Projekt: vad i hela helvete tycker egentligen partierna

Ta mig tusan om jag inte ska kalla det Omfattande Sexualpolitisk Forskning™ som komplement till min Omfattande Sexuell Forskning™ *genius*.

19:e november 2019 skickade jag frågor om sexköpslagen och sexarbete till flera olika partier.

De som fick mail var:
Socialdemokraterna
Moderaterna
Sverigedemokraterna
Centerpartiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Liberalerna
Miljöpartiet
Feministiskt Initiativ (FI)
Alternativ för Sverige (AfS)
Medborgerlig Samling (MED)
Piratpartiet (PP)
Klassiskt Liberala Partiet (KLP)

Frågorna som  ställdes kategoriserade jag såhär:

Den nuvarande lagstiftningen. Om partiet anser att den ska bibehållas samt om man vill göra några ändringar.

Den föreslagna lagstiftningen om att svenskar som köper sex utomlands ska kunna lagföras i Sverige. 2017 la regeringen detta förslag. Lagrådet sa ”WTF MATE??” men många har trots det uttryckt sitt stöd. Exakt vilka som gjorde det är dock lite oklart så jag hoppas partierna vill klargöra sin ståndpunkt i och med denna frågeställning. För mig handlar det också om att få en insikt i hur långt politiker är beredda att gå för ”moralen” när man närmar sig tveksamma områden som dubbel straffbarhet. Det är för mig en ganska tydlig fingervisning om ett partis integritet och verklighetsförankring och har tidigare liknat detta förslag med Gymnasieamnestin (och ni kan ju gissa vad jag tycker om den).

Huruvida partiet anser att sexarbete kan vara frivilligt. Ett vanligt resonemang bland människor, inte bara politiker, är att ingen kan välja sexarbete. Även om man inte blir regelrätt tvingad av Sergei och Dragan att ta emot gubbkuk utan glidmedel i röven så anses det finnas andra ”tvingande faktorer”. Man har svårt att se att valet ändå kan vara reellt, och att man kan förlika sig med det, likväl som ett fåtal har det som en lönsam hobby. De flesta drivs förstås av ekonomi och behöver pengarna för att försörja sig, som med andra arbeten, men sexarbete kan omöjligtvis vara ett val, enligt en del.
Min avsikt med frågan är att få reda på partiets grundläggande ståndpunkt: om vi inte anses kunna göra dessa val, vad har vi för trovärdighet i vår kamp för rättigheter? Om vi inte KAN välja något annat så är vi ju per automatik offer och därmed är aktivistiska röster lika högt värderade som självmordsbenägna som bedyrar att de mår bra. Dålig och osmaklig liknelse möjligtvis, men jag försöker måla en bild.
Jag tror inte att man kan ens börja hoppas se sexköpslagen sönderfalla utan detta erkännande. Så om ni tycker att frågan osar lite ”Lisa skriver i affekt igen” eller att den är luddig så ville jag förklara varför jag anser den vara så betydelsefull för sexköpslagens vara eller icke varande.

Jag undrar också över det, som jag anser, är en riktig tankevurpa bland sexköpslagens ivriga supportrar: om den är tänkt att motverka trafficking; hur är det då berättigad när vi redan har en lag mot just människohandel?

Många tycker, som tidigare nämnt, att sexarbetare alltid är offer och en del vill införa brottsofferstatus för oss. Det drev frågan huruvida man då ämnar hjälpa alla sexarbetare, samt, vilket jag ser som viktigt, de som faktiskt inte mår bra av det och vill sluta. Därav en fråga om partiets idéer om såkallade exitprogram.

Nästa steg är att sammanställa alla svar i ett handy dandy excelark så att det blir lätt för alla som inte orkar läsa långa och ofta invecklade svar att helt enkelt blint lita på hur jag översätter politiska till enkla, korta jakanden eller nekanden. De fullständiga svaren kommer förstås också publiceras.

