Sexköpslagen – Miljöpartiet

Dags för Miljöpartiet! För de andra som hittills svarat; se här.

Tid till svar: 37 dagar.
Svar av: politisk sekreterare/Stockholms kommunfullmäktige.

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Ja.

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Vi har i dagsläget inte några sådana förslag.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

Det här är ett ställningstagande vi har sedan länge och det är en del av vår politik. Vi har inte sett några skäl till att ändra dem. Regeringen och socialdepartementet hänvisar bla till kunskap som finns angående sexköpslagen i handlingsplanen mot prostitution och människohandel.

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

2,1: Varför?

Vi stod bakom det förslaget. Eftersom sexköp i Sverige ses som ett brott och många män i dagsläget utnyttjar kvinnor i andra länder som på grund av svåra förhållanden säljer sex mot sin vilja. Vi ansåg både att det var en viktig markering och ett viktigt innehåll som skulle göra skillnad för många utsatta kvinnor i andra länder.

Förslaget fick dock inte stöd i riksdagen.

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Det kan givetvis väljas frivilligt, men vår uppfattning är att det oftast är ofrivilligt och när en person känner sig tvingad till detta av olika skäl kan det verkligen göra stor skada för den enskilde på både kort och lång sikt.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Exakt hur dessa behöver vara utformade är något som de som jobbar med frågorna och sexarbetarna själva bäst vet. Vi tror dock det är viktigt att det finns utrymme för individanpassat stöd eftersom olika personers situation förstås skiljer sig åt.

Här är några av mina egna påståenden och skulle uppskatta om ni ville ge er syn på dem:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det.

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det. Samtidigt är det en nödvändig del av lagstiftningen så som den ser ut. Tydligt är ju också att den som säljer sex i sig inte gör en kriminell handling, vilket polisen måste ha helt i åtanke i all kontakt.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Vi är ledsna att höra att du uppenbarligen inte fått svar på tidigare frågeställningar. Vår policy är att ge respons till alla som hör av sig i olika frågor, oavsett vilka de är. Dock kan trycket ibland vara stort både på våra företrädare och till kansliet som gör att vi inte alltid hinner med.

Debatt och att lyssna på olika företrädare och perspektiv är alltid viktigt.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

Nej, vi anser att sexköpslagen har ett eget syfte.

Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

Uppdatering: nu när det blivit rätt tydligt att frågeställaren inte är särskilt mottaglig länkar jag här till tråden: https://www.flashback.org/t346327p62
Inlägg #740. Se mina tre svar på samma och efterföljande sida.

Det händer att jag hör från tjejer som vill sälja sex; via bloggen, Twitter eller som i detta fall Flashback. Hon frågade visserligen inte mig personligen men när jag såg att någon annan svarat henne, troligtvis ironiskt, och hon tog hans ”råd” på allvar fick jag lite panik.

Alltså, panik på riktigt. Tusen framtidsvisioner susade genom mitt huvud, som det brukar göra när tjejer som med 100% säkerhet borde hålla sig jäääävligt långt borta från denna värld ändå vill in i den. I det tillståndet vet jag inte vilken approach jag ska ta, men jag kände att jag måste skriva något FORT. Hade hon gjort som det troligtvis ironiska svaret menade hade det redan nu kunnat gått riktigt åt helvete för henne. Så hur säger man på ett snällt sätt till någon att den är typ 13 år gammal eller helt jävla dum i huvudet?

Jag vill reda ut några saker först, framförallt för de som tycker att jag överreagerar:

1, de som ber om hjälp och råd kan vara troll. Jag vet förstås inte vem som sitter bakom en mailadress eller användarnamn. Men OM avsändaren menar allvar kan jag inte riskera att avfärda den.

2, som sagt: jag vet inte vem som frågar. Allt jag kan basera mina råd på är vad personen skriver och det är vad jag har att utgå ifrån. Personen kan i ”verkligheten” vara smartare eller dummare än den framstår, mer kan ligga bakom än vad som berättas, jag har INGEN aning. Jag vill inte heller be om en rejäl utläggning för då kommer mina svar behöva ta flera timmar. Då riskerar jag också att överanalysera, så om jag ba ”good story bro!” och drar en massa egna slutsatser som VERKAR välgrundade så är jag absolut inte kvalificerad att säga till folk i detalj vad de ska göra.

