Varför säljer inte alla sex?

Karantäninlägg. Det vill säga ett utkast som snoozat gud vet hur länge som jag inte kunde avsluta på ett vettigt sätt. Det är ju avslutningarna som är svårast för mig. Men men. Skiten kan väl lika gärna gå ut med en DISCLAIMER: detta är enbart för att eventuellt roa några som har aptråkigt hemma. Döm mig alltså inte så hårt. Tack på förhand.

__________________________________

Det här inlägget ger en, för vissa obekväm, insikt i min hjärna – vilken GÅVA, va?

Jag ska motvilligt erkänna att jag, när jag ser kvinnor säga att deras ekonomi är dålig under en tidsbestämd period, undrar varför de ”inte bara säljer sex ett par gånger”. Jag använder citationstecken för jag försöker vara känslig, medan jag innerst inne har lite svårt att förstå varför man inte ”bara gör det”. Återigen citationstecken som säkert inte hjälper min poäng eller bringar någon slags förståelse, men what the hell.

Jag kanske har gjort det så enkelt för mig själv: när jag ville byta yrke och plugga så löste jag mina finanser med sexarbete. När jag tog ett sjukt lågavlönat jobb inom mitt nya drömyrke byggde jag en buffert inför det med hjälp av sexarbete. Många av mina val de senaste åren har enbart varit möjliga på grund av sexarbete. Allt för att kunna behålla mitt hem som är baserat på en relativt hög inkomst, som inte mitt drömjobb ännu kan försörja.

Det kanske är löjligt av mig att tro att det är enkelt, men jag tänker (helt ärligt!) att det kan väl inte vara så svårt att slå på charmen och förföra en snubbe? Många tjejer ligger med främlingar så varför inte ta betalt ett par gånger?
Det är väl egentligen lätt för att jag inte hatar mig själv för att jag säljer sex, på grund av stenhårda rutiner. Så jag ska nog bara hålla käften.

Nu menar jag inte, som vanligt, att glorifiera sexarbete, men jag tänker faktiskt såhär emellanåt. Någon hade kommenterat min Youtubevideo med att mitt uttryck fantasiförmåga egentligen innebär dissociation. Det vill jag förstås inte att någon ska syssla med; jag gör det inte.

Hursom. Glöm allt ni precis läst.

Hur är en typisk sexköpare?

HA! Clickbait! Det finns ingen typisk sexköpare! Men jag tror du vill läsa detta ändå, om du nu inte tappade precis all respekt för mig det vill säga.

Jag hänger inte så mycket på Flashback längre för modereringen och den generella kvaliteten i deras underforum eskortservice och prostitution har fått mig att tröttna. Jag läser fortfarande regelbundet och idag blev jag skitsur över ett inlägg, loggade in och svarade. Hittade då ett inlägg från i höstas som jag hade skrivit och kände ”DAMN GURL”. Så otroligt bra. Ödmjuk är jag också.

Jag har så mycket opublicerade blogginlägg som aldrig kommer upp för jag inte känner att de blir tillräckligt bra, så för att bjuda på min briljans såhär i karantänstider får ni även ta del av min outsinliga lathet när jag rakt av kopierar Flashbackinlägget.

Lite bakgrund.
Så fort sexarbete diskuteras kommer idioterna som vet precis allt och uttrycker sin fullständiga okunskap i textform till min konstanta irritation. Just den här tråden hade rubriken ”varför betala för sex som är gratis?” och innan jag ens klickat på den visste jag att jag skulle bli mentalt utmattad. Som psykisk masochist följde jag den ändå förstås, med skräckblandad förtjusning. Tills det brast. Och ledde till detta:

Det är alltid lite roligt att de som säger sig veta hur alla sexköpare är, är de som även själva uttalar att de aldrig haft något med branschen/hobbyn att göra, eller människorna i den. Det är förstås enklast att ha en benhård åsikt eller ”vetskap” om något när man aldrig sett eller upplevt nyanser i ämnet.
Om man dessutom måste sätta sig över alla andra och gå till personangrepp, kryddat med lite stor kuk-skryt, då avfärdas man rätt snabbt som omogen lillgrabb alternativt troll.

Till ämnet så är anledningarna till att betala för sex, närhet och/eller sällskap många. De flesta har nämnts hundratals gånger här så jag ska inte bli långrandig men för mig och min huvudsakliga målgrupp ser utbytet oftast ut såhär, oavsett grundläggande anledning till kontakt.