Förutom det som är relativt konkret, som ovan frågor, så har jag inkluderat några egna påståenden. Dessa avslöjar min ”agenda” och i dessa ber jag partierna ta ställning till påståendena, mest för att det är frågor jag otaliga gånger ställt till enskilda politiker på framförallt Twitter, men som aldrig, någonsin, i skärselden, besvarats. När de ändå håller, typ tänker jag och håller tummarna.

Jag vet inte hur lång svarstiden brukar vara men hittills har endast V svarat så ni får ha lite tålamod (skänk mig lite också för jag kan INTE VÄNTA!) Om ni missat att jag i ett slags emotionellt nödläge fuskade och la upp ett av svaren från V så hittar ni det här.

GET PSYCHED!

 

Att inte vara ensam

Sedan Youtubevideon kom ut har jag gjort val som till och med jag själv ifrågasätter dagligen. På ett vuxet och självrannsakande vis, må tilläggas.

Jag fick ett väldigt fint stöd från alla möjliga och det som värmde mest var det från andra sexarbetare.

En som jag fick upp en ganska intensiv kontakt med var Emma von Linné som var med och grundade Fuckförbundet. Jag har varit tveksam till att gå med i någon organisation, inte bara FF, men har också insett att om jag ska engagera mig så vill jag göra det fullt ut. Emma fick mig att inse att det inte absolut måste vara så (och att jag är lite envis av mig, fast hon aldrig sa det insåg jag att min ”allt eller inget” approach nog inte är så bra i längden).

Hur som helst blev jag medlem och ser fram emot att försöka hjälpa till, utan att köra min klassiska bulldozer-stil.

GH hälsade på mig (I MITT HEM!) och han har alltid varit bra på att hålla mig mer balanserad. Hans trygga manlighet och logik som liksom ifrågasätter min rusande YOLO-mentalitet. Som Emma gjorde, utan att hon nog visste det, fick han mig att ta ett par djupa, icke-bokstavliga andetag av allt som pågår och tänka till. Och lugna ned mig. Vi pratade om min bok som på många sätt hakat upp sig.

Resultatet blev en väldigt blygsam tweet till min lilla följarskara där jag efterfrågade hjälp med skrivandet och förlagsbranschen. Några hörde av sig och har varit enormt fina. Nu ser det ut att bli en bok!

Poängen jag vill göra, som kopplas till rubriken, är att jag är förvånad över att jag blivit behandlad med respekt. Visst var det många otrevliga kommentarer men överlag har den positiva responsen de senaste veckorna vida överstigit dessa.

Nu reser jag snart bort och det behövs. Det har varit så fantastiskt intensivt de senaste veckorna; jag måste andas ut lite. Det blir tre länder på en vecka. För varför ha en lugn resa? YOLO amirite?

Lisa finns på film! (typ)

För ett tag sedan intervjuades jag av en Youtuber och det resulterade i detta:

Jag är nöjd med videon och tycker att jag lyckades få fram flera vettiga punkter (och en hel del av helt annan karaktär, annars vore det ju inte jag!) Frågorna var bra och EABT är en lugn (vilket vissa kanske inte tänker sig) och förtroendeingivande intervjuare. Trots tidigare förfrågningar om intervjuer från andra håll har jag aldrig känt att den personen/mediet kommer återge mig på ett sätt som känns rättvist och rakt på sak; eller att det ligger en agenda bakom som jag inte vill stå för. Här handlade det om att delvis ge folket det de vill ha (hur det kan vara att sälja sex) och det många inte vill höra eller låtsas om (den katastrof sexköpslagen är). Jag tycker att balansen blev bra.

Det är några saker jag vill skriva om här som jag gissar det annars kommer undras och reageras över.

Stundvis kan det låta som att jag glorifierar sexarbete. Ja, kanske, eftersom jag berättar min historia. Den skiljer sig från många andras och det är jag fullt medveten om (och även ni som följt mig ett tag).

