Media vill hora ut mig (gratis)

Igår tänkte jag att nu måste väl det här börja ebba ut. Ack, så fel jag hade. Även idag lyckades jag hitta något att bli tokförbannad över, och det här ligger i nivå med när jag igår blev anklagad för att försvara människohandel. Erkänn att ni är sadister för en arg jag skriver mer och det GILLAR NI VÄL ERA SADISTER?
Nä, förlåt.

Och med den ursäkten vill jag också passa på att be om ursäkt till alla som råkat ut för mer irrationellt bemötande än vanligt från mig. Till exempel brukar jag filtrera bort det allra mesta för att jag vet att det är lönlöst att försöka men de senaste dagarna har drivet gjort mig något mer trigger happy. Till exempel på Twitter i helgen när en man nämnde Emma (@eneskortsdagbok, FÖLJ om ni inte redan gör det!) med positiva ordalag i en diskussion varpå någon annan kommenterade ”och hur känner ni varandra?”

Lisa i torsdags hade lämnat det åt sitt öde, men Lisa i helgen var tydligen tvungen att påpeka att det är märkligt att man aldrig bryr sig om hur random folk på Twitter känner varandra men när en av dem är en sexarbetare och den andra en man som skriver något uppskattande om sexarbetaren; då minsann är det relevant.

Skitsamma. Det där är småpotatis i jämförelse med äckelkänslorna som skulle trilla ned som ett antraxkuvert i brevlådan.

Ibland hör olika varianter av media av sig för att jag ska kommentera något specifikt, eller för en intervju. Sedan i fredags har jag fått lika många förfrågningar på fyra dagar som jag normalt får på kanske ett år. En av dem var radio där någon från Intedinhora skulle medverka. Jag, en person som har svårt att hålla käften när idioti kräks fram, i samma rum som Intedinhora, i LIVESÄNDNING?? Hahaha. Tänk er. Jag skulle typ börja gråta av ilska och frustation. Katastrof. Fick tacka nej till det ganska stenhårt. Men ändå; tänk er. Haha.
Ni som nu tycker att jag är dålig som inte ställer upp för att andra medverkande driver mig till vansinne: jag vet mina egna begränsningar och istället för att fucka upp för min rörelse och skämma ut mig själv så går jag helt enkelt inte dit. Tänk om fler skulle resonera så innan de gick ut i media *host host*

Det är några saker jag anser som viktigast om jag överväger att delta:

  • Vinkling. Det ska inte kunna klippas, vridas eller blandas godtyckligt för att passa en artikels agenda. Därför vill jag veta vad syftet med publiceringen är.
  • Anonymitet. En del kanske vill ta bilder som jag då vill godkänna först, eller så råkar jag säga något dumt som känns lite väl avslöjande. Eller att jag ska in på ett stort kontor med massvis med människor som därmed får ett ansikte på mig, att mediet i sig inte är tillförlitligt eller försiktigt med känsliga uppgifter.
  • Det ska inte vara ämnat att skapa skandal eller sensation. Det poängterar jag oavsett vem som frågar, eller vad de uppgivit som anledning till publikationen. Jag vill nämligen inte få frågor om jag träffar kändisar eller liknande, för då kommer jag tappa precis all lust och känna att min integritet blir kränkt (kanske låter överdrivet men så är det).

För alla dessa tre punkter behöver jag främst en sak: skriftligt på att jag har rätt att kräva ändringar, eller neka publicering. Det är trots allt det minsta jag kan begära när jag ger media gratis content.

Förtroende är a och o.

Det var lite bakgrund, nu till DAGENS BREAKING NEWS.

En av Sveriges största dagstidningar kontaktade mig idag, och för att jag vill vara lite försiktig med hur mycket information (som jag för övrigt har precis noll aning om hur sann den är, men vill inte sprida rykten) så är jag tvungen att klippa lite i vår konversation. Eftersom jag inte berättar vem som kontaktat mig, eller ens vilken tidning, så gör jag mig inte skyldig till någon felcitering, så lugna dig.

[…] betyder att det stod något där som jag valt att ta bort.

[…] Ser att du engagerat dig i debatten om Paolo Roberto. […] Känner du möjligtvis någon i ditt nätverk som sålt till Paolo? Vi på […] vill också skriva om hur personer som säljer sex ser på det som hänt och på tillvaron i stort. Fattar om du har fullt upp med annat, men jag tänkte ändå höra om du som är så reflekterande har tid och lust att komma med input. Tack på förhand! […]

Mitt svar:

[…] Jag skulle aldrig hänga ut någon, någonsin. Vare sig sexarbetare, sexköpare eller vem som helst. Förstår att det är smaskigt för er i pressen men jag vill inte ha någon del i häxjakten. Detta gör också att jag inte vill delta i annat kring detta heller.

Reportern fortsatte, istället för att skriva ”ok, tack ändå!” Behöver inte klippa in det för det var i princip samma som i första meddelandet, förutom att han/hon nämnde ”jag respekterar till fullo att du är noga med sekretessen! Förstår hur du resonerar.”

Mitt svar:

Det är inte bara sekretess, det är vanligt förnuft och att inte svepas med i ett drev. […] är skamligt, och att du vill att jag ska hjälpa till är pinsamt.

Reportern:

Jag tänker att jag ska försöka få in Fuckförbundets perspektiv i alla fall om vi skriver en artikel om hur personer som säljer sex ser på detta. Har kontaktat företrädare därifrån. Tänker att det är bra att få med så många perspektiv som möjligt! (Och det känns viktigt att inte bara prata OM personer som säljer sex utan MED dessa personer).

Och mitt svar:

Prata med oss OM en kändis mitt i en sexskandal. Förstår att det är lukrativt skvaller för er. Hoppas du även tänker på hans barn när du publicerar mer sexskvaller.

Därefter skrev reportern att han/hon noterat att outning av kunder är en fara för alla sexarbetare och skulle ta det med sina chefer, så det var väl en liten ljusstrimma i mörkret. Jag tror dock inte att det kommer stå i vägen för chansen att slänga upp en artikel om att Paolo köpt sex tidigare. Journalists gonna journalist.

I mina svar kan ni se några anledningar till varför jag absolut inte vill delta. Men jag är också rent av förnärmad att man vill utnyttja min (och andras) situation för att skada en annan människa än mer och tjäna pengar på det. Återigen: jag försvarar inte Paolos intervju men att vilja använda ”horor online” för att samla skvaller om kändisars sexvanor, UTAN ATT BETALA OSS FÖR INFORMATIONEN DESSUTOM, får mig att vilja spy. Istället börjar det närma sig koppleri när man vill profitera på ”prostitution”.

