Projekt: vad i hela helvete tycker egentligen partierna

Ta mig tusan om jag inte ska kalla det Omfattande Sexualpolitisk Forskning™ som komplement till min Omfattande Sexuell Forskning™ *genius*.

19:e november 2019 skickade jag frågor om sexköpslagen och sexarbete till flera olika partier.

De som fick mail var:
Socialdemokraterna
Moderaterna
Sverigedemokraterna
Centerpartiet
Vänsterpartiet
Kristdemokraterna
Liberalerna
Miljöpartiet
Feministiskt Initiativ (FI)
Alternativ för Sverige (AfS)
Medborgerlig Samling (MED)
Piratpartiet (PP)
Klassiskt Liberala Partiet (KLP)

Frågorna som  ställdes kategoriserade jag såhär:

Den nuvarande lagstiftningen. Om partiet anser att den ska bibehållas samt om man vill göra några ändringar.

Den föreslagna lagstiftningen om att svenskar som köper sex utomlands ska kunna lagföras i Sverige. 2017 la regeringen detta förslag. Lagrådet sa ”WTF MATE??” men många har trots det uttryckt sitt stöd. Exakt vilka som gjorde det är dock lite oklart så jag hoppas partierna vill klargöra sin ståndpunkt i och med denna frågeställning. För mig handlar det också om att få en insikt i hur långt politiker är beredda att gå för ”moralen” när man närmar sig tveksamma områden som dubbel straffbarhet. Det är för mig en ganska tydlig fingervisning om ett partis integritet och verklighetsförankring och har tidigare liknat detta förslag med Gymnasieamnestin (och ni kan ju gissa vad jag tycker om den).

Huruvida partiet anser att sexarbete kan vara frivilligt. Ett vanligt resonemang bland människor, inte bara politiker, är att ingen kan välja sexarbete. Även om man inte blir regelrätt tvingad av Sergei och Dragan att ta emot gubbkuk utan glidmedel i röven så anses det finnas andra ”tvingande faktorer”. Man har svårt att se att valet ändå kan vara reellt, och att man kan förlika sig med det, likväl som ett fåtal har det som en lönsam hobby. De flesta drivs förstås av ekonomi och behöver pengarna för att försörja sig, som med andra arbeten, men sexarbete kan omöjligtvis vara ett val, enligt en del.
Min avsikt med frågan är att få reda på partiets grundläggande ståndpunkt: om vi inte anses kunna göra dessa val, vad har vi för trovärdighet i vår kamp för rättigheter? Om vi inte KAN välja något annat så är vi ju per automatik offer och därmed är aktivistiska röster lika högt värderade som självmordsbenägna som bedyrar att de mår bra. Dålig och osmaklig liknelse möjligtvis, men jag försöker måla en bild.
Jag tror inte att man kan ens börja hoppas se sexköpslagen sönderfalla utan detta erkännande. Så om ni tycker att frågan osar lite ”Lisa skriver i affekt igen” eller att den är luddig så ville jag förklara varför jag anser den vara så betydelsefull för sexköpslagens vara eller icke varande.

Jag undrar också över det, som jag anser, är en riktig tankevurpa bland sexköpslagens ivriga supportrar: om den är tänkt att motverka trafficking; hur är det då berättigad när vi redan har en lag mot just människohandel?

Många tycker, som tidigare nämnt, att sexarbetare alltid är offer och en del vill införa brottsofferstatus för oss. Det drev frågan huruvida man då ämnar hjälpa alla sexarbetare, samt, vilket jag ser som viktigt, de som faktiskt inte mår bra av det och vill sluta. Därav en fråga om partiets idéer om såkallade exitprogram.

Nästa steg är att sammanställa alla svar i ett handy dandy excelark så att det blir lätt för alla som inte orkar läsa långa och ofta invecklade svar att helt enkelt blint lita på hur jag översätter politiska till enkla, korta jakanden eller nekanden. De fullständiga svaren kommer förstås också publiceras.