Jag erbjuder en rejäl och genomgående presentation med seriös hemsida och tydliga gränser. Sex är garanterat så länge han håller sig inom dessa gränser. Mannen ger mig i sin tur en presentation och vi får möjlighet att avgöra om vi kan tänkas trivas ihop. Det monetära utbytet gör förstås att jag är lite mer lättroad (även om den överlägsna majoriteten gör sitt bästa för att jag ska trivas, både i umgänget och sexuellt). Det är som en vanlig dejt i de flesta fall för mig, med skillnaden att jag är mer tålmodig because cash och snubben vet att han får ligga.

Håller jag mig till mina principer, som diskretion, säkerhet och att bara jobba när jag mår bra och har lust, så fortsätter jag leverera en konsekvent bra service. För en sexköpare är det okomplicerat och tydligt. Och män, speciellt de med mycket att göra, tenderar att föredra okomplicerade möten framför katt-råttalekar eller sexroulette. Har man dessutom ett förhållande eller rykte som sex med randoms inte håller för så innebär sexköp oftast en högre nivå av diskretion.

Jag har träffat massvis med vad de flesta skulle anse som oattraktiva eller socialt inkompetenta men news flash: det finns något fint i nästan alla människor. Vi gör det enkelt för oss att avfärda dem som dåliga och värdelösa istället för att lägga lite energi på att lyssna. Och nej, jag skulle förstås inte sitta och snacka med varenda snubbe, än mindre ligga med dem, som någon slags välgörenhet om jag inte fick betalt men oavsett så får de någon som ser dem en stund. Rent själviskt är det som människoälskare dessutom väldigt intressant att höra deras historier.

Alla dessa trådar får mig att cirkulera tillbaka till det som förvirrar mig allra mest: VARFÖR bryr man sig så mycket på vilka villkor folk ligger med varandra? Om det är så simpelt; ”sex är ju gratis” eller ”bara losers måste betala”, varför inte bara gå hem med alla sina obetalda tiopoängare och njuta av sitt eget perfekta liv istället för att sitta här och gnälla?

Det är inte min uppgift att försvara sexköpare men jag tröttnar rekordsnabbt när det talas om dem som en homogen grupp. Som jag skrev i inlägget ska jag inte älta hur olika sexköpare är/kan vara, eller alla hundratals anledningar till att vissa köper sex. Det jag kan och vill försvara är dock rätten (ja, det är fan i mig en rättighet) att vuxna människor ska kunna välja att ha samtyckande sex under de villkor de kommer överens om. Jag menar alltså inte att sex i sig är en rättighet, utan att valet är det, i allra högsta grad.

Om man vill få en dålig bild av sexköpare är dock Flashback helt rätt ställe. De flesta vettiga kunderna hänger nämligen inte där för de har varken tid eller lust att diskutera helt sinnesslöa saker (till skillnad från en annan, då…) Exempel från den senaste tiden är bland annat tråden ”eskort vaginalt utan kondom” som borde få de flesta att stänga av datorn, Där diskuteras det huruvida man kan få kondomlöst sex billigare nu för att sexarbetare får färre kunder under pandemin. Eller vad sägs om guldkorn som hur man lättast hittar trasiga, väldigt unga tjejer som går med på vad som helst i ren desperation?

Jag förstår absolut inte alla sexköpare, vilket ni som läst här vet. De som känner på sig att något inte står rätt till men knullar ändå, för de ”hade ju redan åkt hela vägen till lägenheten”. De som träffar tjejer som de inte kan kommunicera med på grund av språkförbistringar och rent logiskt därför inte kan bekräfta gränser med. De som prutar, försöker tänja gränser, utnyttjar goodwill, slösar tid, förföljer, manipulerar. Helt enkelt alla sexköpare som inte respekterar andra människor. Empatilösa kräk, helt enkelt.

Och de finns. Jag har träffat en handfull av dem och om detta var min normala kundkrets hade det drivit mig till väldigt mörka platser vid det här laget.

Jag är inte naiv eller särskilt dum i huvudet. Alla har inte samma möjlighet att sålla ut dessa som jag har. Anledningarna till det är minst lika många som varianterna av as som försöker utnyttja detta faktum.

Det man som sexsäljare kan göra är:
1, lära sig sålla bland puckon.
2, skrämma bort idioter och istället attrahera trevliga kunder.

