu kan försörja.

Det kanske är löjligt av mig att tro att det är enkelt, men jag tänker (helt ärligt!) att det kan väl inte vara så svårt att slå på charmen och förföra en snubbe? Många tjejer ligger med främlingar så varför inte ta betalt ett par gånger?
Det är väl egentligen lätt för att jag inte hatar mig själv för att jag säljer sex, på grund av stenhårda rutiner. Så jag ska nog bara hålla käften.

Nu menar jag inte, som vanligt, att glorifiera sexarbete, men jag tänker faktiskt såhär emellanåt. Någon hade kommenterat min Youtubevideo med att mitt uttryck fantasiförmåga egentligen innebär dissociation. Det vill jag förstås inte att någon ska syssla med; jag gör det inte.

Hursom. Glöm allt ni precis läst.

Hur är en typisk sexköpare?

Lisa4 kommentarer

HA! Clickbait! Det finns ingen typisk sexköpare! Men jag tror du vill läsa detta ändå, om du nu inte tappade precis all respekt för mig det vill säga.

Jag hänger inte så mycket på Flashback längre för modereringen och den generella kvaliteten i deras underforum eskortservice och prostitution har fått mig att tröttna. Jag läser fortfarande regelbundet och idag blev jag skitsur över ett inlägg, loggade in och svarade. Hittade då ett inlägg från i höstas som jag hade skrivit och kände ”DAMN GURL”. Så otroligt bra. Ödmjuk är jag också.

Jag har så mycket opublicerade blogginlägg som aldrig kommer upp för jag inte känner att de blir tillräckligt bra, så för att bjuda på min briljans såhär i karantänstider får ni även ta del av min outsinliga lathet när jag rakt av kopierar Flashbackinlägget.

Lite bakgrund.
Så fort sexarbete diskuteras kommer idioterna som vet precis allt och uttrycker sin fullständiga okunskap i textform till min konstanta irritation. Just den här tråden hade rubriken ”varför betala för sex som är gratis?” och innan jag ens klickat på den visste jag att jag skulle bli mentalt utmattad. Som psykisk masochist följde jag den ändå förstås, med skräckblandad förtjusning. Tills det brast. Och ledde till detta:

Det är alltid lite roligt att de som säger sig veta hur alla sexköpare är, är de som även själva uttalar att de aldrig haft något med branschen/hobbyn att göra, eller människorna i den. Det är förstås enklast att ha en benhård åsikt eller ”vetskap” om något när man aldrig sett eller upplevt nyanser i ämnet.
Om man dessutom måste sätta sig över alla andra och gå till personangrepp, kryddat med lite stor kuk-skryt, då avfärdas man rätt snabbt som omogen lillgrabb alternativt troll.

Till ämnet så är anledningarna till att betala för sex, närhet och/eller sällskap många. De flesta har nämnts hundratals gånger här så jag ska inte bli långrandig men för mig och min huvudsakliga målgrupp ser utbytet oftast ut såhär, oavsett grundläggande anledning till kontakt.

Jag erbjuder en rejäl och genomgående presentation med seriös hemsida och tydliga gränser. Sex är garanterat så länge han håller sig inom dessa gränser. Mannen ger mig i sin tur en presentation och vi får möjlighet att avgöra om vi kan tänkas trivas ihop. Det monetära utbytet gör förstås att jag är lite mer lättroad (även om den överlägsna majoriteten gör sitt bästa för att jag ska trivas, både i umgänget och sexuellt). Det är som en vanlig dejt i de flesta fall för mig, med skillnaden att jag är mer tålmodig because cash och snubben vet att han får ligga.

Håller jag mig till mina principer, som diskretion, säkerhet och att bara jobba när jag mår bra och har lust, så fortsätter jag leverera en konsekvent bra service. För en sexköpare är det okomplicerat och tydligt. Och män, speciellt de med mycket att göra, tenderar att föredra okomplicerade möten framför katt-råttalekar eller sexroulette. Har man dessutom ett förhållande eller rykte som sex med randoms inte håller för så innebär sexköp oftast en högre nivå av diskretion.