Men bara för att min historia är många gånger trevligare än vissa andras så betyder det inte att den inte ska få berättas. Jag slår vad om att en del kommer tycka att jag motarbetar arbetet mot tvungen prostitution och förminskar de problem som sysselsättningen kan innebära. Till de vill jag säga: vem är ni att bestämma vilka historier som får föras i ljuset? Är det bara det nattsvarta som får synas?

Jag har förstås varit väldigt nervös över det här. Den där snygga klänningen kan jag nog aldrig använda i Sverige igen (varför vara diskret och bara ha svart på sig liksom?) och då en liknande intervju mig veterligen inte gjorts med så pass stor räckvidd tidigare känner jag ett slags ansvar. Inte för branschen eller så, men för att kunna lägga fram vettiga argument för att väcka opinion kring en dekriminalisering.

Jag har inte bestämt mig för om jag ska följa kommentarsfältet till videon. Ärligt talat är jag vettskrämd för vad folk ska tycka, självklart mot ALLT bättre vetande bryr jag mig. Inte om jag är tjock, trög och äcklig men om en överväldigande majoritet ändå tycker så förbannat illa om sexarbete.

Vissa blir rädda och frustrerade när deras övertygelse inte bekräftas. Jag hoppas innerligt att åtminstone en enda person utmanar sin typiskt inbyggda syn.

För första gången känner jag att Lisa har blivit hörd, på riktigt. Jag är stolt!

_______________

Några småsaker jag vet kanske var lite dryga/oförklarade:

– Ja, jag råkade kalla sexarbetare lata. Härligt när jag själv försökt få folk att förstå att det inte bara är att ”ligga där” eller att man bara jobbar den tid man fått betalt för. Vad jag tror att jag tänkte var att det är mycket enklare att tjäna samma summa pengar på ett lika flexibelt sätt om man extraknäcker på Ica under universitet, exempelvis. Lathet/smarthet. Ber om ursäkt hursomhelst om någon tog illa upp.

– När jag svamlar om vad feminismen gjort mot män menar jag att jag tror att den i viss mån kuvat dem.

Tack för att ni tittade. Frågor och kommentarer är välkomna.

Mvh

Lisa
Självutnämnd expert
Hooker of the year
Founder and CEO of Jantelagen®

Horor är rasister (och vi skäms inte)

Vi som säljer sex besitter ett lågt värde i, vad jag vet, alla jordens länder. Men i vissa kulturer är vi ännu mindre värda. Då arbetar vi med såkallad riskminimering och när det gäller personlig säkerhet tenderar människor att plötsligt bli ganska ärliga.

Om alla kvinnor var lika praktiskt risktagande* hade de nog varit mindre positiva till landets utveckling (mångkultur). Sexsäljare är nästan uteslutande ”rasistiska” i sina urval av kunder, ofta genom att förtydliga att vi enbart träffar svenska, skandinaviska eller västerländska män.

Varför gör vi då detta? Enkelt: vår säkerhet är DIREKT på spel och sjukt nog är det enklaste sättet att undvika misshandel, rån och våldtäkt att helt enkelt hålla oss till kunder som har en bättre kultur. För jag står för vad en del högerdebattörer påpekar: some cultures are better than others. Få kvinnor är så ärliga om just detta som sexarbetare.

*Med detta menar jag att sexarbetare är mer medvetna om riskerna de utsätter sig för genom att träffa okända män; oftast ensamma. Detta är egentligen en risk de allra flesta kvinnor i Sverige tar regelbundet; men man ”kalkylerar” det sällan i samma utsträckning.

Män från Mellanöstern och Afrika HAR en sämre kvinnosyn och de allra flesta rapporter man ser från sexarbetare som utsatts för brott har angett signalement som vittnat om arabiska och/eller afrikanska förövare.

Påminnelse om praktiska råd:

  • Tala i telefon med kunden innan träff. Låter han konstig; avböj.
  • Män med dåligt språk har säkerligen inte råd med dina tjänster.
  • Män med icke-västerländsk bakgrund är gravt överrepresenterade gällande våldsbrott. Undvik dem. Var inte en idiot.

Vissa kulturer är bättre än andra.