Det är också så att om några sexarbetare skulle vara så jävla avgrundskorkade att de skulle dela någon slags information med denna gamaktiga tidning så riskerar de precis ALLT vi arbetat med kring diskretion och trygghet.

Om kunder tror att vi ringer pressen så fort vi blir sura på dem, eller tycker vi fått för lite uppmärksamhet, så vad händer? Jo, en av två saker:

1, De slutar träffa oss. Hejdå inkomst! Kvar blir de farliga kunderna som inte har något att förlora.

Eller

2, De blir ännu mer rädda för att delge oss information om sig själva, som för oss är en av få tryggheter vi har.

Jag vill uppmana ALLA sexarbetare som funderar på att antingen själva kontakta, eller blir kontaktade av, media för att prata om era kunder att under inga jävla omständigheter göra det. 

Ni sätter oss alla i fara. Nästa gång en kund vägrar ge mig hans adress, eller när de trevliga herrarna slutar höra av sig, då har NI ETT AKTIVT ANSVAR för konsekvenserna som drabbar mig.

Ni måste också förstå att ni blir utnyttjade. Även om man är sur över något så betyder det NOLL och ingenting för pressen. De vill bara ha era smaskiga historier och sedan kastas ni ut till att leva samma liv, fast kanske med färre kunder och otryggare arbetsförhållanden, medan de tjänar multum på era plötsliga infall att fucka upp precis allt.

Försöker ta djupa andetag genom denna text men jag har nog tappat förmågan att förstå människor fullkomligt. Det tog några år men var kanske oundvikligt när man ska hålla på och gasta och tjafsa som jag.

Jag kan åtminstone med den lilla klartänkthet jag har kvar konstatera att:

  • Jag skulle aldrig kunna bli en journalist som gör sådant här. Lägger då det till den redan långa listan av saker som sexarbete är bättre än. Det är inte ett hån mot journalister men jag skulle aldrig palla jaga sådant som reportern ovan gör. Och jag som blivit lite cynisk av sexarbete; tänk er att leta skit om folk. Nej, usch.
  • Utan att tveka kallade jag en reporter pinsam. Jag??
  • Den sista idioten är inte född.

Med allt detta sagt så måste jag också flika in att alla medier inte är såhär. Jag har ett par som verkar seriösa och förtroendeingivande, och inte blodtörstiga sensationalister, på tråden som det kanske blir något med. En av dem är dessutom lite full i fan så han/hon kanske ställer en triggerfråga bara för att jävlas med mig. Den som lever (dvs läser min blogg och Twitter) får se.

Häppåre.

Rapport från torsklobbyn – mer om sexköpsdebatten och Paolo

Folk är verkligen inte riktigt kloka. Jag slog på tvn (vilket är ovanligt men också sista droppen som fick mig att skriva detta i affekt – you’re welcome) och där sitter Talita med Jenny Strömstedt. Ni som hängt med ett tag vet vad jag tycker om Talita så det var bara att stänga av. Normalt hade jag lyssnat men efter den shitstorm som tagit form det senaste 48 timmarna hade jag slut på frustrationskapital. Folk länkar till Talita och Simon Häggströms böcker för att ”motbevisa” mina påståenden. Folk som i de allra flesta fall aldrig satt sin fot i sexbranschen. Och anser att Häggström och kyrkoorganisationer som Talita är trovärdiga. Gud, hjälp mig.

Apropå nämnd shitstorm så står jag helt förbryllad inför alla som nu utgår ifrån att kvinnan i fallet med Paolo var utsatt för trafficking. När jag igår frågade på Twitter om någon hade belägg för detta påstående fick jag framförallt två varianter av svar, och nu ska jag bemöta dessa utan att Twitters begränsningar hindrar mig.

Insatsen gjordes ju av polisens grupp mot människohandel, så det måste handlat om människohandel.

Fel, den ska ha initierats av NOA, drivits av Norrmalmspolisen och haft stöd av människohandelsgruppen, soc och ungdomsgruppen. Läs gärna mer om NOA här.
Dessutom spelar det ingen roll om en sexsäljare är frivillig eller ej; kunderna grips av samma poliser. Jag antar för övrigt att NOA hanterade detta då polisens prostitutionsrotel las ned förra året.
Min kvalificerade gissning är att man tar med människohandelsgruppen för att ”täcka upp”, speciellt om man råkar stöta en fet hallick i korridoren. Hur som helst är deras närvaro (vi vet ju inte ens om de faktiskt gjorde något) inte ett bevis på att trafficking var aktuellt.

Paolo sa själv i intervjun att det handlade om människohandel.

Ja, det gjorde han. Eller mer ordagrant sa han ”säkert någon som är dittvingad”. Då ska jag måla upp två scenarion för er som anser detta vara bevis på att det faktiskt rörde sig om tvång i någon form:

1, Paolo går ut i media och säger att han köpt en tjänst och att kvinnan verkade helt ok.

Eller

2, Paolo säger det som passar svenska folkets generella syn på sexköp; det vill säga att det omöjligen kan vara frivilligt.

I scenario 1 försvarar han i princip sexköp och erkänner att det kan ske i samtycke, i 2 tar han avstånd för att rädda sitt eget skinn. Jag tar inget av det han säger som sanning; han är ju i full damage control mode. Det är dessutom ironiskt att folk som är jättearga på Paolo plötsligt anser honom tillförlitlig. Men BARA när det gäller att sexsäljaren var tvingad; ingenting annat.

Sedan tyckte Aftonbladet att det var fullt legitimt att fullständigt röva till sin rubriksättning.

Läser man artikeln står det dock ingenting om att de aktuella kvinnorna pressats eller utnyttjats, utan man drar ordvalen från gubben som pratar generellt om människohandel.

Det enda polisen säger om kvinnorna är:

De flesta som vi hade att göra med under insatsen kommer från utsatta situationer i fattiga länder, oftast Europa, säger polisens presstalesperson Ola Österling.

En ”utsatt situation” är ett vitt begrepp som kan tolkas hej vilt. Var det så att de åkte till Sverige för att de behövde pengar, vilket i Sveriges ögon ofta anses ”utsatt”? Eller var de hitlurade eller faktiskt tvingade? Ingen vet, men efter att ha följt denna bransch i tio år ser jag att det luddiga ordvalet pekar mer mot att de helt enkelt ville ha/behövde pengar och valde att sälja sex i Sverige för chansen att tjäna dessa. Vilket land man kommer ifrån är totalt irrelevant och att man tjatar om fattiga länder som ett slags argument är människovidrigt.