Hur man lyckas med ovanstående står överallt på min blogg men kan sammanfatta kort:

  • Lägg tid och energi på din annonsering. Se till att du framstår som att du vet vad du håller på med och att du är smart nog att inte ta någon skit.
  • Sätt upp tydliga krav som DU vill ha och håll benhårt på dem, i alla lägen.
  • Släng inte upp bilder på din fitta. Du säljer inte (bara) fitta; du har en personlighet som bara den är värd sin vikt i guld. Det är den du ska marknadsföra för att locka till dig hederliga snubbar.
  • Skriv inte vulgära ord (som jag gjort i detta inlägg exempelvis…) Säg inte att du kåt och våt jämt, eller andra, helt uppenbara lögner. Hjärndöda typer som bara tänker med kuken är exakt de som dras till detta.
  • Ignorera de som:
    inte förstår enkla instruktioner
    inte kan skriva hyfsat väl
    använder vulgärt språkbruk
    försöker tänja på dina gränser
    försöker pruta/förhandla
    vägrar följa dina rutiner
    vill skriva/snacka i evigheter
    vill träffas på riskfyllda platser
    inte är diskreta ens för sig egen skull (det kan spilla över på dig, eller så visar det att han inte har något att förlora = farlig)
  • Adoptera en proffsig, men vänlig, attityd mot de som ”förtjänar” den och som du enligt ovanstående tror kan vara vettiga, betalande kunder. Skit rent ut sagt i resten.
  • Om du nu tänker ”nä, jag klarar inte det där” så ok. Kanske inte. Jag tror dock att de flesta kan lära sig.

Nu blev det visst lite original content ändå. Who knew. Ta hand om er själva och varandra. Var inte en idiot. Läs inte på Flashback om du har blodtrycksproblem.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en tråd som väckte lite intressanta reaktioner, ifall ni missade den på Twitter. Den grundar sig i en sorg jag känner för att många av oss, vare sig vi är aktiva eller föredetta sexarbetare, har en slags ”vi och de-mentalitet”. Jag kanske inte direkt hjälpte till (eftersom mitt sätt att uttrycka mig inte alltid är så… eeeh… finkänsligt?) men när jag säger att jag önskar att det gick att skapa en tolerans och kanske senare även samarbete så menar jag det verkligen.

Varför jag inte gör halvtimmar

De flesta sexsäljare erbjuder halvtimmesträffar, och vissa dessutom snabbisar på 10-15min. Då jag är ett stort fan av ”gör vad fan du vill” så är detta inte menat att racka ned på deras beslut att göra så, men för att förklara varför detta inte passar mig. Och så kanske jag kan hänvisa till inlägget när ett utvald grupp snubbar inte nöjer sig med svaret ”jag gillar det inte” när de vill ses 30min.

För det första handlar det om att investerad tid på förberedelser oftast är exakt samma oavsett om träffen är 30min eller fyra timmar. Säkerhetskoll, utseende och restid är ganska statiska sysslor. Jag får alltså mindre betalt för lika mycket ”innan-dejt-jobb”. Kapitalism, liksom.

Jag har också lite svårt att direkt hoppa i säng med en främling, i de fall det är en ny bekantskap. Det handlar om trygghet och att få en stunds umgänge för att jag ska kunna slappna av helt. Då kan vi båda läsa av varandra lite och för mig handlar det också om att få dig bekväm inför annalkande äventyr. Jag får chansen att notera kroppsspråk och signaler. Vi ska inte heller sticka under stol med att man bygger upp en viss sexuell spänning när man får iaktta och lyssna på varandra.

Sist men inte minst så tycker jag att själva tidsaspekten av mitt jobb är lite klurig. Å ena sidan måste jag hålla på tid kontra betalning för att inte bli utnyttjad, men ofta känns det lite surt att möten har en tidsgräns. Därför har korta möten (jag har aldrig erbjudit mindre än en timme) varit bland de sämre. Inte på grund av personen, utan tidspressen.

Vi kan koka ned det ganska snabbt: om jag hade erbjudit halvtimmar hade jag haft fler kunder. Men hade träffarna blivit bra om jag inte mår bra? Och hade jag orkat fortsätta om jag inte mår bra?

Oavsett vad en sexarbetare har för riktlinjer så är min uppmaning att följa dem, eller kontakta en annan, som passar dina önskemål. När en människa pressas till saker som i förlängningen, alltså kanske inte just för DIN förfrågan men långsiktigt, så mår den dåligt. De sexarbetare som har mindre valfrihet kan gå med på saker de inte vill och hur tror ni det påverkar i längden?

Så var en sjysst medmänniska. Respektera varandras gränser och fråga inte efter det som explicit undanbeds.

Med det sagt har jag nu börjat slipa på en ny service. Ni kommer hitta den på min hemsida senast imorgon, komplett med andra, mer unika tjänster jag erbjuder. KUL!

Twitter – en grogrund för hat

Så ”Twitter är en grogrund för hat” säger du?

Jag ser det tvärtom. Så många främlingar som delar omtanke, om än bara med en enkel emoji, när folk förlorat något. Vare sig det gäller hälsa, en anhörig eller ett husdjur så finns det människor som uttrycker lite stöd.

