Sexarbete är inte som andra jobb

@genpoden tog upp en ganska intressant poäng om sexarbete vilket initialt fick mig att känna ”neeej inte ännu en jämförelse med andra yrken”. Det är nämligen väldigt vanligt, både hos de som tycker sexköp är ok och de som inte gör det. Personligen brukar jag undvika diskussioner som baseras på detta då man ofta börjar med ett enkelt argument och det trasslar sedan ihop sig till en nästan filosofisk röra. Jag blir utmattad, helt enkelt.

Men för att förklara för @genpoden (för jag gav henne ett ganska drygt och kort svar som jag känner mig lite dum för, för hon la fram vettiga argument) så vill jag försöka förklara hur jag tänker utan att det blir närapå oläsligt på grund av Twitters begränsningar.

Att jämföra sexarbete med andra (alltså de som de flesta anser vara normala och överlag accepterade av samhället) händer alltså ofta, och i många olika kontexter. Jag vill börja med att nämna några av de aspekter som gärna används när man jämför, och ge mina åsikter om dem.

Fysisk säkerhet. En av de dummaste jämförelserna är att likställa riskerna i sexarbete med högriskyrken som byggjobbare eller gruvarbetare. ”Folk dör där med”. Ja, fast sexarbetares död på jobbet uppmärksammas om man blir mördad, inte ramlar ned från hotellbalkongen eller av en överdos. Då är det inte en sexjobbsrelaterad olycka, om ni förstår hur jag menar. Det är två helt olika saker. Om jag skadas eller mördas av en kund anses det vara relaterat till mitt jobb, medan andra sätt jag kan dö på inte är det. Nu menar jag kanske inte att det BORDE vara så, utan att det ÄR så.

Det alla dessa yrken kan göra är att minimera risker för skador och död. Säkerhetsåtgärder, alltså. På samma sätt som man på byggen har hjälm och fallsele så kan jag sålla bort kunder som jag upplever visar på tecken som jag tolkar som farliga. Det är fortfarande inte samma sak, det fattar jag, men riskminimering jobbar de flesta branscher med.

Psykisk säkerhet/hur man mår av sitt jobb. Här gillar vissa att dra till med ”men tror du städare alltid är glada på jobbet?!” Ofta i diskussioner som rör huruvida ”den lyckliga horan” är en myt eller ej (vilket är världens tramsiga debatt och en jag försökt bidra till men får mest huvudvärk).

Nu riskerar jag skaffa mig en drös fiender men sexarbete är få människors första val. Att man skulle orka med riskhanteringen, lögnerna, dubbellivet, den osäkra och ofta svajande inkomsten är osannolikt och otänkbart för de flesta. Att hamna i, eller välja, sexarbete är förstås utbrett, och för vissa är det ett nödvändigt ont medan det för andra kan vara en flexibel lösning med hög avkastning, ett roligt och lukrativt äventyr eller en enkel inkomstkälla vid sidan av annan sysselsättning.

Många sexarbetare lever utan samhällets skyddsnät, då majoriteten troligtvis inte betalar skatt (tycker ni jag är luddig så är jag just det, för ingen vet hur (o)vanligt det är att sexarbetare faktiskt skattar, så bli inte alldeles till er). Det hoppas jag (för jag har ingen statistik) att andra yrkesutövare har lättare att göra, oavsett om deras jobb anses som ”eftersträvansvärt” av människor i stort. En lokalvårdare som sliter med, vad många anser, ett skitjobb för att försörja sina barn är starkt och fint, men en sexarbetare i samma situation är smutsig och borde skämmas.

Blir du upprörd av att min jämförelse ovan får det att låta som att jag värderar sexarbetande mammors insats högre än en städares? Då börjar du kanske förstå hur trassligt det är att jämföra yrken. När annars sitter vi och diskuterar liknelser mellan banktjänstemän och skyltfönsterdesigners välmående? Ser ni hur absurt det blir?

För att inte nämna skillnaden på personer som säljer sex. Ni som hängt med vet att jag är fullt medveten om vilket spektra som existerar och att det finns många som mår dåligt är absolut inget jag sticker under stol med (för vem fan skulle tjäna på att låtsas som det?) Myten jag däremot vill utmana är att man måste må dåligt av att sälja sex, och just denna åsikt är ett praktexempel på hur man projicerar sina egna känslor på andras handlingar och val. Ok, DU tycker att det är skitäckligt? Så då måste JAG vara antingen störd för att kunna inbilla mig att jag är ok med att ha sex för pengar, eller lida vid varje kundmöte?