Har ni noterat hur många som numera är experter på sexarbete och människohandel? Det har jag, och det har fan inte var en rolig upptäckt.

De här dagarna har jag varit fullkomligt uppslukad av debatterna på Twitter i någon slags pliktkänsla att jag måste bemöta bland annat det ovan nämnda. Förutom den inbillade plikten har jag också sett det som en möjlighet nu när allt ljus plötsligt ligger på sexarbete och trafficking. Jag har sett folk jag trodde var rimliga helt spåra ur, och andra jag kanske inte tänkt så högt om framstå som fullt resonliga.

Som vanligt kan man alltså inte vinna på internet och trots att en del påstår att jag tillhör torsklobbyn (som är en organisation som endast existerar i vissa kreativa människors fantasi) eller att jag för en kamp enbart för egen vinning, och därmed struntar fullkomligt i de som tvingas sälja sex, har jag fått mer energi än det krävt. Min gnista att tjafsa vidare fick en nytändning, och en ganska skön insikt att jag aldrig någonsin kommer sluta kämpa.

En annan angenäm insikt har varit att DAMN PEOPLE, jag vet vad jag pratar om. Det har varit lite som ett test; typ ”klarar jag verkligen att bemöta vilket argument som helst?”
Svaret är ja. Jag kan bemöta precis varenda jävla argument kring sexköp, sexarbete och trafficking man än önskar slänga min väg. Jag känner mig helt oövervinnerlig.

Men, jag ska förstås inte sticka under stol med att det är rätt rejält irriterande när retoriken och debatteknikerna blir riktigt fula. Eller när man gör ett aktivt val att missförstå, eller pratar förbi en. Tänk ungefär att du får en fråga, du svarar på den, och sedan blir det tydligt att frågeställaren aldrig var intresserad av ditt svar utan ställde den enbart som en ingång till sin egna rant.

Apropå just retorik och debatteknik så var nog dessa två tweets (läs gärna även trådarna för mina svar) de som var fulast. Kanske tog jag mest illa upp för att jag verkligen avskyr när folk talar om för mig och andra vad jag egentligen tycker eller menar.

EDIT: Då Emil Moghaddam har valt att radera sina tweets så har jag enbart vad som ligger i bloggens cache kvar. Jag kommer alltså lägga in hans tweet exakt som den såg ut, samt min som han ”svarade” på. Det är förstås inte ultimat, och ni får helt enkelt välja själva om ni vill tro på att det faktiskt såg ut såhär igår. För att se mina övriga svar kan ni klicka på min tweet i Emils andra ”tweet”, det är bara hans original som är borttaget.

”Hej, jag fattar inte att kvinnor från fattiga länder tvingas hit för att sälja våldtäkter”

— Emil Moghaddam (@emil_moghaddam) May 16, 2020

Det är tydligen rasism att dra koppling till människohandel även om en prostituerad 1) kommer från ett av Europas fattiga länder och 2) Paolo själv säger att hon såg dittvingad ut.

När du förlorar ett argument eller en strid, dra ut rasistkortet. (Sun Tzu, Art of War). 

— Emil Moghaddam (@emil_moghaddam) May 16, 2020

En politiker som lyckas nedvärdera, mansplaina, fultolka och fulretweeta (skärmdump istället för retweet) i en enda tweet är ganska förbluffande. Men visst är Emil cool som citerar Art of War?

Gällande den andra så står jag fast vid att det är rasism att tillskriva, eller för den delen avskriva, en människa diverse förmågor baserat på vilket land de kommer ifrån. Det är väl själva definitionen av rasism? Eller xenofobi eller vilket ord man ska använda nu för tiden. Ni fattar min poäng. Det gör inte Emil.

Så, för att sammanfatta: lyssna på mig för jag vet bäst. Ok?

Kunder kan skada på många olika sätt – här är ett

Jag har lyckats klara mig undan fysiskt våld, krångel om pengar och bråk genom mina år som sexarbetare, men här på bloggen har ni kunnat läsa om mindre trevliga möten, eller otrevliga möten som jag undvikit innan de börjat.

Jag är inte korkad och är dessutom rädd om mig själv och andra människor. En del ser bara 1, han verkar trevlig, och 2, pengar. Jag tackade nyligen nej till en kille som i sitt mail framstod ha ett ganska svårt sexmissbruk och han blev alldeles förvånad när jag förklarade att jag inte vill bidra till missbruket. Främst vill jag inte att folk ska missbruka något, men för min egen skull vore det oerhört obehagligt att spendera tid med någon jag vet innerst inne inte mår bra av det. Och att dessutom ta betalt för det? Att inte alla känner så kan jag tycka märkligt men det kanske snarare är jag som är konstig med mina värderingar.

Ibland kan man läsa mellan raderna, eller dra slutsatser på andra sätt, som i fallet jag ska beskriva nu.

En man jag träffat en gång, och som jag är ganska säker på var relativt grön på betalda möten, ville ses igen. Han skrev att han bokat ett visst hotell och att han varit där nyligen. I en annan vända nämnde han att han träffat fler sexarbetare efter vårt möte. Jag reagerade inte direkt men idag insåg jag att ”varit där nyligen” sannolikt betydde att han besökt exakt det hotellet med annat dambesök.

Under normala förhållanden skulle detta inte vara ett särskilt stort problem, även om jag alltid rekommenderar att man byter hotell om man ska träffa olika tjejer inom en snar framtid. Men nu när hotellen är i stort sett tomma är det fullständigt vansinnigt. Han skrev till och med själv ”det var så konstigt att vara ensam gäst på hotellet”.

Så jag frågade helt resolut huruvida så var fallet, och ja, så var det. Då ställde jag direkt in och nu ska jag förklara varför, om det inte är uppenbart.

Han har alltså potentiellt blivit sedd med olika sexarbetare (minst en, kan vara fler) på samma tomma hotell inom ett kort tidsfönster. Personalen kanske var lite undrande, men hade inte belägg för misstankarna. När han då dyker upp med ännu en tjej kanske det är tillräckligt för dem att gå till handling.