3, jag är fullt medveten om att vissa av mina skriverier kan få sexsäljandet att verka tjusigt som fan (vilket alla med förnuft fattar inte är mitt syfte) och därför kan jag ibland låta lite hårdare än jag menar att vara. Jag vill heller inte att andra runtomkring ska tycka att jag glorifierar det, utan att man är medveten om att jag försöker vara nyanserad och att mina berättelser bara representerar mina egna upplevelser. Det gör inte min historia mindre värd att berätta (tycker jag då, som är högst opartisk), men någon som är väldigt ung eller lite labil (ursäkta ordvalet…) kanske inte ser nyanserna och då känner jag att en balans behövs.

När jag verkligen vill ta tag i en person och låsa in dem i min garderob, på ett totalt non-creepy sätt, tills de kommer till insikt tittar jag på några olika saker:

  • Grammatik.
    Kanske är jag löjlig men om man skriver som en åttaåring ringer alla varningsklockor.
  • Val av uttryck.
    Ordet hora är extremt laddat för de flesta. Jag kan använda det om mig själv, mest för att jag ibland återanvänder ”sexarbetare” för mycket och skrivarnazin i mig skriker, men om man inte förlikat sig med uttrycket bär det fortfarande en enormt negativ kraft. Så, om en icke-sexarbetare vill bli ”hora” tolkar jag det lite som att personen ser ned på jobbet och/eller sig själv. Att man kanske inte anser sig ”värd mer än en hora”.
  • Hur mycket man verkar veta om sexarbete.
    Har man uppenbarligen inte sökt egen information alls eller ens vet något grundläggande tyder det på att man kanske inte är helt mogen. Kontaktar man mig direkt har man hittat mig någonstans, och överallt där jag finns finns en uppsjö information. Ställer man frågan på Flashback har man helt missat tusentals trådar om ämnet. Ignorans, arrogans, lite bakom flötet, jag vet inte, men jag tycker inte det bådar gott.
  • Självbild.
    Godtyckligt, men jag läser in mycket i hur man framställer sin egen bild av sig själv.
  • Bild av sexarbete.
    Verkar man anse det äckligt, förnedrande och fel så blir jag orolig om man då anser sig lämplig. Varför vilja göra något hemskt mot sig själv?
  • Riskmedvetenhet (eller ja, bristen på det).

Den som då ställde frågorna som fick mig att nästan kasta mig över tangentbordet för att skriva detta lyckades pricka i samtliga punkter. Jag fann ingen ”saving grace”. Och svarade på ett sätt som tar emot: hårt och i viss mån taskigt. Jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna motivera varför jag under INGA OMSTÄNDIGHETER vill se henne ge sig in i detta utan att på ett lite ”finare” sätt säga att hon inte har alla hästar i stallet.

Då jag inte vill klippa in det här så tar jag bara upp ett par saker:

Hon undrade var man hittade en hallick, bland annat. Ett (förhoppningsvis) ironiskt svar rådde henne att lägga upp en profil på Bodycontact eller Darkside för att hitta någon som kan lära upp henne. Hennes svar på detta var inte ”HAHA jättekul not” utan hon ställde faktiskt följdfrågor som att hon tog ”råden” på allvar.

Jag kände 1, FACEPALM och 2, shit, jag MÅSTE svara på detta nu.

Och det gjorde jag. Det lät inte snällt och var knappast mina bästa inlägg men det var det enda jag förmådde.

Vad fan vill jag ha sagt? Jo, att detta är ett av många bevis på hur komplicerad den här världen är. Hur viktigt det är att förstå och ta till sig att det finns enorma skillnader i precis alla aspekter. Skäl, personligheter, historier, möten, kunder, självbilder, måenden.

Sedan hoppas jag förstås att oavsett hur denna tjej väljer att göra, att hon mår bra och inte råkar illa ut. Att jag aldrig menar att såra någon för bakom all min kontakt med andra människor finns välvilja. Om inte annat, att hon läser på en massa och håller sig så trygg hon kan.

Med det sagt måste jag göra något annat än bli upprörd on the internetz idag så heppåre.

PS: jag uppdaterade för första gången på evigheter en av delarna i Säljarguiden. Läs gärna (första stycket om risker för våld är helt nytt) och feedback är välkommet.