Låt mig göra en såndär fräsch grej igen då: JAG skulle behöva förlora alla attribut som gör mig till en ganska trevlig och sympatisk människa för att kunna jobba på ett tobaksföretag. Snyggt? Nej. Så ska vi inte hålla på.

En sak som absolut skiljer sexarbete från andra yrken är det jag nämnde ovan: att ofta leva i hemlighet, med något man av olika anledningar måste dölja eller ljuga om. Det kräver att annat väger upp för det, eller att man helt enkelt orkar med det. Ett fåtal är helt öppna med sina val, vilket är imponerande, men det är förstås inte ett alternativ för alla. Exempelvis är mitt största hinder att jag vill ha en annan karriär, parallellt eller ej, där ”hora” på CVt inte skulle fungera. Det är alltså helt och hållet av självbevarelsedrift. Jag skulle också vilja påstå att jag kan göra mitt sexjobb tryggare om jag håller mig så anonym som möjligt, för att inte riskera mina kunder (som alltså begår en brottslig handling när de betalar mig). Skitsamma, jag tog upp det för att ge ett par exempel.

När man talar om sexarbetares ”löner” i relation till andra jobb så händer det att män (uteslutande män; ja) säger ”klart man skulle vara hora istället för att sitta i kassan på ICA”. Om du tänker så så läs gärna ovanstående igen. Sexarbete innebär alltså höga risker (beroende på hur man jobbar), sällan samhälleliga skyddsnät, eller de skyddsnät man kan få hos en arbetsgivare, och allra troligast ganska mycket krångel för att upprätthålla sina privata relationer och ”anseende”.

Nu lät jag nog negativ till ett jobb jag själv valt och fortsätter välja. Jag vill bara visa på verkligheten. Jag vill inte älta min egen historia så det lämnar jag nu, men om ni har några frågor så är de välkomna i kommentarsfältet!

Jag skriver på mobilen så formattering och annat blir inte ultimat men vill ändå få ut detta. Hoppas det inte blev alltför snurrigt.

Glöm inte att ta hand om er själva och varandra, och bete er vettigt mot andra människor ❤️ så hörs vi!

 

Pandemin skapar ett annat virus: FULLSTÄNDIG JÄVLA IDIOTI

Hej och välkomna till min blogg nya och gamla läsare. Ni som hängt med har sett hur inläggen blir när jag är upphetsad på något vis. Idag är jag sur och då brukar ni läsa mer. Vad är ert problem? Är inte mina noga genomtänkta och korrlästa texter bättre? Vildar, är ni.

Så vad händer då, när sexarbetare i många länder stängs inne, klubbar slår igen dörrarna och kunderna stannar hemma? Jo, då tittar mänsklighetens finest fram och ser sin chans.

Har ni hört om olika scams som florerar? Nu kan tydligen essentiella oljor både vaccinera mot, och bota, coronasmitta. På ett liknande manér ser snubbar sin möjlighet att ÄNTLIGEN kunna ha råd att ligga med en hora. Jag har hört några charmiga varianter och vill dela dem; för detta är avskrapet jag och många andra sexarbetare vill undvika.

Vad sägs om herrn som skriver att han ”är beredd att betala vanligt pris men då ska analt och sprut i ansiktet ingå” eller han som vill ha sex utan kondom ”för du har väl inte så många som vill köpa dig?”

”Vi kan ses hos dig, du har väl ändå inga besök nu 😉” fast sexsäljaren tydligt undanbett incalls. Han som tycker att det är rimligt att sätta en ”fast taxa” långt under säljarens vanliga arvode för då ”är han trogen genom krisen”.

Jag tror inte att ni behöver mina kommentarer på ovanstående. Det är bara några exempel som jag svängde ihop från ett litet antal kontakter under EN DAG. Jag skulle gärna slippa göra detta till en följetong.

Argumenten jag ser är att branschen är som andra och man måste räkna med nedgångar; och därmed acceptera vissa förändringar. Ja, på vissa sätt är det så. Jag tänker att man exempelvis kan testa nya sätt, som vissa restauranger, exempelvis Speceriet som börjat med helgkassar. Att man diversifierar sitt utbud, alltså. Men ingen går väl för fan till en restaurang (take-away eller ej) och säger ”hörru lilla gumman… du kan väl slänga in en extra oxfilé eller dra av 200 på priset för ni har väl ändå så få kunder…?”

Så nä. Ni kan dra åt helvete. Och får jag veta att någon av mina kunder försökt detta, eller anser det rimligt, så kan ni läsa ovan: dra åt helvete.

Slut på rant. Ta hand om er, och varandra. Var inte sviniga. Och glad påsk!