Eftersom han själv inte tycker detta är problematiskt ska jag inte gå in på riskerna för honom (men potentiellt: beslag, brottsmisstanke, strafföreläggande, åtal, dagsböter) men det som skulle hända mig är främst:

  • Ett enormt trauma. Föreställ er själva att polisen kommer instormande.
  • Sedan skulle jag bli utfrågad om vad som hänt och potentiellt bli av mobiler, ipad och dator under en obestämd tid.
  • Kanske även mina pengar om vi ser till historien.
  • Jag skulle också hamna i kontakt med polisen i egenskap av sexsäljare, vilket jag lyckats undvika så här långt och jag har inga ambitioner att ändra på det. 
  • Om kunden vägrat strafföreläggande skulle fallet eventuellt gå till åtal, där jag skulle bli tvingad att vittna och därmed få min identitet röjd.
  • Hotellpersonalen skulle nog lägga mig på minnet. 
  • Jag hade blivit rejält skärrad och troligtvis behövt ta en lång paus = inga inkomster.

Även om personalen inte hade brytt sig och polisen inte bankat in dörren så hade jag varit nervös och obekväm innan och under mötet. Förutom att träffen skulle bli dålig så har jag ju mitt motto att jag alltid ska må så bra som jag kan. Om jag inte gör det så hamnar jag säkerligen på en oneway ticket till långvarigt psykiskt dåligt mående. 

För sexköpare så är det viktigt att tänka på att även om DU är försiktig måste sexarbetaren också vara det i sina andra möten. Om hon inte följer mina råd om hur man hanterar känslig information så kanske dina uppgifter läcker för att hon och en annan kund är oförsiktiga. Polisen har rätt att beslagta vad de än önskar som kan agera bevisunderlag, inklusive hennes telefon där din adress, telefonnummer eller annat kan ligga kvar helt öppet. 

För sexsäljare så är det värt att fundera på punkterna ovan, och inte bara vifta bort sådana här konsekvenser för att du inte gör något olagligt. Av det jag hört är det ingen angenäm upplevelse, om man säger så. Låt inte kundens lugn påverka dig om du själv känner att ”detta är riskabelt”. Lyssna på din magkänsla, notera detaljer och sätt säkerhet först, i alla lägen.

Jag har skrivit det åtskilliga gånger men vill påminna om att inte låta varken kuken eller pengasuget styra allt. Går det åt helvete är varken avsugningen eller tusenlapparna värt det. 

Sexarbete är inte som andra jobb

@genpoden tog upp en ganska intressant poäng om sexarbete vilket initialt fick mig att känna ”neeej inte ännu en jämförelse med andra yrken”. Det är nämligen väldigt vanligt, både hos de som tycker sexköp är ok och de som inte gör det. Personligen brukar jag undvika diskussioner som baseras på detta då man ofta börjar med ett enkelt argument och det trasslar sedan ihop sig till en nästan filosofisk röra. Jag blir utmattad, helt enkelt.

Men för att förklara för @genpoden (för jag gav henne ett ganska drygt och kort svar som jag känner mig lite dum för, för hon la fram vettiga argument) så vill jag försöka förklara hur jag tänker utan att det blir närapå oläsligt på grund av Twitters begränsningar.

Att jämföra sexarbete med andra (alltså de som de flesta anser vara normala och överlag accepterade av samhället) händer alltså ofta, och i många olika kontexter. Jag vill börja med att nämna några av de aspekter som gärna används när man jämför, och ge mina åsikter om dem.

Fysisk säkerhet. En av de dummaste jämförelserna är att likställa riskerna i sexarbete med högriskyrken som byggjobbare eller gruvarbetare. ”Folk dör där med”. Ja, fast sexarbetares död på jobbet uppmärksammas om man blir mördad, inte ramlar ned från hotellbalkongen eller av en överdos. Då är det inte en sexjobbsrelaterad olycka, om ni förstår hur jag menar. Det är två helt olika saker. Om jag skadas eller mördas av en kund anses det vara relaterat till mitt jobb, medan andra sätt jag kan dö på inte är det. Nu menar jag kanske inte att det BORDE vara så, utan att det ÄR så.

Det alla dessa yrken kan göra är att minimera risker för skador och död. Säkerhetsåtgärder, alltså. På samma sätt som man på byggen har hjälm och fallsele så kan jag sålla bort kunder som jag upplever visar på tecken som jag tolkar som farliga. Det är fortfarande inte samma sak, det fattar jag, men riskminimering jobbar de flesta branscher med.

Psykisk säkerhet/hur man mår av sitt jobb. Här gillar vissa att dra till med ”men tror du städare alltid är glada på jobbet?!” Ofta i diskussioner som rör huruvida ”den lyckliga horan” är en myt eller ej (vilket är världens tramsiga debatt och en jag försökt bidra till men får mest huvudvärk).

Nu riskerar jag skaffa mig en drös fiender men sexarbete är få människors första val. Att man skulle orka med riskhanteringen, lögnerna, dubbellivet, den osäkra och ofta svajande inkomsten är osannolikt och otänkbart för de flesta. Att hamna i, eller välja, sexarbete är förstås utbrett, och för vissa är det ett nödvändigt ont medan det för andra kan vara en flexibel lösning med hög avkastning, ett roligt och lukrativt äventyr eller en enkel inkomstkälla vid sidan av annan sysselsättning.

Många sexarbetare lever utan samhällets skyddsnät, då majoriteten troligtvis inte betalar skatt (tycker ni jag är luddig så är jag just det, för ingen vet hur (o)vanligt det är att sexarbetare faktiskt skattar, så bli inte alldeles till er). Det hoppas jag (för jag har ingen statistik) att andra yrkesutövare har lättare att göra, oavsett om deras jobb anses som ”eftersträvansvärt” av människor i stort. En lokalvårdare som sliter med, vad många anser, ett skitjobb för att försörja sina barn är starkt och fint, men en sexarbetare i samma situation är smutsig och borde skämmas.

Blir du upprörd av att min jämförelse ovan får det att låta som att jag värderar sexarbetande mammors insats högre än en städares? Då börjar du kanske förstå hur trassligt det är att jämföra yrken. När annars sitter vi och diskuterar liknelser mellan banktjänstemän och skyltfönsterdesigners välmående? Ser ni hur absurt det blir?