Förutom det som är relativt konkret, som ovan frågor, så har jag inkluderat några egna påståenden. Dessa avslöjar min ”agenda” och i dessa ber jag partierna ta ställning till påståendena, mest för att det är frågor jag otaliga gånger ställt till enskilda politiker på framförallt Twitter, men som aldrig, någonsin, i skärselden, besvarats. När de ändå håller, typ tänker jag och håller tummarna.

Jag vet inte hur lång svarstiden brukar vara men hittills har endast V svarat så ni får ha lite tålamod (skänk mig lite också för jag kan INTE VÄNTA!) Om ni missat att jag i ett slags emotionellt nödläge fuskade och la upp ett av svaren från V så hittar ni det här.

GET PSYCHED!

 

Mitt nya projekt: partiernas ställning till sexköpslagen – första svaret

Tanken var att samla alla svar innan jag publicerade något men kände mig manad att dela det första jag tog emot.

Först vill jag ge cred till Vänsterpartiet: de svarade utförligt inom några timmar. Det är ändå bra jobbat vill jag påstå.

Det tragiska är innehållet i deras svar. Jag kommer inte avslöja allt ännu då det kommer i ett längre inlägg där alla partier får komma till tals men detta är så häpnadsväckande att jag inte kan låta bli:

3: Sexköpslagen försvaras oftast med att sexarbete inte är något som kan väljas frivilligt. Anser ni detta påstående vara korrekt?

3,1: Om ”ja”, vad baserar ni ert beslut på (bifoga gärna forskning, rapporter eller utredningar)? 

Svar: Enligt Vänsterpartiet är frågan om den person som säljer sex frivilligt eller inte den centrala. Vi anser att sexhandeln en del av mäns sexualiserade våld mot kvinnor. Sexhandeln är en bred samhällsfråga som påverkar relationerna mellan alla män och kvinnor, inte bara de som är prostituerade eller som köper sex. Självklart kommer det alltid finnas personer som upplever att de säljer sex av fri vilja. Vi anser dock att debatten om frivilligt sexarbete blir lite märklig eftersom konsekvensen av att erkänna sexarbete som vilket annat arbete som helst skulle bli att det skulle vara helt lagligt att sexuellt trakassera människor på sina arbeten. Det går dåligt ihop med bland annat arbetsmiljölagar osv. Då vi träffat representanter från organisationer som stöttar kvinnor som lämnat och försöker lämna sexbranschen framkommer ofta att kvinnor traumatiserats och mår mycket dåligt av det som de gått igenom. Flera personer har uttryckt att de ansåg sig agera av fri vilja när de var inne i branschen men sedan efter att de kunnat lämna börjat ifrågasätta detta.

Ni får bilda er er egna uppfattning. Men, en varning: bara för att det finns sexarbetare i världen så måste ni inte utsätta era kollegor för sexuella trakasserier. Bara en fyi.

Valår bitches!

Dags att höra med våra partier hur de ser på sexköpslagen, de hjälpresurser som finns tillgängliga för sexarbetare/köpare, eventuella planer på att se över och/eller ändra något.

Jag har skrivit ihop några frågor men ni får gärna hjälpa mig att fylla på. Sedan skickar jag in dem till respektive parti och publicerar deras svar här på bloggen.

Vad är relevant? Vad vill vi att de ska ställning till? Kommentera här under eller maila mig: hej@lisaslappar.com

(Ja, det tog mig fem jävla pinsamma dagar att slå på kommentarerna för detta inlägg. År appen kass eller jag inkompetent? Det beror på vem som har charmigast leende. Säger vi. Hur som helst saknar jag min spruckna, trötta laptop såååå mycket.)

Efter galenskaperna kring det föreslagna införandet av dubbel straffbarhet i och med lagen mot sexköp utomlands är det verkligen dags för politikerna att ta ställning. De kommer förstås aldrig erkänna att sexköpslagen är baserad på sexualmoral och skev feminism men raka svar (eller i alla fall så raka man kan få av politiker) är på sin plats.

Hjälp mig skrapa ihop några vettiga frågor!

Lite mer om beslag och rutiner

Som utlovat har jag nu fått svar på ett par andra frågor ställda till polisen. Tyvärr svarade de inte på frågan gällande huruvida polisen gjorde rätt när de tog pengarna från sexsäljaren i UGs dokumentär. Här skrev jag även vad jag ansåg om dokumentären.