Recension – Womanizer Duo

Karantäninlägg. Det vill säga ett utkast som snoozat gud vet hur länge som jag inte kunde avsluta på ett vettigt sätt. Det är ju avslutningarna som är svårast för mig. Men men. Skiten kan väl lika gärna gå ut med en DISCLAIMER: detta är enbart för att eventuellt roa några som har aptråkigt hemma. Döm mig alltså inte så hårt. Tack på förhand.

__________________________________

Här är jag med ett glas Pinot Noir som jag fick av kvällens kund. Överlag en riktigt rekorderlig snubbe. Men presenten ni bryr er om är förstås en annan variant av den ultimata sexleksaken för kvinnor. När jag recenserade Womanizer Pro skrev jag att jag var lite sur över att ha missat Inside-out. Det är alltså denna jag har nu; fast den har fått ett nytt namn: Duo.

womanizer1

Den har det där fancy ”air technology”-huvudet plus en vibrator, och dessa kan man variera i intensitet oberoende av varandra.

Min första omgång var enligt basmodellen, men det ingår även ett extra huvud i större storlek.

Jag tyckte att själva ”penetrationsdelen” var för stor (hot damn tight pussy ni vet. Nä, men jag gillar egentligen mindre leksaker) men när jag väl gjort mig hyfsat bekväm satte air tech-grejen i gång. Den har nämligen en funktion, silence-nånting, som gör att den inte går igång förrän den möter klitoris. HI TECH SOM FAN.

Den snälla man som gav mig denna inkluderade även glidmedel, vilket jag inte ville kladda med då jag testade den på min fina soffa men med det hade det nog gått lättare att acceptera storleken, trots att jag naturligt tenderar att bli våt så kanske det inte räcker för detta material. Eftersom den snälla herrn även passade på att viagraknulla skiten ur mig strax innan var jag lite extra känslig.

Jag ser denna leksak som ett perfekt tillskott i min arsenal. Om jag har tid är det extra ”arbetet” värt det. Som med min Pro är denna helt vattentät och superlätt att göra ren.

Det här är inget reklaminlägg; jag är bara ett stort fan av kul sexleksaker. Speciellt sådana som slår ihjäl mig med orgasmer, är fina och charmar min tjejighet med lyxig förpackning och snajsiga detaljer (TASSELS!!!).

 

Varför säljer inte alla sex?

Karantäninlägg. Det vill säga ett utkast som snoozat gud vet hur länge som jag inte kunde avsluta på ett vettigt sätt. Det är ju avslutningarna som är svårast för mig. Men men. Skiten kan väl lika gärna gå ut med en DISCLAIMER: detta är enbart för att eventuellt roa några som har aptråkigt hemma. Döm mig alltså inte så hårt. Tack på förhand.

__________________________________

Det här inlägget ger en, för vissa obekväm, insikt i min hjärna – vilken GÅVA, va?

Jag ska motvilligt erkänna att jag, när jag ser kvinnor säga att deras ekonomi är dålig under en tidsbestämd period, undrar varför de ”inte bara säljer sex ett par gånger”. Jag använder citationstecken för jag försöker vara känslig, medan jag innerst inne har lite svårt att förstå varför man inte ”bara gör det”. Återigen citationstecken som säkert inte hjälper min poäng eller bringar någon slags förståelse, men what the hell.

Jag kanske har gjort det så enkelt för mig själv: när jag ville byta yrke och plugga så löste jag mina finanser med sexarbete. När jag tog ett sjukt lågavlönat jobb inom mitt nya drömyrke byggde jag en buffert inför det med hjälp av sexarbete. Många av mina val de senaste åren har enbart varit möjliga på grund av sexarbete. Allt för att kunna behålla mitt hem som är baserat på en relativt hög inkomst, som inte mitt drömjobb ännu kan försörja.

Det kanske är löjligt av mig att tro att det är enkelt, men jag tänker (helt ärligt!) att det kan väl inte vara så svårt att slå på charmen och förföra en snubbe? Många tjejer ligger med främlingar så varför inte ta betalt ett par gånger?
Det är väl egentligen lätt för att jag inte hatar mig själv för att jag säljer sex, på grund av stenhårda rutiner. Så jag ska nog bara hålla käften.

Nu menar jag inte, som vanligt, att glorifiera sexarbete, men jag tänker faktiskt såhär emellanåt. Någon hade kommenterat min Youtubevideo med att mitt uttryck fantasiförmåga egentligen innebär dissociation. Det vill jag förstås inte att någon ska syssla med; jag gör det inte.

Hursom. Glöm allt ni precis läst.

Hur är en typisk sexköpare?

HA! Clickbait! Det finns ingen typisk sexköpare! Men jag tror du vill läsa detta ändå, om du nu inte tappade precis all respekt för mig det vill säga.