Skampatrullen – ultimat en fråga om anständighet och fria val

Man kan tycka och känna lite blandat kring det som patrullen säger sig kämpa för: att kvinnor ska hitta en man, skaffa familj och hålla sig konservativa. Man ska inte lägga upp lättklädda bilder eller annat som anses inte passa den ideala konservativa kvinnan.

Läser man lite noggrannare, eller ser vad vissa individer skriver, är det dock tydligt att man inte enbart söker att sprida dessa budskap, utan man ska göra det genom att helt enkelt vara taskiga. Istället för att skapa opinion och visa att dess anhängare är intellektuellt och moralistiskt mogna så samlas man kring hashtaggen genom att inbitet jaga ”bevis” på det ”sönderfallande samhället” ackompanjerat av elaka kommentarer.

Som opinionsbildare själv, med min blogg, Twitter och närvaro på forum som plattform, kan jag tycka att deras förfarande är märkligt. Jag vill, om än anonymt, bygga en viss känsla av respekt och tillit då jag anser att den grunden är vida mer stabil för att folk ska lyssna på riktigt, än en sensationslysten explosion grundad i elakhet och personliga påhopp. Nu har de förstås lyckats få mer spridning på ett par veckor än vad jag lyckats skrapa ihop totalt under flera år, men frågan är om det i slutändan är den typ av uppmärksamhet som är långsiktig för en rörelse?

Även om man håller med dem i sak, om sedlighet osv, så är det nog ändå få som öppet väljer att ansluta sig då retoriken är stenhård och hänsynslös. Det är inget de flesta svenskar vill eller orkar stå bakom, eller ens ta till sig. För att bygga denna tes har jag funderat på människor i min närhet. Det finns nog några där som kan tycka att sexualiseringen i samhället har gått lite för långt, och det kan till och med jag själv tänka när något specifikt dyker upp. Flera känner nog att de vill påminna om att internet aldrig glömmer och att man ska vara försiktig med vad man lägger upp för alla att se, oavsett anledning till försiktigheten. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av dessa skulle ens överväga att haka på skampatrullens metoder eller uttryckssätt. Inte en enda.

I grund och botten handlar det om människors rätt att välja själva, och den grundläggande respekt som jag och de allra flesta är uppfostrade att visa andra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur lätt det verkar vara för vissa att vara elaka mot varandra. Mår man bättre, eller mår man ens bra från början? Inser man att det är riktiga människor man i grupp ger sig på? Och helt ärligt, hur orkar man hålla på så här, ofta flera timmar om dagen som det verkar, att leta efter och sedan dissikera någons livsval? I denna process, har man vid tillfälle stannat upp och tänkt ”är det här vad jag vill göra mot en annan människa?”

Med anständighet i rubriken menar jag inte den som hashtaggen förespråkar, utan det anständiga att vara en sansad och snäll medmänniska. Inte flippa ur över saker man inte har ett dugg med att göra i en slags villfarelse att man hjälper de man ger sig på.

Ja, de har lyckats bättre än jag på att sprida sina budskap. Jag kan dock stå rak i ryggen med att inte använda fula knep eller personpåhopp när jag försöker skapa opinion kring sexarbetares rättigheter.

En annan sak som är tydlig, och säkert vanlig när sådana här ”rörelser” poppar upp (jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla dem) är att några småkonton nu hittat sitt kall. Ungefär som att de tänkt ”NU har jag hittat en slags grupp där jag kan göra nytta, genom att scanna Twitter efter konton och poster som minsann borde skämmas!”

Två sådana har hittat till mig nyligen och det de hakade upp sig på var ett över två månader gammalt inlägg om mitt lotteri. Jag kan tycka det lite förvånansvärt att just lotteriet var triggern när mitt konto innehåller så mycket värre, men ok. Sexlotterier får jag väl erkänna är ganska dekadent. Jag kommer inte länka eller uppmärksamma dessa och här är varför:

Jag vill inte ge dem uppmärksamheten.

Jag vill inte att det ska bli någon diskussion där mina fina följare sedermera kallas taskiga saker, eller att riskera se mina följare använda liknande epitet. Undvika en shitshow helt enkelt.

Och jag minns när jag, som jag kallade det vid tillfället, spenderade någon timme på ”the dark side of Twitter” för ett par månader sedan. Alltså trådar som försvarade sexköpslagen med alla de klassiska argumenten och jag höll på att få psykbryt när vad jag än skrev duckades mina argument, eller fultolkades. Mådde faktiskt inte så bra och insåg att jag inte hör hemma på den arenan.