I Uppdrag Gransknings dokumentär ”Sugardaddy” ser vi hur polisen beslagtar sexsäljarens pengar med motivering att de skaffats genom brott. Är det verkligen ok?

Som det ser ut (det har förstås klipps); avgör de vilken summa som betalats vid tillfället enbart enligt köparens uppgifter. Är det så det går till?

Jag undrar också hur era rutiner ser ut gällande bemötandet av säljaren; är det bara att ta pengarna och säga ”trevligt att träffas”? Ska säljaren inte informeras om tillgängliga hjälpresurser som finns för sexarbetare? Det jag i huvudsak blev förvånad över gällande detta är att tjejen tydligt var i Sverige på besök och/eller enbart för att sälja sex och kan ha varit i behov av kontakt med relevanta myndigheter. Vid beslaget av pengarna kan hon också fått det svårt att resa hem.

Själva tillslaget är förstås en väldigt jobbig upplevelse och att hon då bara lämnades utan information, vidare hjälp samt pengar hamnade hon högst sannolikt i en svår situation. Hur ser reglerna/riktlinjerna ut för dessa situationer?

Och svaret:

Jag börjar med att säga att jag inte sett programmet du refererar till och kan oavsett det inte kommentera enskilda fall.

Rutiner och arbetssätt kan se olika ut i olika polisregioner och efter omorganisationen med bildandet av Polismyndigheten strävar vi efter ett enhetligt arbetssätt.

Generellt kan sägas att en av polisens uppgifter är att hjälpa någon som utsatts för brott eller bevittnat ett brott.

Den hjälpen kan bestå i att få information om hjälp och stöd som erbjuds brottsoffer och eller personer som bevittnat ett brott.

Beslagsfrågor:

Det är inte ovanligt att förundersökningsledare är på plats och kan fatta beslut, annan polis på plats kan också ha rätt att ta föremål i beslag, se RB 27 kap 4:2.

För närmare förklaring av klagan på beslag hänvisar jag dig till en juristbyrå eller liknande. Se RB 27 kap 5

Hoppas även detta kan vara av intresse eller rent av till nytta.

Jag har blivit våldtagen…

… typ flera hundra gånger. Åtminstone om vi räknar sexsäljande som ”betald våldtäkt”.

(Angående rubriken: är det här vad man kallar clickbait?)

Eftersom jag är pengakåt tänkte jag direkt att jag då alltså är ett brottsoffer och borde kunna casha in en hel del skadestånd. Herrejävlar.

Det är ett av kraven från uppropet #intedinhora, frontat av en dam som Angry Foreigner summerar ganska väl:

Jag ställer mig bakom en del av deras idéer/krav/ståndpunkter. Ska vi kika närmare på dem?

1. Att Mikamottagningen återgår till sin tidigare form eller att socialförvaltningen tillgodoser ett fullvärdigt alternativ omgående. Vi kräver också en utvärdering av Mikamottagningens nya verksamhet med fokus på målgruppens erfarenheter.

Det verkar lite dumt att skriva såhär utan kontext. Jag googlade och hittade denna text som beskriver närmare vad förändringen gällde. Att slussas vidare till psykiatrin efter de 15 samtal man erbjuds kan jag inte uttala mig om egentligen. Det är otydligt vilken kompetens Mikamottagningens personal har (även om jag självklart förstår att den sannolikt vida överstiger allmänspsykiatrins erfarenhet av prostitution) men jag skulle gissa att de inte är direkt legitimerade psykologer. Kanske en sådan är ett bättre steg efter samtalen de man får på Mikamottagningen? Möjligt att man behöver ”gräva djupare”?

Tyvärr hittar jag ingen information om vilka som arbetar där, om det faktiskt finns psykologer. Därför har jag svårt att bestämma mig.

2. Kompetenshöjande insatser inom vården, socialtjänsten, rättsväsendet och skolan för att garantera ett professionellt och respektfullt bemötande för personer i prostitution och människohandel.