Det krävs förstås ingen större ansträngning, men jag tror ändå att det betyder mycket. Jag ser allt möjligt på Twitter och så fort man uttrycker glädje, sorg eller undran så rusar andra människor för uppmuntran eller delad sorg. Det är FANTASTISKT.

Jag har delat mycket på Twitter. Positivt och negativt. Varje gång får jag lyckönskningar, en enkel ”jag vet hur det känns” eller skämt som gör mig gladare. Det är ingen grogrund för hat, utan en plats för främlingar att mötas i enighet kring det som gör oss till människor.

Med det sagt vill jag tacka alla er som uttryckt ert stöd inför min jobbintervju. Ni fattar kanske inte det, men jag uppskattar verkligen ert stöd. Majoriteten har jag aldrig ens träffat och missar ibland att svara alla, men ändå tar jag till mig av er uppmuntran och era råd.

Min Twitter och blogg har aldrig varit ämnade att tjäna pengar på. Lite marknadsföring, ja kanske, men i huvudsak har jag velat nå ut till människor. Nyansera debatten om sexarbete. Få er att ta en vända till i tanken när ni ser rubriker om ”prostitution”. Det tror jag att jag har lyckats med och har på köpet funnit en rejäl bunt intressanta människor som jag aldrig annars hittat.

Men… nu blir det något tråkigare. Jag har fått mer hat än någonsin. Jag förstår inte varför man anser det produktivt att kontakta en person om hur vidriga dennes livsval är, när jag inte skadar någon? Ni må anse att jag skadar mig själv (hört det förut; låt oss gå vidare) men att vara elak tjänar precis noll syfte.

Vad sägs om att vi är snälla mot varandra? Det kostar inget (i jämförelse med mina tjänster…) och alla blir gladare på kuppen. Skicka ett ❤️ när någon är hängig. Uppmuntra de som gör en förändring. Hjälp den som är trög när du vet bättre. Mina följare är fan toppklass på alla ovanstående och ni är bäst. Ni fattar det inte; men ni är bäst.

Och eftersom jag fått så många frågor om jobbet som jag nu hoppas så innerligt på: det är som kock. Drömyrket sedan barnsben och min stora passion. Chansen är i en prisbelönad restaurang och kanske den sjukaste möjlighet jag fått. Mat är mitt liv. Förutom sex, då. Och det där med trevliga människor.

Ta hand om varandra, era jävlar ❤️

Sexköpslagen – Centerpartiet

För bakgrund, se här.
Och tidigare partiers svar; här.

C skrev att de vidarebefordrat mina frågor till sakkunnig och när de idag svarade bad de om ursäkt:

Efter en längre tids diskussion har vi fått svar på dina frågor från våra sakkunniga. Vi ber om ursäkt för att du fick vänta en lång tid på svar.

Om de faktiskt diskuterat frågorna är det förstås positivt, även om svaren dessvärre är i linje med vad jag förväntat mig. Något ironiskt är deras email-signatur: ”Vi strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva.”

____________________

Tid till svar: 47 dagar.
Svar av: digital kommunikatör.

Läs mer »

Sexköpslagen – Miljöpartiet

Dags för Miljöpartiet! För de andra som hittills svarat; se här.

Tid till svar: 37 dagar.
Svar av: politisk sekreterare/Stockholms kommunfullmäktige.

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Ja.

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Vi har i dagsläget inte några sådana förslag.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

Det här är ett ställningstagande vi har sedan länge och det är en del av vår politik. Vi har inte sett några skäl till att ändra dem. Regeringen och socialdepartementet hänvisar bla till kunskap som finns angående sexköpslagen i handlingsplanen mot prostitution och människohandel.

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

2,1: Varför?

Vi stod bakom det förslaget. Eftersom sexköp i Sverige ses som ett brott och många män i dagsläget utnyttjar kvinnor i andra länder som på grund av svåra förhållanden säljer sex mot sin vilja. Vi ansåg både att det var en viktig markering och ett viktigt innehåll som skulle göra skillnad för många utsatta kvinnor i andra länder.

Förslaget fick dock inte stöd i riksdagen.

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Det kan givetvis väljas frivilligt, men vår uppfattning är att det oftast är ofrivilligt och när en person känner sig tvingad till detta av olika skäl kan det verkligen göra stor skada för den enskilde på både kort och lång sikt.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Exakt hur dessa behöver vara utformade är något som de som jobbar med frågorna och sexarbetarna själva bäst vet. Vi tror dock det är viktigt att det finns utrymme för individanpassat stöd eftersom olika personers situation förstås skiljer sig åt.