Jag tror inte det blir någon grej av dessa uppmärksammanden heller. Vi sexarbetare är ändå lite för enkla mål och det är inget man kan säga till oss som vi inte hört förut. De kan tycka att vi är osedliga, omoraliska, äckliga. Tro mig, vi har redan hört det.

Om man vill nå ut med en ideologi och få med sig människor på tåget är det bra att tänka lite långsiktigt och utanför sin minimala och extrema bubbla på Twitter. Retorik och trevligt bemötande tenderar att generera mer respekt hos de flesta och här har man fatalt misslyckats i sin tro att det nya WOKE är att vara taskiga mot folk på nätet.

Oavsett vad man tycker borde man alltid ställa sig frågan som en av mina favoriter på Twitter @FLICKALILLA ställer: ”behöver jag verkligen vara en jävla fitta idag?”

Projekt: vad i hela helvete tycker egentligen partierna

Ta mig tusan om jag inte ska kalla det Omfattande Sexualpolitisk Forskning™ som komplement till min Omfattande Sexuell Forskning™ *genius*.

19:e november 2019 skickade jag frågor om sexköpslagen och sexarbete till flera olika partier.

De som fick mail var:
Socialdemokraterna
Moderaterna
Sverigedemokraterna
Centerpartiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Liberalerna
Miljöpartiet
Feministiskt Initiativ (FI)
Alternativ för Sverige (AfS)
Medborgerlig Samling (MED)
Piratpartiet (PP)
Klassiskt Liberala Partiet (KLP)

Frågorna som  ställdes kategoriserade jag såhär:

Den nuvarande lagstiftningen. Om partiet anser att den ska bibehållas samt om man vill göra några ändringar.

Den föreslagna lagstiftningen om att svenskar som köper sex utomlands ska kunna lagföras i Sverige. 2017 la regeringen detta förslag. Lagrådet sa ”WTF MATE??” men många har trots det uttryckt sitt stöd. Exakt vilka som gjorde det är dock lite oklart så jag hoppas partierna vill klargöra sin ståndpunkt i och med denna frågeställning. För mig handlar det också om att få en insikt i hur långt politiker är beredda att gå för ”moralen” när man närmar sig tveksamma områden som dubbel straffbarhet. Det är för mig en ganska tydlig fingervisning om ett partis integritet och verklighetsförankring och har tidigare liknat detta förslag med Gymnasieamnestin (och ni kan ju gissa vad jag tycker om den).

Huruvida partiet anser att sexarbete kan vara frivilligt. Ett vanligt resonemang bland människor, inte bara politiker, är att ingen kan välja sexarbete. Även om man inte blir regelrätt tvingad av Sergei och Dragan att ta emot gubbkuk utan glidmedel i röven så anses det finnas andra ”tvingande faktorer”. Man har svårt att se att valet ändå kan vara reellt, och att man kan förlika sig med det, likväl som ett fåtal har det som en lönsam hobby. De flesta drivs förstås av ekonomi och behöver pengarna för att försörja sig, som med andra arbeten, men sexarbete kan omöjligtvis vara ett val, enligt en del.
Min avsikt med frågan är att få reda på partiets grundläggande ståndpunkt: om vi inte anses kunna göra dessa val, vad har vi för trovärdighet i vår kamp för rättigheter? Om vi inte KAN välja något annat så är vi ju per automatik offer och därmed är aktivistiska röster lika högt värderade som självmordsbenägna som bedyrar att de mår bra. Dålig och osmaklig liknelse möjligtvis, men jag försöker måla en bild.
Jag tror inte att man kan ens börja hoppas se sexköpslagen sönderfalla utan detta erkännande. Så om ni tycker att frågan osar lite ”Lisa skriver i affekt igen” eller att den är luddig så ville jag förklara varför jag anser den vara så betydelsefull för sexköpslagens vara eller icke varande.

Jag undrar också över det, som jag anser, är en riktig tankevurpa bland sexköpslagens ivriga supportrar: om den är tänkt att motverka trafficking; hur är det då berättigad när vi redan har en lag mot just människohandel?