För att inte nämna skillnaden på personer som säljer sex. Ni som hängt med vet att jag är fullt medveten om vilket spektra som existerar och att det finns många som mår dåligt är absolut inget jag sticker under stol med (för vem fan skulle tjäna på att låtsas som det?) Myten jag däremot vill utmana är att man måste må dåligt av att sälja sex, och just denna åsikt är ett praktexempel på hur man projicerar sina egna känslor på andras handlingar och val. Ok, DU tycker att det är skitäckligt? Så då måste JAG vara antingen störd för att kunna inbilla mig att jag är ok med att ha sex för pengar, eller lida vid varje kundmöte?

Låt mig göra en såndär fräsch grej igen då: JAG skulle behöva förlora alla attribut som gör mig till en ganska trevlig och sympatisk människa för att kunna jobba på ett tobaksföretag. Snyggt? Nej. Så ska vi inte hålla på.

En sak som absolut skiljer sexarbete från andra yrken är det jag nämnde ovan: att ofta leva i hemlighet, med något man av olika anledningar måste dölja eller ljuga om. Det kräver att annat väger upp för det, eller att man helt enkelt orkar med det. Ett fåtal är helt öppna med sina val, vilket är imponerande, men det är förstås inte ett alternativ för alla. Exempelvis är mitt största hinder att jag vill ha en annan karriär, parallellt eller ej, där ”hora” på CVt inte skulle fungera. Det är alltså helt och hållet av självbevarelsedrift. Jag skulle också vilja påstå att jag kan göra mitt sexjobb tryggare om jag håller mig så anonym som möjligt, för att inte riskera mina kunder (som alltså begår en brottslig handling när de betalar mig). Skitsamma, jag tog upp det för att ge ett par exempel.

När man talar om sexarbetares ”löner” i relation till andra jobb så händer det att män (uteslutande män; ja) säger ”klart man skulle vara hora istället för att sitta i kassan på ICA”. Om du tänker så så läs gärna ovanstående igen. Sexarbete innebär alltså höga risker (beroende på hur man jobbar), sällan samhälleliga skyddsnät, eller de skyddsnät man kan få hos en arbetsgivare, och allra troligast ganska mycket krångel för att upprätthålla sina privata relationer och ”anseende”.

Nu lät jag nog negativ till ett jobb jag själv valt och fortsätter välja. Jag vill bara visa på verkligheten. Jag vill inte älta min egen historia så det lämnar jag nu, men om ni har några frågor så är de välkomna i kommentarsfältet!

Jag skriver på mobilen så formattering och annat blir inte ultimat men vill ändå få ut detta. Hoppas det inte blev alltför snurrigt.

Glöm inte att ta hand om er själva och varandra, och bete er vettigt mot andra människor ❤️ så hörs vi!

 

Sexköpslagen – Miljöpartiet

Dags för Miljöpartiet! För de andra som hittills svarat; se här.

Tid till svar: 37 dagar.
Svar av: politisk sekreterare/Stockholms kommunfullmäktige.

1: Står ni bakom den svenska sexköpslagen (1998:408) som den ser ut idag?

Ja.

1,1: Vill ni göra några förändringar till nuvarande lagstiftning? Isåfall, vilka?

Vi har i dagsläget inte några sådana förslag.

1,2: Om ”ja” på fråga 1, varför? Använder ni någon forskning, rapport eller utredning som grund för beslutet, isåfall, vilken?

Det här är ett ställningstagande vi har sedan länge och det är en del av vår politik. Vi har inte sett några skäl till att ändra dem. Regeringen och socialdepartementet hänvisar bla till kunskap som finns angående sexköpslagen i handlingsplanen mot prostitution och människohandel.

2: 2017 ville den dåvarande regeringen göra det straffbart att köpa sex utomlands. Hur ställer sig ert parti till detta förslag?

2,1: Varför?

Vi stod bakom det förslaget. Eftersom sexköp i Sverige ses som ett brott och många män i dagsläget utnyttjar kvinnor i andra länder som på grund av svåra förhållanden säljer sex mot sin vilja. Vi ansåg både att det var en viktig markering och ett viktigt innehåll som skulle göra skillnad för många utsatta kvinnor i andra länder.

Förslaget fick dock inte stöd i riksdagen.

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

Det kan givetvis väljas frivilligt, men vår uppfattning är att det oftast är ofrivilligt och när en person känner sig tvingad till detta av olika skäl kan det verkligen göra stor skada för den enskilde på både kort och lång sikt.

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)?

5: Om en sexarbetare skulle vilja sluta sälja sex, vilka ”exitprogram” vill ni införa?

Exakt hur dessa behöver vara utformade är något som de som jobbar med frågorna och sexarbetarna själva bäst vet. Vi tror dock det är viktigt att det finns utrymme för individanpassat stöd eftersom olika personers situation förstås skiljer sig åt.

Här är några av mina egna påståenden och skulle uppskatta om ni ville ge er syn på dem:

1: Som sexarbetare innebär sexköpslagen att mina kunder känner sig tvungna att hålla sig mer anonyma gentemot mig, vilket gör att jag vet mindre om mina kunder. Detta upplever jag som otryggt. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det.

2: Som sexarbetare riskerar jag att få mina ägodelar beslagtagna, med tvång, om jag träffat en potentiell sexköpare. Polisen har rätt till detta då jag i ett rättsfall skulle räknas som vittne. Detta upplever jag som integritetskränkande och förödmjukande. Vad anser ni om det påståendet?

Vi kan förstå det. Samtidigt är det en nödvändig del av lagstiftningen så som den ser ut. Tydligt är ju också att den som säljer sex i sig inte gör en kriminell handling, vilket polisen måste ha helt i åtanke i all kontakt.

3: Som sexarbetare bjuds vi aldrig in för att tala om lagstiftning eller åtgärder. Jag har personligen försökt ställa frågor till representanter i era partier utan att få svar. Tycker ni att våra röster är viktiga i debatten och beslutsprocessen? Om ”ja”, varför tillfrågas vi inte?

Vi är ledsna att höra att du uppenbarligen inte fått svar på tidigare frågeställningar. Vår policy är att ge respons till alla som hör av sig i olika frågor, oavsett vilka de är. Dock kan trycket ibland vara stort både på våra företrädare och till kansliet som gör att vi inte alltid hinner med.

Debatt och att lyssna på olika företrädare och perspektiv är alltid viktigt.

4,1: Skulle inte lagarna mot människohandel, våldtäkt (och andra lagar som ska skydda alla från brott) egentligen räcka? Om ”nej”, vilket syfte fyller isåfall sexköpslagen utöver dessa andra lagar?

Nej, vi anser att sexköpslagen har ett eget syfte.

Dilemmat när man bara vill skrika ”DU ÄR DUM I HUVUDET!”