Jag hänger inte så mycket på Flashback längre för modereringen och den generella kvaliteten i deras underforum eskortservice och prostitution har fått mig att tröttna. Jag läser fortfarande regelbundet och idag blev jag skitsur över ett inlägg, loggade in och svarade. Hittade då ett inlägg från i höstas som jag hade skrivit och kände ”DAMN GURL”. Så otroligt bra. Ödmjuk är jag också.

Jag har så mycket opublicerade blogginlägg som aldrig kommer upp för jag inte känner att de blir tillräckligt bra, så för att bjuda på min briljans såhär i karantänstider får ni även ta del av min outsinliga lathet när jag rakt av kopierar Flashbackinlägget.

Lite bakgrund.
Så fort sexarbete diskuteras kommer idioterna som vet precis allt och uttrycker sin fullständiga okunskap i textform till min konstanta irritation. Just den här tråden hade rubriken ”varför betala för sex som är gratis?” och innan jag ens klickat på den visste jag att jag skulle bli mentalt utmattad. Som psykisk masochist följde jag den ändå förstås, med skräckblandad förtjusning. Tills det brast. Och ledde till detta:

Det är alltid lite roligt att de som säger sig veta hur alla sexköpare är, är de som även själva uttalar att de aldrig haft något med branschen/hobbyn att göra, eller människorna i den. Det är förstås enklast att ha en benhård åsikt eller ”vetskap” om något när man aldrig sett eller upplevt nyanser i ämnet.
Om man dessutom måste sätta sig över alla andra och gå till personangrepp, kryddat med lite stor kuk-skryt, då avfärdas man rätt snabbt som omogen lillgrabb alternativt troll.

Till ämnet så är anledningarna till att betala för sex, närhet och/eller sällskap många. De flesta har nämnts hundratals gånger här så jag ska inte bli långrandig men för mig och min huvudsakliga målgrupp ser utbytet oftast ut såhär, oavsett grundläggande anledning till kontakt.

Jag erbjuder en rejäl och genomgående presentation med seriös hemsida och tydliga gränser. Sex är garanterat så länge han håller sig inom dessa gränser. Mannen ger mig i sin tur en presentation och vi får möjlighet att avgöra om vi kan tänkas trivas ihop. Det monetära utbytet gör förstås att jag är lite mer lättroad (även om den överlägsna majoriteten gör sitt bästa för att jag ska trivas, både i umgänget och sexuellt). Det är som en vanlig dejt i de flesta fall för mig, med skillnaden att jag är mer tålmodig because cash och snubben vet att han får ligga.

Håller jag mig till mina principer, som diskretion, säkerhet och att bara jobba när jag mår bra och har lust, så fortsätter jag leverera en konsekvent bra service. För en sexköpare är det okomplicerat och tydligt. Och män, speciellt de med mycket att göra, tenderar att föredra okomplicerade möten framför katt-råttalekar eller sexroulette. Har man dessutom ett förhållande eller rykte som sex med randoms inte håller för så innebär sexköp oftast en högre nivå av diskretion.

Jag har träffat massvis med vad de flesta skulle anse som oattraktiva eller socialt inkompetenta men news flash: det finns något fint i nästan alla människor. Vi gör det enkelt för oss att avfärda dem som dåliga och värdelösa istället för att lägga lite energi på att lyssna. Och nej, jag skulle förstås inte sitta och snacka med varenda snubbe, än mindre ligga med dem, som någon slags välgörenhet om jag inte fick betalt men oavsett så får de någon som ser dem en stund. Rent själviskt är det som människoälskare dessutom väldigt intressant att höra deras historier.

Alla dessa trådar får mig att cirkulera tillbaka till det som förvirrar mig allra mest: VARFÖR bryr man sig så mycket på vilka villkor folk ligger med varandra? Om det är så simpelt; ”sex är ju gratis” eller ”bara losers måste betala”, varför inte bara gå hem med alla sina obetalda tiopoängare och njuta av sitt eget perfekta liv istället för att sitta här och gnälla?

Det är inte min uppgift att försvara sexköpare men jag tröttnar rekordsnabbt när det talas om dem som en homogen grupp. Som jag skrev i inlägget ska jag inte älta hur olika sexköpare är/kan vara, eller alla hundratals anledningar till att vissa köper sex. Det jag kan och vill försvara är dock rätten (ja, det är fan i mig en rättighet) att vuxna människor ska kunna välja att ha samtyckande sex under de villkor de kommer överens om. Jag menar alltså inte att sex i sig är en rättighet, utan att valet är det, i allra högsta grad.