Många tycker, som tidigare nämnt, att sexarbetare alltid är offer och en del vill införa brottsofferstatus för oss. Det drev frågan huruvida man då ämnar hjälpa alla sexarbetare, samt, vilket jag ser som viktigt, de som faktiskt inte mår bra av det och vill sluta. Därav en fråga om partiets idéer om såkallade exitprogram.

Nästa steg är att sammanställa alla svar i ett handy dandy excelark så att det blir lätt för alla som inte orkar läsa långa och ofta invecklade svar att helt enkelt blint lita på hur jag översätter politiska till enkla, korta jakanden eller nekanden. De fullständiga svaren kommer förstås också publiceras.

Förutom det som är relativt konkret, som ovan frågor, så har jag inkluderat några egna påståenden. Dessa avslöjar min ”agenda” och i dessa ber jag partierna ta ställning till påståendena, mest för att det är frågor jag otaliga gånger ställt till enskilda politiker på framförallt Twitter, men som aldrig, någonsin, i skärselden, besvarats. När de ändå håller, typ tänker jag och håller tummarna.

Jag vet inte hur lång svarstiden brukar vara men hittills har endast V svarat så ni får ha lite tålamod (skänk mig lite också för jag kan INTE VÄNTA!) Om ni missat att jag i ett slags emotionellt nödläge fuskade och la upp ett av svaren från V så hittar ni det här.

GET PSYCHED!

 

Att inte vara ensam

Sedan Youtubevideon kom ut har jag gjort val som till och med jag själv ifrågasätter dagligen. På ett vuxet och självrannsakande vis, må tilläggas.

Jag fick ett väldigt fint stöd från alla möjliga och det som värmde mest var det från andra sexarbetare.

En som jag fick upp en ganska intensiv kontakt med var Emma von Linné som var med och grundade Fuckförbundet. Jag har varit tveksam till att gå med i någon organisation, inte bara FF, men har också insett att om jag ska engagera mig så vill jag göra det fullt ut. Emma fick mig att inse att det inte absolut måste vara så (och att jag är lite envis av mig, fast hon aldrig sa det insåg jag att min ”allt eller inget” approach nog inte är så bra i längden).

Hur som helst blev jag medlem och ser fram emot att försöka hjälpa till, utan att köra min klassiska bulldozer-stil.

GH hälsade på mig (I MITT HEM!) och han har alltid varit bra på att hålla mig mer balanserad. Hans trygga manlighet och logik som liksom ifrågasätter min rusande YOLO-mentalitet. Som Emma gjorde, utan att hon nog visste det, fick han mig att ta ett par djupa, icke-bokstavliga andetag av allt som pågår och tänka till. Och lugna ned mig. Vi pratade om min bok som på många sätt hakat upp sig.

Resultatet blev en väldigt blygsam tweet till min lilla följarskara där jag efterfrågade hjälp med skrivandet och förlagsbranschen. Några hörde av sig och har varit enormt fina. Nu ser det ut att bli en bok!

Poängen jag vill göra, som kopplas till rubriken, är att jag är förvånad över att jag blivit behandlad med respekt. Visst var det många otrevliga kommentarer men överlag har den positiva responsen de senaste veckorna vida överstigit dessa.

Nu reser jag snart bort och det behövs. Det har varit så fantastiskt intensivt de senaste veckorna; jag måste andas ut lite. Det blir tre länder på en vecka. För varför ha en lugn resa? YOLO amirite?

Lisa finns på film! (typ)

För ett tag sedan intervjuades jag av en Youtuber och det resulterade i detta:

Jag är nöjd med videon och tycker att jag lyckades få fram flera vettiga punkter (och en hel del av helt annan karaktär, annars vore det ju inte jag!) Frågorna var bra och EABT är en lugn (vilket vissa kanske inte tänker sig) och förtroendeingivande intervjuare. Trots tidigare förfrågningar om intervjuer från andra håll har jag aldrig känt att den personen/mediet kommer återge mig på ett sätt som känns rättvist och rakt på sak; eller att det ligger en agenda bakom som jag inte vill stå för. Här handlade det om att delvis ge folket det de vill ha (hur det kan vara att sälja sex) och det många inte vill höra eller låtsas om (den katastrof sexköpslagen är). Jag tycker att balansen blev bra.

Det är några saker jag vill skriva om här som jag gissar det annars kommer undras och reageras över.