Absolut. Men vilka insatser? Och i skolan vet jag inte om det hör hemma.

3. Ett ökat rättsskydd för personer i prostitution: att böter tas bort ur straffskalan för både köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn; strikt ansvar när det gäller åldersrekvisitet för köp av sexuell handling av barn; att vuxna i prostitution får brottsofferstatus; tillgång till skydd- och stödinsatser från myndigheter oavsett medborgarstatus eller medverkan i rättsprocess.

Nu är vi ute på tunn is. Menar de alltså att böter ska tas bort och fängelse vore det lägsta straffet? Ni vet ju att jag tycker sexköpslagen är heltokig (men självklart inte gällande köp av sexuell handling av barn) så detta är det ingen mening att jag uttrycker mig vidare om.

Brottsofferstatus? Jag skulle alltså kunna begära skadestånd av mina kunder? Ka-ching! Dessvärre skulle detta göra att våra kunder var än mer försiktiga med vilken personlig information de ger oss och vi vet redan vad det innebär för vår säkerhet. Tokfia.

4. Förebyggande insatser genom samtal om sexuella övergrepp och sexköp i skolans sexualundervisning, samt åtgärder för att minska den ekonomiska utsattheten, såsom höjd norm för existensminimum och tidigare möjligheter till skuldsanering.

Exakt vad tänkte man säga om sexarbete i skolans sexualundervisning? Jag skulle gissa på att den involverar feministisk propaganda och därmed stärka stigmat även hos barn och unga. Hur tänkte ni nu? En balanserad undervisning kan vi nämligen fetglömma.

Normer föreslagna av sådana som vill bryta normer. Hehe.

5. Kompetensbaserade stödprogram med möjlighet till både praktisk hjälp och traumabehandling.

Visst. Det säger jag inte emot.

Jag har läst en del krönikor av fröken Claeson och hon framstår som en klassisk feminist med drag av grandios självbild samt en gnutta galenskap. Se bara krönikan som Angry Foreigner kommenterar i videon ovan. Utstrålar knasboll. Alltså går jag in med en viss förutfattad mening och hennes bild/uppropets logo känns liksom… överflödig, och som nämnt; ger uttryck för en grandios självbild. Behöver hon synas? Tror de att hennes nuna ger projektet (eller vad det nu är) större legitimitet? Fanns det verkligen ingen annan grafik att använda?

Jag förstår att de som står bakom detta inte ens har övervägt att de flesta prostituerade i Sverige gör det frivilligt. Eller så har de det men kör på ändå. #moralen

Mvh
Lisa
Grundare och VD av The Fuck Are People Doing?

”Nytt” om sexarbete

Kring UGs dokumentär sprang lite annat upp om prostitution. Kanske inte direkt nyheter i vissa fall men nytt för mig. Skanihare?

Om ni, som jag, inte slagit/blivit slagna av sexköpare eller -säljare så känns det här ganska surrealistiskt. Att våld är mer regel än undantag. I Sverige. Really?

Lagrådets yttrande om regeringens förslag att svenska män ska kunna straffas även för sexköp utomlands. Intressant och ger en väl samlad bild av vad förslaget går ut på. Även denna välskrivna ledare av Petter Bergner på Allehanda sågar förslaget.

Den här Daniella Skönborg har nästan gått full Arnstad. Hon kanske alltid varit en butthurt feminist men om inte så är hon det nu. ”Skämta inte om horor.”

980x

Det här är roligt av flera anledningar: migverket blev hallickar vilket står i kontrast till att de normalt är horor. Två KVINNOR skulle kastas ut och vart i hela världen var #vistårinteut, Kvinnofronten, ROKS, FI, eeeeeeeeeeeettcccc då någonstans? Det är dessutom lite komiskt att tjejerna hade balls nog att fortsätta.

Hur skön är den här snubben? Hur tänkte han där?