Om man vill få en dålig bild av sexköpare är dock Flashback helt rätt ställe. De flesta vettiga kunderna hänger nämligen inte där för de har varken tid eller lust att diskutera helt sinnesslöa saker (till skillnad från en annan, då…) Exempel från den senaste tiden är bland annat tråden ”eskort vaginalt utan kondom” som borde få de flesta att stänga av datorn, Där diskuteras det huruvida man kan få kondomlöst sex billigare nu för att sexarbetare får färre kunder under pandemin. Eller vad sägs om guldkorn som hur man lättast hittar trasiga, väldigt unga tjejer som går med på vad som helst i ren desperation?

Jag förstår absolut inte alla sexköpare, vilket ni som läst här vet. De som känner på sig att något inte står rätt till men knullar ändå, för de ”hade ju redan åkt hela vägen till lägenheten”. De som träffar tjejer som de inte kan kommunicera med på grund av språkförbistringar och rent logiskt därför inte kan bekräfta gränser med. De som prutar, försöker tänja gränser, utnyttjar goodwill, slösar tid, förföljer, manipulerar. Helt enkelt alla sexköpare som inte respekterar andra människor. Empatilösa kräk, helt enkelt.

Och de finns. Jag har träffat en handfull av dem och om detta var min normala kundkrets hade det drivit mig till väldigt mörka platser vid det här laget.

Jag är inte naiv eller särskilt dum i huvudet. Alla har inte samma möjlighet att sålla ut dessa som jag har. Anledningarna till det är minst lika många som varianterna av as som försöker utnyttja detta faktum.

Det man som sexsäljare kan göra är:
1, lära sig sålla bland puckon.
2, skrämma bort idioter och istället attrahera trevliga kunder.

Hur man lyckas med ovanstående står överallt på min blogg men kan sammanfatta kort:

  • Lägg tid och energi på din annonsering. Se till att du framstår som att du vet vad du håller på med och att du är smart nog att inte ta någon skit.
  • Sätt upp tydliga krav som DU vill ha och håll benhårt på dem, i alla lägen.
  • Släng inte upp bilder på din fitta. Du säljer inte (bara) fitta; du har en personlighet som bara den är värd sin vikt i guld. Det är den du ska marknadsföra för att locka till dig hederliga snubbar.
  • Skriv inte vulgära ord (som jag gjort i detta inlägg exempelvis…) Säg inte att du kåt och våt jämt, eller andra, helt uppenbara lögner. Hjärndöda typer som bara tänker med kuken är exakt de som dras till detta.
  • Ignorera de som:
    inte förstår enkla instruktioner
    inte kan skriva hyfsat väl
    använder vulgärt språkbruk
    försöker tänja på dina gränser
    försöker pruta/förhandla
    vägrar följa dina rutiner
    vill skriva/snacka i evigheter
    vill träffas på riskfyllda platser
    inte är diskreta ens för sig egen skull (det kan spilla över på dig, eller så visar det att han inte har något att förlora = farlig)
  • Adoptera en proffsig, men vänlig, attityd mot de som ”förtjänar” den och som du enligt ovanstående tror kan vara vettiga, betalande kunder. Skit rent ut sagt i resten.
  • Om du nu tänker ”nä, jag klarar inte det där” så ok. Kanske inte. Jag tror dock att de flesta kan lära sig.

Nu blev det visst lite original content ändå. Who knew. Ta hand om er själva och varandra. Var inte en idiot. Läs inte på Flashback om du har blodtrycksproblem.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en tråd som väckte lite intressanta reaktioner, ifall ni missade den på Twitter. Den grundar sig i en sorg jag känner för att många av oss, vare sig vi är aktiva eller föredetta sexarbetare, har en slags ”vi och de-mentalitet”. Jag kanske inte direkt hjälpte till (eftersom mitt sätt att uttrycka mig inte alltid är så… eeeh… finkänsligt?) men när jag säger att jag önskar att det gick att skapa en tolerans och kanske senare även samarbete så menar jag det verkligen.

Varför jag inte gör halvtimmar

De flesta sexsäljare erbjuder halvtimmesträffar, och vissa dessutom snabbisar på 10-15min. Då jag är ett stort fan av ”gör vad fan du vill” så är detta inte menat att racka ned på deras beslut att göra så, men för att förklara varför detta inte passar mig. Och så kanske jag kan hänvisa till inlägget när ett utvald grupp snubbar inte nöjer sig med svaret ”jag gillar det inte” när de vill ses 30min.

För det första handlar det om att investerad tid på förberedelser oftast är exakt samma oavsett om träffen är 30min eller fyra timmar. Säkerhetskoll, utseende och restid är ganska statiska sysslor. Jag får alltså mindre betalt för lika mycket ”innan-dejt-jobb”. Kapitalism, liksom.

