Jag har lagt kopiösa mängder tid på att fundera över hur vi bäst avskaffar sexköpslagen, och även hur det bör se ut efter att den är borta. Säkerligen inte särskilt hälsosamt då jag jämt hittar hål i min egen logik, blir sur och börjar om från början.
Trots att samtliga riksdagspartier står bakom sexköpslagen är jag helt övertygad om att det finns politiker som har sett sanningen i att den knappast uppnår det den påstås finnas till för. Problemet är:
– Om vi tänker på de väljare som bryr sig jättemycket (som jag) om att den ska avskaffas så är vi relativt få. De som skulle få helflippen däremot är fler, och de är oftare dessutom högljudda och har tillgång till större plattformar.
– De som tycker att det vore bra, men inte skulle kasta sig i fontänen vid Sergels Torg av glädje, samt de som inte bryr sig nämnvärt skulle inte ändra krysset på sin valsedel på grund av att ett parti förespråkar en avkriminalisering.
Därför tror jag inte de politiker som faktiskt insett hur orimlig och dålig lagen är vågar tala ut. Några modiga kanske försökt internt inom partiet men snabbt tystats ned av ledningen då det går emot deras partiprogram. Vi behöver någon stark och tålig individ eller grupp som vågar lyfta de komplexa frågorna, som baseras på de argument exempelvis jag tar upp i mitt stora inlägg om sexköpslagen, eller som Fuckförbundet skriver om.
Jag ser många som inte vet skillnaden mellan legalisering (=reglering) och avkriminalisering och det är helt ok. Man måste nog vara ovanligt intresserad i frågan för att ha tänkt på detta, så jag ska förklara hur jag ser på det:
En legalisering innebär en reglering, där regler och krav kommer ställas på de som säljer sex. Dessa regler kommer med största sannolikhet sättas av politiker och tjänstemän (jämför till exempel med spellagstiftningen) som inte har någon större insyn i hur det är sälja sex. Jag vill inte att Nisse och Anders på regeringskansliet ska bestämma hur jag ska knulla.
Det finns också sexarbetare som inte har förmågan att leva upp till vissa krav och blir då istället tvungna att jobba ”utanför systemet”, vilket troligtvis vore än mer otryggt än det redan är för dem.
Det kanske också tänks att man ska ha en licens och/eller registreras som sexarbetare. Allt vi registrerar i Sverige brukar bli offentligt (tänk vilken information du kan få hos Ratsit – hur många hundar en person har??) och många sexarbetare vill hålla sitt jobb eller hobbyjobb hemligt från familj, bekanta och eventuell arbetsgivare (för stigmat kommer nog aldrig tvättas bort, även om vi kan minska det genom att avskaffa sexköpslagen).
Det finns mängder med andra skillnader och argument, och de är Fuckförbundet bättre på att förklara än jag.
En avkriminalisering betyder istället att vi skulle slippa smyga lika mycket, våra kunder blir mindre rädda, jobbet blir tryggare och vi får större möjligheter att bidra och ta del av samhällets institutioner. Mer om detta längre ned.
Men nu går vi vidare till planen!
1, Debattklimatet, införande av logiska resonemang, fokusering på fakta samt nedprioritering av TRAMS
När inget riksdagsparti vill avskaffa sexköpslagen så måste vi börja med att rösta på dem som inte godtar, uppmuntrar eller sanktionerar fullständigt fjanteri. Tänk typ områden som falsk godhet inom feministiska rörelser, klimathets och kränkthet. Mycket av detta börjar med vad vi slänger pengar på: jämställdhetsmyndigheten och Muslimska Brödraskapet är två exempel.
När vi blir mer faktafokuserade och vågar argumentera för vettiga saker, trots att vissa blir arga, så kan vi hoppas se ett nytt debattklimat. Då kan argumenten mot sexköpslagen komma fram från människor som tidigare inte vågat tala om det (och inte bara på kontroversiella bloggar som min). Jag är nämligen fullt övertygad att om folk får höra argumenten så kommer de flesta att tänka lite annorlunda. När det blir tydligt att lagen inte gör det den påstår sig göra.