Uppdatering: nu när det blivit rätt tydligt att frågeställaren inte är särskilt mottaglig länkar jag här till tråden: https://www.flashback.org/t346327p62
Inlägg #740. Se mina tre svar på samma och efterföljande sida.

Det händer att jag hör från tjejer som vill sälja sex; via bloggen, Twitter eller som i detta fall Flashback. Hon frågade visserligen inte mig personligen men när jag såg att någon annan svarat henne, troligtvis ironiskt, och hon tog hans ”råd” på allvar fick jag lite panik.

Alltså, panik på riktigt. Tusen framtidsvisioner susade genom mitt huvud, som det brukar göra när tjejer som med 100% säkerhet borde hålla sig jäääävligt långt borta från denna värld ändå vill in i den. I det tillståndet vet jag inte vilken approach jag ska ta, men jag kände att jag måste skriva något FORT. Hade hon gjort som det troligtvis ironiska svaret menade hade det redan nu kunnat gått riktigt åt helvete för henne. Så hur säger man på ett snällt sätt till någon att den är typ 13 år gammal eller helt jävla dum i huvudet?

Jag vill reda ut några saker först, framförallt för de som tycker att jag överreagerar:

1, de som ber om hjälp och råd kan vara troll. Jag vet förstås inte vem som sitter bakom en mailadress eller användarnamn. Men OM avsändaren menar allvar kan jag inte riskera att avfärda den.

2, som sagt: jag vet inte vem som frågar. Allt jag kan basera mina råd på är vad personen skriver och det är vad jag har att utgå ifrån. Personen kan i ”verkligheten” vara smartare eller dummare än den framstår, mer kan ligga bakom än vad som berättas, jag har INGEN aning. Jag vill inte heller be om en rejäl utläggning för då kommer mina svar behöva ta flera timmar. Då riskerar jag också att överanalysera, så om jag ba ”good story bro!” och drar en massa egna slutsatser som VERKAR välgrundade så är jag absolut inte kvalificerad att säga till folk i detalj vad de ska göra.

3, jag är fullt medveten om att vissa av mina skriverier kan få sexsäljandet att verka tjusigt som fan (vilket alla med förnuft fattar inte är mitt syfte) och därför kan jag ibland låta lite hårdare än jag menar att vara. Jag vill heller inte att andra runtomkring ska tycka att jag glorifierar det, utan att man är medveten om att jag försöker vara nyanserad och att mina berättelser bara representerar mina egna upplevelser. Det gör inte min historia mindre värd att berätta (tycker jag då, som är högst opartisk), men någon som är väldigt ung eller lite labil (ursäkta ordvalet…) kanske inte ser nyanserna och då känner jag att en balans behövs.

När jag verkligen vill ta tag i en person och låsa in dem i min garderob, på ett totalt non-creepy sätt, tills de kommer till insikt tittar jag på några olika saker:

  • Grammatik.
    Kanske är jag löjlig men om man skriver som en åttaåring ringer alla varningsklockor.
  • Val av uttryck.
    Ordet hora är extremt laddat för de flesta. Jag kan använda det om mig själv, mest för att jag ibland återanvänder ”sexarbetare” för mycket och skrivarnazin i mig skriker, men om man inte förlikat sig med uttrycket bär det fortfarande en enormt negativ kraft. Så, om en icke-sexarbetare vill bli ”hora” tolkar jag det lite som att personen ser ned på jobbet och/eller sig själv. Att man kanske inte anser sig ”värd mer än en hora”.
  • Hur mycket man verkar veta om sexarbete.
    Har man uppenbarligen inte sökt egen information alls eller ens vet något grundläggande tyder det på att man kanske inte är helt mogen. Kontaktar man mig direkt har man hittat mig någonstans, och överallt där jag finns finns en uppsjö information. Ställer man frågan på Flashback har man helt missat tusentals trådar om ämnet. Ignorans, arrogans, lite bakom flötet, jag vet inte, men jag tycker inte det bådar gott.
  • Självbild.
    Godtyckligt, men jag läser in mycket i hur man framställer sin egen bild av sig själv.
  • Bild av sexarbete.
    Verkar man anse det äckligt, förnedrande och fel så blir jag orolig om man då anser sig lämplig. Varför vilja göra något hemskt mot sig själv?
  • Riskmedvetenhet (eller ja, bristen på det).

Den som då ställde frågorna som fick mig att nästan kasta mig över tangentbordet för att skriva detta lyckades pricka i samtliga punkter. Jag fann ingen ”saving grace”. Och svarade på ett sätt som tar emot: hårt och i viss mån taskigt. Jag visste verkligen inte hur jag skulle kunna motivera varför jag under INGA OMSTÄNDIGHETER vill se henne ge sig in i detta utan att på ett lite ”finare” sätt säga att hon inte har alla hästar i stallet.

Då jag inte vill klippa in det här så tar jag bara upp ett par saker:

Hon undrade var man hittade en hallick, bland annat. Ett (förhoppningsvis) ironiskt svar rådde henne att lägga upp en profil på Bodycontact eller Darkside för att hitta någon som kan lära upp henne. Hennes svar på detta var inte ”HAHA jättekul not” utan hon ställde faktiskt följdfrågor som att hon tog ”råden” på allvar.

Jag kände 1, FACEPALM och 2, shit, jag MÅSTE svara på detta nu.

Och det gjorde jag. Det lät inte snällt och var knappast mina bästa inlägg men det var det enda jag förmådde.

Vad fan vill jag ha sagt? Jo, att detta är ett av många bevis på hur komplicerad den här världen är. Hur viktigt det är att förstå och ta till sig att det finns enorma skillnader i precis alla aspekter. Skäl, personligheter, historier, möten, kunder, självbilder, måenden.

Sedan hoppas jag förstås att oavsett hur denna tjej väljer att göra, att hon mår bra och inte råkar illa ut. Att jag aldrig menar att såra någon för bakom all min kontakt med andra människor finns välvilja. Om inte annat, att hon läser på en massa och håller sig så trygg hon kan.

Med det sagt måste jag göra något annat än bli upprörd on the internetz idag så heppåre.

PS: jag uppdaterade för första gången på evigheter en av delarna i Säljarguiden. Läs gärna (första stycket om risker för våld är helt nytt) och feedback är välkommet.