Jag har också lite svårt att direkt hoppa i säng med en främling, i de fall det är en ny bekantskap. Det handlar om trygghet och att få en stunds umgänge för att jag ska kunna slappna av helt. Då kan vi båda läsa av varandra lite och för mig handlar det också om att få dig bekväm inför annalkande äventyr. Jag får chansen att notera kroppsspråk och signaler. Vi ska inte heller sticka under stol med att man bygger upp en viss sexuell spänning när man får iaktta och lyssna på varandra.

Sist men inte minst så tycker jag att själva tidsaspekten av mitt jobb är lite klurig. Å ena sidan måste jag hålla på tid kontra betalning för att inte bli utnyttjad, men ofta känns det lite surt att möten har en tidsgräns. Därför har korta möten (jag har aldrig erbjudit mindre än en timme) varit bland de sämre. Inte på grund av personen, utan tidspressen.

Vi kan koka ned det ganska snabbt: om jag hade erbjudit halvtimmar hade jag haft fler kunder. Men hade träffarna blivit bra om jag inte mår bra? Och hade jag orkat fortsätta om jag inte mår bra?

Oavsett vad en sexarbetare har för riktlinjer så är min uppmaning att följa dem, eller kontakta en annan, som passar dina önskemål. När en människa pressas till saker som i förlängningen, alltså kanske inte just för DIN förfrågan men långsiktigt, så mår den dåligt. De sexarbetare som har mindre valfrihet kan gå med på saker de inte vill och hur tror ni det påverkar i längden?

Så var en sjysst medmänniska. Respektera varandras gränser och fråga inte efter det som explicit undanbeds.

Med det sagt har jag nu börjat slipa på en ny service. Ni kommer hitta den på min hemsida senast imorgon, komplett med andra, mer unika tjänster jag erbjuder. KUL!

Twitter – en grogrund för hat

Så ”Twitter är en grogrund för hat” säger du?

Jag ser det tvärtom. Så många främlingar som delar omtanke, om än bara med en enkel emoji, när folk förlorat något. Vare sig det gäller hälsa, en anhörig eller ett husdjur så finns det människor som uttrycker lite stöd.

Det krävs förstås ingen större ansträngning, men jag tror ändå att det betyder mycket. Jag ser allt möjligt på Twitter och så fort man uttrycker glädje, sorg eller undran så rusar andra människor för uppmuntran eller delad sorg. Det är FANTASTISKT.

Jag har delat mycket på Twitter. Positivt och negativt. Varje gång får jag lyckönskningar, en enkel ”jag vet hur det känns” eller skämt som gör mig gladare. Det är ingen grogrund för hat, utan en plats för främlingar att mötas i enighet kring det som gör oss till människor.

Med det sagt vill jag tacka alla er som uttryckt ert stöd inför min jobbintervju. Ni fattar kanske inte det, men jag uppskattar verkligen ert stöd. Majoriteten har jag aldrig ens träffat och missar ibland att svara alla, men ändå tar jag till mig av er uppmuntran och era råd.

Min Twitter och blogg har aldrig varit ämnade att tjäna pengar på. Lite marknadsföring, ja kanske, men i huvudsak har jag velat nå ut till människor. Nyansera debatten om sexarbete. Få er att ta en vända till i tanken när ni ser rubriker om ”prostitution”. Det tror jag att jag har lyckats med och har på köpet funnit en rejäl bunt intressanta människor som jag aldrig annars hittat.

Men… nu blir det något tråkigare. Jag har fått mer hat än någonsin. Jag förstår inte varför man anser det produktivt att kontakta en person om hur vidriga dennes livsval är, när jag inte skadar någon? Ni må anse att jag skadar mig själv (hört det förut; låt oss gå vidare) men att vara elak tjänar precis noll syfte.

Vad sägs om att vi är snälla mot varandra? Det kostar inget (i jämförelse med mina tjänster…) och alla blir gladare på kuppen. Skicka ett ❤️ när någon är hängig. Uppmuntra de som gör en förändring. Hjälp den som är trög när du vet bättre. Mina följare är fan toppklass på alla ovanstående och ni är bäst. Ni fattar det inte; men ni är bäst.

Och eftersom jag fått så många frågor om jobbet som jag nu hoppas så innerligt på: det är som kock. Drömyrket sedan barnsben och min stora passion. Chansen är i en prisbelönad restaurang och kanske den sjukaste möjlighet jag fått. Mat är mitt liv. Förutom sex, då. Och det där med trevliga människor.