Jag har träffat massvis med vad de flesta skulle anse som oattraktiva eller socialt inkompetenta men news flash: det finns något fint i nästan alla människor. Vi gör det enkelt för oss att avfärda dem som dåliga och värdelösa istället för att lägga lite energi på att lyssna. Och nej, jag skulle förstås inte sitta och snacka med varenda snubbe, än mindre ligga med dem, som någon slags välgörenhet om jag inte fick betalt men oavsett så får de någon som ser dem en stund. Rent själviskt är det som människoälskare dessutom väldigt intressant att höra deras historier.

Alla dessa trådar får mig att cirkulera tillbaka till det som förvirrar mig allra mest: VARFÖR bryr man sig så mycket på vilka villkor folk ligger med varandra? Om det är så simpelt; ”sex är ju gratis” eller ”bara losers måste betala”, varför inte bara gå hem med alla sina obetalda tiopoängare och njuta av sitt eget perfekta liv istället för att sitta här och gnälla?

Det är inte min uppgift att försvara sexköpare men jag tröttnar rekordsnabbt när det talas om dem som en homogen grupp. Som jag skrev i inlägget ska jag inte älta hur olika sexköpare är/kan vara, eller alla hundratals anledningar till att vissa köper sex. Det jag kan och vill försvara är dock rätten (ja, det är fan i mig en rättighet) att vuxna människor ska kunna välja att ha samtyckande sex under de villkor de kommer överens om. Jag menar alltså inte att sex i sig är en rättighet, utan att valet är det, i allra högsta grad.

Om man vill få en dålig bild av sexköpare är dock Flashback helt rätt ställe. De flesta vettiga kunderna hänger nämligen inte där för de har varken tid eller lust att diskutera helt sinnesslöa saker (till skillnad från en annan, då…) Exempel från den senaste tiden är bland annat tråden ”eskort vaginalt utan kondom” som borde få de flesta att stänga av datorn, Där diskuteras det huruvida man kan få kondomlöst sex billigare nu för att sexarbetare får färre kunder under pandemin. Eller vad sägs om guldkorn som hur man lättast hittar trasiga, väldigt unga tjejer som går med på vad som helst i ren desperation?

Jag förstår absolut inte alla sexköpare, vilket ni som läst här vet. De som känner på sig att något inte står rätt till men knullar ändå, för de ”hade ju redan åkt hela vägen till lägenheten”. De som träffar tjejer som de inte kan kommunicera med på grund av språkförbistringar och rent logiskt därför inte kan bekräfta gränser med. De som prutar, försöker tänja gränser, utnyttjar goodwill, slösar tid, förföljer, manipulerar. Helt enkelt alla sexköpare som inte respekterar andra människor. Empatilösa kräk, helt enkelt.

Och de finns. Jag har träffat en handfull av dem och om detta var min normala kundkrets hade det drivit mig till väldigt mörka platser vid det här laget.

Jag är inte naiv eller särskilt dum i huvudet. Alla har inte samma möjlighet att sålla ut dessa som jag har. Anledningarna till det är minst lika många som varianterna av as som försöker utnyttja detta faktum.

Det man som sexsäljare kan göra är:
1, lära sig sålla bland puckon.
2, skrämma bort idioter och istället attrahera trevliga kunder.

Hur man lyckas med ovanstående står överallt på min blogg men kan sammanfatta kort:

  • Lägg tid och energi på din annonsering. Se till att du framstår som att du vet vad du håller på med och att du är smart nog att inte ta någon skit.
  • Sätt upp tydliga krav som DU vill ha och håll benhårt på dem, i alla lägen.
  • Släng inte upp bilder på din fitta. Du säljer inte (bara) fitta; du har en personlighet som bara den är värd sin vikt i guld. Det är den du ska marknadsföra för att locka till dig hederliga snubbar.
  • Skriv inte vulgära ord (som jag gjort i detta inlägg exempelvis…) Säg inte att du kåt och våt jämt, eller andra, helt uppenbara lögner. Hjärndöda typer som bara tänker med kuken är exakt de som dras till detta.
  • Ignorera de som:
    inte förstår enkla instruktioner
    inte kan skriva hyfsat väl
    använder vulgärt språkbruk
    försöker tänja på dina gränser
    försöker pruta/förhandla
    vägrar följa dina rutiner
    vill skriva/snacka i evigheter
    vill träffas på riskfyllda platser
    inte är diskreta ens för sig egen skull (det kan spilla över på dig, eller så visar det att han inte har något att förlora = farlig)
  • Adoptera en proffsig, men vänlig, attityd mot de som ”förtjänar” den och som du enligt ovanstående tror kan vara vettiga, betalande kunder. Skit rent ut sagt i resten.
  • Om du nu tänker ”nä, jag klarar inte det där” så ok. Kanske inte. Jag tror dock att de flesta kan lära sig.

Nu blev det visst lite original content ändå. Who knew. Ta hand om er själva och varandra. Var inte en idiot. Läs inte på Flashback om du har blodtrycksproblem.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en tråd som väckte lite intressanta reaktioner, ifall ni missade den på Twitter. Den grundar sig i en sorg jag känner för att många av oss, vare sig vi är aktiva eller föredetta sexarbetare, har en slags ”vi och de-mentalitet”. Jag kanske inte direkt hjälpte till (eftersom mitt sätt att uttrycka mig inte alltid är så… eeeh… finkänsligt?) men när jag säger att jag önskar att det gick att skapa en tolerans och kanske senare även samarbete så menar jag det verkligen.

Varför jag inte gör halvtimmar

Lisa1 kommentar

De flesta sexsäljare erbjuder halvtimmesträffar, och vissa dessutom snabbisar på 10-15min. Då jag är ett stort fan av ”gör vad fan du vill” så är detta inte menat att racka ned på deras beslut att göra så, men för att förklara varför detta inte passar mig. Och så kanske jag kan hänvisa till inlägget när ett utvald grupp snubbar inte nöjer sig med svaret ”jag gillar det inte” när de vill ses 30min.

För det första handlar det om att investerad tid på förberedelser oftast är exakt samma oavsett om träffen är 30min eller fyra timmar. Säkerhetskoll, utseende och restid är ganska statiska sysslor. Jag får alltså mindre betalt för lika mycket ”innan-dejt-jobb”. Kapitalism, liksom.

Jag har också lite svårt att direkt hoppa i säng med en främling, i de fall det är en ny bekantskap. Det handlar om trygghet och att få en stunds umgänge för att jag ska kunna slappna av helt. Då kan vi båda läsa av varandra lite och för mig handlar det också om att få dig bekväm inför annalkande äventyr. Jag får chansen att notera kroppsspråk och signaler. Vi ska inte heller sticka under stol med att man bygger upp en viss sexuell spänning när man får iaktta och lyssna på varandra.

Sist men inte minst så tycker jag att själva tidsaspekten av mitt jobb är lite klurig. Å ena sidan måste jag hålla på tid kontra betalning för att inte bli utnyttjad, men ofta känns det lite surt att möten har en tidsgräns. Därför har korta möten (jag har aldrig erbjudit mindre än en timme) varit bland de sämre. Inte på grund av personen, utan tidspressen.

Vi kan koka ned det ganska snabbt: om jag hade erbjudit halvtimmar hade jag haft fler kunder. Men hade träffarna blivit bra om jag inte mår bra? Och hade jag orkat fortsätta om jag inte mår bra?

Oavsett vad en sexarbetare har för riktlinjer så är min uppmaning att följa dem, eller kontakta en annan, som passar dina önskemål. När en människa pressas till saker som i förlängningen, alltså kanske inte just för DIN förfrågan men långsiktigt, så mår den dåligt. De sexarbetare som har mindre valfrihet kan gå med på saker de inte vill och hur tror ni det påverkar i längden?

Så var en sjysst medmänniska. Respektera varandras gränser och fråga inte efter det som explicit undanbeds.

Med det sagt har jag nu börjat slipa på en ny service. Ni kommer hitta den på min hemsida senast imorgon, komplett med andra, mer unika tjänster jag erbjuder. KUL!