Skampatrullen – ultimat en fråga om anständighet och fria val

Man kan tycka och känna lite blandat kring det som patrullen säger sig kämpa för: att kvinnor ska hitta en man, skaffa familj och hålla sig konservativa. Man ska inte lägga upp lättklädda bilder eller annat som anses inte passa den ideala konservativa kvinnan.

Läser man lite noggrannare, eller ser vad vissa individer skriver, är det dock tydligt att man inte enbart söker att sprida dessa budskap, utan man ska göra det genom att helt enkelt vara taskiga. Istället för att skapa opinion och visa att dess anhängare är intellektuellt och moralistiskt mogna så samlas man kring hashtaggen genom att inbitet jaga ”bevis” på det ”sönderfallande samhället” ackompanjerat av elaka kommentarer.

Som opinionsbildare själv, med min blogg, Twitter och närvaro på forum som plattform, kan jag tycka att deras förfarande är märkligt. Jag vill, om än anonymt, bygga en viss känsla av respekt och tillit då jag anser att den grunden är vida mer stabil för att folk ska lyssna på riktigt, än en sensationslysten explosion grundad i elakhet och personliga påhopp. Nu har de förstås lyckats få mer spridning på ett par veckor än vad jag lyckats skrapa ihop totalt under flera år, men frågan är om det i slutändan är den typ av uppmärksamhet som är långsiktig för en rörelse?

Även om man håller med dem i sak, om sedlighet osv, så är det nog ändå få som öppet väljer att ansluta sig då retoriken är stenhård och hänsynslös. Det är inget de flesta svenskar vill eller orkar stå bakom, eller ens ta till sig. För att bygga denna tes har jag funderat på människor i min närhet. Det finns nog några där som kan tycka att sexualiseringen i samhället har gått lite för långt, och det kan till och med jag själv tänka när något specifikt dyker upp. Flera känner nog att de vill påminna om att internet aldrig glömmer och att man ska vara försiktig med vad man lägger upp för alla att se, oavsett anledning till försiktigheten. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av dessa skulle ens överväga att haka på skampatrullens metoder eller uttryckssätt. Inte en enda.

I grund och botten handlar det om människors rätt att välja själva, och den grundläggande respekt som jag och de allra flesta är uppfostrade att visa andra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå hur lätt det verkar vara för vissa att vara elaka mot varandra. Mår man bättre, eller mår man ens bra från början? Inser man att det är riktiga människor man i grupp ger sig på? Och helt ärligt, hur orkar man hålla på så här, ofta flera timmar om dagen som det verkar, att leta efter och sedan dissikera någons livsval? I denna process, har man vid tillfälle stannat upp och tänkt ”är det här vad jag vill göra mot en annan människa?”

Med anständighet i rubriken menar jag inte den som hashtaggen förespråkar, utan det anständiga att vara en sansad och snäll medmänniska. Inte flippa ur över saker man inte har ett dugg med att göra i en slags villfarelse att man hjälper de man ger sig på.

Ja, de har lyckats bättre än jag på att sprida sina budskap. Jag kan dock stå rak i ryggen med att inte använda fula knep eller personpåhopp när jag försöker skapa opinion kring sexarbetares rättigheter.

En annan sak som är tydlig, och säkert vanlig när sådana här ”rörelser” poppar upp (jag vet ärligt talat inte vad jag ska kalla dem) är att några småkonton nu hittat sitt kall. Ungefär som att de tänkt ”NU har jag hittat en slags grupp där jag kan göra nytta, genom att scanna Twitter efter konton och poster som minsann borde skämmas!”

Två sådana har hittat till mig nyligen och det de hakade upp sig på var ett över två månader gammalt inlägg om mitt lotteri. Jag kan tycka det lite förvånansvärt att just lotteriet var triggern när mitt konto innehåller så mycket värre, men ok. Sexlotterier får jag väl erkänna är ganska dekadent. Jag kommer inte länka eller uppmärksamma dessa och här är varför:

Jag vill inte ge dem uppmärksamheten.

Jag vill inte att det ska bli någon diskussion där mina fina följare sedermera kallas taskiga saker, eller att riskera se mina följare använda liknande epitet. Undvika en shitshow helt enkelt.

Och jag minns när jag, som jag kallade det vid tillfället, spenderade någon timme på ”the dark side of Twitter” för ett par månader sedan. Alltså trådar som försvarade sexköpslagen med alla de klassiska argumenten och jag höll på att få psykbryt när vad jag än skrev duckades mina argument, eller fultolkades. Mådde faktiskt inte så bra och insåg att jag inte hör hemma på den arenan.

Jag tror inte det blir någon grej av dessa uppmärksammanden heller. Vi sexarbetare är ändå lite för enkla mål och det är inget man kan säga till oss som vi inte hört förut. De kan tycka att vi är osedliga, omoraliska, äckliga. Tro mig, vi har redan hört det.

Om man vill nå ut med en ideologi och få med sig människor på tåget är det bra att tänka lite långsiktigt och utanför sin minimala och extrema bubbla på Twitter. Retorik och trevligt bemötande tenderar att generera mer respekt hos de flesta och här har man fatalt misslyckats i sin tro att det nya WOKE är att vara taskiga mot folk på nätet.

Oavsett vad man tycker borde man alltid ställa sig frågan som en av mina favoriter på Twitter @FLICKALILLA ställer: ”behöver jag verkligen vara en jävla fitta idag?”

Projekt: vad i hela helvete tycker egentligen partierna

Ta mig tusan om jag inte ska kalla det Omfattande Sexualpolitisk Forskning™ som komplement till min Omfattande Sexuell Forskning™ *genius*.

19:e november 2019 skickade jag frågor om sexköpslagen och sexarbete till flera olika partier.

De som fick mail var:
Socialdemokraterna
Moderaterna
Sverigedemokraterna
Centerpartiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Liberalerna
Miljöpartiet
Feministiskt Initiativ (FI)
Alternativ för Sverige (AfS)
Medborgerlig Samling (MED)
Piratpartiet (PP)
Klassiskt Liberala Partiet (KLP)

Frågorna som  ställdes kategoriserade jag såhär:

Den nuvarande lagstiftningen. Om partiet anser att den ska bibehållas samt om man vill göra några ändringar.