2, Börja titta på vad sexarbetare kan göra för samhället, och se över kopplerilagen
Sexarbetare kan ge statskassan en rätt trevligt tillskott. När ens jobb inte ses som ett jobb ser många sexarbetare som inte betalar skatt att de inte sysslar med svartjobb. Det kan låta hycklande, men tänk om samhället motarbetade dig i ditt val av yrke, bankerna inte ville förvalta din lön, din lön inte fick användas för att betala hyra, bolån eller räkningar (koppleri) och att dina kunder var brottslingar: skulle du anse att du gjorde något fel om du inte betalade skatt? Helt ärligt. Vår lön är nämligen införskaffad genom en brottslig handling och när andra tar del av den (även staten) så profiterar de på prostitution (=koppleri).
Sexarbetare är inte i sin natur skattesmitare och genom avkrim kan exempelvis banker inte längre vägra hantera våra pengar.
Man kanske kan se över enklare sätt för utländska sexarbetare att betala skatt, och att de då får rätt till viss sjukvård och sexuell hälsa (gyn, barnmorska, ungdomsmottagning) under tiden de jobbar här. Kan inte gå in djupare i det då jag nästan somnar så fort jag börjar gräva i skattefrågor men jag är övertygad om att det kan arbetas fram flexibla lösningar som fungerar för alla.
Om vi kikar på hur mycket skatt staten kan dra ihop så har jag gjort en liten beräkning som skulle få vilken mattenörd som helst att hoppa utför ett stup. Jag HATAR matte men tyckte det var roligt att åtminstone försöka se vilka summor det kan handla om.
Det gjordes en undersökning som visade på att en av tio svenska män köpt sex, så jag utgår ifrån den (även om den har kritiserats) i brist på annan statistik.
Säg att ungefär 67% av Sveriges män är myndiga och inte alltför jättegamla, då blir 10% av dessa: 348 065.
Jag vill nog lägga till några till detta då många som normalt köper sex utomlands nu åtminstone ibland köper sig ett ligg i Sverige, samt de som tidigare ville men gjorde det inte på grund av lagen, så säg 440 000. Här i steg 2 ska vi nämligen tala om vad som kan hända om lagen avskaffas, och då vore det bara ärligt om vi insåg fler skulle köpa sex här. Alla är ju besatta av att hålla handel lokal så det är ändå ett rimligt argument att det vore bättre för svensk ekonomi om sexköpen skedde här istället för att pengarna sätts på sprätt nere på kontinenten.
Vi drar återigen av några för att täcka upp för de som köpt sex endast en gång, eller som på inget vis direkt skulle bidra till ett kontinuerligt kassaflöde så säg 350 000 (för det kommer ju ändå nya sexköpare hela tiden). Det här låter väldigt högt… Jag är nog helt ute och cyklar. Men; det blir värre!
När jag funderade på hur mycket pengar det läggs på sex blev det ännu svårare. Hur många köper regelbundet, hur många en gång i halvåret, hur långa möten bokar man, vilka arvoden betalar man? Gah. Vissa lägger ju 15 000 på en enda träff medan andra lägger 1500.
Nu drar jag till med något, så vi kommer vidare nångång: 2500kr/månad per sexköpare, med i åtanke är att vissa inte köper sex just den månaden alls och andra lägger ut betydligt mer.
350 000 x 2500 x 0,33 (räknar på 33% skatt) = 288 750 000. På ett år: 3 465 000 000.
Om någon vill testa räkna på ett annat sätt så vore det jätteintressant!
Här någonstans vill jag och många andra försiktigt börja påpeka att kopplerilagen är skev. Om vi nu talar om fler antal sexköp, och rent generellt, så sitter nog många och vrider sig i stolen gällande sexarbetares säkerhet. Ett sätt för oss att hålla oss trygga är att kunna jobba tillsammans, vilket dagens kopplerilag förbjuder. Jag har skrivit mer om problemen med kopplerilagen här.
Realistiskt lär kopplerilagen inte ändras inom min livstid men man kan ju drömma!
3, Avkrim
Nu när allt mitt önsketänkande och fritt fantiserande gått exakt som min fullständigt normala hjärna planerat så har alla fattat grejen och slänger sexköpslagen åt helvete. Och då badar åtminstone jag i fontänen vid Sergels Torg.