Stundvis kan det låta som att jag glorifierar sexarbete. Ja, kanske, eftersom jag berättar min historia. Den skiljer sig från många andras och det är jag fullt medveten om (och även ni som följt mig ett tag).

Men bara för att min historia är många gånger trevligare än vissa andras så betyder det inte att den inte ska få berättas. Jag slår vad om att en del kommer tycka att jag motarbetar arbetet mot tvungen prostitution och förminskar de problem som sysselsättningen kan innebära. Till de vill jag säga: vem är ni att bestämma vilka historier som får föras i ljuset? Är det bara det nattsvarta som får synas?

Jag har förstås varit väldigt nervös över det här. Den där snygga klänningen kan jag nog aldrig använda i Sverige igen (varför vara diskret och bara ha svart på sig liksom?) och då en liknande intervju mig veterligen inte gjorts med så pass stor räckvidd tidigare känner jag ett slags ansvar. Inte för branschen eller så, men för att kunna lägga fram vettiga argument för att väcka opinion kring en dekriminalisering.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska följa kommentarsfältet till videon. Ärligt talat är jag vettskrämd för vad folk ska tycka, självklart mot ALLT bättre vetande bryr jag mig. Inte om jag är tjock, trög och äcklig men om en överväldigande majoritet ändå tycker så förbannat illa om sexarbete.

Vissa blir rädda och frustrerade när deras övertygelse inte bekräftas. Jag hoppas innerligt att åtminstone en enda person utmanar sin typiskt inbyggda syn.

För första gången känner jag att Lisa har blivit hörd, på riktigt. Jag är stolt!

_______________

Några småsaker jag vet kanske var lite dryga/oförklarade:

– Ja, jag råkade kalla sexarbetare lata. Härligt när jag själv försökt få folk att förstå att det inte bara är att ”ligga där” eller att man bara jobbar den tid man fått betalt för. Vad jag tror att jag tänkte var att det är mycket enklare att tjäna samma summa pengar på ett lika flexibelt sätt om man extraknäcker på Ica under universitet, exempelvis. Lathet/smarthet. Ber om ursäkt hursomhelst om någon tog illa upp.

– När jag svamlar om vad feminismen gjort mot män menar jag att jag tror att den i viss mån kuvat dem.

Tack för att ni tittade. Frågor och kommentarer är välkomna.

Mvh

Lisa
Självutnämnd expert
Hooker of the year
Founder and CEO of Jantelagen®

Horor är rasister (och vi skäms inte)

Vi som säljer sex besitter ett lågt värde i, vad jag vet, alla jordens länder. Men i vissa kulturer är vi ännu mindre värda. Då arbetar vi med såkallad riskminimering och när det gäller personlig säkerhet tenderar människor att plötsligt bli ganska ärliga.

Om alla kvinnor var lika praktiskt risktagande* hade de nog varit mindre positiva till landets utveckling (mångkultur). Sexsäljare är nästan uteslutande ”rasistiska” i sina urval av kunder, ofta genom att förtydliga att vi enbart träffar svenska, skandinaviska eller västerländska män.

Varför gör vi då detta? Enkelt: vår säkerhet är DIREKT på spel och sjukt nog är det enklaste sättet att undvika misshandel, rån och våldtäkt att helt enkelt hålla oss till kunder som har en bättre kultur. För jag står för vad en del högerdebattörer påpekar: some cultures are better than others. Få kvinnor är så ärliga om just detta som sexarbetare.

*Med detta menar jag att sexarbetare är mer medvetna om riskerna de utsätter sig för genom att träffa okända män; oftast ensamma. Detta är egentligen en risk de allra flesta kvinnor i Sverige tar regelbundet; men man ”kalkylerar” det sällan i samma utsträckning.

Män från Mellanöstern och Afrika HAR en sämre kvinnosyn och de allra flesta rapporter man ser från sexarbetare som utsatts för brott har angett signalement som vittnat om arabiska och/eller afrikanska förövare.

Påminnelse om praktiska råd:

  • Tala i telefon med kunden innan träff. Låter han konstig; avböj.
  • Män med dåligt språk har säkerligen inte råd med dina tjänster.
  • Män med icke-västerländsk bakgrund är gravt överrepresenterade gällande våldsbrott. Undvik dem. Var inte en idiot.

Vissa kulturer är bättre än andra.