Den föreslagna lagstiftningen om att svenskar som köper sex utomlands ska kunna lagföras i Sverige. 2017 la regeringen detta förslag. Lagrådet sa ”WTF MATE??” men många har trots det uttryckt sitt stöd. Exakt vilka som gjorde det är dock lite oklart så jag hoppas partierna vill klargöra sin ståndpunkt i och med denna frågeställning. För mig handlar det också om att få en insikt i hur långt politiker är beredda att gå för ”moralen” när man närmar sig tveksamma områden som dubbel straffbarhet. Det är för mig en ganska tydlig fingervisning om ett partis integritet och verklighetsförankring och har tidigare liknat detta förslag med Gymnasieamnestin (och ni kan ju gissa vad jag tycker om den).

Huruvida partiet anser att sexarbete kan vara frivilligt. Ett vanligt resonemang bland människor, inte bara politiker, är att ingen kan välja sexarbete. Även om man inte blir regelrätt tvingad av Sergei och Dragan att ta emot gubbkuk utan glidmedel i röven så anses det finnas andra ”tvingande faktorer”. Man har svårt att se att valet ändå kan vara reellt, och att man kan förlika sig med det, likväl som ett fåtal har det som en lönsam hobby. De flesta drivs förstås av ekonomi och behöver pengarna för att försörja sig, som med andra arbeten, men sexarbete kan omöjligtvis vara ett val, enligt en del.
Min avsikt med frågan är att få reda på partiets grundläggande ståndpunkt: om vi inte anses kunna göra dessa val, vad har vi för trovärdighet i vår kamp för rättigheter? Om vi inte KAN välja något annat så är vi ju per automatik offer och därmed är aktivistiska röster lika högt värderade som självmordsbenägna som bedyrar att de mår bra. Dålig och osmaklig liknelse möjligtvis, men jag försöker måla en bild.
Jag tror inte att man kan ens börja hoppas se sexköpslagen sönderfalla utan detta erkännande. Så om ni tycker att frågan osar lite ”Lisa skriver i affekt igen” eller att den är luddig så ville jag förklara varför jag anser den vara så betydelsefull för sexköpslagens vara eller icke varande.

Jag undrar också över det, som jag anser, är en riktig tankevurpa bland sexköpslagens ivriga supportrar: om den är tänkt att motverka trafficking; hur är det då berättigad när vi redan har en lag mot just människohandel?

Många tycker, som tidigare nämnt, att sexarbetare alltid är offer och en del vill införa brottsofferstatus för oss. Det drev frågan huruvida man då ämnar hjälpa alla sexarbetare, samt, vilket jag ser som viktigt, de som faktiskt inte mår bra av det och vill sluta. Därav en fråga om partiets idéer om såkallade exitprogram.

Nästa steg är att sammanställa alla svar i ett handy dandy excelark så att det blir lätt för alla som inte orkar läsa långa och ofta invecklade svar att helt enkelt blint lita på hur jag översätter politiska till enkla, korta jakanden eller nekanden. De fullständiga svaren kommer förstås också publiceras.

Förutom det som är relativt konkret, som ovan frågor, så har jag inkluderat några egna påståenden. Dessa avslöjar min ”agenda” och i dessa ber jag partierna ta ställning till påståendena, mest för att det är frågor jag otaliga gånger ställt till enskilda politiker på framförallt Twitter, men som aldrig, någonsin, i skärselden, besvarats. När de ändå håller, typ tänker jag och håller tummarna.

Jag vet inte hur lång svarstiden brukar vara men hittills har endast V svarat så ni får ha lite tålamod (skänk mig lite också för jag kan INTE VÄNTA!) Om ni missat att jag i ett slags emotionellt nödläge fuskade och la upp ett av svaren från V så hittar ni det här.

GET PSYCHED!

 

Horor är rasister (och vi skäms inte)

Vi som säljer sex besitter ett lågt värde i, vad jag vet, alla jordens länder. Men i vissa kulturer är vi ännu mindre värda. Då arbetar vi med såkallad riskminimering och när det gäller personlig säkerhet tenderar människor att plötsligt bli ganska ärliga.

Om alla kvinnor var lika praktiskt risktagande* hade de nog varit mindre positiva till landets utveckling (mångkultur). Sexsäljare är nästan uteslutande ”rasistiska” i sina urval av kunder, ofta genom att förtydliga att vi enbart träffar svenska, skandinaviska eller västerländska män.

Varför gör vi då detta? Enkelt: vår säkerhet är DIREKT på spel och sjukt nog är det enklaste sättet att undvika misshandel, rån och våldtäkt att helt enkelt hålla oss till kunder som har en bättre kultur. För jag står för vad en del högerdebattörer påpekar: some cultures are better than others. Få kvinnor är så ärliga om just detta som sexarbetare.

*Med detta menar jag att sexarbetare är mer medvetna om riskerna de utsätter sig för genom att träffa okända män; oftast ensamma. Detta är egentligen en risk de allra flesta kvinnor i Sverige tar regelbundet; men man ”kalkylerar” det sällan i samma utsträckning.

Män från Mellanöstern och Afrika HAR en sämre kvinnosyn och de allra flesta rapporter man ser från sexarbetare som utsatts för brott har angett signalement som vittnat om arabiska och/eller afrikanska förövare.

Påminnelse om praktiska råd:

  • Tala i telefon med kunden innan träff. Låter han konstig; avböj.
  • Män med dåligt språk har säkerligen inte råd med dina tjänster.
  • Män med icke-västerländsk bakgrund är gravt överrepresenterade gällande våldsbrott. Undvik dem. Var inte en idiot.

Vissa kulturer är bättre än andra.

Valår bitches!

Dags att höra med våra partier hur de ser på sexköpslagen, de hjälpresurser som finns tillgängliga för sexarbetare/köpare, eventuella planer på att se över och/eller ändra något.

Jag har skrivit ihop några frågor men ni får gärna hjälpa mig att fylla på. Sedan skickar jag in dem till respektive parti och publicerar deras svar här på bloggen.

Vad är relevant? Vad vill vi att de ska ställning till? Kommentera här under eller maila mig: hej@lisaslappar.com

(Ja, det tog mig fem jävla pinsamma dagar att slå på kommentarerna för detta inlägg. År appen kass eller jag inkompetent? Det beror på vem som har charmigast leende. Säger vi. Hur som helst saknar jag min spruckna, trötta laptop såååå mycket.)

Efter galenskaperna kring det föreslagna införandet av dubbel straffbarhet i och med lagen mot sexköp utomlands är det verkligen dags för politikerna att ta ställning. De kommer förstås aldrig erkänna att sexköpslagen är baserad på sexualmoral och skev feminism men raka svar (eller i alla fall så raka man kan få av politiker) är på sin plats.

Hjälp mig skrapa ihop några vettiga frågor!