Här är några av mina egna påståenden och skulle uppskatta om ni ville ge er syn på dem:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det.

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det. Samtidigt är det en nödvändig del av lagstiftningen så som den ser ut. Tydligt är ju också att den som säljer sex i sig inte gör en kriminell handling, vilket polisen måste ha helt i åtanke i all kontakt.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Vi är ledsna att höra att du uppenbarligen inte fått svar på tidigare frågeställningar. Vår policy är att ge respons till alla som hör av sig i olika frågor, oavsett vilka de är. Dock kan trycket ibland vara stort både på våra företrädare och till kansliet som gör att vi inte alltid hinner med.

Debatt och att lyssna på olika företrädare och perspektiv är alltid viktigt.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

Nej, vi anser att sexköpslagen har ett eget syfte.

Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

Uppdatering: nu när det blivit rätt tydligt att frågeställaren inte är särskilt mottaglig länkar jag här till tråden: https://www.flashback.org/t346327p62
Inlägg #740. Se mina tre svar på samma och efterföljande sida.

Det händer att jag hör från tjejer som vill sälja sex; via bloggen, Twitter eller som i detta fall Flashback. Hon frågade visserligen inte mig personligen men när jag såg att någon annan svarat henne, troligtvis ironiskt, och hon tog hans ”råd” på allvar fick jag lite panik.

Alltså, panik på riktigt. Tusen framtidsvisioner susade genom mitt huvud, som det brukar göra när tjejer som med 100% säkerhet borde hålla sig jäääävligt långt borta från denna värld ändå vill in i den. I det tillståndet vet jag inte vilken approach jag ska ta, men jag kände att jag måste skriva något FORT. Hade hon gjort som det troligtvis ironiska svaret menade hade det redan nu kunnat gått riktigt åt helvete för henne. Så hur säger man på ett snällt sätt till någon att den är typ 13 år gammal eller helt jävla dum i huvudet?

Jag vill reda ut några saker först, framförallt för de som tycker att jag överreagerar:

1, de som ber om hjälp och råd kan vara troll. Jag vet förstås inte vem som sitter bakom en mailadress eller användarnamn. Men OM avsändaren menar allvar kan jag inte riskera att avfärda den.

2, som sagt: jag vet inte vem som frågar. Allt jag kan basera mina råd på är vad personen skriver och det är vad jag har att utgå ifrån. Personen kan i ”verkligheten” vara smartare eller dummare än den framstår, mer kan ligga bakom än vad som berättas, jag har INGEN aning. Jag vill inte heller be om en rejäl utläggning för då kommer mina svar behöva ta flera timmar. Då riskerar jag också att överanalysera, så om jag ba ”good story bro!” och drar en massa egna slutsatser som VERKAR välgrundade så är jag absolut inte kvalificerad att säga till folk i detalj vad de ska göra.

3, jag är fullt medveten om att vissa av mina skriverier kan få sexsäljandet att verka tjusigt som fan (vilket alla med förnuft fattar inte är mitt syfte) och därför kan jag ibland låta lite hårdare än jag menar att vara. Jag vill heller inte att andra runtomkring ska tycka att jag glorifierar det, utan att man är medveten om att jag försöker vara nyanserad och att mina berättelser bara representerar mina egna upplevelser. Det gör inte min historia mindre värd att berätta (tycker jag då, som är högst opartisk), men någon som är väldigt ung eller lite labil (ursäkta ordvalet…) kanske inte ser nyanserna och då känner jag att en balans behövs.

När jag verkligen vill ta tag i en person och låsa in dem i min garderob, på ett totalt non-creepy sätt, tills de kommer till insikt tittar jag på några olika saker:

  • Grammatik.
    Kanske är jag löjlig men om man skriver som en åttaåring ringer alla varningsklockor.
  • Val av uttryck.
    Ordet hora är extremt laddat för de flesta. Jag kan använda det om mig själv, mest för att jag ibland återanvänder ”sexarbetare” för mycket och skrivarnazin i mig skriker, men om man inte förlikat sig med uttrycket bär det fortfarande en enormt negativ kraft. Så, om en icke-sexarbetare vill bli ”hora” tolkar jag det lite som att personen ser ned på jobbet och/eller sig själv. Att man kanske inte anser sig ”värd mer än en hora”.
  • Hur mycket man verkar veta om sexarbete.
    Har man uppenbarligen inte sökt egen information alls eller ens vet något grundläggande tyder det på att man kanske inte är helt mogen. Kontaktar man mig direkt har man hittat mig någonstans, och överallt där jag finns finns en uppsjö information. Ställer man frågan på Flashback har man helt missat tusentals trådar om ämnet. Ignorans, arrogans, lite bakom flötet, jag vet inte, men jag tycker inte det bådar gott.
  • Självbild.
    Godtyckligt, men jag läser in mycket i hur man framställer sin egen bild av sig själv.
  • Bild av sexarbete.
    Verkar man anse det äckligt, förnedrande och fel så blir jag orolig om man då anser sig lämplig. Varför vilja göra något hemskt mot sig själv?
  • Riskmedvetenhet (eller ja, bristen på det).