Ta hand om varandra, era jävlar ❤️

Sexköpslagen – Centerpartiet

För bakgrund, se här.
Och tidigare partiers svar; här.

C skrev att de vidarebefordrat mina frågor till sakkunnig och när de idag svarade bad de om ursäkt:

Efter en längre tids diskussion har vi fått svar på dina frågor från våra sakkunniga. Vi ber om ursäkt för att du fick vänta en lång tid på svar.

Om de faktiskt diskuterat frågorna är det förstås positivt, även om svaren dessvärre är i linje med vad jag förväntat mig. Något ironiskt är deras email-signatur: ”Vi strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva.”

____________________

Tid till svar: 47 dagar.
Svar av: digital kommunikatör.

Läs mer »

Sexköpslagen – Miljöpartiet

Dags för Miljöpartiet! För de andra som hittills svarat; se här.

Tid till svar: 37 dagar.
Svar av: politisk sekreterare/Stockholms kommunfullmäktige.

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Ja.

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Vi har i dagsläget inte några sådana förslag.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

Det här är ett ställningstagande vi har sedan länge och det är en del av vår politik. Vi har inte sett några skäl till att ändra dem. Regeringen och socialdepartementet hänvisar bla till kunskap som finns angående sexköpslagen i handlingsplanen mot prostitution och människohandel.

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

2,1: Varför?

Vi stod bakom det förslaget. Eftersom sexköp i Sverige ses som ett brott och många män i dagsläget utnyttjar kvinnor i andra länder som på grund av svåra förhållanden säljer sex mot sin vilja. Vi ansåg både att det var en viktig markering och ett viktigt innehåll som skulle göra skillnad för många utsatta kvinnor i andra länder.

Förslaget fick dock inte stöd i riksdagen.

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Det kan givetvis väljas frivilligt, men vår uppfattning är att det oftast är ofrivilligt och när en person känner sig tvingad till detta av olika skäl kan det verkligen göra stor skada för den enskilde på både kort och lång sikt.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Exakt hur dessa behöver vara utformade är något som de som jobbar med frågorna och sexarbetarna själva bäst vet. Vi tror dock det är viktigt att det finns utrymme för individanpassat stöd eftersom olika personers situation förstås skiljer sig åt.

Här är några av mina egna påståenden och skulle uppskatta om ni ville ge er syn på dem:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det.

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det. Samtidigt är det en nödvändig del av lagstiftningen så som den ser ut. Tydligt är ju också att den som säljer sex i sig inte gör en kriminell handling, vilket polisen måste ha helt i åtanke i all kontakt.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Vi är ledsna att höra att du uppenbarligen inte fått svar på tidigare frågeställningar. Vår policy är att ge respons till alla som hör av sig i olika frågor, oavsett vilka de är. Dock kan trycket ibland vara stort både på våra företrädare och till kansliet som gör att vi inte alltid hinner med.

Debatt och att lyssna på olika företrädare och perspektiv är alltid viktigt.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

Nej, vi anser att sexköpslagen har ett eget syfte.

Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

Uppdatering: nu när det blivit rätt tydligt att frågeställaren inte är särskilt mottaglig länkar jag här till tråden: https://www.flashback.org/t346327p62
Inlägg #740. Se mina tre svar på samma och efterföljande sida.

Det händer att jag hör från tjejer som vill sälja sex; via bloggen, Twitter eller som i detta fall Flashback. Hon frågade visserligen inte mig personligen men när jag såg att någon annan svarat henne, troligtvis ironiskt, och hon tog hans ”råd” på allvar fick jag lite panik.

Alltså, panik på riktigt. Tusen framtidsvisioner susade genom mitt huvud, som det brukar göra när tjejer som med 100% säkerhet borde hålla sig jäääävligt långt borta från denna värld ändå vill in i den. I det tillståndet vet jag inte vilken approach jag ska ta, men jag kände att jag måste skriva något FORT. Hade hon gjort som det troligtvis ironiska svaret menade hade det redan nu kunnat gått riktigt åt helvete för henne. Så hur säger man på ett snällt sätt till någon att den är typ 13 år gammal eller helt jävla dum i huvudet?

Jag vill reda ut några saker först, framförallt för de som tycker att jag överreagerar:

1, de som ber om hjälp och råd kan vara troll. Jag vet förstås inte vem som sitter bakom en mailadress eller användarnamn. Men OM avsändaren menar allvar kan jag inte riskera att avfärda den.