__________________________________

Och nu behöver jag lite radioskugga. Då jag umgåtts med andra människor under en period har jag inte kunnat undvika saker som Mello och Guldbaggegalan. Båda får mig att vilja ha sönder något. Ironiskt nog blir JAG offended av den skit media producerar, fast liksom från motsatt håll. I huvudsak för att det kletas ut av public service. Så avslutar med en liten bild till mig själv och andra som lämnar rummet i protest när etablissemanget dunkar varandra i ryggen och höjer sig själva till skyarna.

easily-offended-panta-happy-tree-and-hangyourself-from-it-the-5289282 (2)

Klart jag har åsikter om UGs ”Sugardaddy”

Problemet är att de i mångt och mycket är vad jag redan sagt hundra gånger. Men here goes.

Det som var riktigt synd var att man inte NÅGONSTANS såg till andra åsikter/fakta än ”sexarbete är våldtäkt”, att det måste vara äckligt och förnedrande, att alla sexköpare är hänsynslösa as. Plattityder, moraliserande och ensidigt. Man förstärkte bara bilden som jag tror de flesta svenskar redan har.

Tråkigt. Hade verkligen hoppats på mer.
Kanske tillfrågat Rose Alliance eller Amnesty? Någon som forskat i ämnet (typ Merel van Mansom)?

Och polisen då. De såg brottet begås, kikade på när de hade sex, låste in sig med tjejen, tog hennes pengar och sedan bara ”hejdå, kul att träffas!”
Seriöst? Det är så jävla förnedrande. Och en reporter som tjuvlyssnar utanför (som för övrigt hade en irriterande ”hunduppsyn” genom hela programmet; som att hon är så oerhört mycket bättre än alla andra i röran). Att tjejen ens släppte in kärringen är helt ofattbart; jag hade bett henne dra åt helvete.

Polisen gav mig och sannolikt många andra sexsäljare och -köpare ännu fler anledningar att sky dem som pesten. De bryr sig inte ett skit om människorna inblandade och visar tydligt att de ser ner på oss. Nu vet jag inte om det hände utanför vad som visades, men polisen informerade inte om några tillgängliga hjälpresurser. Eftersom hon nu är ett jättesuperoffer; borde hon inte erbjudas hjälp? Som det framstod lämnade de henne bara där; utan sina pengar. What the fuck?

Säger det igen: vad tror ni chansen är att sexköpare anmäler misstänkt människohandel till polisen? Lämnar den frågan där; vi alla vet nog svaret.

”Man kan inte köpa samtycke.” Jo, ditt pucko, det kan man. Jag har i allra högsta grad tagit betalt för mitt hundraprocentiga samtycke. Hon verkar ha haft andra upplevelser av sitt yrke men påstå inte saker som ska gälla över hela brädet. Jag köper för övrigt en hel del samtycke själv. Fast inte tillgången till andras könsorgan, och det är ju där skon klämmer.

Sexsäljare ligger ju på rygg, ansiktet frånvänt, tårar i ögonen, med tanken ”när tar den här våldtäkten slut?” och inte ”nu gör jag ett bra jobb så min kund blir nöjd, och vänta nu, vad har jag tjänat denna vecka?” Kanske till och med: ”det här var en trevlig/intressant/rolig ny människa att träffa!” eller i värsta fall: ”bra/roligt sex!” Nä, det är ju OMÖJLIGT.

Jag är fullt medveten om att den stora majoriteten av sexarbetare inte har eller har haft samma goda upplevelser av horande som jag. Man kanske kan utläsa att jag glorifierar prostitution, är priviligerad och inbillar mig att alla har liknande valmöjligheter. De som ser det har dock inte läst eller rent av bortsett ifrån alla gånger jag försökt förklara spektrat.

Problemet med det är att det är så svårt att förklara. Vad som är mest upprörande är att man vägrar inse att vissa finner det kul och/eller att det är ett jobb.

På inget sätt snuddade man ens vid de negativa konsekvenserna av lagstiftningen och hur den efterlevs. Försökte man ens ta kontakt med någon med andra åsikter? Tittade man på hur säkerheten påverkas av att göra våra kunder till brottslingar?

Delarna om sugardaddies var bara löjlig. Det är precis samma sak där; vuxna människor som har något den andra vill ha. VANSINNE! UTNYTTJANDE!
Det mest slående var hur ofantligt dåligt betalt det verkar vara.