Den som då ställde frågorna som fick mig att nästan kasta mig över tangentbordet för att skriva detta lyckades pricka i samtliga punkter. Jag fann ingen ”saving grace”. Och svarade på ett sätt som tar emot: hårt och i viss mån taskigt. Jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna motivera varför jag under INGA OMSTÄNDIGHETER vill se henne ge sig in i detta utan att på ett lite ”finare” sätt säga att hon inte har alla hästar i stallet.

Då jag inte vill klippa in det här så tar jag bara upp ett par saker:

Hon undrade var man hittade en hallick, bland annat. Ett (förhoppningsvis) ironiskt svar rådde henne att lägga upp en profil på Bodycontact eller Darkside för att hitta någon som kan lära upp henne. Hennes svar på detta var inte ”HAHA jättekul not” utan hon ställde faktiskt följdfrågor som att hon tog ”råden” på allvar.

Jag kände 1, FACEPALM och 2, shit, jag MÅSTE svara på detta nu.

Och det gjorde jag. Det lät inte snällt och var knappast mina bästa inlägg men det var det enda jag förmådde.

Vad fan vill jag ha sagt? Jo, att detta är ett av många bevis på hur komplicerad den här världen är. Hur viktigt det är att förstå och ta till sig att det finns enorma skillnader i precis alla aspekter. Skäl, personligheter, historier, möten, kunder, självbilder, måenden.

Sedan hoppas jag förstås att oavsett hur denna tjej väljer att göra, att hon mår bra och inte råkar illa ut. Att jag aldrig menar att såra någon för bakom all min kontakt med andra människor finns välvilja. Om inte annat, att hon läser på en massa och håller sig så trygg hon kan.

Med det sagt måste jag göra något annat än bli upprörd on the internetz idag så heppåre.

PS: jag uppdaterade för första gången på evigheter en av delarna i Säljarguiden. Läs gärna (första stycket om risker för våld är helt nytt) och feedback är välkommet.

Skampatrullen – ultimat en fråga om anständighet och fria val

Man kan tycka och känna lite blandat kring det som patrullen säger sig kämpa för: att kvinnor ska hitta en man, skaffa familj och hålla sig konservativa. Man ska inte lägga upp lättklädda bilder eller annat som anses inte passa den ideala konservativa kvinnan.

Läser man lite noggrannare, eller ser vad vissa individer skriver, är det dock tydligt att man inte enbart söker att sprida dessa budskap, utan man ska göra det genom att helt enkelt vara taskiga. Istället för att skapa opinion och visa att dess anhängare är intellektuellt och moralistiskt mogna så samlas man kring hashtaggen genom att inbitet jaga ”bevis” på det ”sönderfallande samhället” ackompanjerat av elaka kommentarer.

Som opinionsbildare själv, med min blogg, Twitter och närvaro på forum som plattform, kan jag tycka att deras förfarande är märkligt. Jag vill, om än anonymt, bygga en viss känsla av respekt och tillit då jag anser att den grunden är vida mer stabil för att folk ska lyssna på riktigt, än en sensationslysten explosion grundad i elakhet och personliga påhopp. Nu har de förstås lyckats få mer spridning på ett par veckor än vad jag lyckats skrapa ihop totalt under flera år, men frågan är om det i slutändan är den typ av uppmärksamhet som är långsiktig för en rörelse?

Även om man håller med dem i sak, om sedlighet osv, så är det nog ändå få som öppet väljer att ansluta sig då retoriken är stenhård och hänsynslös. Det är inget de flesta svenskar vill eller orkar stå bakom, eller ens ta till sig. För att bygga denna tes har jag funderat på människor i min närhet. Det finns nog några där som kan tycka att sexualiseringen i samhället har gått lite för långt, och det kan till och med jag själv tänka när något specifikt dyker upp. Flera känner nog att de vill påminna om att internet aldrig glömmer och att man ska vara försiktig med vad man lägger upp för alla att se, oavsett anledning till försiktigheten. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av dessa skulle ens överväga att haka på skampatrullens metoder eller uttryckssätt. Inte en enda.