Mammatankar

Satte in en ny spiral idag då min livmoder förskjuter dem efter två år. Min babymaker är tydligen rätt angelägen att få jobba så det är min lott här i livet. Det är fortfarande bättre än alla andra preventivmedel jag provat; och jag har provat de flesta. Oavsett känns det som att bli skjuten i magen och en liten påminnelse om en av anledningarna till att inget större bör tryckas in eller ut där.

Läs mer »

Valår bitches!

Dags att höra med våra partier hur de ser på sexköpslagen, de hjälpresurser som finns tillgängliga för sexarbetare/köpare, eventuella planer på att se över och/eller ändra något.

Jag har skrivit ihop några frågor men ni får gärna hjälpa mig att fylla på. Sedan skickar jag in dem till respektive parti och publicerar deras svar här på bloggen.

Vad är relevant? Vad vill vi att de ska ställning till? Kommentera här under eller maila mig: hej@lisaslappar.com

(Ja, det tog mig fem jävla pinsamma dagar att slå på kommentarerna för detta inlägg. År appen kass eller jag inkompetent? Det beror på vem som har charmigast leende. Säger vi. Hur som helst saknar jag min spruckna, trötta laptop såååå mycket.)

Efter galenskaperna kring det föreslagna införandet av dubbel straffbarhet i och med lagen mot sexköp utomlands är det verkligen dags för politikerna att ta ställning. De kommer förstås aldrig erkänna att sexköpslagen är baserad på sexualmoral och skev feminism men raka svar (eller i alla fall så raka man kan få av politiker) är på sin plats.

Hjälp mig skrapa ihop några vettiga frågor!

Lite mer om beslag och rutiner

Som utlovat har jag nu fått svar på ett par andra frågor ställda till polisen. Tyvärr svarade de inte på frågan gällande huruvida polisen gjorde rätt när de tog pengarna från sexsäljaren i UGs dokumentär. Här skrev jag även vad jag ansåg om dokumentären.

I Uppdrag Gransknings dokumentär ”Sugardaddy” ser vi hur polisen beslagtar sexsäljarens pengar med motivering att de skaffats genom brott. Är det verkligen ok?

Som det ser ut (det har förstås klipps); avgör de vilken summa som betalats vid tillfället enbart enligt köparens uppgifter. Är det så det går till?

Jag undrar också hur era rutiner ser ut gällande bemötandet av säljaren; är det bara att ta pengarna och säga ”trevligt att träffas”? Ska säljaren inte informeras om tillgängliga hjälpresurser som finns för sexarbetare? Det jag i huvudsak blev förvånad över gällande detta är att tjejen tydligt var i Sverige på besök och/eller enbart för att sälja sex och kan ha varit i behov av kontakt med relevanta myndigheter. Vid beslaget av pengarna kan hon också fått det svårt att resa hem.

Själva tillslaget är förstås en väldigt jobbig upplevelse och att hon då bara lämnades utan information, vidare hjälp samt pengar hamnade hon högst sannolikt i en svår situation. Hur ser reglerna/riktlinjerna ut för dessa situationer?

Och svaret:

Jag börjar med att säga att jag inte sett programmet du refererar till och kan oavsett det inte kommentera enskilda fall.

Rutiner och arbetssätt kan se olika ut i olika polisregioner och efter omorganisationen med bildandet av Polismyndigheten strävar vi efter ett enhetligt arbetssätt.

Generellt kan sägas att en av polisens uppgifter är att hjälpa någon som utsatts för brott eller bevittnat ett brott.

Den hjälpen kan bestå i att få information om hjälp och stöd som erbjuds brottsoffer och eller personer som bevittnat ett brott.

Beslagsfrågor:

Det är inte ovanligt att förundersökningsledare är på plats och kan fatta beslut, annan polis på plats kan också ha rätt att ta föremål i beslag, se RB 27 kap 4:2.

För närmare förklaring av klagan på beslag hänvisar jag dig till en juristbyrå eller liknande. Se RB 27 kap 5

Hoppas även detta kan vara av intresse eller rent av till nytta.