 

De hade kunnat fråga mig… Eller någon annan som inte är lika negativ till sexarbete. Finns flera av oss som uttrycker oss och hade enkelt gått att hitta och kontaktat om man letat/velat. Men vi hade väl förstört deras narrativ.

Jag undrar vad ni tycker!
Har er syn på sexarbete ändrats? Känner ni förtroende för polisen när det gäller dessa brott? Var UG helt ute och cyklade när de inte tog med några som helst avvikande åsikter eller berättelse i ämnet?
Kommentarer är påslagna; berätta vad ni anser om programmet och synen på sexarbete som förmedlats.

Mvh
Lisa
Tankebrottsling
Trött på Sverige
En helt verklig, ja det är sant, sexarbetare som inte vill ta livet av sig

En rant – påminnelse om baksidor

Jag har i mycket större omfattning insett, under mina 7+ som sexsäljare, vilka jävla svin till ”kunder” det finns. Hur många.

Jag blir seriöst äcklad och förbannad av tanken. Många som använder alla möjliga vidriga ursäkter till varför de ”råkat” köpa sex av någon de hade all anledning att misstänka inte riktigt ville eller borde. Det är nästan värre än de som aktivt söker sig till dessa; för de förstnämnda tror jag rör sig oftare på våra arbetsplatser, lämnar kidsen på samma dagis och handlar på din närmaste Coop.

Jag har också börjat irritera mig mer på de som tycker att sexköp ska vara världens lekplats; helst helt utan restriktioner. Se på Flashback. Se hur MÅNGA uttrycker sig.

Det känns som att vi sexsäljare kan välja mellan två epitet enligt dessa två ytterligheter:
1, offer
eller
2, kroppar till salu

Don’t get me wrong – de män jag träffar verkar se mig på ett annat sätt. Men de är helt klart i minoritet (och jag fattar att de flesta inte ser mig som värsta ubermänniskan och ett fåtal säkert bara i en slags maktuppvisning). Man recenserar kvinnor som leksaker eller restauranger istället för att notera deras överensstämmande med givna ”löften” och attityd. Vacker, charmig och ärlig är hundra resor mer mänskligt än ok fitta, hängpattar och dryg. Eller vänd på det: bilderna stämmer inte överens, verkar obekväm, talar inte de språk hon angett att hon kan och kräver extra betalt för tjänster som skulle ingått.

Vad gör att vi, oavsett ”sida” i debatten, förminskas till något annat än människor?

Såhär talar man till en dam. Oavsett vilka arvoden hon tar, om hon erbjuder snabbisar eller tar 10 kunder om dagen.

Det är respekt jag saknar; across the board.

Här har ni en typisk karta av hur det går till bland sexköpslagens motståndare på exempelvis Flashback:

Jag påpekar att det är främst utländska tjejer som innebär en risk:
”Du är rädd för konkurrens.”

Någon ställer en fråga om vad fan som helst som gäller sexköp:
Alternativ 1: ”att köpa sex är horor är äckligt, du är en loser, fy fan vad äckligt, det har varit 1000 kukar där innan dig.”
Alternativ 2: ”hororna utnyttjar dig, de kanske inte gillar det men vad fan gör det, alla måste knulla.”

HÄR känns det pissigt att bli kallad hora. Jag kallar mig själv det på många ställen i bloggen eller i diskussioner (skulle dock inte använda ordet irl, för att vara ärlig). För mig är det lite av en variation på alla andra titlar jag besitter. Prata med mig om sexsäljande; då går hora bra, precis som jag använder det till exempel här. Eller betala mig för dirty talk där hora ingår. Men allt utanför det ser jag som nedsättande. Då har ordet samma laddning som när det används i högstadiet för att kränka tjejer. Exakt det betyder det då.

INGEN jag någonsin träffat UTOM mina kunder (och några som mailar eller på annat sätt kontaktar mig) har visat en sådan respekt. Så hur behandlar ni då de som ses som ”mindre high class”? Är de till och med mindre värda än jag? Jävlar, då är det illa.