I grund och botten handlar det om människors rätt att välja själva, och den grundläggande respekt som jag och de allra flesta är uppfostrade att visa andra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur lätt det verkar vara för vissa att vara elaka mot varandra. Mår man bättre, eller mår man ens bra från början? Inser man att det är riktiga människor man i grupp ger sig på? Och helt ärligt, hur orkar man hålla på så här, ofta flera timmar om dagen som det verkar, att leta efter och sedan dissikera någons livsval? I denna process, har man vid tillfälle stannat upp och tänkt ”är det här vad jag vill göra mot en annan människa?”

Med anständighet i rubriken menar jag inte den som hashtaggen förespråkar, utan det anständiga att vara en sansad och snäll medmänniska. Inte flippa ur över saker man inte har ett dugg med att göra i en slags villfarelse att man hjälper de man ger sig på.

Ja, de har lyckats bättre än jag på att sprida sina budskap. Jag kan dock stå rak i ryggen med att inte använda fula knep eller personpåhopp när jag försöker skapa opinion kring sexarbetares rättigheter.

En annan sak som är tydlig, och säkert vanlig när sådana här ”rörelser” poppar upp (jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla dem) är att några småkonton nu hittat sitt kall. Ungefär som att de tänkt ”NU har jag hittat en slags grupp där jag kan göra nytta, genom att scanna Twitter efter konton och poster som minsann borde skämmas!”

Två sådana har hittat till mig nyligen och det de hakade upp sig på var ett över två månader gammalt inlägg om mitt lotteri. Jag kan tycka det lite förvånansvärt att just lotteriet var triggern när mitt konto innehåller så mycket värre, men ok. Sexlotterier får jag väl erkänna är ganska dekadent. Jag kommer inte länka eller uppmärksamma dessa och här är varför:

Jag vill inte ge dem uppmärksamheten.

Jag vill inte att det ska bli någon diskussion där mina fina följare sedermera kallas taskiga saker, eller att riskera se mina följare använda liknande epitet. Undvika en shitshow helt enkelt.

Och jag minns när jag, som jag kallade det vid tillfället, spenderade någon timme på ”the dark side of Twitter” för ett par månader sedan. Alltså trådar som försvarade sexköpslagen med alla de klassiska argumenten och jag höll på att få psykbryt när vad jag än skrev duckades mina argument, eller fultolkades. Mådde faktiskt inte så bra och insåg att jag inte hör hemma på den arenan.

Jag tror inte det blir någon grej av dessa uppmärksammanden heller. Vi sexarbetare är ändå lite för enkla mål och det är inget man kan säga till oss som vi inte hört förut. De kan tycka att vi är osedliga, omoraliska, äckliga. Tro mig, vi har redan hört det.

Om man vill nå ut med en ideologi och få med sig människor på tåget är det bra att tänka lite långsiktigt och utanför sin minimala och extrema bubbla på Twitter. Retorik och trevligt bemötande tenderar att generera mer respekt hos de flesta och här har man fatalt misslyckats i sin tro att det nya WOKE är att vara taskiga mot folk på nätet.

Oavsett vad man tycker borde man alltid ställa sig frågan som en av mina favoriter på Twitter @FLICKALILLA ställer: ”behöver jag verkligen vara en jävla fitta idag?”

Sexköpslagen – Liberalerna

Liberalerna var tredje parti att återkomma. De var dessvärre något luddiga och verkar gå under parollen ”enklare att hålla med än att se verkligheten”. Det måste man väl acceptera, men det är fruktansvärt tråkigt att man som påstått liberalt parti är så opponerade till frihet. De försöker också vara könsneutrala med att använda ”en” istället för ”man” men tappar tråden. LOL. Svaret på fråga tre gör mig genuint deprimerad. Sannolikt finns det inget parti jag skulle rösta MINDRE på än L. Herrejävlagud. Med sorg (om än väntad) i hjärtat publicerar jag härmed ”Liberalernas” svar.

Tid till svar: sju dagar.

Svar av: fick bara ett namn så behövde googla. Verkar vara aktiv inom kvinnoförbundet.

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Ja

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Vi har inget landsmötesbeslut på att göra några ändringar i nuläget.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

*Obesvarad*

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

Vi är emot.

2,1: Varför?

*Obesvarad*

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Vi kan konstatera att en stor majoritet av dem som säljer sex befinner sig i en utsatt situation.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

*Obesvarat*

4: Då vi har en lag mot trafficking redan (BrB 4 kap. 1a§) anser många att man inte kan anse sexköpslagen vara ämnad att hjälpa offer för människohandel. Hur ställer ni er till det påståendet?