2, som sagt: jag vet inte vem som frågar. Allt jag kan basera mina råd på är vad personen skriver och det är vad jag har att utgå ifrån. Personen kan i ”verkligheten” vara smartare eller dummare än den framstår, mer kan ligga bakom än vad som berättas, jag har INGEN aning. Jag vill inte heller be om en rejäl utläggning för då kommer mina svar behöva ta flera timmar. Då riskerar jag också att överanalysera, så om jag ba ”good story bro!” och drar en massa egna slutsatser som VERKAR välgrundade så är jag absolut inte kvalificerad att säga till folk i detalj vad de ska göra.

3, jag är fullt medveten om att vissa av mina skriverier kan få sexsäljandet att verka tjusigt som fan (vilket alla med förnuft fattar inte är mitt syfte) och därför kan jag ibland låta lite hårdare än jag menar att vara. Jag vill heller inte att andra runtomkring ska tycka att jag glorifierar det, utan att man är medveten om att jag försöker vara nyanserad och att mina berättelser bara representerar mina egna upplevelser. Det gör inte min historia mindre värd att berätta (tycker jag då, som är högst opartisk), men någon som är väldigt ung eller lite labil (ursäkta ordvalet…) kanske inte ser nyanserna och då känner jag att en balans behövs.

När jag verkligen vill ta tag i en person och låsa in dem i min garderob, på ett totalt non-creepy sätt, tills de kommer till insikt tittar jag på några olika saker:

  • Grammatik.
    Kanske är jag löjlig men om man skriver som en åttaåring ringer alla varningsklockor.
  • Val av uttryck.
    Ordet hora är extremt laddat för de flesta. Jag kan använda det om mig själv, mest för att jag ibland återanvänder ”sexarbetare” för mycket och skrivarnazin i mig skriker, men om man inte förlikat sig med uttrycket bär det fortfarande en enormt negativ kraft. Så, om en icke-sexarbetare vill bli ”hora” tolkar jag det lite som att personen ser ned på jobbet och/eller sig själv. Att man kanske inte anser sig ”värd mer än en hora”.
  • Hur mycket man verkar veta om sexarbete.
    Har man uppenbarligen inte sökt egen information alls eller ens vet något grundläggande tyder det på att man kanske inte är helt mogen. Kontaktar man mig direkt har man hittat mig någonstans, och överallt där jag finns finns en uppsjö information. Ställer man frågan på Flashback har man helt missat tusentals trådar om ämnet. Ignorans, arrogans, lite bakom flötet, jag vet inte, men jag tycker inte det bådar gott.
  • Självbild.
    Godtyckligt, men jag läser in mycket i hur man framställer sin egen bild av sig själv.
  • Bild av sexarbete.
    Verkar man anse det äckligt, förnedrande och fel så blir jag orolig om man då anser sig lämplig. Varför vilja göra något hemskt mot sig själv?
  • Riskmedvetenhet (eller ja, bristen på det).

Den som då ställde frågorna som fick mig att nästan kasta mig över tangentbordet för att skriva detta lyckades pricka i samtliga punkter. Jag fann ingen ”saving grace”. Och svarade på ett sätt som tar emot: hårt och i viss mån taskigt. Jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna motivera varför jag under INGA OMSTÄNDIGHETER vill se henne ge sig in i detta utan att på ett lite ”finare” sätt säga att hon inte har alla hästar i stallet.

Då jag inte vill klippa in det här så tar jag bara upp ett par saker:

Hon undrade var man hittade en hallick, bland annat. Ett (förhoppningsvis) ironiskt svar rådde henne att lägga upp en profil på Bodycontact eller Darkside för att hitta någon som kan lära upp henne. Hennes svar på detta var inte ”HAHA jättekul not” utan hon ställde faktiskt följdfrågor som att hon tog ”råden” på allvar.

Jag kände 1, FACEPALM och 2, shit, jag MÅSTE svara på detta nu.

Och det gjorde jag. Det lät inte snällt och var knappast mina bästa inlägg men det var det enda jag förmådde.

Vad fan vill jag ha sagt? Jo, att detta är ett av många bevis på hur komplicerad den här världen är. Hur viktigt det är att förstå och ta till sig att det finns enorma skillnader i precis alla aspekter. Skäl, personligheter, historier, möten, kunder, självbilder, måenden.

Sedan hoppas jag förstås att oavsett hur denna tjej väljer att göra, att hon mår bra och inte råkar illa ut. Att jag aldrig menar att såra någon för bakom all min kontakt med andra människor finns välvilja. Om inte annat, att hon läser på en massa och håller sig så trygg hon kan.

Med det sagt måste jag göra något annat än bli upprörd on the internetz idag så heppåre.

PS: jag uppdaterade för första gången på evigheter en av delarna i Säljarguiden. Läs gärna (första stycket om risker för våld är helt nytt) och feedback är välkommet.