På väldigt kort tid har jag fått extremt fina och uppmuntrande mail från tjejer och tyvärr händer det inte så ofta. Trasiga tjejer som är desperata och uppenbart inte lämpade, förbannade människor som hatar mig eller äckliga män som tror att jag ber om kuk vad fan jag än gör, är min vardag. Känsla för människovärde = noll.

Dessa fina mail sticker alltså ut; jag får som mest kanske ett i månaden annars. Nu pratar jag alltså om mail från vettiga tjejer och inte ni fina män som bemödar er. Jag slipper försöka tala dem ur dumma beslut utan kan i mångt och mycket diskutera annat än bara ”såhär horar du”. Kloka, trevliga, intelligenta kvinnor. Förutom själva nöjet glädjer det mig så enormt mycket att få bevis på att de finns.

Ok, rant over. Nu ska jag ligga med en väldigt trevlig man.

”My work as a prostitute led me to oppose decriminalisation”

http://www.bbc.com/news/magazine-41349301

En mycket intressant artikel om en kvinnas resa genom sexarbete. Hon vill ju dock inte kalla det just arbete.

Det är smärtsamt att läsa hennes berättelse; där hon utsatts för olika grader av övergrepp, inte bara av kassa sexköpare utan även av de som skulle ha stöttat henne.

Det är frustrerande att branschen är så polariserad; att de allra flesta inte borde syssla med prostitution och hur det, i framförallt de fattigaste länderna, inte finns adekvat stöd.

Ja, det är en smutsig bransch. Många blir utnyttjade, även små barn, och de som är mest utsatta är enkla byten. De som betalar för att utnyttja dem har inte heller någon som helst känsla för människovärde. Många onda som exploaterar de allra svagaste.

I länder där prostitution i princip enbart innebär elände har de gigantiska problem där detta är ett symtom på ett totalt urfuckat system. Definitivt dit våra anti-sexköpsivrare borde ta sig.

Sedan har vi Nya Zeeland; som många legaliseringsförespråkare ser som en förebild. Kanske är det inte så perfekt regulerat?

Nu vill många argumentera att alla mynt har sin baksida för så är det ju. Ingen inbillar sig att det skulle fungera helt utan problematiska arbetsgivare och kunder. Det jag hade hoppats på var ett bättre bemötande från de instanser som ska upprätthålla hälsa och trygghet enligt de riktlinjer som författats i och med lagstiftningen.

Det känns som en nästan omöjlig balans.

Jag kommer snart att publicera ett inlägg om hur MÅNGA kunder resonerar och agerar kring ofrivilliga eller utsatta säljare och, surprise, det är inte positivt. Om vi då ser att många svenska män är i bästa fall likgiltiga inför säljarnas väl och ve; tänk er då hur förjävligt det är i mindre utvecklade länder. Brr.

Jag har läst regeringens handlingsplaner mot prostitution och människohandel men ingenstans ser jag en plan för att utreda hur legislationen kan/borde/ska utformas för att göra livet lättare och tryggare för säljarna. Oavsett om det innebär förbud eller ej. What’s up with that?

Hur ställer jag mig egentligen till det här? Vad tycker jag att man borde göra? Det är så fruktansvärt svårt då det inte finns ens ett 50%-igt bra svar.

Jag läser inte så ofta om prostitution i utlandet, jag orkar liksom inte. Aktivism och whatever känns som ett jävligt struligt och obetalt jobb. Det må låta drygt men det jag försöker göra genom bloggen och kontakten med människor är väl ungefär vad jag pallar med. Det som kändes lite som en käftsmäll var att det just handlade om Nya Zeeland.

Ett snäppet mer tydligt ställningstagande är: prostitution kommer alltid att finnas. Där den gör som ondast är platser där det mesta gör ont men förekommer förstås även där man tror eller anar att samhället kan stötta mer. Det borde finnas vettiga personer med expertis som kan utveckla program där detta kan skötas men istället skjuts det undan eller blir ett verktyg för att stävja omoral.

Nu har ni hur som helst en intressant artikel att läsa och begrunda. Plus lite åsikter skrivna i affekt; och inte så jävla lite heller.

Mvh

Lisa,
Förvirrad
Trött
Ledsen