När en jämför med andra länder som har andra lagstiftningar kan man konstatera att det förekommer betydligt lägre grad av trafficking i Sverige än i jämförbara länder som valt en annan väg. Därmed kan den svenska sexköpslagen sägas vara ett skydd.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

*Obesvarat*

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Det kan jag tyvärr inte svara på i nuläget.

Generella tankar om dina påståenden:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Eftersom köparen vet att en gör något olagligt vill en ofta inte dra till sig polisens uppmärksamhet, således resulterar det mindre våld. Tyskland som har valt att legalisera prostitution har haft 70 mord på personer som säljer sex sedan lagen tillkom. I Sverige är den siffran noll.

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Vi tycker det är viktigt att alla brott utreds. Vi förstår att det kan vålla stort obehag.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Självklart är alla röster viktiga. Speciellt de med erfarenhet av problematiken. Vi försöker lyssna på både utsatta men även polis och socialsekreterare som möter de här fallen.

Notera att L, som V, tycker röster om ”problematiken” är viktiga. Inte röster som ser problemen med lagstiftningen, utan endast själva sexköpen. Den stora majoriteten av sexarbetare träffar ALDRIG varken polis eller socialtjänst. Go figure.

Jag kommer inte sakna L om de tappar sitt riksdagsmandat 2020. Good riddance, era fejkliberaler.

Sexköpslagen – Klassiskt liberala partiet

Andra inlägg om projektet, se denna kategori.

KLP var andra partiet att svara.

__________________

Tid till svar: sju dagar.
Svar av: ordförande.

Ursäkta att svaret dröjt något.

Det var detaljerade frågor och jag är långt ifrån någon expert på området men jag ska försöka svara så gott jag kan utifrån vårt partiprogram som jag tycker är ganska tydligt runt just sexköp. Såhär står det under paragraf 2.3.2:

”Varje människa har en grundläggande rätt att bestämma över sin egen kropp, och därmed kan försäljningen av sexuella tjänster enligt Klassiskt liberala partiet inte betraktas som brottslig. I grund och botten handlar sexarbete om frivilliga transaktioner mellan samtyckande vuxna, och det finns därför ingen rationell anledning att förbjuda sådan verksamhet. Det finns exempel på sexarbetare som tvingas in i yrket av andra människor och som utsätts för våld och övergrepp. Detta är grova brott. Klassiskt liberala partiet anser en legalisering av sexarbete minskar risken för att bli utsatt för olika former av kriminalitet, eftersom verksamheten kommer att föregå i säkra och ordnade miljöer, i stället för att man är tvungen att sälja tjänsterna under förhållanden som ger lite skydd. Klassiskt liberala partiet tillåter sålunda s k bordellverksamhet, som redan är laglig i vissa andra europeiska länder såsom Nederländerna. Samtidigt måste alla former av människohandel och sexslaveri slås ned.
Klassiskt liberala partiet vill:
● Legalisera sexarbete och bordellverksamhet.
● Slå ned på människohandel och sexslaveri. ”

Så till dina frågor:

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Nej, vi står inte bakom den.

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Ta bort den utan att ersätta den med något.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

Nej. Vi är av princip emot den här sortens ingrepp i vad vuxna samtyckande människor har för sig.

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

Mot.

2,1: Varför?

Av samma skäl som anges i 1,2 ovan. Vidare: utom i extrema fall (folkrättsbrott och liknande) är det respektive lands lagar som gäller i det landet.

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Nej. Självklart kan man välja att jobba som sexarbetare, även om det är förhållandevis få som gör det, men detsamma skulle kunna sägas om många andra yrken i samhället.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

4: Då vi har en lag mot trafficking redan (BrB 4 kap. 1a§) anser många att man inte kan anse sexköpslagen vara ämnad att hjälpa offer för människohandel. Hur ställer ni er till det påståendet?

Det låter väldigt konstigt. Trafficking handlar om tvång, ibland gränsande till slaveri. Det är, och ska betraktas som ett grovt brott, men det följer inte av detta att vi måste ha en sexköpslag.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

Jo de räcker absolut.

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Inga, lika lite som vi vill införa exitprogram för elektriker, advokater eller sjuksköterskor. Det är en sak för civilsamhället att sköta i den mån det önskas.

Och sist till dina påståenden:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Jag förstår situationen och tycker den är olycklig. Det belyser också en av de negativa effekterna av att kriminalisera varor eller tjänster som folk ändå vill betala för. .

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Det du säger stämmer såklart, och vi är helt emot detta.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Ja, vi tycker att era röster är viktiga. Anledningen till att ni inte tillfrågas får du fråga nuvarande riksdagspartier om. Vi skulle inte göra så om vi satt där.